Geting körde ambulansen

I natt fick min pappa hemska ryggsmärtor, så han åkte in på akuten och jag åkte med i ambulansen. Väl på akuten mötte mina bröder upp. Under nattens gång så satt jag och småpratade med min brorsa:

Jag: Vilken jäkla HETING ambulanschauffören var!!

Pappa: Vad var han?

Brorsan: Nä, hon pratade bara om en geting.

Pappa: Jaha…

Jag fortsatte berätta lite om den här hetingen, som nu bytt namn till ”getingen”…

Brorsan: Värst vad ni verkar ha hunnit prata mycket.

Jag: Ja, jo, det tog ju en stund att åka upp på akuten…

Brorsan: Jag trodde du åkte med för att ta hand om pappa, inte för att sitta och flirta med ambulansföraren…

Jag: Flirta och flirta, man måste ju få prata och han var ju ruggigt trevlig dessutom…

Det blev en lång natt och ibland tog jag en liten lov i sjukhuskorridorerna för att se om jag skulle få syn på ”min lilla geting” igen. Det fick jag dock inte. Akademiska sjukhuset var helt getingfritt i natt tyvärr…! 😉

Så nu återstår bara att ta lite turer med ambulansen lite oftare. När jag tänker efter… undrar om jag inte har ett släng av akut sjukdom i alla fall… Blindtarmen, kanske? Eller ett möjligt brutet ben? Det borde man ju behöva åka ambulans för?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Smärta skapar ilska?

Jag har känt mig förbannad i flera dagar. Kritisk till en massa saker runt omkring mig, som normalt kan göra mig irriterad men inte riktigt upprörd.

Jag känner hur det liksom kryper innanför skinnet på mig… Jag undrar om det är min ryggsmärta som gör mig aggressiv och arg? Som gör att jag känner mig lättretlig? Hur som helst, tur att jag inte har kroniska smärtor i så fall, för jag skulle bli galen. Jag avskyr verkligen att känna mig arg, utan anledning.

Nu är jag verkligen trött på Lumbago. *Viftar irriterat omkring mig och får ännu mer ont i ryggen*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,