När samarbete blir rivalitet

Jag är ingen tävlingsmänniska

Jag är ingen tävlingsmänniska

Lite konstigt är det allt att jag har fått två väldigt tävlingsinriktade barn, trots att jag inte alls är någon tävlingsmänniska själv. Ja, man skulle kunna konstatera att de generna inte är från mig. Ibland säger min äldsta dotter till mig att jag borde ha ”pushat” henne mer när hon var mindre så skulle hon kanske bli ännu bättre i den dans hon utövar. Hon kanske har rätt, men det är verkligen inte min grej. Tvärt om kan jag känna mig lite irriterad på föräldrar som driver på sina barn väldigt mycket.

Jag har snarare uppmuntrat dem med att ”det spelar ingen roll om du vinner, bara du själv är nöjd med din insats”. Jag har också låtit dem byta fritidsintressen när de själv önskat. Jag har aldrig drivit på dem att fortsätta bara för att de redan påbörjat ett intresse.

Jag vet inte var min anti-tävlingsanda kommer ifrån men jag skulle nästan våga påstå att när tävlingsmoment kommer in i det hela, så tappar jag ofta sugen. Det är så lätt när man driver på sina barn att glömma bort vad barnet vill och i stället följa sina egna intressen. För mig är det jätteviktigt att mina barn gör det som de är intresserade av, oavsett om det gäller yrke, fritidsintresse, religion, val av partner, vänner eller boende. Det är deras liv och jag vill inte att jag ska leva mitt liv genom mina barn.

Om de tappar intresset för något, så kommer de säkert hitta något nytt de är intresserade av. Plus att jag tror att det är väldigt ovanligt att man får ett brinnande intresse för något som man själv inte brinner för till hundra procent. Men så kommer vi åter tillbaka till det där med att man inte måste vara bäst på saker. Det räcker utmärkt att känna att man har saker man är duktig på och vilja vidareutveckla dem.

Ibland träffar man i och för sig vuxna eller äldre barn som säger att de har lyckats bra för att deras föräldrar pushade dem. Å andra sidan träffar man ibland också vuxna eller äldre barn som menar att deras föräldrar drev dem så hårt att allt det roliga försvann. Det blev bara en enda tävling och att de känt sig otillräckliga när de inte lyckats så bra med det de lagt ned sin själ i.

Det finns förstås människor som behöver pushas för att komma framåt och utvecklas och det är ju jättesvårt att veta var gränsen går. Borde jag ha pushat mina barn mer? Ja, det kanske jag borde. Världen är ju inte svart eller vit, den har en massa grå nyanser och det kanske är så att jag skulle ha pushat mer, men på en mer ”lagom” nivå. Det behöver ju inte vara antingen eller.

Men jag har verkligen svårt att förstå det här med själva tävlingsmomentet. Det är ju mycket roligare och trevligare att kämpa sida vid sida, att hjälpas åt, att vara där för varandra, än att kämpa livet ur sig själv och konkurrera med sin omgivning. Men dessa tävlingsinriktade personer, de finns ju överallt. I bekantskapskretsen, bland ens egna barn, på arbetsplatser, i organisationer man är engagerade i. I partnerskap finns det också ofta någon i omgivningen, någon man känner eller någon man inte känner som vill tävla om ens eget intresse, eller ens partners intresse. Det kan vara vänner eller rivaler. När sånt händer, tappar jag som sagt oftast intresset. Det blir inte roligt längre. Det blir liksom en slags ”kämpa-glöd” mellan människor i stället och med ”kämpa-glöd” i detta fall så menar jag inget positivt, utan i detta fall menar jag att det blir en negativ kamp mellan människor.

Och precis när jag sitter och skriver detta så hittar jag ett videoklipp som passar in här, så jag avslutar helt enkelt med att länka till det HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Tävling för ensamstående Help 2 Help

Jag har tidigare skrivit om den här tävlingen i min blogg. Det är en tävlingsserie i flera delar och det här är andra delen!

Den här veckan står det entrébiljetter för en familj till Junibacken på spel. Junibacken ligger på Djurgården i Stockholm.

