Gambia 2011 Del: 14

Publicerat 19 april, 2011 av Fatou Lusi

Svara

Sista heldagen och väldigt mycket stress…

For English, click HERE!

Det här skulle bli vår sista heldag. Nästa dag var det avresedagen och jag ville inte planera in något annat den dagen än packning och städning. Den här dagen började därför tidigt, tidigt med att vi åkte in till Banjul (huvudstaden).

Infarten till Banjul

Jag lämnade F och pappa på Nefertiti i Banjul, så åkte jag och några kompisar och skulle uträtta några ärenden.

När vi var klara åkte vi till de andra på Nefertiti och käkade frukost. Här jag och Bamba. Vi käkade friterade bananpannkakor och lite annat som jag inte minns.

Stranden i Banjul

Sedan åkte vi in till marknaden och handlade presenter vi skulle ha med oss hem.

F gick direkt till sin sista arbetsdag, då hennes arbetsplats låg precis bredvid restaurangen där vi satt. Det här var hennes sista arbetsdag då hotellet hon arbetar på skulle stänga för säsongen.

Vi sprang runt som skållade råttor och försökte springa i kapp tiden. Även denna dag saknade jag barnen mycket. Det är lättare att handla i Banjul än i Serekunda på marknaden, då affärsägarna är lugnare och det är även lägre priser. Framför allt så börjar de på utgångspriser som det går snabbt att pruta ner till lämplig nivå, jämfört med marknaden i Serekunda där de börjar på skyhöga priser så du vet att du måste stå där en lååång stund för att komma ner till en lämplig prisnivå. När vi var klara i Banjul åkte vi till Serekunda och hälsade på några vänners familjer. Det blev ett nyttigt möte och även ett trevligt sådant. Bamba lämnade oss en stund för att åka till tandläkaren.

När vi gjort våra artighetsvisiter, kom vi på att vi inte fått tag på allt i Banjul så då blev det ändå en sväng in på Serekundas hysteriska marknad…

Till slut gav vi upp och så satte vi oss och drack läsk på Lana ´s i Serekunda. Bamba kom snart och mötte upp oss där.

Därefter hade vi bråttom, bråttom att åka till Mabou ´s farbror och toma (den han är döpt efter) i Kotu och hälsa på, då han bjudit in oss. I vanlig ordning fick pappa gå rundvandring i huset för att se hur bygget såg ut! 🙂

När vi skulle vidare därifrån ville jag åka direkt till Fansu och Jai, men då protesterade både pappa och de två vänner som var med oss. De var hungriga, så vi tog vägen förbi Amsterdam Dolphin och käkade först.

Efter det så skulle vi hem till Jai och Fansu och säga hej då och hämta min ena dress hos skräddaren nära dem i Kotu. Fansu var ute på jobb och Jai var på ett ngente (barndop), men de ringde efter henne, så hon kom hem för att säga hej då.

Vackra Jai. Jag är stolt över att ha namngivit min mellandotter efter en så vänlig, snäll, ståtlig och vacker kvinna.

Jag kommer att sakna henne!

Steven ringde under dagen, jag tror det var på förmiddagen och ville ta oss med till Gunjur igen, men vi hade så fullt upp att vi inte hann med det.

När vi åkte från Kotu så åkte vi direkt till Senegambia och tog en dricka och för att handla städgrejer. Vi träffade också en kompis som hängde med oss hem en stund.

När vi var i Senegambia så ringde Steven igen och sa att han ville ta med oss ut på kvällen då det var vår sista kväll. Jag förklarade att pappa var trött då vi stressat hela dagen och dessutom klivit upp så tidigt på morgonen. Steven sa att han kunde förstå att pappa var trött, men att han inte godtog det som svar från mig. Han sa att jag skulle åka hem och ”natta pappa” så skulle han skicka en bil att hämta upp mig när jag var klar.

Jag åkte hem med pappa och en vän, som åkte hem ganska snart. Pappa ville inte följa med ut då han var trött. Jag visste ju att F skulle jobba sin sista kväll och säkert komma hem sent. Jag gick och duschade och fixade mig, så ringde jag Steven som skickade en bil och ett par kompisar att hämta upp mig.

Vi var på Tavern ett tag, sedan åkte vi till Senegambia till en nattklubb där som jag inte minns vad den heter.

När vi åkte från Tavern så var klockan ganska mycket och jag konstaterade förvånat att jag inte var ett dugg trött (uteliv är annars inte riktigt min grej!) Steven och hans kompis ringde barnen i Sverige och pratade en del med Binta.

