Boktips: Lotta Thell

Lotta Thell är en kvinna som gett ut sammanlagt fem självbiografiska böcker om sitt liv och och försök att ta sig ur ett gravt heroinmissbruk. Berättelser om människoöden har alltid fascinerat mig. En av de fösta böcker som trollband mig i den kategorin är Såld av Zana Muhsen som jag även läst om under senare år.

Särskilt kvinnliga människoöden har trollbundit mig och väcker alltid ett starkt intresse hos mig. Inte bara de öden som berättas om i böcker, utan också människoöden berättade direkt till mig av folk jag möter. Jag vet att ”kultureliten” inte anser självbiografiska böcker vara ”fina” nog, men det struntar jag i! Mig ger de något och därför fortsätter jag läsa dem. Att försöka förstå sig på andra människors öden, tror jag både väcker empati, kunskap och förståelse för andra människors situation och det tycker jag är väldigt viktiga egenskaper!

Tillbaka till Lotta Thell. Jag har nu läst ut hennes fjärde bok, av de fem självbiografiska böcker hon har gett ut. Den heter Kärleksbarn. Betygsmässigt skulle jag nog bara ge den en 3:a i betyg, mot 5 möjliga, men låt er inte skrämmas bort för det. Jag tycker absolut att man ska läsa hela denna serie. De andra böckerna tyckte jag var mycket, mycket bättre, men det innebär ju inte att denna bok är dålig. Framför allt skulle jag vilja säga att den här delen är en viktig fortsättning på de föregående.

Kvinnliga problem i missbruk intresserar mig, som kanske framgått efter att jag läste Mia Törnlunds: Så dumt! Kanske är det också så att eftersom jag nyligen läst den boken och blev VÄLDIGT betagen av just den boken, så kanske det är därför betyget sjunker för Kärleksbarn. Det är svårt att läsa två böcker kort efter varann på samma ”tema” och ge en efterföljare till en bok man bara älskar, ett rättvist betyg.

Vad som gör böckerna av Lotta Thell läsvärda och speciella är att de skrivs under flera års tid och därför kan man följa med på flera ”resor”. Genom hennes liv som aktiv missbrukare och den ”misär” som det livet faktiskt drar ner henne i. Samtidigt får man följa med hennes kamp att ta sig ur det hela, som verkligen inte är någon ”dans på rosor”. Det inger hopp och sann glädje. Sedan får man också insikt i vilka otroliga uppoffringar det innebär att leva med ett missbruk. Hur man offrar allt värdigt i livet och hur mycket det faktiskt kostar. Då menar jag inte i första hand den ekonomiska aspekten, utan hur det känns att faktiskt mista folk som står en nära. När de bokstavligen förlorar sina liv. När medmänniskor ser ner på en, tappar all respekt…

Så Kärleksbarn får alltså tre Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Men våga läs dem i alla fall, men med fördel, läs den första delen först: Utan en Tanke i en serie på fem böcker varav en även ska komma ut på film nu! Lotta Thell ´s blogg kan du finna HÄR!

Slutligen vill jag bara tillägga att det är en enorm glädje och tro på mänskligheten när kvinnor som Mia och Lotta låter omvärlden få ta del av deras historia och framför allt: att de gjort ett sådant stort jobb med sig själva att de lyckats ta sig ur ett gravt missbruk. DET är stort!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur ska jag få det lästa oläst?

Jag har ju tipsat om boken Så dumt! av Mia Törnblom. Nu kan jag inte sluta tänka på den alls. Den satte sig så starkt i mig att jag önskar att jag inte hade läst den, bara för att jag då skulle kunna läsa den nu, utan att veta vad den handlar om. Jag vill skratta lika mycket som jag gjorde när jag läste boken, jag vill gråta lika mycket, jag vill känna samma spänning, sorg, glädje och förhoppning igen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips!!

Jag beklagade mig just härom dagen att jag läser mycket mindre nu och därför skriver jag också om färre böcker som jag rekommenderar. Nu stämde inte det denna gång. Dagen efter jag läste ut den förra, d.v.s. i Tisdags, så fick jag en ny bok i handen av en kollega.

Jag fick nämligen Mia Törnbloms nya bok; Så dumt! .

Inte nog med att jag bara älskar bilden på omslaget, hela boken är helt fantastisk! Mia Törnblom har en förmåga att vara självutlämnande utan att bli någon man ska tycka synd om.

Den handlar om hennes eget missbruk och vägen ur det genom de tolv stegen . Den handlar om att det var fåfänga som ledde henne in i missbruket och om hur lång vägen tillbaka är. Hur det inte bara handlar om att bli drogfri utan även om att förändra sitt sätt att tänka, om att gottgöra alla man skadat i sitt missbruk och att förlåta sig själv. Det handlar också om att släppa känslor av skuld och skam efter att man tagit itu med dem från grunden, för att sedan klara av att leva vidare.

Just när det gäller skuld och skam så tror jag att dessa känslor sitter djupare hos de flesta kvinnor än hos de flesta män. Särskilt för de kvinnor som ”nått botten”. Jag tror att det från samhällets sida finns ett mycket större fördömande mot kvinnor än mot män som har fastnat i missbruk och kriminalitet. Mias bok är naken och hon visar hur sårbar och utlämnad en kvinna i gravt missbruk är. Den visar också på djupaste sorg, samtidigt som den inger hopp och glädje.

Jag ska inte berätta så mycket mer om boken, för det här är en bok som jag önskar att alla skulle läsa. Jag ger boken fem Tonårsmorsor av fem möjliga; med andra ord: LÄS boken!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,