Vem kan tävla: Det som krävs för att få vara med och tävla är att man är ensamstående förälder som lever på marginalen (upp till existensminimum). Tävlingen har kommit till för att ensamstående föräldrar som har svårt att få ekonomin att gå ihop, ska ges möjlighet att göra något tillsammans med sitt/sina barn. Du kan delta i tävlingen helt anonymt utåt, men jag behöver förstås namn och adress till den som sedan vinner och sänder den till de som ska sända vinsten.  

Denna tävling görs i samarbete med Junibacken och det enda du behöver skriva är varför du skulle vilja vinna dessa biljetter till Junibacken!

Du kan delta i tävlingen genom att kommentera i min blogg (mailen syns inte utåt, men jag behöver den för att kunna verifiera vem som vunnit och för att kunna maila den) eller genom att maila mig direkt på: tonarsmorsa@gmail.com

Andra bloggare som hjälper till att sprida denna tävlingsserie:

Hermansro

Törnebohms Hotspot

En mamma i kris

Vår stora familj

Britta

kucke-li-lo

Jag är tacksam för all spridning om den här tävlingen som jag för övrigt inte har något som helst vinstintresse i, utan gör för att jag vill stötta en och annan familj med svag ekonomi. Om du känner någon som du tror skulle passa in för att tävla, tipsa gärna den personen om tävlingen!

Stort GRATTIS till förra veckans vinnare också!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Slagfärdiga Semlor, Kvinnor och alla andra…



Igår åkte jag till Stockholm för att ha möte med Slagfärdiga. Innan mötet hann mamma och jag med varsin semla på mitt favvocafé! Det var väl fettisdag igår?



Mötet med Slagfärdiga hölls på Röda Korset i Stockholm, då vi samarbetar med dem i det projekt som vi håller på med!


Och mitt under vårt möte, så såg vi hur man samlades till en manifestation för kvinnor på Mariatorget. Man kanske inte ser det så tydligt på bilden, men man skymtar lite röda flaggor i alla fall. Nyfiken som jag är, kunde jag inte låta bli att dra med mamma dit efter mötet. Det var den internationella kvinnodagen och den tycker jag absolut är värd att fira!!

Mötet drog i alla fall ut på tiden, men jag kunde ha suttit där än då vårt möte var både givande och inspirerande. Anna som dragit igång allt detta, hade haft en intervju med Tysk radio precis innan och berättade också lite om det.

Så vad är då Slagfärdiga? Det är för oss som har erfarenhet om våld i nära relation. Själv eller som närstående, men som är färdig med det. Det är alltså inte för de som står mitt uppe i krisen. Där behövs annan hjälp. Det är för alla oss som har gått vidare, men ändå bär med sig denna erfarenhet i ryggsäcken och som vill använda det till något positivt. Så här beskriver slagfärdiga det:

”Slagfärdiga är en organisation som är skapad av oss  som någon gång i livet har upplevt sexuellt, psykiskt, fysiskt, hedersrelaterat våld eller hot om våld i en nära relation, som barn eller vuxen, utsatt eller närstående.  Vi är män, kvinnor  och ungdomar som vill  ta vara på den kunskap som finns hos  alla oss  som har tagit oss ur våldet. Kunskap både om den akuta situationen men också  om tiden efter.

Med närstående menas förutom familj och släkt, även vänner, grannar och medarbetare. Alla som bär på någon form av erfarenhet av detta våld välkomnas som medlemmar. Bli en del av den stora viljan att förändra!”

Vi är många och vi besitter en massa kunskaper som vi vill dela med oss av! Är du slagfärdig?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Följ min blogg med
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , ,

Sammanfattning om Valet 2010


Idag analyseras valet. Kors och tvärs och tillbaka igen. Jag känner mig väldigt besviken på resultatet. Både på det låga stödet till en Rödgrön regering, men också för att SD kom in i Riksdagen. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera att SD ´s resultat på 5,7 är en otroligt liten del av Sverige ´s befolkning. När man ser omfattningen av medias rapportering av SD ´s valresultat så är det nästan så man får uppfattning om att de har en egen majoritet, eller som om det är den största delen av Sverige ´s befolkning som röstat på dem.

Sanningen är ganska långt från det. Sanningen är att 95% av Sveriges befolkning INTE har röstat på Sverigedemokraterna och det säger faktiskt mer än att de nu har kommit in i Riksdagen!!