Jag saknade barnen jättemycket hela den här dagen också och tänkte inom mig att det på sätt och vis skulle bli rätt skönt att åka hem nästa dag. Om inte annat så för att få träffa och krama på barnen!

Vi fortsatte alltså rätt sent. Lamin, Demba ´s och F ´s bror var också med oss och vi hade riktigt roligt. Efter nattklubben som jag inte minns namnet på, gick vi till Chosaan där vi avslutade kvällen. Eller i alla fall jag. Klockan fyra på morgonen bestämde jag mig för att ge upp. Steven följde med och lämnade av mig hemma, men jag tror de andra fortsatte.

När jag till slut kom hem så konstaterade jag förvånat att jag fortfarande inte var det minsta trött. F hade kommit hem redan och jag låg och pratade med henne ett par timmar till. Det blev inte många timmars sömn den natten…

Läs även andra bloggares åsikter om afrika, gambia, banjul, semester, vänner, bilder, nattliv, avsked, serekunda, shopping,

Gambia 2011 Del: 9

Publicerat 14 april, 2011 av Fatou Lusi

Prinsessan Fatou, min touma (namne)

For English, click HERE!

Den här dagen hade jag verkligen BESTÄMT att vi skulle åka hem till Mabou ´s farmor, där även min touma (=namne) bor. Jag hade varit på väg dit i flera dagar, men det kom hela tiden något i vägen. Men idag ville jag inte riskera att vi ”råkade” hitta på andra saker, så vi åkte dit direkt på morgonen.

När vi kom dit så var inte Mabou ´s farmor hemma, då hon åkt ut på landet. Min touma höll på att fixa håret, men hon var jätteblyg för mig den här gången. Hon hade blivit så stor och gluggen hade ersatts av nya framtänder. Hon blev jätteglad för presenterna jag hade med mig och även för dockorna som Mabou hade skickat med till sin kusin.

Fatou var så blyg, men sedan fick jag veta av en kvinna som också bor där, att hon pratar om mig jätteofta. Jag frågade vad hon brukar säga om mig och de berättade att hon sa ofta till sina kompisar: ”Min toma är vit och jättefin och hon brukar hämta presenter till mig!”

Vi käkade lunch där som var helt fantastisk!!

På den gården hade de precis fått åtta små söta kycklingar.

De andra familjemedlemmarna käkade lunch ute på gården tillsammans

Bamba chillar i Kanifing

De har mer fåglar än kycklingar där på gården. Den här var helt knallröd.

Lite senare åkte vi in till Serrekunda för lite shopping.

Shoppingen är ganska hysterisk i Serrekunda, då det är varmt, mycket folk och en massa försäljare som vill övertala dig om att köpa just DERAS varor!! Jag tror vi spenderade flera timmar i irrgångarna på marknaden, innan vi gav upp. Jag ville ju ha tag på en massa presenter till barnen.

Efter det åkte vi till Amsterdam Dolphin och drack lite dricka att svalka oss i… Snart kom en del vänner och höll oss sällskap innan det var dags att dra vidare.

Innan vi bestämde oss för att åka hem, ville jag köpa med mig chicken-afra. (Grillad kyckling)

Den var inte riktigt färdig, så vi fick sitta ner och vänta en stund… Bamba och Steven höll oss sällskap!

Uppläggning innan tillagning. Jag lovar att det är mycket godare än det ser ut!

Väl hemma igen, mötte vi upp med F. Vi käkade afra med tapalapas (bröd) innan vi somnade så småningom…

Läs även andra bloggares åsikter om gambia, reseberättelse, afrika, afra, toma, namne, kanifing, serekunda, marknaden,

Reseberättelse Del 10

Publicerat 4 januari, 2010 av Fatou Lusi

Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Ur min privata resedagbok:

”För en gångs skull vaknar jag inte med en skön känsla och av tuppar som gal. Jag vaknar och känner lite lätt panik över att tiden går så fort. Böneutropen hörs i morgonmörkret och en enda tupp börjar ensam gala medan jag skriver detta.

För varje morgon jag tar upp denna bok och skriver, inser jag att jag kommer en dag närmare hemresan. Jag försöker njuta av nuet och stunden, men tanken på hemresan och den korta tid som är kvar blir ofrånkomlig.

Nu börjar det ljusna.

