Mest irakisk och spansk mat och lite annat…

Irakisk mat tackar jag inte nej till!!

Irakisk mat tackar jag inte nej till!!

Har haft några rofyllda och inspirerande dagar. I förrgår var jag på arabisk födelsedagsmiddag. Min svägerska kan verkligen det här med matlagning!! WOOW, säger jag bara och det säger läckergommen i mig också!!

Mindre trevlig "underhållning"...

Mindre trevlig ”underhållning”…

Efter middagen ”roade” vi oss med något annat. Med hjälp av bilden ovan, kan du gissa vad? 🙂

Igår avslutade jag ett grupparbete jag hållit på med nästan ett helt år. Vi har träffats i gruppen varje eller varannan vecka och eftersom vi i gruppen har arbetat med oss själva, både individuellt och i grupp har sammanfattningen av året varit både tungt och krävande, men samtidigt enormt givande och utvecklande. Nu är vi klara med grupparbetet, men det innebär självklart inte att jag är ”klar”. Man blir väl aldrig klar med utvecklingen av sig själv som människa. Ingen människa är så perfekt att man inte behöver arbeta med sig själv och sitt förflutna, med sina gamla dåliga vanor och att jobba på att bli en bättre människa. Däremot känns det oändligt skönt att vara klar med den här delen och ja, jag känner mig faktiskt  som en både bättre och mer utvecklad människa.

För att fira vår avslutning gick vi och käkade på en Tapas-restaurang vid Mariatorget och ja, ni vet att jag är rätt svag för god mat, så jag kan lova att det inte blir mitt sista besök på den restaurangen!

Igår (måndag den 8/12-2014) hade vi officiell premiär på vår nya webbtidning Afropé. Vi har helt enkelt breddat den tidigare webbtidningen thegambia.nu och även bytt namn, för att anpassa namnet till det faktiska innehållet vi har idag. Planen är att fortsätta vidareutveckla den och bredda innehållet de närmsta månaderna. Välkommen på ett besök! 🙂 Om du är sugen på att börja skriva, så läs gärna DETTA!!

För övrigt förbereder jag mig på en viss resa, jag har redan börjat räkna ned… och det här blir faktiskt första gången i mitt 43-åriga liv som jag inte kommer att vara i Sverige på julafton. Vi får se hur det kommer att kännas… 😉

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Semestertips

Jamaica tripÄr du sugen på sol, bad, simma med delfiner, skön musik och en himla massa äventyr? Häng med Blackout till Jamaica i sommar! Det finns tre olika paket, både för er som vill dansa och er som vill ha allt utom dans…

För info:

Dancehall trip to Jamaica 2013 (Facebook)

dancehalltrip@gmail.com

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Välkomna tillbaka från semestern

Hur kan jag veta att mina läsare är tillbaka från semestern? Jo, det är ganska enkelt. Enligt min statistik så kom ni tillbaka efter sommaren till min blogg den 2/8, så jag gissar att en hel del av er är tillbaka på jobbet från och med den 1:a. Man kan kanske inte sätta sig och läsa min blogg redan första dagen på jobbet?

Hahaha… Nej, skämt åsido, men så här är det varje sommar. Drygt hälften försvinner över semestern och kommer tillbaka sakta men säkert från Augusti och framåt. Sedan den 2/8 är ni dubbelt så många per dag som läser jämfört med dagarna och veckorna innan. Men välkomna är ni!

Jag har hållit igång hela sommaren med bloggen, även om jag bloggat mindre regelbundet. Om du vill läsa ”ikapp” så är det bara att sätta igång och beta av, eller i alla fall att ögna igenom de inlägg du kanske är mest intresserad av. Eller så kör vi bara vidare, fresh från nu!

Välkomna tillbaka i alla fall och jag hoppas semestern har varit bra och till er som fortsatt läsa, trots semester: tack för det! 🙂 Hoppas ni ändå har haft en kanonbra sommar, även om vädret har svikit oss i år!

