Almedalsveckan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min fjärde dag på Almedalsveckan i Visby har passerat. Det har varit härliga dagar med väldigt mycket arbete, väldigt mycket gå och väldigt mycket trevligt.

Dag 1 regnade det och var kallt. Dag 2 var det strålande sol och värme och jag brände mina axlar och överarmarna. Dag 3 var det växlande mulet och ibland har solen glimtat fram, dock inte så särskilt varmt även om jag gick med T-shirt den större delen av dagen. Dag 4 har varit lite regn 5-10 minuter på morgonen och resten av dagen växlande molningt och härlig sol med värme. Det återstår att se hur morgondagen blir (ingen av väderprognoserna har stämt sedan jag kom till Visby), fast då ska jag ju ändå åka hem…

Maten har varit god alla dagar utom måndagens middag och den var en historia för sig…

Vi bor bra med ett litet längre gångavstånd från Almedalen.

Debatterna har varit enormt många och intressanta, tyvärr har jag inte hunnit gå på särskilt många. Politiker jag mött har varit enormt många, ALLA är verkligen här på Almedalsveckan!! Andra kända ansikten är det också gott om. Dessutom har jag träffat på en hel del personer som jag själv känner och jag  har hunnit med både en och annan trevlig pratstund.

Igår var det SDs dag i Almedalen och jag gick förbi en kort sväng vid Åkessons anförande, mest för att kunna ta bilder. Det var verkligen en stram stämning, även om alla blev jublande glada när Åkesson dök upp på scenen. Jag vet inte om SDare är så strama i grupp, eller om de helt enkelt var det för att jag var omkring och på något sätt skilde mig från mängden? Ja, jag hade ju inte vit skjorta och kostym som de flesta som var i de främre leden tycktes ha.

Kent Ekeroth stod där med sina livvakter och strax därpå fick jag syn på… Kent Ekeroth igen? Nej, sen kom jag ju på att han har en tvillingbror, men han stod i alla fall utan livvakter. Nåja, det fanns i alla fall ett gäng som ville protestera mot SD som dök upp, även de i de främre leden, men sedan blev de förda bakåt i massan av säkerhetsvakter (poliser? SÄPO?) och sen gick jag därifrån…

Özz Nûjen bjöd samtidigt som Jimmie Åkesson höll sitt anförande, en motkampanj med fritt inträde på en stor arena i Visby. Jag skyndade dit och hoppades att det skulle vara mycket folk, men jag kan upplysa om att det var ENORMT mycket folk!! Det var ju en jättestor arena och jag gissar att det nog var minst det dubbla än den skara som Åkesson drog. Enligt media idag sägs det ha varit cirka 6000 och det förvånar mig inte, samtidigt ska Åkesson ha dragit cirka 2600…

Veckans mest pinsamma: jag var tvungen att fråga efter namnet på den partiledare, vars parti jag själv röstar på… hahahah… Pinsamt är bara förnamnet.

Idag var det Miljöpartiets dag och jag lyssnade på språkröret Åsa Romsons tal och även om jag inte är någon Miljöpartist så måste jag säga att jag blev djupt imponerad av hennes anförande. Det var självklart väldigt mycket folk som lyssnade på Miljöpartiet också, men det gissar jag att det varit på alla partiledarnas tal på ”deras” dagar. I morgon är det Moderaternas dag och Reinfeldt ska stå där, men jag måste säga att det ska bli rätt skönt att slippa höra och se eländet…

Mer uppdateringar om den gångna veckan kan komma…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Årets listor på det du kanske har missat

Januari 2013 095Här kommer listor med mina favoriter från det gångna året, listat och klart, rekommenderas starkt:

Årets 10 rekommenderade böcker (som jag har läst 2012):

Det du inte såg (5 av 5 i betyg)

Niceville (5 av 5 i betyg)

Ögonblick som förändrar livet (5 av 5 i betyg)

Jag älskar dig inte (5 av 5 i betyg)

Utsatt (5 av 5 i betyg)

Varför gråter inte Emma? (5 av 5 i betyg)

Morgon i Jenin (5 av 5 i betyg)

Kriget är slut (5 av 5 i betyg)

Jag kommer sen… (5 av 5 i betyg)

Bergsprängardottern som exploderade (4 ½ av 5 i betyg)

Mina 10 personliga favoritinlägg från 2012:

Ungdomsvåld, samhällsproblem och Labyrint

I have a dream…

De exkluderade svenskarna

Akta er för vita eller muslimska män

Konsekvenserna av en ensidig rapportering om Gambia som sexturistland

Min personliga åsikt om homofobi inom musiken

Saker jag inte förstår (men gärna vill förstå)

Lätt för Reinfeldt att säga

Vad vet Stina Wirsén om vår vardagliga kamp mot rasism?

Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade bort…

Årets debattörer: Åsa Linderborg, Oivvio Polite, Nathan Hamelberg

Årets bubblare: Peter Lööv Roos

Årets bloggar/nätsidor: Flyktingbloggen, Inte rasist, men…,

Årets kvinna: Susanna Alakoski

Årets öppna facebook-grupp: Skönt att Disney har tagit bort de rasistiska stereotyperna

Årets nyfunna restauranger: Aifur om man vill fira något större och Akkurat om man vill ha ett enklare matställe, men ändå trevligt med bra mat och bra service!

Årets TV-program: Gardell´s: Torka aldrig tårar utan handskar.

Årets konsert: Jimmy Cliff på Gröna Lund

Årets tidningsreportage: Aftonbladets mediarapportering från rättegången mot Breivik och deras specialsajt var outstanding.

Årets mediamiss: DN med sin oerhört ensidiga rapportering om Stina Wirsén´s Lilla Hjärtat under debatten om Liten skär och alla små brokiga. Ett ensidigt hyllande i en debatt är knappast någon debatt värd namnet.

