Reseberättelse Del 7

Tidigare delar ur min Reseberättelse kan du läsa här:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Reseberättelse Del 6

Ur min privata resedagbok:

”Gambia är helt fantastiskt! Jag njuter av varje sekund här, utan tvekan. Jag lever. I Sverige andas jag och överlever. Försöker överleva. I Gambia lever jag. Varje millimeter av min kropp är levande, varje centiliter av mitt blod pumpar liv och glädje.

I Sverige försöker jag anpassa mig till ett liv för min och barnens överlevnad. Jag blundar inte för svårigheterna här, jag känner till dem så väl precis som jag inser och känner till alla fördelar som finns med att leva och bo i Sverige. Problemen här blir uppenbara flera gånger varje dag.

Ändå.

Jag älskar att resa, se nya platser och länder. Jag trivs med mitt jobb, min familj och mina vänner, men som sagt, det är bara här jag lever livet fullt ut.

Idag är det lucia. Jag lussade för barnen med ett stearinljus på huvudet.

Vi planerar så mycket varje dag och hinner ungefär hälften om vi har tur. Jag har fortfarande inte postat mina vykort eller fixat håret. Vi har massor av släktingar kvar att besöka. Ja, det är mycket vi har ogjort och tiden springer iväg för oss.

Det här är första morgonen jag sitter med en långärmad tröja på mig. Det är svalt och lite blåsigt och det prasslar i palmbladen omkring mig. Solen har inte börjat titta fram ännu, så det är fortfarande mörkt ute. Jag sitter med en pannlampa på huvudet, på balkongen och skriver.

Man blir så otroligt trött av solen, alla intryck, alla människor och alla upplevelser, samtidigt vill man ju inte sova bort den korta tid vi har här. Å ena sidan vill man vara pigg och glad, å andra sidan vill man vara vaken och uppleva saker, vilket blir två grejer som är helt omöjliga att kombinera.

Min röst är fortfarande borta och det är otroligt störande, då jag har så mycket att säga och prata om.”

Den här morgonen var vi bjudna till släktingar på barndop i Pipeline. Som jag har nämnt tidigare så namnger man alltid ett barn på sjunde dagen efter födseln.

Bild 718

Innan vi stack iväg till barndopet i Pipeline, så hade bättrade tjejerna på skönheten på vår gård.

Bild 724

Jag och Mabou hemma hos de släktingar som hade barndop

Bild 727

Binta och Mabou fotas med släkten

Bild 731

Bebin som döptes

Bild 732

Mamman till bebin blir fixad i håret

Bild 735

Tjejerna med Farfar

Bild 743

Innan vi åkte därifrån fick vi med oss den på barndop vanliga påsen med panketo och läsk. Panketo är en slags friterad bulle som är väldigt god. Påminner något om munkar, men de är oftast lite mer knapriga.

Som jag skrivit om tidigare så är Gambianska barndop ofta en stor fest och tillställning framför allt för att hedra mamman och den graviditet och förlossning hon genomgått och så naturligtvis för att namnge barnet på traditionellt vis.

Efter dopet så hade vi planerat en massa familjegrejer som vi åkte iväg på. Men innan vi lämnade dopet blev vi bjudna till själva dopfesten som skulle gå av stapeln på kvällen. Nu hade vi annat planerat på kvällen, så vi valde att dela upp oss. Isatou och Hareg återvände till dopfesten på kvällen och blev bjudna på nyslaktat lamm som de marinerat och grillat. De meddelade oss att det varit fantastiskt gott.

Bild 741

Farbror Siaka och några andra kom och hämtade upp oss.

Sedan åkte vi iväg några timmar för att göra en del saker som var ett av huvudskälen med resan, men som jag inte vill gå in på här. Det blev en resa som blev både tung, glädjande och känslosam.

När vi återkom hem så däckade vi alla direkt. Jag tror det var den enda gång någon av oss sov middag.

Bild 776

Isatou, Hareg, Mabou och Binta däckade i soffan i vårt vardagsrum

När vi efter bara någon timme vaknade upp, så splittrade vi på oss. Isatou och Hareg åkte tillbaka till dopfesten, vi andra gick och käkade. Därefter var det meningen att jag, Binta, F och Mabou skulle till en till Sabarr i Bakau Newtown. Jai och hennes kompis valde att vara hemma. Men Isatou, Hareg, storebror Babucarr och farbror Alhagie som också ville kolla Sabarr kom och mötte upp ganska snart.

Bild 780

Mabou, F, Isatou, Hareg, Binta och en kompis till F, som var med och arrangerade Sabarr i Bakau dagen innan.

