En helg med full rulle! Jag är i Stockholm. I går var jag och mamma på en Senegalesisk födelsedagsfest gånger två. Vi firade en 50-årsdag och en 30-årsdag på samma gång! Det var verkligen trevligt och en massa god mat!! (Afrikaner vet verkligen hur man bjuder på fest och festmaten ska vi inte ens tala om!!)Jag var väldigt, väldigt trött efter en veckas hårt jobb, men jag är ändå glad att jag gick för det var verkligen trevligt!
Idag blir det ett möte som jag sett fram emot länge och efter det är mamma och jag bjudna på middag hos Carina och KA och deras pippifåglar!
Valet i Senegal börjar nå sin kulmen, med valet på Söndag. Att musikern Youssou N´dour förbjuds ställa upp, är verkligen trist, tycker jag. DN skriver dessutom att han blev skadad i veckan, efter en sammandrabbning mellan polis och demonstranter. Det lutar just nu åt att sittande president Abdoulaye Wade kommer att bli omvald och det blir lite extra spektakulärt av flera skäl. Dels för att han är hela 85 år och en ny valperiod sträcker sig över sju år. det innebär att han i så fall kommer att sitta tills han är 92 år gammal. Det har också spekulerats i att Abdoulaye Wade vill ta in sin son som ”tronföljare” till presidentposten, vilket ju inte direkt är en position man bör ”ärva” över huvudtaget.
En annan del av det spektakulära blir även att det var Abdoulaye Wade själv som införde att man bara ska sitta max två kandidatperioder i rad och om Abdoulaye Wade nu blir omvald, så kommer det att bli hans tredje sittande period som president.
Ja, tiden får utvisa, men det känns som en ny orolig period kan komma igång i Senegal även efter detta val, beroende på valutgången och det är trist i ett land som varit fredligt och lugnt tills nu.
Under julledigheten fick jag veta av en vän från Gambia att Youssou N´dour ska ställa upp i presidentvalet i Gambia´s grannland: Senegal i Februari. Rent spontant blev jag riktigt, riktigt glad!
En person som skrivit sådana texter som han har gjort, måste vara värdig att ta hand om ett folk, ett land. Jo, visst är det så att det krävs mer än en god musiker och träffsäkra texter för att bli president, men sanningen att säga så menar jag att Youssou N´dour även har varit inblandad i politiken på många olika sätt genom åren. Inte minst när han anordnat stora evenemang till förmån för att hjälpa till i kampen mot Malaria med sin kampanj: Roll back Malaria.
Sedan fick jag veta att Youssou N´dour planerar att lägga ner musiken medan han är inblandad i politiken och då blev jag lite egoistisk och tänkte att vi förlorar en stor musiker för politiken.
När jag nu funderat ett tag, vet jag inte längre vad jag ska tycka. Jag tror att det bara är att avvakta och se. Allt annat blir spekulationer. För Senegals folk hoppas jag absolut på det bästa och jag ska be för att det blir bra. Youssou N´dour verkar vara en handlingarnas man. Han verkar vara en man med hjärtat på rätt ställe. Återstår bara att se vad han får för uppbackning, hittar för lösningar och vilka han får som kan stötta och vägleda honom. Om han vinner valet. Vilket jag inte kan låta bli att hoppas att han gör!
Jag vill försöka beskriva mina känslor runt det jag ska berätta, utan att bli sentimental. Jag inser att jag inte kommer att lyckas, efter åtskilliga försök. Det här är nämligen ett ämne som berör mig allt för starkt. Jag tror det finns många människor som inte riktigt förstår det och lite svårt har jag ibland att förstå det själv, men inte desto mindre berör det mig så oerhört starkt.
För er som läste min reseberättelse efter hemkomsten från Gambia, kanske kan förstå en del av det som ligger bakom att jag blir så starkt berörd av just detta. För er som inte läst min reseberättelse vill jag verkligen rekommendera er att göra det. När jag skrev den kändes det mest som jag skrev den för mig själv. För att hålla kvar ett tag till i min resa, för att bevara. Att inte glömma bort. Men med den starka respons jag fick på berättelsen, så förstår jag att det var många av mina läsare som uppskattade den.
Vad som berör mig så starkt med Gambia, kan jag alltså inte riktigt förklara, för det är inte bara glada minnen jag har från mina resor där, även om det är de som överväger.
Det finns något annat som berör mig lika starkt. Något som man skulle kunna säga är ”närbesläktat”. Nämligen den Senegaleiske artisten Youssou N ´dour. Hans musik och hans engagemang berör mig mycket starkt. Något som berör mig allra starkast är hans låt New Africa, som jag har lagt upp i bloggen ett flertal gånger. Just den videon är min absoluta favoritvideo alla kategorier. Både bild, text, musik. Den berör mig på ett så starkt sätt att jag ännu inte sett videon utan att börja gråta:
För fyra månader sedan skrev jag om hur jag missade hans film: I bring what I Love när den spelades i Sverige. Jag är inte helt säker på att det är samma, men jag tror att det är den dokumentären som kommer att spelas just ikväll på SVT 1 klockan 22.00. (Med repris på Söndag kl. 03.00) Så här skriver man i programinformationen:
”På rundresa med den senegalesiske popstjärnan Youssou N’Dour. Han är muslim och vill visa upp islams vackra sida. Han sjunger om hopp och tolerans och är på sitt sätt en musikalisk politisk ledare.”