Jag har ganska länge haft på ”känn” att Alliansen skulle vinna valet, men faktum är att de sista dagarna innan valet igår, så började jag bli lite hoppfull om en Rödgrön seger. Jag fick lite känslan av att vindarna hade vänt. Men det var alltså fel eller kanske en illusion och ett önsketänkande? Eller så började de helt enkelt att vända för sent?

Miljöpartiet hade framgångar i valet. Nu väcks många röster om att de bör ingå ett samarbete med Alliansen. Miljöpartiet har än så länge varit väldigt bestämda med att de inte är intresserade av ett samarbete med Alliansen, men ändå finns det många som är kritiska till det och anser att de borde gå just den vägen.

Att få traska runt i maktens korridorer låter ju som ett mål för vilket politiskt parti som helst. Självklart är det viktigt för en politiker och ett politiskt parti att få makt att påverka vårt land. Men i min värld finns det fortfarande gränser och principer. En av dessa är blockpolitiken. Om jag hade röstat på Miljöpartiet och nu helt plötsligt fick besked om att de skulle börja samarbeta med Moderaterna, då skulle jag bli väldigt arg och besviken.

Ja, samarbete i all sin ära, men jag tycker det är fel att samarbeta till vilket pris som helst och jag tycker att miljöpartiet gör rätt som inte samarbetar med Moderaterna!

På samma vis, fast tvärt om hade jag tänkt om det varit åt andra hållet. Att Socialdemokraterna helt plötsligt började flirta med, låt oss säga Centerpartiet och de ingick i ett samarbete med dem. Dels skulle mitt förtroende för ett parti som vänder kappan efter vinden vara lika med noll och dessutom skulle jag ändå inte känna mig nöjd med samarbetet ur flera andra aspekter heller.

Ja, mörka krafter, så känner jag, tar nu sina första, stapplande steg in i Riksdagen, förklädda i finputsade kostymer och med tilltalsnamnet Sverigedemokraterna. Redan namnet ”Sverigedemokraterna” tycker jag är ironiskt, då de inte representerar det Sverige jag lever i eller har växt upp i, eller det Sverige jag drömmer om att vårt land ska vara. Särskilt demokratiskt kan jag inte heller se att det är, särskilt inte med det hat mot Islam och muslimer som man driver. För mig går namnet inte alls ihop med det som Sverigedemokraterna står för!

Men, som sagt, vi ska inte glömma att 95 % av Svenskarna har INTE röstat på Sverigedemokraterna, så visst finns det hopp om vårt land och visst finns det ljusglimtar, även om många idag är oroliga, rädda och ledsna över att de eventuellt ska hinna hitta på för mycket elände i Sverige innan de åker ut igen, vilket jag är säker på att de till slut gör! Fram tills dess så måste vi i sann demokratisk anda, acceptera att de finns och är invalda, dock behöver vi i samma demokratiska anda inte acceptera att de sprider sina fördomar och falska ”fakta”. Vi kan i samma demokratiska anda sprida våra mångkulturella tankar, känslor och fakta, utifrån den verklighet som VI lever i!

Jag kommer att återkomma till just Sverigedemokraternas intåg i den Svenska Riksdagen. Dagen i dag är en stor sorgedag för oss alla som tror på ett samhälle där vi alla är lika viktiga, oavsett kultur, ursprung, religion eller språk.

Det är inte bara tragedi och mörker, trots de i min ögon så dystra siffrorna från valet. Lite anledningar till skratt mellan varven är omöjligt att motstå. Morgonens första skratt gav Häxan mig. Till Facebook-gruppen: Vi bär svart för att sörja SD ´s intrång i Sveriges Riksdag hade hon kommenterat: ”Jag vill inte nöja mig med att bära svart. Jag vill klä mig i burqa..!” 😉

Med eller utan feber: den här dagen vill man helst bara sova bort…

Sverigedemokraternas väg in i Riksdagen – år för år

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Journalistik när den är som allra bäst!

Media när de jobbar som allra bäst. Jag är imponerad av ett generöst samarbete mellan Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som vanligtvis är konkurrenter, mer än kollegor. Nu har de slagit ihop och vi börjar skörda de första framstegen på länge när det gäller Dawit Isaak som sitter fängslad. Ett liknande samarbete mellan de största tidningarna i Sverige har inte skett sedan 1999. Jag har tidigare skrivit om Dawit Isaak på bloggen:

Om du vill stödja manifestationen med din namnteckning, klicka HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,