Årets politikermiss: Inget parti lyckas grunda sin politik i ideologiska frågor, eller nå ut med ett politiskt djup som kan locka till sig fler engagerade människor som brinner för partiets frågor.

Årets Blackout-video:

Musikvideo:

Dansvideo:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fatou´s Nyårskrönika 2012

Jag tycker alltid det är jättesvårt att sammanfatta det gångna året, samtidigt är det roligt att läsa sammanfattningen när den är klar och framför allt är det roligt att gå igenom ett helt års inlägg, särskilt som jag alltid upptäcker att jag glömmer så snabbt. När jag sitter och ögnar igenom de första månaderna av året så tänker jag ofta: ”Jaaaa, just det! Det var då det här hände/jag gjorde det där!”

views 2012I år fick jag lite hjälp av WordPress i alla fall. De har gjort en summering av mitt gångna år. Det var roligt att läsa, även om det mest handlar om statistik. Du kan läsa det HÄR! Sedan är det bara att börja scrolla! Lite ouppdaterat är det, så det står att det varit ca: 170 000 besökare och i samma räknare som jag har står det 192 072, men det kan bero på att jag inte hade lagt in deras program i början av året, då jag höll på att uppdatera min sida i slutet av förra året och i början av detta, eller så beror det på att de har gjort mätningen för ett tag sedan. Roligt var det att läsa vilka inlägg som genererat flest besökare och att det inte bara var nya inlägg.

Det inlägg som haft näst flest besökare, var ett inlägg som jag skrev i slutet av 2011. Det fjärde mest lästa inlägget i år, skrevs redan i Oktober 2010. Det är extra kul när ett gammalt inlägg åter blir aktuellt, tycker jag! det inlägg som har lästs mest under 2012 är DETTA inlägg och det har delats på Facebook hela 888 gånger. Ett särskilt tack till er som kommenterat flitigt. (Man kan läsa ganska långt ned vilka det är.) Det mest kommenterade inlägget, med 66 kommentarer var DETTA!

Well, här kommer ett försök till en personlig sammanfattning för 2012 i alla fall:

isatou2012

Januari: 2012 avslutades, precis som 2011 med att Isa åkte till Jamaica och det nya året 2013 börjar alltså med lite oro för hennes resa, även om jag var bra mycket oroligare sist hon åkte än denna gång. Precis som Isa befinner sig på Jamaica, gör även min äldsta dotter Binta och Blackout det, precis som förra året! 🙂 Hela min nyårskrönika för 2011 kan du läsa HÄR!

Debatten om ungdomsvåld (det var särskilt aktuellt i Malmö) och invandring var väldigt aktuell. Jag startade en kampanj mot preskriptionstid mot sexuella övergrepp, den föll tyvärr inte så gott ut, men jag kommer att ta nya tag i den frågan under våren. Jag fick veta att den senegalesiska musikern Youssou N´dour skulle ställa upp i Senegal´s val och det gladde mig mycket, även om han till slut inte fick ställa upp i valet.

Det var tio år sedan Fadime Sahindal mördades och i samband med det namngavs en park i Uppsala till minne av Fadime.

clown

Februari: Bloggportalen köptes upp av Twingly. Jag fick lite ångest över att flickorna blivit så stora. Reinfeldt hade ett utspel om att förlänga pensionsåldern.

Jag delade med mig av mina tankar runt orden feminist och politiskt korrekt. En stor stjärna slocknade och då kom en politikers taskiga människosyn fram i ljuset.

Isa blev frustrerad över att Mabou inte ens hade tid att bråka med henne längre… Mabou prickade in sin födelsedag precis samma dag som en ny liten prinsessa föddes, eller om det var tvärt om?

blackouttwinz

Mars: Jag försökte beskriva det Gambia jag älskar, genom bilder. Debatten om Kony 2012 var stor världen över. Reggaefestivalen gick in i en helt ny era. Mabou reste till Gambia med sin pappa (eller egentligen till sin pappa, som redan var där när Mabou reste). Jag skrev ett minnesinlägg om att det var 52 år sedan Sharpevillemassakern.

Det hände förstås massor med Blackout under året, men det största var nog trots allt att de blev nominerade till Most Outstanding DanceCrew i IRAWMA (Chicago). Även om de inte vann, så var nomineringen riktigt, riktigt tung!!

jamaica7

April: Debatten gick väldigt het om Sizzla´s spelning i Sverige och jag skrev min personliga åsikt om homofobi inom musiken. Beeniman gjorde också ett personligt statement i debatten. De små tjejerna som förtrollar världsartister var väl spridda över världen. Rättegången mot mannen som kommit att personifiera ondskan för många: Anders Breivik satte igång. För första gången på ÅRATAL var jag ute på nattklubb.

Maj: Jag blev faster för tredje gången, till ännu ett litet underverk!! Mabou tröttnade på sin omöjliga mamma. En av många musikvideo som Blackout var med i under 2012, var Beeniemans video som kom ut i Maj och en annan var Gyptians som även den kom ut i Maj. När jag var som mest nere och vintermörkret sänkte sig över mig totalt, så blev jag bjuden på en oförglömlig kväll med konsert av finaste vännerna Carina och KA. Tack igen till er! Debatten om Afrohår v/s löshår var också rätt het. Jag skrev också en debattartikel som många skrev under på, angående en omdiskuterad dokumentär sändes om sexturism i Gambia. Påhoppen efter debattartikeln blev många, men blev nästan ironiska i slutänden. Uppdrag Granskning hade också ett program som blev väldigt omdebatterat om moskeér.