Nu kör vi! Är ni med?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mabou är hemma igen

När Mabou vinkades av på Arlanda och lämnades över till flygbolagspersonalen så var det en modig, stolt och förväntansfull kille som reste.

Han blev väl mottagen i Gambia av sin pappa med familj, även om flygresan både blev försenad och han råkade ut för en liten trist incidens av en överförfriskad man på planet. Jag hann ringa många gånger till Gambia innan jag kunde slappna av över att han kommit fram.

Av fotona att döma så verkar han ha haft en härlig semester…

En massa nya kompisar verkar han också ha hunnit få. Här är en av dem.

Det här är en av Mabou´s favoritsysselsättningar i Gambia. Att få rida på stranden, pratade han mycket om redan innan avresan! Visst ser han nöjd ut?

Samma dag som jag och min mamma hälsade på Carina och KA och hade så trevligt med deras två papegojor, så ringde jag till Mabou lite senare och då visade det sig att Mabou just då själv hade sällskap av en papegoja, så han blev inte ens avundsjuk på vårat trevliga fågelsällskap…

Jag älskar att Mannfred drack påskmust direkt ur mitt glas!

Mabou kom hem i går natt. Han hade haft det riktigt, riktigt bra i Gambia. Fått träffa farmor, sin pappa, sina småsyskon, kusiner, faster och en massa andra människor! Själv har jag tack vara hämtningen på flygplatsen, helt och hållet vänt på dygnet, så nu sitter jag här, mitt i natten och funderar på varför jag inte känner mig trött…

Jag är så glad att Mabou fick den här möjligheten att resa till Gambia igen. Jag är så glad att mina barn får möjligheten att ta del av den Gambiska kulturen, språken, maten, levnadssätten och allt. Den Svenska kulturen och allt vad det innebär kommer ju gratis då vi bor här. Den är så självklar i våra liv. Jag önskar den Gambiska kunde vara ett lika självklart inslag.

Glädjen över mina barns möjligheter att resa är lika stor som om jag själv fått möjligheten. Jag önskar vi kunde resa oftare och framför allt stanna längre när vi väl reser. Men vem vet vad framtiden bär med sig för överraskningar?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sommaren som gick (i bilder)

Sommaren börjar lida mot sitt slut. På ett sätt känns den rätt slut när skolan startat! Här är lite bilder av min sommar:

Kort sammanfattning i ord: En hel del nya vänner, men framför allt har jag tagit upp kontakt med många gamla, goda vänner. Jag har tagit mig tid till att fundera, resonera, filosofera och planera. Några djur- och nöjesparker har hunnits med, reggaefestivalen förstås, djur och natur, umgänge med barnen, en del god mat och ett par kräftmiddagar, eller okej då, tre stycken om det ska vara nogräknat. Mycket umgänge med mina båda föräldrar och en hel del dagsutflykter.

Nu är jag beredd att ta emot hösten. Tror jag. Hoppas jag slipper den riktiga kylan, bara…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Brown Skin Girl

Jai, (20) min mellandotter har nyligen kommit hem från semester i Thailand med sin sambo och hans familj. De har haft semester och varit på bröllop. När hon kom hem var jag i Stockholm, så när vi träffades idag hade vi inte setts på 3 ½ veckor. Det kändes.

Det var härligt att få krama om henne, att få se henne och att få vara nära henne igen!

Jai är den mörkaste av mina barn i huden och Thailand ´s sol i kombination med den Svenska sommaren har gjort henne riktigt, riktigt mörk. Hon är så fin att jag får lust att käka upp henne ibland! Thailand ´s semestern har gjort henne gott och det glädjer mig enormt!

Att jag fick fina semesterpresenter gjorde knappast mötet mindre nice! Mama love presents! Inte mindre än tre fina presenter fick jag och syskonen fick en del de också! Att köpa presenter till sina syskon är nog bättre för en förälder än när man själv får presenter! Det blir på något sätt dubbel glädje!

