Jag ska fan aldrig bli tjock

Publicerat 7 mars, 2012 av Fatou Lusi

Valrossen Fatou solade solarium igår

Visst är det lite 80-tal över solarium? För mig är det i alla fall väldigt mycket 80-tal, men eftersom jag är en nostalgiker, så pressade jag ner mig i ett igår. Jag är ingen sådan som låg och pressade för att bli kanonbrun, ens på 80-talet, men i perioder har jag solat lite då och då. Mest för att jag känner mig piggare av lite sol och känner mig fräschare med lite färg. Skräckpropagandan till trots.

Nu hade i alla fall en kompis lyckats övertala mig om att vi ska sola några gånger var för att få lite färg och förhoppningsvis energi. Eller… övertala och övertala… Kompisen sa: ”Jag tänkte börja sola några gånger nu under våren” Jag: ”Jaaa! Det gör vi! Jag behöver också lite energi!” Ibland är man inte så svårövertalad, trots allt!

Solariumen har kanske inte ändrats så där jättemycket sedan jag solade sist. Men det har tydligen min kropp. Jag minns hur jag brukade få resa mig upp efter ungefär halva soltiden för att det skavde mot mina kotor och ben i kroppen att ligga på de där hårda plastskivorna. Särskilt svanskotan gjorde det alltid så ont i. Igår skavde det ingenstans! Jag kände mig som en jättevalross som liksom bara flöt ut över plastskivorna. Det fanns kroppsdelar som liksom bara vällde ut omkring mig.

Jag blev förvånad över att jag liksom var tvungen att hålla in armarna för att de inte skulle ramla utanför solariebädden. UTANFÖR, liksom. Jag minns när jag och min kompis i tonåren DELADE ett solarium. Vi låg två i samma, med våra huvuden åt varsitt håll. Två för en, liksom. Det var innan fettvalkarnas tid det!

Igår när jag solade hade ”Angel-Fatou” och ”Devil-Fatou” en liten diskussion.

AngelFatou: Vad är det som tar emot?

DevilFatou: Fettet, fetto!

AF: Nejdå, de har säkert bara börjat tillverka solarierna lite mindre.

DF: Inte en chans! Känner du inte hur valkarna skaver?

AF: Jag trivs faktiskt med min vikt! Jag hade mycket mer komplex för min kropp när jag var mager och inte hade några former!

DF: Kom igen nu! Det var när du BÖRJADE gå upp i vikt. För typ tio år sen minst! För att du äntligen efter alla år, fick lite former.

AF: Men det är så skönt att bli lite äldre och inte vara fixerad vid kroppen och allt det ytliga längre!

DF: Ha-ha-ha! Vilket skämt! Du kom ju knappt in i solariet. Du fick liksom rulla in i det och du stönade och stånkade så man kunde tro du höll på att gå av på mitten! Du är så tjock, Fatou! Och då har vi inte ens kommit till det där att du ska upp ur solariet också!

AF: Upp? Du menar kliva ur den här plåtburken?

DF: Japp! *Elakt leende* Och samtidigt som du försöker komma upp därifrån vill jag bara påminna dig om när du sa till din mamma att du aldrig skulle bli lika tjock som henne!

AF: Va? Skulle jag ha sagt…? Till min mamma?

DF: Ja, i princip. Du var tonåring och mager som en benget. Ni var på badhuset tillsammans och medan hon klädde på eller av sig så stod du och tittade på henne med avsmak när du sa: ”Ja, JAG ska aldrig bli tjock i alla fall…!!” Nu drar du större storlekar än henne… Just sayin´…!

AF: Mamma! Det var inte jag som sa det där. Det var Devil-Fatou. Dessutom skämtade ~~jag~~ hon nog bara…

Jag är i alla fall lite brun nu och har en massa energi!

Läs även andra bloggares åsikter om tjock, djävulen, ängeln, solarium, sola, energi, övervikt, samvete, ytlighet, ohälsa, fatou touray, ironi,

Ken Ring och hans Samvete

Publicerat 19 september, 2011 av Fatou Lusi

Ken Ring har en programserie i Sveriges Radio just nu. Jag älskar den verkligen!

Hittills har två avsnitt sänts. I det första är Gudrun Schyman hans samvete när de diskuterar porrbranschen och det kan du lyssna på HÄR! I det andra avsnittet är Thomas Bodström Ken ´s samvete när de diskuterar kriminalitet. Det kan du lyssna på HÄR!