Det är sällan jag ser TV här hemma nu för tiden, men ikväll kan jag lova att jag sitter bänkad. Här är en trailer från just den dokumentären:
Jag tycker att den här dokumentären verkar väldigt bra. Jag har hört Youssou tala om Islam i tidigare sammanhang. Islam är ju samma religion, oavsett var den utövas, men det islam jag så ofta hör talas om här i Sverige, i media, i bloggar, i debatter, är ett islam jag inte alltid känner igen mig i.
Islam är samma religion, oavsett var i världen den utövas, men den utövas och tolkas på oerhört många sätt och det islam jag mött och lärt känna är den man oftast utövar i Gambia och Senegal. Det är den tolkning och utövande av religionen jag känner mig trygg med och fått insikter i. Tyvärr verkar den ibland ”krocka” med den Islam som det talas om mycket här i Sverige och som utövas av vissa personer, som fått väldigt mycket utrymme i dessa debatter.
Det Islam Youssou N ´dour talar om är en religion som jag känner värme och glädje med. Det har förstås mött kritik, även i hemlandet Senegal, men det har också mött mycket hyllningar. Idag pirrar det i mig, som ett litet barn på morgonen när man fyller år. Ni vet; när man ligger där i sängen och väntar…
Jag vet att det är en hel del personer som kommer från Gambia eller har andra connections till Gambia, som läser min blogg. Ofta får jag mail där man efterfrågar fler inlägg om just Gambia. Så här kommer ett inlägg som jag hoppas ska roa er och alla andra som kanske inte har den där connection men ändå är intresserade av att läsa.
Idag kommer det alltså att hållas en stor match på Independence Stadium i Bakau, Gambia. En Fatou Camara har utlyst privata pengar på en summa av två miljoner Dalasi, vad jag får fram nu (12/4-09) så handlar det om drygt 600 000 svenska kronor, vilket är enormt mycket pengar i Gambia. Matchen kommer att pågå idag mellan sex Gambianska African Wreslers och sex Senegalesiska African Wreslers. Den kommer att gå till på följande sätt: fyra (från varje land, om jag förstått det hela rätt) kommer att tävla i brottningsmatcher som inkluderar boxning och två från varje land kommer att tävla i den traditionella stilen som praktiseras i Gambia.
Fatou Camara sägs uppge att hon vill bidra med sina privata pengar till denna tävling, för att säkerhetsställa och vidareutveckla kulturen.
Afrikansk brottning sägs vara landets näst största sport, efter fotboll. Om du någon gång besöker Gambia eller Senegal så rekommenderar jag varmt att försöka delta vid en brottningsmatch, för det är verkligen en fantastisk upplevelse som är svår att glömma och då gillar jag inte ens sport…!
Här har jag plockat fram två youtube-klipp som illustrerar en del av sporten. Det första klippet är från ett tv-program som berättar om sporten, det andra klippet är från en match i Gambia och det tredje klippet från en match i Senegal och skillnaderna är ganska uppenbara om man är uppmärksam:
Youssou N´dour är en man från Senegal som föddes 1959 i Dakar, Senegals huvudstad. Youssou N´Dour sägs vara den största Afrikanska artisten genom tiderna, även om han i Sverige blivit mest känd genom låten 7 seconds som han sjöng duett med Neneh Cherry 1994. Men Youssou N´dour har gjort sig ett större namn än så i den övriga världen. Han har bl.a. samarbetat med Tracy Chapman, Sting, Wyclef Jean, Paul Simon, Bruce Springsteen, Peter Gabriel för att bara nämna några.
Youssou N´dour är inte bara sångare, han är även kompositör, producent och bandledare för Le Super Etoile de Dakar. Musikstilen heter Mbalax i Senegal, i Gambia som en gång har varit ett land med Senegal, men som delades under kolonialtiden och Senegal blev en Fransk koloni, medan Gambia blev en Engelsk koloni. Idag är Senegal ”storebror” till Gambia och man har fortfarande samma religion, kultur, språk, musik etc. Det som skiljer sig är att Senegal är mer utvecklat och idag Fransktalande, medan Gambia, som är ett mycket mindre land i jämförelse, är Engelsktalande. I Gambia kallar man musikstilen Mbalax för Ndaga. Youssou N´dour blandar dock in många andra musikstilar och infuenser i sitt musikutövande. Bland annat Jazz och pop för att bara nämna några.
Youssou N´dour har också gjort sig känd för sitt arbete i kampen mot Malaria i en kampanj som Youssou startade i Dakar som heter ”Roll back Malaria” och startade 2005. I kampanjen har många stora artister såsom: Peter Gabriel, Baaba Maal, Salif Keita, Neneh Cherry m.fl. deltagit. En av dessa konserter har även visats i SVT.