Jag är så glad över att mina barn kommer så bra överens med varann, trots att de är så enormt olika till sättet. De kompletterar varandra perfekt, så är det bara. Och trots att de flyttar hemifrån och skapar sig egna liv, så är barnen alltid ens närmsta familj, det går inte att ändra på!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ännu en dag på stranden…

Det här måste vara den perfekta semesterbilden och den visar mycket riktigt en del av hur vi tillbringar vår semester.

I går träffade jag en bloggvän och vi käkade glass och badade ihop. (Nåja, jag och Mabou käkade glass och hon och Mabou badade, men typ…) Det vi gjorde tillsammans var i alla fall att bygga ett fantastiskt sandslott. Jag som aldrig byggt ett sandslott i hela mitt liv (vad jag kan minnas) blev lite väl imponerad av vårt fina byggverk och var förstås tvungen att föreviga det fina bygget.

Mabou kastade sig i vattnet både framlänges och baklänges och från alla håll och kanter. Själv höll jag mig precis där. Vid kanten, alltså. Det var visst viktigt att solglasögonen skulle sitta på också! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gambia 2011 Del: 14

Sista heldagen och väldigt mycket stress…

For English, click HERE!

Det här skulle bli vår sista heldag. Nästa dag var det avresedagen och jag ville inte planera in något annat den dagen än packning och städning. Den här dagen började därför tidigt, tidigt med att vi åkte in till Banjul (huvudstaden).

Infarten till Banjul

Jag lämnade F och pappa på Nefertiti i Banjul, så åkte jag och några kompisar och skulle uträtta några ärenden.

När vi var klara åkte vi till de andra på Nefertiti och käkade frukost. Här jag och Bamba. Vi käkade friterade bananpannkakor och lite annat som jag inte minns.

Stranden i Banjul

Sedan åkte vi in till marknaden och handlade presenter vi skulle ha med oss hem.

F gick direkt till sin sista arbetsdag, då hennes arbetsplats låg precis bredvid restaurangen där vi satt. Det här var hennes sista arbetsdag då hotellet hon arbetar på skulle stänga för säsongen.

Vi sprang runt som skållade råttor och försökte springa i kapp tiden. Även denna dag saknade jag barnen mycket. Det är lättare att handla i Banjul än i Serekunda på marknaden, då affärsägarna är lugnare och det är även lägre priser. Framför allt så börjar de på utgångspriser som det går snabbt att pruta ner till lämplig nivå, jämfört med marknaden i Serekunda där de börjar på skyhöga priser så du vet att du måste stå där en lååång stund för att komma ner till en lämplig prisnivå. När vi var klara i Banjul åkte vi till Serekunda och hälsade på några vänners familjer. Det blev ett nyttigt möte och även ett trevligt sådant. Bamba lämnade oss en stund för att åka till tandläkaren.

När vi gjort våra artighetsvisiter, kom vi på att vi inte fått tag på allt i Banjul så då blev det ändå en sväng in på Serekundas hysteriska marknad…

Till slut gav vi upp och så satte vi oss och drack läsk på Lana ´s i Serekunda. Bamba kom snart och mötte upp oss där.

Därefter hade vi bråttom, bråttom att åka till Mabou ´s farbror och toma (den han är döpt efter) i Kotu och hälsa på, då han bjudit in oss. I vanlig ordning fick pappa gå rundvandring i huset för att se hur bygget såg ut! 🙂

När vi skulle vidare därifrån ville jag åka direkt till Fansu och Jai, men då protesterade både pappa och de två vänner som var med oss. De var hungriga, så vi tog vägen förbi Amsterdam Dolphin och käkade först.