Jag gillar dessutom Ken Ring. Jag tycker han är en riktigt trevlig snubbe, med många viktiga poänger!

Läs även andra bloggares åsikter om ken ring, samvete, porr, kriminalitet, sr, thomas bodström, gudrun schyman,

Läs- och Lyssna och Titta-tips!

Publicerat 12 september, 2011 av Fatou Lusi

Svara

Om du missade Mia Skäringer ´s: Dyngkåt och hur helig som helst, på TV i helgen, så har du fortfarande chansen HÄR!

Om du sörjer nine-eleven-attacken, men tycker det fått för stora proportioner, så läs det HÄR!

Om du vill höra Ken Ring och Gudrun Schyman diskutera porrindustrin, så kan du lyssna HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om ken ring, gudrun schyman, samvete, porrindustrin, mia skäringer, tips,

Att bli bekräftad i sin vardag när den är som tyngst

Publicerat 24 februari, 2009 av Fatou Lusi

Idag när jag hämtade Mabou från skolan, så var det för en gångs skull med lättat samvete och glatt sinne. Jag har berättat tidigare att jag går en utbildning i Stockholm och pendlar. Själva utbildningen är helt okej och att pendla är i sig helt okej, men det äter verkligen upp mig inifrån att jag får så långa dagar. Mitt samvete är så tyngt just nu för att jag i stort sett aldrig hinner spendera tid med Mabou eller lämna eller hämta honom på fritids. Det gör ont på riktigt i mitt mammahjärta!!

Jag försöker tänka att det är för en kort period och att den här utbildningen i det långa loppet gagnar både mig och min familj, men jag sticker ändå inte under stol med att det känns väldigt tungt just nu.

Eftersom jag just idag inte behövde pendla, utan hade ett möte här i Uppsala, så fick jag alltså möjlighet att hämta Mabou i skolan och jag slapp lägga den bördan på döttrarna (som är en annan del av det dåliga samvetet, att ställa så högqa krav på dem med hämtning, lämning och barnpassning nu under min utbildning)

När jag kom till skolan blev Mabou så glad när jag kom, att det där samvetet värkte i mitt hjärta. När Mabou var klar och vi kom ut på skolgården, kom en lärare fram till mig, som inte är Mabous lärare, men som jobbar i paralellklassen och tog mig lite på axeln och sa: ”Vilken fin kille du har. Verkligen fin och alla tycker om honom!”

Då blev det så där varmt och skönt inom mig. Det blev en sådan där varm känsla av härlig, underbar vardag. Som när vardagen är som allra bäst!! En sådan där vardag som inte har med glamour eller Stureplan eller märkeskläder att göra. Sånt där ”verkligt liv” som jag tror att Linda Skugge pratar om och menar, fast hon säger det på ett mycket mer provokativt sätt!

Helt enkelt guldkantad vardag fast utan riktigt guld.

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, linda skugge, guldkant, bekräftelse, dåligt samvete, glamour, stureplan, pendla, barn, familjeliv, ensamstående, höga krav, utbildning, tonårsmorsa, förälder, stolthet, stolt, glad, komplimang,

Boktips

Publicerat 8 december, 2008 av Fatou Lusi

Svara

Jag har precis läst ut Den tusende gången, då jag fick låna den av en kollega. Jag har läst den tidigare, för flera år sedan. Boken är oerhört lättläst och det tar bara någon dag att läsa den. Däremot så är det relativt tung läsning. Jag gillar att den belyser just att det är vanligt när man blivit utsatt för sexuella övergrepp, att det är vanligt med ett självdestruktivt beteende, särskilt innan man själv bearbetat händelserna.

Vad som gör boken bra är att utifrån är det lätt att se hur tjejen i boken skadar sig själv i många år efter att övergreppen har upphört. Utifrån är det lätt att se att det beror på att hon inte vet hur hon ska hantera sina känslor. Det är lätt att först för att man vet vad hon blivit utsatt för. Jag önskar bara att det vore lika lätt att se i verkligheten. Jag tror att det är oerhört vanligt att tjejer som blivit utsatt för sexuella övergrepp skadar sig själv på liknande sätt som huvudrollsinnehavaren gör i denna bok, fast folk inte förstår varför, vilket i stället gör att man ”horförklarar” dessa tjejer.