DSC_1036

Juni: Jag påbörjade ett projekt som jag höll hemligt ett litet tag, men sedan avslöjade att det handlade om att jag startade en kulturell webbtidning om Gambia som sedan blev en riktig succé. Nu har vi legat väldigt lågt med uppdateringar, men den är långt ifrån bortglömd och nya artiklar planeras. Sedan tog min yngsta dotter Isa studenten med buller och brak och strax därefter flyttade vi till Stockholm! Binta var med i Bob Marley´s barnbarn: Jo Mersa´s nya video. Anja Pärssons program: Sommar väckte stor uppmärksamhet. Isa fick mig att inse att även om jag är en social person både på nätet och i verkligheten, så finns det gränser även för mig! 😉

20120511_183749

Juli: Jag hade en bloggserie i fyra delar om Sociala medier i praktiken: Sociala medier i praktiken, Gör inte så här på Facebook, När det redan gått för långt på Facebook, Vem äger rätten till ditt foto, Att välja bort sociala medier. Twitters hashtag #hängutmigmed väckte mycket uppmärksamhet och jag skrev även ett eget inlägg i ämnet. Flyktingar, åk hem! var ett intressant program i SVT som jag rekommenderade! Mabou och jag utforskade vår nya hemstad. Jag delade med mig av lite personliga tankar runt föräldraskap och barnuppfostran.

jimmy cliff 2012

Augusti: Jag inledde Augusti med att gå på en riktigt outstanding konsert på Gröna Lund, av allra högsta klass, nämligen med legenden Jimmy Cliff! Jag skrev ett inlägg om generationsklyftor och familjeliv. För första gången besökte jag och Mabou Prideparaden. Jag tror aldrig jag skrivit ett inlägg så späckat med bilder och videoklipp! Jag skrev också ett inlägg om extremism och bombdåd: Akta er för vita eller muslimska män. Mabou började i skolan och oroade sig för att jag skulle skämma ut honom! Jag provade surströmming för första gången i mitt vuxna liv. SÅ HÄR tyckte jag om det! I Forserum var det stora problem som uppmärksammades av riksmedia.

tintin

September: I September gav jag mig in i den pågående debatten om Liten Skär och alla små brokiga där Lilla Hjärtat kritiserats för att vara en avbild av en nidbild av svarta. Debatten sträckte sig över hela vintern och pendlade mellan att handla om Lilla hjärtat, Tintin i Kongo och Kalle Anka´s julprogram. Mina inlägg kan du finna här: Liten skär och svart golliwog, Extrem ignorans eller ovilja att förstå, Det handlar inte om att ha avbildat en svart figur i en barnbok. Debatten fick mig att ha en egen bloggserie med tips om barnböcker med svarta figurer som INTE anspelar på nidbilder eller rasistiska karikatyrer av svarta:

Barnböcker utan blackface, Rita och Rita i Kudang, Barnbokstipset: Nancy No-size, Barnbokstipset: Papa Diops Taxi, Barnbokstipset: Chinye, Barnbokstipset: Lalo trummar, Babo pekar och Binta dansar, Barnbokstipset: Kwela Jamela Afrikas drottning.

Debatten fortsatte som sagt var: Tintins ut- och intåg i barnbokshyllorna.

Blackout var även med i I-Octanes nya musikvideo.

childrenslavery

Oktober: Om hur rasism drabbar mig personligen och min närmsta familj, skrev jag i inlägget: I have a dream… , sedan fortsatte debatten om blackface: Öppet brev till Stellan Skarsgård, Med Tintin i fokus på Uppsala Stadsbibliotek, Vad vet Stina Wirsén om vår dagliga kamp mot rasism?, För er som fortfarande inte förstår vad problemet är,

Bloggvännen Syster Dyster gick bort (Vila i frid). Ordet ”svarting” blev aktuellt i media och min blogg. Gardell´s kritikerrosade film: Torka aldrig tårar utan handskar, berörde mig djupt!

tigerfamilj

November: Mitt mest lästa och mest länkade inlägg skrevs i November och det är detta: Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade bort…, Sedan åkte jag iväg med Isa och BlackoutOne Love Cruise ett par dygn. Debatten om lilla Hjärtat fortsatte: Samtal om rasism i dagens Sverige, Seger för våra barn, Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat.

December 2012 123

December: Stockholm drabbades av snökaos, Aftonbladet hade en reportageserie om invandring #välkommen som jag starkt rekommenderar, sedan drog jag iväg med familjen till Sälen en helg.

Jag gjorde en länk-sammanfattning om höstens och vinterns debatt om Blackface, Pickaninny, Lilla hjärtat, Tintin, pepparkaksgubbar och annat. Jag skrev också ett inlägg om De exkluderade svenskarna. Jag firade min födelsedag på restaurangen Aifur, som jag varmt kan rekommendera för er som planerar att fira något på ett speciellt sätt! Jag skrev också en särskild nyårshälsning till mina bloggläsare!

Ett blogginlägg med tips-listor kommer snart upp i min blogg. Håll utkik!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Föreläsning om bloggen Tonårsmorsa

Jag har inte tappat min arm på bilden, utan har den bakom ryggen, om någon undrar!

Igår hade vi en ny träff med Social Media Club här i Uppsala. Jag höll en föreläsning om min blogg Tonarsmorsa.se Det är en sammanfattning om de dryga sex år jag har bloggat. Erkstam Bambusade det hela och det kan du se här:

Under föreläsningen så kunde man se dessa bilder på en Prezi. (Tryck på pilen under bilden, för att byta bild.) Det var riktigt roligt! Om ni undrar varför jag står med axlarna uppdragna hela tiden, så beror det på att jag lutade mig mot bordet, då jag har feber och är jätteförkyld! Med det i åtanke tycker jag att det gick riktigt bra!

