Apropå Reinfeldts utspel i dag om höjd pensionsålder till 75, vill jag här uppdatera ett gammalt inlägg som jag skrev redan 2008, då apropå ett utspel av samma karaktär av Maud Olofsson. Originalinlägget hette då: Hur länge ska vi jobba? Här kommer inlägget uppdaterat:

Every now and then kommer diskussionen upp om lämplig pensionsålder. Varje gång förvånas jag av den generalitet som detta ämne diskuteras med. Man drar helt enkelt hela svenska folket över en kam, oavsett yrke när man diskuterar hur länge en person bör arbeta innan h*n har möjlighet till pension. Nu är det Maud Olofsson som är i farten igen. Hon vill öppna för högre pensionsålder.

Det kan ju låta rimligt, med tanke på att vi generellt blir allt friskare och dessutom lever längre. Gör man en kort titt på Aftonbladets fråga ”tycker du att pensionsåldern ska höjas?” så ser man tydligt att resultatet är att de flesta läsarna i alla fall inte håller med.

Framför allt tycker jag att det blir väldigt svårt att tala om denna fråga rent generellt, eftersom olika arbeten skiljer sig så oerhört på olika typer av arbetsplatser. Jag känner till en massa olika yrken, där personalen är pigga och friska och där man faktiskt fortsätter arbeta efter pensionsåldern. Men, jag känner också till många yrkesverksamma som det är helt uteslutet att de flesta någonsin ens kommer att nå pensionsålder då de har yrken där kroppen tagit så mycket stryk att de inte ens orkar arbeta upp till pensionsålder.

Min pappas yrke till exempel. Han och hans ”gubbar” satt och diskuterade detta en dag. De har alla varit i byggbranschen i typ hela sina liv och de kunde knappt komma på några i deras bransch som hade uppnått pensionsålder. Vidare finns det några av ”gubbarna” som har så utslitna kroppar efter ett långt och hårt yrkesliv, att de inte klarar av att böja sig ned på morgonen för att ta på sig strumporna, utan de har behövt hjälp med detta av sina familjemedlemmar. Detta långt INNAN de ens uppnått pensionsålder.

Det är klart att man kan få förslitningsskador av mer stillasittande yrken, men jag tror det är extremt ovanligt att hela kroppen blir totalt utsliten innan 60 års ålder i yrken där man har mer administrativa tjänster, till exempel. Att man då jämställer pensionsålder mellan dessa olika yrkesgrupper tycker jag är jävligt oförskämt, för att uttrycka mig på ”ren svenska”. Det visar att man inte alls har någon insikt i andra människors problematik på olika arbetsplatser.

Nej, jag anser att man måste se över olika arbetsgruppers utslitningar på kroppen och på så sätt ha en individuell pensionsålder, beroende på yrke, eller helt enkelt sänka pensionsåldern, så att de som inte orkar med det, kan ta ut sin pension i rimlig tid och de som orkar, frivilligt kan fortsätta, även om det senare alternativet blir svårare att genomföra av ekonomiska skäl.

Jag tycker man måste se till verkligheten för de personer man diskuterar och inte alltid utgå från sig själv, för att man själv inte känner sig utsliten av att sitta på en stol på Rosenbad och fatta viktiga beslut. All respekt för politikers uppdrag, men glöm för den skull inte de personer ni faktiskt representerar på era uppdrag.

Tillägg: Jag pratade precis med min pappa i telefonen om detta och han bekräftade nu att det endast är 4-5% inom byggnad som ens uppnår pensionsålder…!

Jobba till 75? Lätt för Reinfeldt att säga!

Läs även andra bloggares åsikter om administrativ tjänst, alternativ, arbete, jobb, byggnadsarbetare, ekonomi, generellt, maud olofsson, nyheter, pension, pensionsålder, politiker, politiskt uppdrag, rosenbad, utsliten, yrke, yrkesgrupper, fredrik reinfeldt, stadsministern, förslitningsskador, politik,