Efter det så skulle vi hem till Jai och Fansu och säga hej då och hämta min ena dress hos skräddaren nära dem i Kotu. Fansu var ute på jobb och Jai var på ett ngente (barndop), men de ringde efter henne, så hon kom hem för att säga hej då.

Vackra Jai. Jag är stolt över att ha namngivit min mellandotter efter en så vänlig, snäll, ståtlig och vacker kvinna.

Jag kommer att sakna henne!

Steven ringde under dagen, jag tror det var på förmiddagen och ville ta oss med till Gunjur igen, men vi hade så fullt upp att vi inte hann med det.

När vi åkte från Kotu så åkte vi direkt till Senegambia och tog en dricka och för att handla städgrejer. Vi träffade också en kompis som hängde med oss hem en stund.

När vi var i Senegambia så ringde Steven igen och sa att han ville ta med oss ut på kvällen då det var vår sista kväll. Jag förklarade att pappa var trött då vi stressat hela dagen och dessutom klivit upp så tidigt på morgonen. Steven sa att han kunde förstå att pappa var trött, men att han inte godtog det som svar från mig. Han sa att jag skulle åka hem och ”natta pappa” så skulle han skicka en bil att hämta upp mig när jag var klar.

Jag åkte hem med pappa och en vän, som åkte hem ganska snart. Pappa ville inte följa med ut då han var trött. Jag visste ju att F skulle jobba sin sista kväll och säkert komma hem sent. Jag gick och duschade och fixade mig, så ringde jag Steven som skickade en bil och ett par kompisar att hämta upp mig.

Vi var på Tavern ett tag, sedan åkte vi till Senegambia till en nattklubb där som jag inte minns vad den heter.

När vi åkte från Tavern så var klockan ganska mycket och jag konstaterade förvånat att jag inte var ett dugg trött (uteliv är annars inte riktigt min grej!) Steven och hans kompis ringde barnen i Sverige och pratade en del med Binta.

Jag saknade barnen jättemycket hela den här dagen också och tänkte inom mig att det på sätt och vis skulle bli rätt skönt att åka hem nästa dag. Om inte annat så för att få träffa och krama på barnen!

Vi fortsatte alltså rätt sent. Lamin, Demba ´s och F ´s bror var också med oss och vi hade riktigt roligt. Efter nattklubben som jag inte minns namnet på, gick vi till Chosaan där vi avslutade kvällen. Eller i alla fall jag. Klockan fyra på morgonen bestämde jag mig för att ge upp. Steven följde med och lämnade av mig hemma, men jag tror de andra fortsatte.

När jag till slut kom hem så konstaterade jag förvånat att jag fortfarande inte var det minsta trött. F hade kommit hem redan och jag låg och pratade med henne ett par timmar till. Det blev inte många timmars sömn den natten…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Gambia 2011 Del: 7

Semester

For English, click HERE!

När jag var barn och skulle åka med min pappa på semester, så sa jag till folk: ”Nu ska vi åka och hälsa på semester!” Det var PRECIS vad vi gjorde den här dagen. Vi åkte och hälsade på semester. Han bodde på Bijilo Beach, Sunbird och var en riktigt trevlig prick!

Favorit-Bamba tog med oss till stranden, som var hans egen favorit och det gjorde han rätt i!

F passade också på att lata sig i solen.

Fiskarna höll på med sina nät och fångster nere vid vattnet…

Vågbrus, trevliga människor, fruktsallad, läskande drinkar och glass. Jag måste säga att man har mått sämre i sina dar…

En pippi kom förbi och morsade också.

Vi käkade fruktsallad som var helt fantastiskt god och innehöll en massa olika frukter; papaya, kokosnöt, apelsin, kanderade nötter, banan och massa annat.

Några fiskare på väg hem med dagens fångst.

När vi fick nog av solen åkte vi till Yasminas och käkade ännu mer glass…

Resten av kvällen träffade vi några vänner som vi satt och snackade med, vi var också ett tag på internetcafé och jag chattade lite med barnen och gick igenom viktiga mail.