För er som är intresserade av sociala medier, får gärna gå med i Social Media Club där man kommer på träffar när det är ämnen som passar en själv eller intresserar en själv och det kostar gratis. (Ibland kan det vara någon enstaka träff som man serveras smörgåsar eller liknande mot en mindre summa, men då påtalas det innan träffen.)

Tycker ni att jag fick med huvuddelarna i sammanfattningen av min blogg, eller missade jag något viktigt?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Slutsammanfattning om URF 2011

URF dag 1 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 2 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 3 2011, sammanfattning i ord och bilder


Uppsala Reggaefestival 2011 är slut. Vi som älskar Reggae och allt vad den här festivalen ger oss, är slutkörda, nöjda, trötta och hoppfulla inför nästa års festival!

Mabou har fattat grejen: Life is great!

Jag vill ge en sammanfattning av festivalen i stort och vad jag tyckt om och vad jag tyckt mindre om. Jag för även fram röster från andra festivalbesökare som jag pratat med. Vad har det snackats om på festivalen? Har folk varit nöjda?

Årets Nyhet: Dance 4 Life var årets nysatsning och det var verkligen en satsning rätt i tiden!! Nu säger jag inte bara det för att jag är manager och mamma till Binta och Blackout, även om det i sig gör mig rätt partisk, men faktum är att varje gång jag tittade på danstältet när något pågick där, så var det helt överfyllt. Det var massor av folk utanför och de uppträdanden jag försökte se, kunde jag helt enkelt aldrig se, då det var så fullt av folk framför mig att jag inte kunde se ett dugg. Det pratades också väldigt mycket dans. Vid en av måltiderna jag åt hamnade jag bredvid folk som berättade att de kommit dit mest för dansen och workshoparna. Jag tycker det är roligt att man gjorde en satsning på dansen som är en så stor del av reggae- och dancehallkulturen. Att det var rätt satsning tycker jag antalet besökare i danstältet bevisade. Lite känns det som om Blackout fått vara föregångare här då de är den enda rakt igenom dansgrupp som började bokas till festivalen och den första kvarten jag var på festivalen första dagen så fick jag frågan var Blackout höll hus av sex olika, för mig helt okända personer. Roligt är det också att dansen direkt fick sådant genomslag under festivalen. Många pratade om dansen under festivalen och jag hörde ingen nämna det i negativa ordalag, utan endast positiva!

Det jag lyckades ”se” av den här showen, var en massa ryggar. En del såg jag sedan på kameran, då jag zoomade in och höll den ovanför mitt huvud. Som sagt, allt för trångt och tjejerna såg knappt ut att kunna röra på sig på den minimala scenen… Tips till nästa år!

Årets Missbedömning: I samma andetag måste jag nämna årets missbedömning som också det var danstältet! Det var dels så liiitet att många, många, danssugna inte fick plats. Det var också allt för litet för uppträdanden och shower där. När Blackout DanceCrew har showat de senaste året så har de gjort det i det stora tältet och även det har varit för litet. Många har stått utanför och försökt få en skymt och många har kommit efteråt och varit ledsna för att de inget kunde se. Att då ha ett ÄNNU mindre tält var nog en missbedömning. För att inte tala om scenen. Jag beundrar de tjejer som showat där i helgen, för särskilt de större grupperna har inte haft möjlighet att ta ut svängarna mer än att ”vifta lite på armarna”. Dancehall kräver verkligen utrymme och för en större grupp på 4-8 personer måste det ha känts som att vara en guldfisk i ett snapsglas, eller nåt. Så om man vill fortsätta satsa på dansen tycker jag man ska ha ett minst lika stort tält som det större nästa år och kanske till och med låta de allra största dansgrupperna som man vet drar mycket folk, få ta stora scenen? Men eftersom man valt att ta in dansen och eftersom det här var första året med Danssatsning, så är förstås allt förlåtet! 😉

Publiken Svek: Jag tror alla som besökte festivalen upplevde att det var mindre folk i år än tidigare. Jag upplevde samma sak förra året, men tänkte då att det kunde bero på vädret, som inte alls var med oss 2010. I år har vädergudarna dock varit med oss och det har varit ett fantastiskt festivalväder, ändå upplevde jag och många med mig att besökarna var färre i år. En del har pratat om artistupplägget och andra har talat om att man upplevt det som om polisen har trakasserat många besökare under tidigare år. I synnerhet ungdomar. Många jag träffade på festivalen menade att deras vänner och bekanta som bojkottade festivalen i år, gjorde det för att de inte tyckte det var värt att kanske ha väntat länge på den artist de velat se för att sedan bli medtagen på provtagning för ”misstanke om ringa narkotikabrott”. Detta är personer som fått negativa resultat tillbaka efter provtagningarna, d.v.s. proverna har visat att de inte använt narkotika. Men till de festivalbesökare som valde att inte komma: YOUR LOST, tyvärr! Festivalen i stort var helt fantastisk och ni missade verkligen något!!

Drogerna och Polisens närvaro: Själv har jag eller mina barn aldrig blivit utsatt för något negativt på festivalen. Varken från polis eller övriga festivalbesökare, däremot har jag träffat på flera ungdomar och vuxna som har känt sig kränkta av behandlingen från ordningsmakten. En del om detta skrev jag för några år sedan och som jag upplever det så var det året när flest besökare ansåg att de blivit väldigt kränkta. Ett specifikt fall där jag gjorde en intervju med personen berörde mig särskilt illa och gör det än idag när jag läser intervjun igen.

Jag använder mig inte själv av droger och har under de 11 år Reggaefestivalen har pågått (jag tror jag missat en eller två totalt) aldrig någonsin druckit varken alkohol eller tagit droger, så jag har inget som helst egenintresse av att kritisera de hårda ”antidrogkampanjer” som hållits. Förra året reagerade jag på ett ingripande som jag tyckte såg brutalare än nödvändigt ut. I år har det varit färre poliser och färre ingripanden och jag tycker stämningen har varit mycket mer avslappnad, men jag kan inte låta bli att fråga mig om polisens framfart på tidigare festivaler har skrämt bort många av festivalens besökare?