Det jag också tycker om i boken är att den belyser hur man kan älska sin far på ett sätt, samtidigt som man inser att han skadat en svårt och att man faktiskt kan bära båda dessa känslor på en och samma gång. Tjejens dåliga samvete när pappan till slut blir dömd till fängelse för det han utsatt henne för. Ã… ena sidan så är det en upprättelse, samtidigt som hon får ångest över att hennes far sitter inlåst på grund av henne. Vilket inte är sanningen, eftersom han blev dömd på grund av sina handlingar mot sin dotter, men det är inte alltid lätt för henne att inse.

Nåja, jag rekommenderar denna bok varmt och ger den fyra tonårsmorsor av fem.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om den tusende gången, sexuella övergrepp, dömd, boktips, ulrika olson, anna lytsy, psykiska men, självdestruktiv, samvete, dömd, fängelse, upprättelse, sanningen,

Kom och ät upp mig, samvete!

Publicerat 18 november, 2008 av Fatou Lusi

Jag är redo att ge upp nu. Inte ge upp som i ”jag lägger mig ner på gatan och dör”, utan ge upp som i ”jag pallar inte kämpa emot längre!”

Alltid detta dåliga samvete. Min mamma brukar säga att ”om man vill ha dåligt samvete så ska man skaffa barn.” Det ligger något i det.

Om jag jobbar för att tjäna ihop pengar för att kunna försörja mina barn, så får jag dåligt samvete för att jag spenderar för lite tid med barnen, när jag spenderar tid med barnen så får jag dåligt samvete för att jag inte spenderar kvalitetstid med dem. Om jag spenderar kvalitetstid med dem, så får jag dåligt samvete för att jag inte gör det oftare… Eller så får jag dåligt samvete för att jag inte städar i stället, så de får växa upp i ett välstädat hem och om jag städar så har jag dåligt samvete för att jag inte använder min knappa tid till att hitta på något trevligt med barnen, i stället för att städa… Så där håller det på och ibland tror jag att detta förbaskade samvete ska käka upp mig!!

Idag tog jag ut en timmes komptid för att hinna hämta Mabou (6) på fritids, vilket jag väldigt sällan hinner eftersom jag slutar jobba efter att fritids stängt. Naturligtvis hade jag dåligt samvete över att jag gick tidigare från jobbet (trots att jag ”betalar” med tid som min arbetsgivare är ”skyldig mig”) sedan kändes det så toppen att få hämta honom på fritids att det liksom pirrade och spritte i kroppen på mig. När Mabou förklarade vad kul det var att jag hämtade honom från fritids, så var det som om det dåliga samvetet vred runt en kniv i bröstet på mig. Vi kom hem och städade kylskåpet tillsammans, sedan spelade vi Yatzy (till Mabou ´s stora förtret vann jag).

På fredag är jag ledig från jobbet och jag har lovat Mabou en överraskning. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad det blir, men det lutar åt ett besök på Fyrishov eller bio. Jag ser i alla fall fram emot det väldigt mycket.

Det där med samvete är inte roligt för en förälder, för det bygger liksom bo i en från samma dag som man får barn, sedan bosätter det sig i bröstet på en och jag har ännu inte upptäckt den dag det slutar gnaga…!

Läs även andra bloggares åsikter om samvete, förälder, föräldraskap, barn, dåligt samvete, familjeliv, komptid, försörjning, arbete, fritids, fyrishov, bio, kvalitetstid, vardag, överraskning, tonårsmorsa, ledig,

Pigdebatten; Afrika-Europa. (Eller att ta reda på sin egen skit!) // Tonårsmorsa.

Publicerat 25 november, 2006 av Fatou Lusi

När jag skrev bloggen nedan om LÖSNAGLAR så kom jag osökt att tänka på den s.k. ”pigdebatten”. Som arbetarkvinna ut i fingerspetsarna så har jag alltid haft lite svårt för tanken på att anställa någon för att ta reda på min skit. Städning anses nedvärderande i vår kultur. Den allmänna uppfattningen verkar vara att städning är lågstatus på alla sätt och vis, samtidigt som det är status att ha det rent och snyggt omkring sig. En av mina bästa väninnor med ursprung från Sverige och Kenya berättade när vi var unga om hennes pappa som arbetade i Zimbabwe och hade tjänstefolk. Jag tittade förvånat på henne eftersom jag vet att hon inte är den typen som själv skulle ha det här i Sverige och hon förklarade att: ”Det där är annorlunda i Afrika, där är det en självklarhet att han har tjänstefolk!” Jag hade själv varit i Afrika vid den tiden, utan att komma samhället tillräckligt nära för att förstå det där…

Några år senare flyttade jag ner själv med mina två äldsta döttrar (de andra två barn var inte födda ännu). Jag ville leva i samhället för att se hur jag skulle klara det.