Igår fick vi veta att det är en halvmeter snö i Sverige och en massa minusgrader. Jag ska erkänna att det gör inte ont att vara i Gambia då…!”

Igår åkte vi först till West Field och hämtade upp en släkting som skulle ta med oss till andra släktingar i Banjul (huvudstaden). Vi hälsade på släktingarna en stund och pratade, drack massor av vatten (Banjul är så varmt) och hade det trevligt.

Hos släkt i Banjul på besök

Efter det besöket skulle vi åka och shoppa lite i Banjul, när vi ändå var där

Isatou i Banjul

Alhagie och Isatou kollar på skor

F och Binta shoppar

Demba, Mabou och Musa hoppas att vi snart ska vara klara

Mitt i shoppingen ringde familjen vi var på barndop hos några dagar tidigare och undrade vart vi tagit vägen? De sa att lunchen redan var klar… Vi hade blivit bjudna på lunch där, men det måste ha blivit ett missförstånd, för vi trodde det var Torsdag och inte Tisdag… Vi hoppade snabbt in i bilarna och gav oss iväg till Pipeline och bestämde oss för att shoppingen skulle fortsätta i Serekunda efter lunchen…

Isa shoppar loss

När vi efter lunchen kom till Serekunda för att shoppa klart, så var det helt hysteriskt. Folk sprang efter oss, för att sälja sina varor, de ropade och drog in oss i sina stånd och butiker och vi höll nästan på att bli galna…

Väl medveten om att dagarna som återstår är ganska få, så försökte vi göra klart shoppandet av julklappar och annat. Det var prutningar, diskussioner tjat och jag vet inte allt för att få oss att handla. Vi höll i alla fall ut, trots att det var riktigt jobbigt. Vi shoppade tills det blev mörkt (klockan 19.00) och jag hade mest problem med att finna något åt min brors sambo: Karin. Jag tyckte inte alls jag hittade något som skulle passa henne.

När mörkret redan trängt på och vi fick handla med hjälp av de få lampor som finns utsatta, så tyckte jag att jag såg en klänning som skulle passa henne. Jag hann precis peka på den åt tjejerna och de höll med. När jag så skulle plocka ner den för att kolla närmare på den, så gick elen.

Den gör ju det ibland i Gambia, men inte alls så ofta nu, som den gjorde för några år sedan. Då kunde den försvinna i flera dagar och minst en gång varje dag stängdes den av.

Nu tror jag bara de stängde av den 2-3 gånger under hela vår resa. Nåja, det här var i alla fall ena gången, så i och med det så blev shoppingen slut per automatik. Men jag ville verkligen köpa den där klänningen till Karin, så med hjälp av ljuset på mobilskärmarna, lyckades jag slutföra köpet..

Därefter åkte vi hem och duschade av oss och bytte om, för att sedan åka till Amsterdam Dolphins och käkade.

Hareg och Binta ombytta för restaurangbesök

Isatou, F och Mabou på väg ut och käka

Den här kvällen åkte F hem till sin man och sov där i stället för med oss. Något som tjejerna hade väldigt roligt åt, när hon fixade sig. De retade henne i flera dagar för det och var nyfikna på vilka nattliga aktiviteter hon eventuellt ägnat sig åt…

Jai och Demba på Amsterdam Dolphins

På kvällen hade tjejerna planerat att gå ut, men efter maten var alla så trötta att ingen orkade gå ut, så vi åkte alla hem och sov. Klockan var rätt mycket vid det laget, så det gjorde verkligen inget, då vi var helt slut efter ännu en händelserik och lång dag…

Även de dagar som det inte hände några ”spännande grejer” var ett äventyr i sig. Bara att gå en dag på marknaden är en spännande vetenskap. Alla dagar sög musten ur oss, även om det kändes väldigt ”alldagligt”, men alla intryck, människor, solen och allt som hände omkring oss tog mycket energi. Egentligen är det oftast de dagarna som är mest lärorika i ett annat land.

Läs även andra bloggares åsikter om resa, gambia, afrika, reseberättelse, banjul, serekunda, shopping,

Reseberättelse Del 9

Publicerat 3 januari, 2010 av Fatou Lusi

Ja, reseberättelsen är inte alls slut på ett tag ännu, jag tog bara en liten paus för att fira nyår och kurera mig lite från min förkylning. Jag är glad att jag fått så mycket positiv respons på min reseberättelse. Tack för alla mail och vad roligt att så många lever sig in i min reseberättelse. Jag fortsätter med del 9 här. Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:

Följande dag hade vi bestämt att vi skulle besöka en skola. Egentligen hade vi från början pratat om att gå till en skola, men när F ´s äldsta son (Maas 4 år) en dag kom hem från skolan och sa till sin mamma att det varit turister och fotat på hans skola och undrat om inte Fatou och barnen också skulle komma och ta kort i hans skola, så fann det sig naturligt att det var dit vi skulle gå.