Klart är i alla fall att jag inte kommit i kontakt med några som helst droger under denna festival och det bekräftades ju till viss del av polisen i en intervju (som jag nu inte hittar), att de ingripanden som gjorts, i stort sett skett i anslutning till festivalen och inte inne på festivalområdet.

Skönt är i alla fall att mycket av ”knarkryktet” och medias rapporterande om detsamma tycks ha minskat rejält i år och det känns bra, tycker jag, då det inte riktigt stått i proportion till allt annat som händer under festivaldagarna! Med stora världsartister som spelar, tusentals människor som roar sig på festivalen och allt arrangemang som tillkommer en festival av den här storleken.

Vänskap: Ett av mina huvudskäl till att älska den här festivalen är att man träffar andra människor som älskar samma musik som mig och som man känner samhörighet med. Jag har vissa vänner som jag i princip bara träffar under festivalen varje år och jag ser fram emot det lika mycket varje år. Sedan lyckas man alltid skapa nya bekantskaper och det är inte heller så tokigt. Planeringen av matborden vid de olika köken från världens alla hörn gör det extra fördelaktigt att lära känna nya vänner. DET är ett stort plus!

Motgångar, falska biljetter och familjen URF: I år har det rapporterats en del om falska biljetter till festivalen. Jag vet att ryktet var rätt utbrett redan förra året, men i år tog man fast personer som är misstänkta för att ha sålt falska biljetter i lite större utsträckning. Jag vill här verkligen ge en stor eloge till Yared, hans fru Adiam och deras dotter Malayka, som gör ett helt fantastiskt jobb för oss reggaeälskare! Det krävs ingen Einstein för att inse att det är ett otroligt massa roddande för att ro festivalen i land och även om de inte är ensamma om det, utan även har medarbetare, så är jag säker på att det inte är vem som helst som har den energin, glöden och envisheten att ro festivalen i land år efter år efter år. Är det inte falska biljetter, så är det kritik om droger, campingen, om marken de arrangerar festivalen på, synpunkter på vilka artister man tar in, biljettpriser… you name it! Jag hoppas för allt i världen att de orkar fortsätta och att det blir många kommande festivaler, trots kritik och dåligt med stöd. Jag vet att festivalledningen har kämpat hårt för att möta och samarbeta med sociala myndigheter, frivilligorganisationer, polis och kommunen. Samtidigt som de ska göra festivalbesökarna nöjda och locka med ett utbud som folk vill ta del av och dessutom fortsätta med bokandet av bra artister.

URF och Pride: Även om det inom reggaen, generellt finns en homofobisk tyngd, så tror jag ändå inte att det gäller huvuddelen av URF ´s besökare. Dessutom är jag rätt säker på att många av festivaldeltagarna älskar festivaler, nästan oavsett vilket tema de har. Där tror jag att URF kan ha tappat en del besökare i år, då Stockholm ´s Pride körde samtidigt och att de i år dessutom har temat öppenhet och med gratis inträde. Folk som bara längtar efter en festival kan ha valt både Pride och andra festivaler som pågått runt om i Sverige denna helg. När nu reggae har en homofobisk bakgrund, tycker jag det är extra härligt att lyssna på denna intervju med Kapten Röd! Nej, vissa attityder tar tid att förändra, men det blir bättre…!!

Artisterna: Till min egen förvåning måste jag nog säga att av de artister jag hann se, så var nog Mr Vegas en av mina tre favoriter nu så här efteråt! Han har aldrig varit någon stor favorit för mig personligen, men han gjorde en riktigt bra show! Elephant Man som var en av mina favoriter, levde upp till mina förväntningar och var ruggigt bra och den tredje (utan inbördes rangordning på dessa tre artister), även den till min stora förvåning, då jag aldrig varit något fan av Svensk Reggae, var då Kapten Röd! Ingen av de artister jag såg gjorde dåligt ifrån sig, men de här tre artisterna var helt enkelt över mina förväntningar och riktigt superbra live!

Önskemål inför nästa år: Mer utrymme för dansarna, både på scenen och för publiken! Fortsätta med festivalen i samma positiva anda, men framför allt: att vi får behålla den här fantastiska familjefesten med så mycket kärlek, musik, vänskap och dans!

Sammanfattning av festivalen med ett enda ord: OUTSTANDING!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

KASTA!!

Jag har varit väldigt frånvarande från bloggen ett tag. Delvis för att jag inte haft så stort bloggbehov, trots ledighet. Men inte bara. Först firade vi då min 40-årsdag och sedan julen i lugn och ro, men det beror i första hand på att jag och min mamma redan på juldagen drog i gång med en utrensning som jag borde ha gjort för länge, länge sen, men dragit på allt för länge.

Nu pratar jag inte om rensa ut lite grann. Jag snackar helröjning. Faktum är att vi kastat över 20 svarta säckar plus en massa möbler, ställt ut en del möbler och kanske 5-7 svarta säckar i förrådet. Det är heeelt otroligt vad mycket skit man kan samla på sig. Mamma och jag hjälptes åt i tre hela dagar och då menar jag inte ett par timmar om dagen, utan vi slet från morgon till tolv-ett-tiden på nätterna. Efter tre dagar gav min mamma upp, men jag hade fått mersmak och i går kväll, efter hela FEM dagars slit så var jag helt färdig!! ALLT är utrensat.

Precis innan jul rensade jag ut och målade om Isatou ´s rum och gjorde det fint där och med väldigt små medel gjorde vi hennes rum fantastiskt fint! Det var nog det som gav mig lust att fortsätta, plus att mamma var så i gasen på att vi borde rensa ut.