Jag minns faktiskt inte vad vi gjorde den kvällen och jag har inte skrivit om det i min resedagbok heller…!

Det här var i alla fall den låt som spelades i Gambia mycket denna gång, särskilt i Bamba ´s bil och ja, jag är helt såld på den och drömde till och med om den en natt! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Midsommar med Gamla Bettan (för att göra en kort historia lång)

När optimismen spirar som starkast

Jag brukar inte skriva om jobbet, direkt,   men nu kommer lite jobbrelaterat i alla fall. Jag jobbar på ett företag med flera arbetsplatser. Den arbetsplats jag jobbat på de senaste åren, lade ner nu i veckan. Jag får behålla jobbet, vilket jag förstås är glad över, men kommer nu att jobba på lite olika verksamhetsområden framöver.

Igår skulle jag för första gången jobba på ett ställe utanför stan. Tanken var att det ”gamla stället” skulle stänga först efter helgen och jag var inställd på att jobba där över helgen, men av en slump så fick jag veta tidigare i veckan att det skulle stänga tidigare, så kollade jag upp var jag skulle vara och det visade sig då att jag skulle vara på stället som ligger på landet.

När jag insåg att vi kanske skulle vara ”dubbelbokade” inför helgen, ringde jag en person och sa att om vi skulle gå dubbelt, så skulle jag kunna tänka mig att ta ut semesterdagar i helgen och vara ledig, vilket även jobbet skulle tjäna på. Personen sa att det var möjligt, men att en av personerna var sjuk. Men om den kom tillbaka innan helgen, så var det lugnt, då skulle jag kunna vara ledig.

Inte för att jag planerat något i helgen, framför allt för att jag planerat jobba, Mabou är i Norrbotten (kommer hem idag) och Isatou är i Stockholm med Binta och Jai skulle vara med sina kompisar. Men jag tänkte ändå att jag kanske kunde göra något litet själv och sedan vara pigg Lördag morgon för att ta emot Mabou. Dessutom ska jag jobba väldigt många timmar de närmsta veckorna, så jag tänkte att det kunde vara soft att vila en helg.

Hur som helst så hörde ingen av sig från jobbet, så jag hoppade in i duschen och började göra mig klar för jobbet. Optimist som jag är, tänkte jag att det skulle vara skönt att cykla. Innan jag åker hemifrån ringer jag för säkerhets skull min ena vikarierande chef och kollar så vi inte är övertaliga. Nej, nej, vi var de vi skulle vara.

Jag var i god tid och tänkte att det är ju ändå midsommar och det finns faktiskt en liten vägkrog bredvid den här arbetsplatsen, så jag tänkte cykla dit och käka innan jag började, då jag inte ville ställa mig och laga mat själv här hemma. Jag startade två timmar innan jag skulle börja, för att vara säker på att vara i tid och hinna käka.

Gamla Bettan is still going strong

Problemet var att jag aldrig har cyklat dit ut och endast åkt dit några få gånger med bil. Men jag trampade på. Och trampade… Jag har ju varken konditionen på topp eller någon sportcykel, så visst, det gick inte jättefort med Gamla Bettan…

Jag cyklade förbi lagårdar, hästhagar och det kändes verkligen som om jag var på väg ut i ingenstans…

Efter ett tag blev jag osäker på vägen, då jag cyklade en annan väg än jag tidigare åkt bil (har normalt ett GRYMT lokalsinne). Jag ringde upp min pappa och kollade med vägen.

Jag förklarade vad jag såg.

Pappa: Neeej, men nu har du nog kört fel.

Jag vänder cykeln och kör tillbaka en bit. Förklarar vad jag ser.

Pappa: Jahaaa, men då var du nog på rätt väg i alla fall.

Vänder cykeln igen.