Vi gick så till Maas skola. I skolan fanns det tre klassrum. Ett litet, ett mindre och ett pyttelitet. Det rum som låg längst in var inte större än ett pyttelitet rum som det är tveksamt om det ens skulle få kallas för rum i Sverige, än mindre en skolsal.

Här är vi på väg till skolan. Som ni hör är min röst heeelt kaputt, men här hade jag börjat kunna tala igen, efter att helt ha varit utan röst i tre dagar:

Och ja, jag pustar, det är inte helt lätt att gå i sand…

Jai och Maas 4 år i sin skoluniform. Han var väldigt glad och stolt över att vi besökte hans skola

Sammanlagt var det 70 barn i skolan den här dagen.

All undervisning sker på Engelska, då Engelska är det officiella språket i Gambia. Den manliga läraren berättade vilka mål han satte upp för barnen och visade vad de kunde för något. Han berättade att hans mål var att varje barn skulle kunna 200 ord på Engelska, när de går vidare från hans skola, till nästa.

Mabou med de yngsta skolbarnen i det största rummet

De lite större barnen i det mindre rummet

De äldsta barnen i det minsta klassrummet

Innan vi lämnade skolan, så gick vi iväg till Fansu och Jai ´s affär och köpte ballonger, pennor och lite godsaker till barnen och lärarna

Binta och Hareg delade ut, så att alla barnen skulle få någonting. Den manliga läraren står i förgrunden och den ena kvinnliga i bakgrunden.

När vi lämnade skolan, var den slut för dagen, så Maas fick följa med oss hem. På bilden Jai och Maas

Om någon spontant känner att de vill stödja skolan ekonomiskt eller materiellt, så kan ni maila mig, då jag kan förmedla kontakten till skolan: tonarsmorsa@gmail.com

Därefter gick vi hem till ”stora” Jai och Fansu. Jai var precis på väg hem till en släkting, som precis fått barn.

”Stora” Jai. på väg att besöka sin nyförlösta släkting. Alltid lika vacker.

Jai och Jai

Maas i djupa funderingar?

Därefter åkte vi hem till Mabou ´s toma/namne, men han var inte hemma. Vi satt och väntade en stund och pustade ut, sedan drog vi vidare…

Sedan var vi ruggigt hungriga och åkte till Amsterdam Dolphins och käkade. Binta är nog den enda som åker till Afrika och beställer varm choklad med vispgrädde…

Här var våra tre favoriträtter, alla beställde oftast någon av dessa på Amsterdam Dolphins:

Fish and Chips

Chicken and Chips

Steaksandwish var min egen favorit, men det fanns andra restauranger som gjorde den mycket godare

Nåja, nog om mat. När vi blivit mätta och lite gladare, åkte vi in till Serekunda för att träffa fler släktingar:

Aunti Saffi och tjejerna

Familypicture

Vi kom hem först på kvällen och då hade Demba lagat mat till oss; Domoda. Därefter skulle tjejerna tvätta upp lite kläder, men det gick inte så bra, så det slutade med att F tvättade det mesta.

På morgonen klev jag upp och tvättade det mesta av mina och Mabou ´s kläder. Det var en rolig ”flashback” från min resa 1992 då jag lärde mig tvätta för hand.

Sent på kvällen gick några av tjejerna ut, men de flesta av oss stannade hemma.

Ur min privata resedagbok:

”Tiden går allt för fort, vi hinner inte alls med allt vi borde hinna med. Det är så många att hälsa på, så många att hinna besöka, så många olika viljor då vi är många personer. Jag försöker dela upp tiden så alla ska bli nöjda, men inser att det är helt omöjligt.

Fortsätter njuta av det som är kvar.”

Läs även andra bloggares åsikter om resa, reseberättelse, gambia, tvätta kläder, besöka skola, koto, serekunda, amsterdam dolphins, afrikansk mat,

Fatou.se

Etikettarkiv: serekunda

Gambia 2011 Del: 14

Gambia 2011 Del: 9

Reseberättelse Del 10

Reseberättelse Del 9