Nu är ju jag lite av en samlare. Särskilt pappershögar har jag en viss förkärlek till och har svårt att slänga gamla block, papperslappar och i stort sett allt. Jag har också svårt att slänga funktionsdugliga saker trots att jag inte längre använder dem.

Min mamma menar däremot att allt man inte använder ska man göra sig av med för att få ”luft” i sitt liv. Och trots att jag håller med henne, så ger det mig ångest att faktiskt kasta saker.

Men ledordet under vår storstädning blev: ”KASTA”. Jag höll upp något och frågade mamma: ”Den här, den kan ju vara bra att ha…” Varpå hon nästan varje gång svarade: ”KASTA!!”

Mabou var rolig. Han stod och kollade på oss medan vi rensade och hur mormor kastade säck efter säck med grejer. Han tittade på mig och om jag såg irriterad ut över något mamma ville kasta, så hoppade han på mormor direkt: ”Asså, mormor, du kan inte bara bestämma allt om våra saker och bara komma hit och kasta allt!”

Nåja, till slut var det dags för hans rum och eftersom hans och Isa ´s rum var de enda jag hunnit rensa ut innan jul, så tänkte jag att det är ju inte mycket han kommer kunna rensa ut, innan vi börjar städa det. Döm om min förvåning när han vänder tre av de stora leksakslådorna i säckar och säger kavat: ”Det här ska ut i förrådet” och därtill plockar ihop en hel papperskasse med leksaker som ska slängas. Han var klart inspirerad av mormors ”KASTA” och så nöjd med sina julklappar att han med glädje gjorde mer plats för dem! 🙂

Ännu mer förvånad blev jag när vi åkte på IKEA för att komplettera lite av allt jag kastat och han väljer att köpa saker till sitt rum för mer än hälften av de julklappspengar han precis fått. När jag kommenterar det så säger han: ”Ja, jag vill faktiskt göra fint i mitt rum. Jag vill UTVECKLA mitt rum lite!”

Så nu är, varje rum i mitt hem inte bara riktigt rent, utan även utrensat och det är en ren fröjd att bara tänka på det! Snacka om utveckling! 😉

En av de fem kvällarna som röjningen pågick, tog vi dock lite ledigt. Jai passade Mabou och jag och mamma gick helt själva på bio. Vi såg Svinalängorna. Både min mamma och jag har läst boken och tyckte väldigt mycket om den, även om vi oftast annars har väldigt olika boksmak. Susanna Alakoski är en av mina absoluta favoritförfattare.

En film är väldigt sällan lika bra som en bok och så även i detta fall. Men denna film, som är baserad på boken med samma namn, är ändå omgjord på många sätt och är väldigt bra gjord på många sätt. Om jag ska välja ett enda ord för att beskriva denna film, så blir det utan tvekan ordet: STARK! Även om jag saknar skildringen av storebrodern från boken, så kan jag varmt rekommendera denna film. Den är bra, den är viktig och den är som sagt mycket, mycket stark!!

Lite bilder från julafton:

Jai i rött.

Jag och Jai på julafton

Alla fyra barnen, mina ögonstenar

Binta och Mabou flippar ur, som vanligt

Julafton

Jai med mormor

Det var för övrigt väldigt mycket Jai-bilder i kameran den här gången, men det är ju tur att det inte bara är Binta, som det brukar vara. Binta kunde ni för övrigt se på TV på julafton kl. 15.00. Det är nämligen hon som är den där hackspetten som gör Kalle Anka heeelt galen och hoppar in på varje foto som Kalle försöker ta.

Min favoritjulklapp kom från min pappa. En fontän, med statyer och en fin lampa. Kärlek.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sociala mediers makt

Så sent som igår länkade jag till Svava ´s blogg om att hon har många läsvärda inlägg om just SD. Härom dagen läste jag ett inlägg hos Svava om hur hon misstänkte att det var något som inte stod helt rätt till när det gällde Sverigedemokraten som hävdade att han blivit överfallen av två personer och fått ett hakkors inristat i pannan. I inlägget redogör Svava noga varför hon tvivlar på sanningen i det rapporterade fallet.

Själv var jag inte alls insatt i det här fallet, men läste Svava ´s inlägg, följde länkar etc. och min slutsats var att jag inte kunde hitta någon anledning att tro att Svava hade fel.

Idag läser jag att flera medier rapporterar om att den här personen nu är misstänkt för att ha tillfogat sig själv dessa skador. Om det visar sig stämma så tycker jag det är oerhört upprörande! Jag hoppas i så fall att han får stå för konsekvenserna av det!

Nyhetskanalen

Aftonbladet

Igår länkade jag, liksom en väldigt, väldigt stor del av BloggSverige till Emelie ´s lysande, välskrivna, berörande och sorgliga inlägg om sin mamma: Sveket. Strax därefter stormade det i hela Sverige runt just detta inlägg!! På kvällen hittade jag, genom Aggeman, ett inlägg som visade sig ha gett internationell spridning på den här nyheten! Idag är det åter en huvudnyhet i kvällspressen och omnämns även i The Washington Post!

Jag vill inte på något sätt jämföra dessa nyheter med mitt och theWitch ´s arbete runt uthängningarna av de bostadssociala lägenheterna i brf Vivalla som vi har grävt i under en rätt lång tid nu, men jag vill ändå ha med det i detta inlägg, då jag vill visa på hur bloggvärlden faktiskt idag gör skillnad. I stort eller i smått. Men faktum är att det inte längre går att förbise bloggens betydelse!