Pappa: Kör nu bara tills du kommer till en stor väg…

Jag cyklar. Och cyklar. Vinden blåser i håret och det är jättefint väder, trots att det är kväll. Så dyker till slut den stora vägen upp. Men min landsväg jag cyklar på, går liksom under den och det finns ingen avfart att åka upp på den, bara åkrar med en massa högt plantage.

Jag stannar cykeln och ringer pappa igen:

Nu är jag vid den stora vägen men det finns ingen avfart att åka upp på den…

Pappa: Ja, men jag vet ju inte om det är den du ska upp på, när jag inte ens vet var du är…

Jag: Nej, men jag vet ju inte heller var jag är… Det är bara en massa åkrar här och lagårdar och en stor väg jag inte kommer upp på…

Efter många om och men kommer en annan cyklist som jag stoppar och han visar mig vägen jag ska åka på. (Jag skulle inte ens upp på den där stora vägen). Medan jag cyklar ringer jag barnen för att önska en fin midsommar. Jag pratar med Binta: Vet du var jag är?

Binta: Neeej…

Jag: På cykeln ut till mitt jobb…

Binta: Va? Där ute där min kompis bor?

Jag: Ja.

Binta: Men du är ju inte riktigt frisk, det är ju skiiitlångt!!

Efter en och en halv timme är jag framme vid vägkrogen. När jag ska kliva in kommer ägaren framspringande: Det är stääängt sen en halvtimme, det stååår på dörren!!

Hungrig som en varg och törstig efter min långa cykeltur lyckas jag övertala honom om att få köpa en ramlösa i alla fall. Jag har stått på rätt hårt sista biten, av rädsla för att komma för sent, så jag är rätt slut.

Åker ner till jobbet. Då kommer killen som varit sjuk, till synes frisk som en nötkärna. Det visar sig att han inte bara är frisk nu, utan även varit det dagen innan, eftersom han jobbat även då. Det visar sig alltså att vi är övertaliga… Nu har jag förstås möjlighet att stanna på jobbet ändå, men eftersom jag var riktigt hungrig som en varg och dessutom visste att Mabou ska komma nu på förmiddagen, ringer jag upp vikariechefen igen och berättar att vi är övertaliga och frågar om jag nu får åka hem och ta en semesterdag eller kompa ut. Han ringer tillbaka efter en stund och säger att det kan jag. Det har blivit någon miss någonstans…

Så… i min optimism tänker jag nu att det kommer att gå myyycket fortare att cykla hem igen eftersom jag nu har ”ångan uppe” och dessutom hittar vägen…

Vad jag inte tänkte på var dels att jag skulle möta på en del motvind på vägen hem, men framför allt att mina-krafter-var-helt-slut!! Heeelt slut!! Hungrig, trött och hungrig så cyklade jag i alla fall på… Sa jag att jag var extremt hungrig, förresten? Jag var så trött och hade sådan brist på energi att minsta lilla uppförssluttning, fick mig att kliva av cykeln och dra den uppför. Det fanns verkligen inga krafter alls att ta från. Jag ringde Binta igen:

Vet du var jag är?

Binta: Näääe?

Jag: På väg hem igen, på min cykel…

Binta: Ska du cykla hela vägen tillbaka, direkt?

Jag: Ja, vi var övertaliga på jobbet!

Binta: Men du äääär ju störd. På riktigt!

Efter drygt en och en halv timme kom jag hem. Sammanlagt tillbringade jag alltså drygt 3 timmar på min kära cykel. På midsommaraftonen. Kom hem med träsmak i rumpan, ben svaga som kokt spagetti och torr i halsen som en jäkla öken!!

Jag vet, det finns bättre sätt att fira midsommar på, men det man inte har i huvudet, det får man har i benen…

Vad gjorde du själv i midsommar?

Om du mot förmodan inte har röstat på min blogg, men ändå vill göra det, så verkar det fortfarande gå att rösta! Jag blir glad för varje röst! Rösta hos Familjebloggarna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,