Bild 782

Farbror Alhagie, Isatou, storebror Babucarr, Mabou, Binta, F ´s kompis, F och Hareg

Här dansar Binta Sabarr igen. Hon gjorde bättre ifrån sig dagen innan, men det gick bra även denna dag. Framför allt så var det lite enklare att filma, då det var mindre trångt! Men mörkret på filmerna kan jag tyvärr inte göra så mycket åt.

Efter Sabarr var tanken att vi skulle åka hem. Men F fick ett telefonsamtal att det pågick en Dancehall-queen-tävling på en klubb som heter Alabama, eller ”Lamalama” som folk sa.

Vi åkte dit, men utanför kom vi på att vi hade Gambianska kläder på oss. Tur vi hade med oss extra ombyte. Vi smet iväg bakom en bank eller liknande, för att byta om i mörkret.

Dock förblev vi inte anonyma. Vi lyckades tydligen sätta igång ett larm, så det började tjuta längs hela gatan. En vakt kom springande och han såg inte helt glad ut!

Nåja, efter en del om och men så gick vi in på klubben. Siaka som visade sig (som vanligt) sitta på en pub i närheten av oss, kom över till Lamalama.

Först var det någon slags talang-jakt på scenen och flera personer uppträdde med sång och dans.

Så efter en stund var det dags för huvudnumret denna kväll. Det var alltså Dancehall-queen tävlingen.

När det skulle börja, visade det sig att en massa släktingar och deras vänner hade kommit för att titta. Juryn samlades framför scenen vid ett långbord. När hon som dansade innan Binta tävlade så såg farbror Siaka lite orolig ut och viskade till mig: ”I ´ve seen this girl before and she ´s good. Can Binta beat her?”

Jag tittade en stund på tjejen och svarade att om det är en rättvis tävling, så kommer Binta slå henne.

Jag tittade bak på Binta som stod med F och hennes man längst bak i lokalen och försökte stretcha lite. Det fanns ingen tid eller plats för uppvärmning och jag såg på Binta att hon såg rätt nervös ut. När hon kom fram till min plats där jag satt allra längst fram så försökte jag peppa henne lite.

Så var det hennes tur att kliva upp på scenen.

Hon hann inte köra många moves så ställde sig publiken upp och bara vrålade och skrek. Flera stycken klev fram emot scenen och började fota och filma henne med sina mobiler och kameror.

Farbror Siaka lutade sig nöjt tillbaka i stolen och log.

När hon var klar så gav alla i juryn henne 10 poäng var. Men nu ville de att hon och ”tvåan” skulle ha utslagstävling. Så de tävlade emot varandra ett par omgångar. Därefter så blev det oavgjort varje gång, så till slut så skulle publiken få avgöra.

En hel del skrek när man skulle ”rösta p唝 den andra tjejen. När man sedan skulle ”rösta på” Binta, så ställde sig hela lokalen upp och vrålade.

Binta vann alltså första pris!!

DSCF0377

Här får Binta hämta sitt pris, men bilden är supersuddig, så det syns knappt

Första priset var ett stort paket fyllt av schampo, tvålar, hudkrämer, parfymer, bindor och en massa annat. Binta lämnade hela paketet på kvällen till kusin F, som hon tyckte hade bättre nytta av sakerna än hon själv.

Tyvärr skadade Binta en fot under dansen denna kväll. Antagligen för att hon inte var tillräckligt uppvärmd och förberedd. Hon hade problem några dagar med foten, men sedan tror jag det gick över…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Reseberättelse Del 6

Länkar till hela berättelsen:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Reseberättelse Del 4

Reseberättelse Del 5

Ur min privata resedagbok:

Det är verkligen fullt ös här nere hela tiden och allt går i ett. I morse skickade Siaka över bil och chaufför för att vi skulle åka till Banjul och åka vattenscooter. Jag backade dock, då jag känner att jag hellre ville försöka fixa kamerorna och posta vykorten. Barnen åkte iväg med Siaka och jag åkte först med F till Yasminas och åt frukost. Vi hade ett väldigt långt och fint samtal.

Därefter kom Musa och hämtade oss och vi åkte till Pipeline. Några vykort blev inte postade och kamerorna gick inte att fixa, så jag och Binta köpte en ny gemensamt. Det var ju inte inräknat i resebudgeten, vilket få saker här är, i och för sig…

Bild 575

Musa och F fick stå modeller när jag testade nya kameran

Bild 576

Medan vi väntade på att Siaka och barnen skulle komma och möta upp vid Pipeline, så gick vi och hälsade på en av F ´s vänner i en affär. Åh, titta där, en dator med uppkoppling. Min första ”datakontakt” sedan jag kom till Gambia…

Det fanns ju internetcafeér men jag sökte bara upp det vid ett tillfälle, då jag ville ta tillvara på tiden vi hade där.

Bild 580

Till slut kom Siaka och tjejerna och vi kunde dra vidare…

Bild 582

Fast först lite syskonkärlek… Den flödade det rätt gott om i Gambia för det allra mesta.