Det finns ingen ”ära” att suga åt sig i ”Vivalla-gate”, utan jag ser det mest som en tragisk händelse som skedde i brist på eftertanke. Däremot så är det uppenbart att vi var med och ”öppnade upp” för debatt, då många i föreningen anser att märkningen av bostadssociala lägenheter bara är toppen av ett isberg. Sedan styrelsen valde att stänga igen hela sin gästbok för öppen dialog, så valde några boende i föreningen att starta upp en egen blogg; Vivallabloggen, där man kan debattera det de upplever som missförhållanden i föreningen.

Sedan man valde att stänga igen gästboken så har jag och theWitch fått massor av mail från boende som dels tackat oss, dels skickar massor av information om andra missförhållanden i bostadsrättsföreningen och missnöje med styrelsen och dels ber oss att inte släppa taget nu, bara för att märkningarna är borttagna, då det här som de uttrycker det ”bara är toppen på ett isberg”!

Som sagt: Det är svårt att idag bortförklara att bloggar och annan social media (Facebook och Twitter var med och gav ”Emelie-inlägget” enorm spridning till människor på nätet innan media började rapportera om det!) är en kanal att räkna med eller att det är ”nonsens”.

Ibland kan det hjälpa en människa eller några stycken och ibland kan det faktiskt komma att påverka ett helt val!! Det är stort!! Bloggvärlden är stor! Sverige är inte så stort, men vi som bor här är betydelsefulla. Varje person. Vi räknas och vi är någon. Varje enskild individ. Och därför räknas också våra röster i morgon. Tro inget annat. Varje person kan påverka och tillsammans kan vi göra en enorm skillnad!

Varje blogginlägg kan ha betydelse för någon enskild eller för ett helt land. Det är tillfälligheterna som räknas och varje röst. Och varje individ. DU räknas!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

För att vi inte ska glömma historien bakom apartheid

När jag var en rätt liten tjej så fick jag först veta av min mamma att i Sydafrika så pågick något som kallades Apartheid (rasåtskillnad). Hon berättade för mig att apartheid i Sydafrika betydde att de svarta som bodde där, inte hade samma rättigheter som de vita. Jag var häpen över att det där med apartheid kunde få fortgå utan att någon mäktig person stoppade detta.

Det var så uppenbart felaktigt och jag blev tagen av det min mamma berättade. En dag berättade min mamma om en politisk vän som var Sydafrikan. Han hade en svart och en vit förälder och han hade fått fly från Sydafrika då vita och svarta inte fick ha relationer och den här personen var ett enda stort lagbrott. Det där var så konstigt för mig. En människa som var olaglig?

Några år senare så hade vi Operation Dagsverke i skolan. Vi skulle arbeta en dag och pengarna vi tjänade skulle vi skänka till ANC, som då var en motståndsrörelse i Sydafrika. Jag minns att jag tyckte att jag kände mig värdefull och viktig som fick vara med och delta i något som kunde göra skillnad för människor som hade det svårt och som förde en politisk kamp!

När jag blev lite äldre så började jag engagera mig mer i ANC och försökte lära mig mer om situationen i Sydafrika. Jag fick mitt första barn, Binta och jag namngav henne som första namn till Winnie, efter Winnie Mandela, Nelson Mandela ´s dåvarande fru. Jag ville ge mitt första barn ett storslaget namn.

Jag var också med i Södra Afrikagruppernas sångkör tillsammans med Lamin, min dåvarande make (R.I.P.) som både sjöng och spelade trumma (djembe).

Vi hade en hel del tillställningar, uppträdanden, insamlingar och fester till förmån för ANC. Det var en viktig del för mig med nästan bara glada minnen så här efteråt.

Så kom den där stora, häftiga dagen. Dagen vi hoppats på så stort och dagen vi nästan inte trodde skulle komma. Nelson Mandela frigavs efter att ha spenderat 27 år på fängelseön Robben Island. Han satt alltså fängslad sedan långt innan min födelse och helt plötsligt skulle han nu friges.

Vi skrattade, grät, förundrades och kände en verklig lycka! Nelson Mandela släpptes fri!!

Free at last, God almighty he was free at last!

Strax efter han frigavs, ca en månad efteråt, kom Nelson Mandela till Sverige som det första land utanför Afrika som han besökte, då hans bäste vän Oliver Tambo var sjuk och fick vård i Sverige.

Under Sverigebesöket fick jag möjlighet att möta den stora ledaren, föredömet och levande legenden Nelson Mandela. Jag har berättat om det mötet i ett tidigare blogginlägg: En hyllning till en MYCKET stor man

Åren gick. Fyra år efter frigivningen av Mandela, fick ANC till slut den politiska makten i Sydafrika. Vi fick höra om Sydafrikas svårigheter att resa sig som ett enat land efter alla år av apartheid! Men våra liv gick vidare.

En dag kom en av mina döttrar hem och frågade vem Nelson Mandela var och varför han var så viktig? Jag blev chockad. Främst för att hon då gick i mellan- eller högstadiet och hade missat en så viktig del av historien. En del som inte ens låg långt borta i historien. Jag hade genomgångar med barnen här hemma, men fortfarande upprörs jag av att det inte finns med mer i historieundervisningen i skolan.

Lika viktigt som det är att lära av historien när det gäller andra världskriget, lika viktigt är det att minnas apartheidregimen i Sydafrika och att lära av den!

Förra veckan kom min ”extradotter” hem hit och bad mig föreslå en karismatisk ledare som hon kunde skriva om i skolan. Jag föreslog genast Nelson Mandela och blev så förvånad då hennes kunskaper om Nelson och Sydafrika, apartheid och ANC var minst sagt skrala. Så till min hjälp letade jag fram ett skolarbete jag gjorde när jag pluggade på komvux för många år sedan.