Jag ville testa mig själv. Jag tvättade för hand, även tygblöjorna, då jag hade två blöjbarn (Binta använde bara på nätterna) var det INTE a piece of cake!! Tvärtom! Det var äckligt, otrevligt, tungt och det gjorde ONT!! Jag blev visad hur man kunde tvätta för hand på ett effektivt sätt, och knogarna var konstant blödande de första månaderna. När jag tvättade jeans och badlakan grät jag av smärta.

Många Gambianer kom och erbjöd att de skulle ordna en ”tvätterska” till mig, för att de kostade inte mycket menade man. Det kostade ca: 6 Dalasi (Ca 2 kronor och 50 öre) per tjog med kläder + tvätttvålen som de använder och när de som tvättade var klara så hade de inte bara tvättat kläderna, utan även torkat och strukit tvätten. Men jag var envis. Jag skulle visa att jag kunde själv, dessutom ville jag inte få som rykte att jag var en ”bortskämd, vit tjej som kom och utnyttjade befolkningen”. *S* Jag var nyss fyllda 21 år och envis som synden!

Efter ett par månader så slutade knogarna blöda, det blev förhårdnader i stället och jag kände mig som en stark urkvinna! Jag hade klarat mitt prov!

Jag hade en manlig släkting till barnen som bodde granne med mig och han lejde alltid i väg sin tvätt. När tvätterskan kom och hämtade tvätten hos honom, så vågade jag aldrig se henne i ögonen. Jag tyckte det var genant att hon fick göra ett så slitsamt jobb för ”småpengar”. Det kom regelbundet tjejer hem till mig och erbjöd sig sina tvättjänster, eller städtjänster! Stolt tackade jag alltid nej.

I slutet av min vistelse så fick jag dock höra av en vän att folk ”pratade om mig”. Nej, de sa inte att jag var en bortskämd tjej. De tyckte jag var SNÅL!! Snål och girig och missunnsam…

Jag tappade hakan. Mycket har folk kallat mig genom åren (skitmamma är bara ett smeknamn, haha) men snål, girig och missunnsam var inte ett av de!

Nåja, det visade sig att i Gambia (kan inte tala för alla Afrikanska länder, men jag vet att det är så i många länder i alla fall) så anses det att om man har råd så ska man anställa folk, för att även ge dem en möjlighet till inkomst och egen försörjning. Det låter så logiskt nu!

De ansåg att jag hade mycket pengar. (Jag hade en föräldrapenning på under 4000/månad då, men det var ju en hög inkomst där!) Men ändå städade jag, tvättade, lagade maten själv. Inga anställda. Ja, att jag tvättade trots att knogarna blödde och varade övergick deras förstånd.

Jag måste säga att idag är jag ändå glad att jag gjorde det då, för det stärkte mitt självförtroende och jag bevisade för mig själv att jag KLARAT det, men numera när jag åker till Gambia, så skaffar jag en ”liten stab” anställda. Det kan vara chaufförer, kokerskor, städare och tvätterskor. Jag försöker ta seden dit jag kommer, men det skulle kännas svårare att göra det i Sverige, för här ser man allmänt annorlunda på detta. Naturligtvis ”överbetalar” jag något, för mitt eget ”svenska samvete”, bemöter dem som ”en vän till familjen” (vilket naturligtvis förvirrar folk omkring oss). *S*

Att min egen farmor och mormor fått skrubba och bona golv som unga flickor i de ”rikas” hus och gjort andra pigtjänster gör också sitt till i min egen inställning.

Men jag tycker det ligger en logik i båda sätten att tänka. Livet är sällan svart-vitt utan med fler nyanser än vi inser! Leve nyanserna!

Andra bloggar om: Resa, Afrika, Gambia, Om mig, Kvinna, Städa, Favoritinlägg, Världen, Nyheter, Pigor, Pigdebatt, Ta reda på sin egen skit, Europa, Logik, Nyanserat, Svart – Vitt, Hushållerska, Hemhjälp, Samvete, Bona golv,

Fatou.se

Etikettarkiv: samvete