Albumet ”Egypt” (2004) har fått mycket publicitet i världen. Dels var albumet en storsatsning och ett samarbete mellan de största artisterna i Egyptien och Senegal i ett storband, men den väckte också mycket uppmärksamhet då Youssou lyfte upp sin religion islam i projektet och ville visa på vilket sätt religionen utövas i hans hemland Senegal. Han ville ge en annan bild av islam än den bild som du (och nu?) visades upp av islam som en våldsam religion.
Youssou är en musiker som har gjort sig känd inte bara som en fantastisk sångare, utan som också har ett stort inflytande i sina uttalanden i Senegal och många andra länder. Ibland handlar det om politik och ibland om historien. Här är en dokumentär om slavön Goree i Senegal:
Nu är det inte bara Youssou N´dour som är en begåvad musiker med det efternamnet. Även den f.d. svägerskan (tidigare gift med Youssou´s bror) Vivian Ndour är en väldigt stor och duktig artist:
Vivian och Youssou i gemensamt uppträdande 2007:
Några av mina favoritlåtar med Youssou:
4.4.44 Handlar om Senegals independence day som inträffar den 4/4:
Mame Bamba:
Till sist men inte minst New Africa, där Youssou´s fantastiska röst också kommer fram på ett rättvist sätt:
Något som gör mig riktigt glad och som får mig att vilja hoppa på första, bästa plan till Västafrika är Sabar, en Afrikansk dansstil. Mer om det kan du läsa HÄR!
En video som verkligen gör mig sprallig i benen, har jag länkat till för några år sedan, men den är värd att ses igen. Den är från en Senegalesisk bröllopsfest visserligen och inte från Gambias nationaldag, men den ger mig ändå en stark känsla av Gambia eftersom musiken och dansen är densamma. Se och njut och ta några egna glädjeskutt:
Aftonbladet har idag en vacker och sorglig artikel om slavön Goré utanför Senegal. Artikeln är välskriven och ger en känsla av just det som Goré står för. Man visar även ett vackert bildspel från Goré. Få saker i livet berör mig så starkt som slaveriet. Därför är det lite av en skam för mig att trots att jag besökt både Senegal och Gambia, så har jag varken besökt Goré eller James Island. (slavön utanför Gambia)
En sak vet jag i alla fall. Jag kommer inte besöka varken Gambia eller Senegal igen utan att besöka Goré och James Island. Jag har suttit och sett filmer och foton när mina släktingar har besökt dessa öar och jag har läst en hel del om dem och det reportage som Aftonbladet idag har om Goré ger den uppfattning som jag tidigare har fått av andra (bland andra min mamma) som besökt ön.
Slaveriet är över sedan flera århundranden. Ändå är det mycket som slaveriet startade som ännu lever kvar. Särskilt i Afrika är det något som är högst levande, trots att det varit så förintande för tidigare generationer. I Gambia finns det till exempel en stam som tillkommit av att när slaveriet upphörde, så tog sig många tillbaka till Afrika. Men många var barn, barnbarn och barnbarnsbarn till de som en gång togs som slavar, vilket innebär att när man återvände så var många ”uppblandade” efter våldtäkter av slavägarna. På så sätt finns det än idag många som är ljusare än andra Gambianer. Aku-stammen är en av dessa. Dessa människor skapade också ett eget språk med Engelskan som utgångspunkt. Idag kallas språket i vissa delar av världen för Creol. I Gambia säger man Aku.
Det jag finner mest tragiskt i Aftonbladets artikel är detta stycke: ”Här bodde kvinnorna, säger han och pekar in i ett rum med vitkalkade smutsiga väggar. Man gjorde razzia i byarna, tog hit dem, separerade familjerna och sände kvinnorna till Brasilien, barnen till Tahiti och männen till Amerika. De återsåg aldrig varandra, berättar Mister Kabo som är kurator i Slavporten.”
För dig som är mer intresserad av att veta mer om hur det kan ha sett ut under slavtiden, så rekommenderar jag varmt den gamla filmserien Rötter om Kunta Kinte. Den är viktig och som kunskapskälla aldrig sinande. Alltid aktuell eftersom den är en viktig del av vår historia. Personligen önskar jag att denna film, tillsammans med filmen Förintelsen (om andra världskriget) skulle ingå i skolundervisningen.
Ett klipp från filmen kan du se här:
Den Senegalesiske sångaren Youssou N ´dour medverkar här om ön Goreé:
5 visitors online now 5 guests, 0 members Max visitors today: 7 at 04:18 am UTC This month: 25 at 03-09-2023 03:59 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
En helg med full rulle! Jag är i Stockholm. I går var jag och mamma på en Senegalesisk födelsedagsfest gånger två. Vi firade en 50-årsdag och en 30-årsdag på samma gång! Det var verkligen trevligt och en massa god mat!! (Afrikaner vet verkligen hur man bjuder på fest och festmaten ska vi inte ens tala om!!)Jag var väldigt, väldigt trött efter en veckas hårt jobb, men jag är ändå glad att jag gick för det var verkligen trevligt!