I tillägg är det nu valtider och jag påmindes igen om Moderaternas politik när jag läste Häxans inlägg om Moderaterna genom historien och blev påmind om att de inte stöttade ANC, sanktionerna eller det Svenska stödet:

1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC,

Jag hoppas så många ungdomar som möjligt läser denna serie, för jag kommer nu att lägga upp det i min blogg som en snabbkurs, eller sammanfattning, eller vad man ska säga. Naturligtvis är arbetet färgat av mina personliga åsikter, men det är ett relativt välskrivet arbete som jag fått ett högt betyg på.

För oss som minns apartheidregimen är det också en viktig påminnelse, då jag själv, trots att jag anser att jag var väldigt insatt på den tid det begav sig och till och med skrivit arbetet själv, fick många aha-upplevelser och minnen när jag läste arbetet igen.

Arbetet heter Konflikten i Sydafrika 1910-1994 och är indelat i fyra avsnitt, men eventuellt kommer jag att dela upp det något mer, för att det ska passa i bloggform.

Relaterat:

En levande legend fyller 90 år

Tidigare Bloggat:

ANC inte längre terrorister

En hyllning till en MYCKET stor man

Nelson Mandela är en stor man(Installationstalet 1994)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Slutsammanfattning av Uppsala Reggaefestival 2010

Så har jag då rapporterat om Uppsala Reggaefestival 2010 ur mina personliga upplevelser. Sammanfattningsvis kan jag säga att i år var jag mindre fokuserad på de artister som uppträdde än jag var förra året. Jag var förstås spänd och stressad inför Blackout ´s två uppträdanden, men sedan försökte jag njuta mer av festivalen i stort, även om jag tycker mycket om många av de artister som uppträdde i år.

Jag är väldigt nöjd med festivalen i stort och tycker att den utvecklas för varje år och förbättras. Lyckad Reggaefestival, skriver man på Uppsala.com

Först en liten sammanfattning i bilder:

Jag har haft fullt hus hela festivalen. Som mest hittade jag 7 ungdomar i Isatou ´s säng (tur den är bred) och ett gäng i sofforna… På bilden är de sex tjejer i sängen. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum…

En av matstånden hade satsat på fyllemat… 🙂

Alla sätt att tjäna pengar på, är bra, utom de dåliga. 20 spänn för en mobilladdning är säkert värdefullt för camparna…och handlarna…

Blackout efter sin show på Torsdagen

Det var mycket kärlek på festivalen…

Jai med sin kompis och kollega

Binta med tvilling-eleverna…

Publik under någon av konserterna vid stora scenen

Labyrint på tältscenen

Jag, det ser ut som om jag står i givakt… Haha…

Bunny Wailer

Busy Signal

Så här såg det ut på en del bord efter att folk ätit, det var dock inte vi som käkat där. Men är det festival så är det, avtorkade bord är en lyx i vissa sammanhang…

När jag vaknade på Söndag morgon och hittade Isatou ´s halsband i kylskåpet, då visste jag att även hon varit helt slut efter festivalen…

Länksammanfattning om Uppsala Reggaefestival 2010:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Konsekvenserna av Ryktesspridning

Idag tror jag hela Sverige har haft ett gemensamt samtalsämne. Av oss som såg Uppdrag Granskning i går, tror jag ingen har lämnats oberörd. Det är bra! När saker är väldigt fel så är det bra att vi blir upprörda, berörda, reagerar och agerar. Det har folk runt omkring i Sverige gjort idag.

Problemet i det här fallet var ett samhälle där man inte brydde sig så mycket om att ta reda på sanningen, som att sprida rykten. Det är illa. Mycket illa.

Jag har sett om programmet idag. Flera gånger faktiskt. Jag vill verkligen försöka förstå vart det gick fel. Att pojken blev hyllad som en hjälte efter den första våldtäkten. Att ingen börjar ifrågasätta eller eftersöka sanningen, ens efter den andra.

Visst är flera av ungdomarnas uttalanden naiva, annat kan man inte säga, men man får inte glömma att de är just ungdomar. På samma sätt gäller det pojken. Att han är väldigt ung ska man inte glömma. Det ursäktar förstås inte de brott han har blivit dömd för, men jag tycker ändå det är viktigt att ha i åtanke. Det jag känner mig mest kritisk till är alla dessa vuxna. Både ungdomars föräldrar, men också de som ska verka professionellt med dessa ungdomar, såsom: rektorn, prästen, fritidsledaren etc.

Här kan vi verkligen tala om vuxenvärldens svek mot två unga tjejer!!

Bjästa, namnet på samhället där hela den här hemska historien utspelar sig. Bjästa, namnet som idag har använts som skällsord. Handlar det då om att personer från just Bjästa är särskilt grymma människor? Nej, det tror jag inte.

Däremot tror jag att det är vanligare att en sådan här typ av ryktesspridning blir lättare och därmed även farligare i mindre orter, än i större städer. Orter där ”alla känner alla”, är lättare att få ett rykte spritt och därmed möjlighet att förstöra för de människor som blir de utpekade i ryktesspridning.

Jag skriver inte så mycket mer, men vill verkligen uppmana alla att se programmet från igår, som jag länkat till nedan, gärna programmet ikväll, som jag också länkat till nedan, samt I Cattas lilla värld, en blogg som väl sammanfattar hela denna historia, som jag också länkat till nedan.

Jag vill också be alla som berörs och upprörs över denna makabra historia att tänka till, precis som jag själv kommer att göra när vi hör någon säga att: ”någon sa till mig…” Att tänka på de stora konsekvenser som ryktesspridning kan få.

Jag var faktiskt mest upprörd över prästens uttalande i går, han är nu anmäld, men idag gör han ”avbön”.

Hela gårdagens program Uppdrag Granskning kan du se HÄR!

Sammanfattning i bloggen I Cattas lilla värld

Ikväll fortsätter programmet debatteras i Debatt kl. 21.30 på TV1

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,