Därefter drog vi till hotell Senegambia, där det är lätt att bada i både pool och havet…

Bild 617

Isa, Jai, Binta och Hareg på hotell Senegambia

Bild 619

Mer familjekärlek. Jag får en jättekram av Jai

Bild 622

Isa på hotell Senegambia, strålande som en sol

Bild 634

Tjejerna hittar en bar med barstolar mitt i poolen

Bild 643

En jätteödla. Det kan vara samma som på denna youtube-film?

Bild 644

Jag är ju lite fascinerad av kräldjur, så jag tyckte den var rätt cool

Bild 651

Tjejerna njuter av sol och bad

Bild 659

Isa kikar fram…

Bild 662

Kusin F föredrar att chilla i skuggan under ett parasoll. Hon har för övrigt jobbat på det här hotellet tidigare, som dansare

Bild 664

Som jag nämnt tidigare, det fanns en anledning till att jag gick under smeknamnet ”tomaten” under några dagar…

Bild 677

Mabou fick sig en smaskig semesterdrink av färska frukter, då det visade sig att servitören bodde granne med oss…

Bild 689

Sen var det dags att dra hem och byta om. Vi var bjudna på Sabarr i Bakau och nu skulle vi få se om Binta ´s halvtimmes lektion givit någon utdelning.

Det finns ju ”dresscode” i Gambia också. På nattklubbar går man till exempel inte med Afrikansk dress. Det anses opassande, då den afrikanska dressen ska ”bäras med respekt”. Men sedan finns det andra tillfällen då man bör ha just Afrikansk dress. Sådana tillfällen är till exempel barndop, Sabarr och andra tillställningar.

Bild 692

Killarna blev nog ganska vana att få vänta på oss… Här är Bamba, en av våra två favorit-chaufförer (den andra var vår vän Musa), Farbror Siaka som gav vår resa en extra guldkant och vår vän Babucarr, även kallad ”Gangster”. De sitter utanför vår gård och väntar på att vi ska bli klara.

Bild 690Bild 693

Till slut bar det iväg. Först skulle vi förbi hos Farbror Fansu och hans fru Jai och hämta grejer…

Bild 695

När vi precis kommit fram till Jai och Fansu, så blev det lite bråk. De hade precis tagit en tjuv som hade snott en stol av dem, som han sedan gått och sålt, för att kunna köpa kana (en slags hembränd sprit). Man höll fast ”tjuven” och tänkte kalla på polis, men så kom farmors syster Fatou (ja, en till Fatou, haha) utfarande och örfilade ”tjuven”. Då rann all ilska av alla och vi började skratta åt den roliga tanten i stället. Till och med ”tjuven” föll i skratt. Så de släppte honom och struntade i att tillkalla polis. Han hade fått sitt straff ändå…

Bild 694

Jai och F, med F ´s äldsta son Maas, som var Jai ´s favoritkille i Gambia

Bild 701

Binta, ”stora” Jai, Maas, ”lilla” Jai och Mabou

En film på den Sabarr vi var på i Bakau. När Binta dansade, ställde sig alla upp och skrek och applåderade och flera kvinnor kom fram och ville dansa med henne. Hon fick stående ovationer, trots att hon bara hunnit lära sig grunderna under en ½-timme flera dagar innan… Det var jättekul! Hon gjorde verkligen succé!

Jai, Binta Isatou med Maas i knät och Mabou i förgrunden på Sabarr i Bakau

Tyvärr är det väldigt svårt att se bra på filmerna, då det var allt för mörkt och väldigt trångt, filmerna skakar dessutom mycket och det berodde på att alla som stod omkring mig dansade och rörde på sig, så jag hade svårt att hålla kameran stilla, men ni får hålla till godo av det vi fick med:

Nåja, mitt uppe i denna Sabarr-dans, så börjar det gå ett rykte om att Kankuran är i Bakau. (Kankuran, som jag skrev om i Del 2.) Barnen som var väldigt nyfikna på denna Kankuran bad några barn ta dem med in i det bäcksvarta Bakau för att hitta Kankuran. Det var Mabou, Binta, Hareg och Jai ´s kompis Emma som stack iväg.

Efter en stund när de inte kommit tillbaka gick F in i Bakau för att leta efter dem. Precis när hon hittat dem och sagt att det bara var påhitt och att det inte fanns någon Kankuran, för att få med sig dem tillbaka till belysta gator, så dök han upp.

Han slog sina två machetes så det blixtrade om dem och barnen försökte komma undan. F knackade på en massa portar, men ingen vill öppna när man har Kankuran efter sig…

Alla hade varit livrädda.

Hareg försökte ta sig undan, men ramlade ner i ett hål i marken, som används för att få undan sopor och avförning. Hon hade avföring upp till knäna och tappade sina skor i sörjan.

