Man läker inte sår med nya kränkningar

ung tjej litenDen fastspända flickan är en radiodokumentär som handlar om unga Nora som far illa i livet. Först av sin pappa, därefter på olika vårdinstitutioner och till sist blir hon våldtagen av polischefen Göran Lindberg. Som om allt detta inte var nog för en ung flicka med svåra traumatiska upplevelser att bearbeta så blir hon även djupt kränkt av en läkare då hon nekas en kvinnlig psykolog för att bearbeta alla dessa händelser.

En ung tjej med ett självskadebeteende, med insikt om att hon behöver hjälp och stöd och ändå kan det gå så här? Hur ska vi kunna vårda våra unga om vi brister på så många punkter och sviker så markant, som fallet med Den fastspända flickan? Nog måste samhället kunna ge mer stöd än så här? När jag hör hur läkaren pratar med Nora i del 2 av dokumentären blir jag så arg att jag hoppas att han aldrig mer får ansvaret för så unga människors liv. Nej, jag inbillar mig inte om att Nora var en ”lätt person” att ha hand om, men det finns gränser för hur man får behandla en ung tjej med vårdbehov.

Lyssna på radiodokumentären du också:

Den fastspända flickan Del 1

Den fastspända flickan Del 2

Tjejen på bilden har inget med blogginlägget att göra

Tillägg: Aftonbladet har skrivit om fortsättningen efter programmet sändes.

Uppdatering 2013-01-23: Kritiserad psykiatriker får sparken

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En galen värld

Ibland funderar jag på om världen är helt galen?! Media startar drev mot enskilda politiker, fäder mördar sina vuxna döttrar för att vill välja sin egen partner, mödrar skaffar barn i stället för en docka, en kryssningskapten uppvaktar damer i stället för att styra fartyget som han ska, en professor hävdar att fäder skadar sina barn bara i egenskap av att vara just fäder…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Feedback önskas

Jag måste säga att jag är väldigt glad för att jag satt igång denna intervjuserie. Jag tycker att det är väldigt intressant att ta del av andra människors liv. Jag är glatt överraskad att så många väljer att dela med sig så öppenhjärtligt! Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram även svårare frågor och inte bara tillåter att de tabubeläggs. Vi måste våga se dem, för att förstå och för att kanske vara ett stöd för våra medmänniskor när de går igenom olika typer av kriser i livet. Men även för att kunna påverka i högre nivåer för att det är viktigt att folk i kris kan få stöd och hjälp från samhället.

Men jag tror också det är viktigt att visa att man kan gå igenom fruktasvärda händelser i sitt liv, men ändå resa sig. Resa sig och gå vidare och bli en hel människa, även om ryggsäcken är tung.

Det var länge sedan jag slutade att ”fiska” efter kommentarer, men jag gör det nu. Jag ser i min besöksstatistik att jag har väldigt många besökare just nu, men jag är övertygad om att de som har blivit intervjuade skulle uppskatta lite feedback på det som de har gått ut med. Därför ber jag er som sitter och överväger att lämna en kommentar, att göra det i intervju-inläggen.Om ni själv har någon fråga att ställa, så skulle det inte förvåna mig om de jag intervjuar svarar! 🙂

Tack för att ni läser!

Intervjuserien hittills:

Till er som bloggar och tycker att denna intervju-serie är viktig, påminner jag om blogg-världens privilegium att länka de intervjuer du tycker är viktiga, i din egen blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Barn som bor i misär

Jag blir verkligen illa berörd av artiklar som DESSA. Barn i vårt land som bor i husvagnar sedan ett och ett halvt år tillbaka. På en camping som dessutom redan är problemfylld, enligt polisen. Barn i vårt land 2008, ska inte behöva växa upp på detta sätt här i Sverige. Även om de råkar komma från värre förhållanden i Rumänien.

Inte blir jag lugnare av att läsa att polisen kontaktat de sociala myndigheterna, men att de slår ifrån sig:” -Om de bor där så utgår jag ifrån att de bor där tillfälligt. Vi har en fri rörlighet och man får själv välja var man vill bo, säger Renate Saul, enhetschef på socialtjänsten i Askim till Uppdrag Granskning.”

Tyvärr missade jag Uppdrag Granskning ikväll, men jag ska försöka se reprisen. Enligt vad som står i artikeln så har ju polisen handlat helt korrekt, de ska ju anmäla detta till socialtjänsten. Dessutom säger mig något att polisen inte skulle ha uttalat sig på det här viset, om de inte fann situationen för dessa barn alarmerande.

Trist är det också att det inte verkar på socialtjänstens uttalande som om de ens har varit i kontakt med de berörda familjerna på campingen. Det är väldigt illa, tycker jag.

Ännu mer ledsen blir jag när jag läser en av kommentarerna till artikeln: ”OK, nu är jag på krig stigen, här pratar vi hur synd det är om folk och barn som är rumäner, ja, vi har även sånt i dom infödda svenska familjerna, jag har barn med en sån svensk som är en höginkomsttagare 40000 i månaden jag har 10, vi har tvillingar på 11 och han vägrar betala för sina barn fast jag tyvärr har fått meddela honom att jag har ca 30000 mindre i månaden, det finns även svenska barn som inte får en cykel och kläder dom behöver och månadspeng… MINNS DET!! jag är inte bitter och tar hand om det mina massor menjag orkar inte bråka mer om rättigheter som även mina barn har”

Eeeh, nu pratade vi inte om att vissa föräldrar inte har råd att köpa en cykel till sina barn, vi talar om hur barn bor i HUSVAGN!! På en camping bland missbrukare, psykiskt sjuka och kriminella. Vi talar om hur de inte ens har en stadig inkomst, utan blir försörjda av välgörenhetsorganisationer. De har alltså inte ens ett socialbidrag. Dessutom tycker jag att även om svenska barn lever i misär, vilket naturligtvis absolut inte heller är okej, men vad gör det mer okej att Rumänska barn lever i Sverige under dessa villkor?

Jag vet att vi inte kan rädda världen. Jag vet att alla inte kan bo i Sverige, men de som faktiskt gör det, borde ju få rätt att i alla fall ha möjlighet att skaffa sig en dräglig tillvaro till sina barn.

Sedan undrar man varför vissa människor begår brott, vilket i och för sig inte är någon ursäkt, men jag tror att de flesta av oss skulle överväga det hela i en tillräckligt svår situation för våra barn, även om jag önskar att jag har fel.

Vad förväntar vi oss sedan att dessa barn ska bidra med till samhället? Barn som börjar sitt liv på detta sätt. Säg bara inte att alla barn föds med samma möjligheter…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,