S6300854

Ett liknande dikeshål som Hareg ramlade ner i…

S6300855

Till slut lyckades F förklara genom porten till en gård att hon hade främlingar med sig från annat land och att de var jagade av Kankuran. De blev till slut insläppta. Hareg fick skölja av benen det värsta och F sprang och köpte ett par nya flipflop till henne.

Ja, mitt smeknamn ”tomaten” var inte det värsta på resan, Hareg blev upprepade gånger kallad för ”Bajs-Hareg” efter det som skedde… 😉

Efter det var det sluttjatat om att tjejerna och Mabou ville se Kankuran. Däremot var det inte sista gången vi såg honom…

Efter det var tjejerna ganska ”mätta” på upplevelser för den dagen. Vi gick tillbaka till Sabarr och Binta dansade lite till, sen gick vi och käkade lite och sen var det bara sängen som lockade…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Reseberättelse Del 4

Tidigare delar av min reseberättelse kan du läsa i länkarna nedan:

Reseberättelse Del 1

Reseberättelse Del 2

Reseberättelse Del 3

Som jag avslutade med i Del 3, så var dagen långt ifrån slut. Den hade bara börjat…

Efter att vi lämnat Farbror Siaka ´s hotell Easy Time, åkte vi ner på stranden. Binta hade sagt att hon ville lära sig den traditionella dansen Sabarr, så kusinerna Fatou och Demba hade beställt två trummare och en dansare som skulle komma och spela på stranden, så skulle kusin Fatou och den andra dansaren lära Binta grunderna.

Sabarr-trummarna och dansaren hyrdes in endast en halvtimme, då Binta kände att hon inte skulle orka så mycket mer i den 40-gradiga värmen.

Medan Binta danstränade, så tittade vi andra på, passade på att bada i havet, sola och bara njuta av stunden. Mabou passade på att rida häst på stranden.

Bild 468

Den kilometerlånga stranden som aldrig tycks ta slut, hur lång tid man än promenerar…

Bild 486

Fatou och Jai spanar in de andra som hoppar i vågorna

CIMG7356

Binta övar sin Sabarrdans med Fatou och dansläraren. Mabou rider förbi på en vit häst.

CIMG7349

Trummarna trummar och dansarna dansar…

CIMG7352

Dansen fortsätter…

CIMG7357

Några videoklipp från träningen:

Danstränaren visar vad han går för…

Resultatet av Binta ´s Sabarr-träning kommer jag att återkomma till i min reseberättelse, längre fram i resan…

Tjejerna fortsatte bada, hoppa i vågorna och njuta av havet.

Efter stranden gick jag förbi en butik i Senegambia som min gamla vän Sheikh driver. Han har bott hos mig i två omgångar när han varit på besök i Sverige, så vi är ganska nära vänner. Vi såg till att Sheikh stängde sin lilla butik och drog med honom och käkade på en av restaurangerna i Senegambia. Det blev också ett kärt återseende, även om det ”bara” är 5-6 år sedan jag träffade honom sist. Men vi har känt varandra sedan jag kom hem från Gambia 1992, så vi är goda vänner sedan 17 år tillbaka.

På kvällen åkte vi hem till ”stora” Jai och Fansu igen och käkade och umgicks. På vägen hem från dem åkte vi förbi Saffie ´s i Bakau, där vi käkat första dagen, för att kolla in ett liveband och vi stannade där en liten stund och drack varsin läsk och njöt av allt folk, musiken och den härliga stämningen.

Tyvärr hade både min och Binta ´s kameror pajat, så alla foton var helt suddiga på kvällen.

Därefter var vi alla så pass trötta att vi åkte hem. Klockan var säkert 24-01 på natten ändå, så det var ju inte särskilt tidigt, även om det kändes som om det var en av våra ”tidigare” kvällar. Det är svårt att gå och lägga sig, när man njuter så av livet, samtidigt som man så väldigt gärna vill vara pigg och utvilad på morgonen när tupparna börjar gala och böneutroparen börjar ropa ut morgonbönerna…

Vi hade så enormt mycket mer vi ville hinna med på vår resa och så många fler upplevelser som väntade…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Äkta glädje, äkta Dans

Något som gör mig riktigt glad och som får mig att vilja hoppa på första, bästa plan till Västafrika är Sabar, en Afrikansk dansstil. Mer om det kan du läsa HÄR!

Idag är det Gambias Nationaldag.

En video som verkligen gör mig sprallig i benen, har jag länkat till för några år sedan, men den är värd att ses igen. Den är från en Senegalesisk bröllopsfest visserligen och inte från Gambias nationaldag, men den ger mig ändå en stark känsla av Gambia eftersom musiken och dansen är densamma. Se och njut och ta några egna glädjeskutt:

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,