Använd fantasin…

58325_1208844559Så här pigg har jag i alla fall inte varit den här helgen! Sanningen att säga så har det här varit årets sugigaste helg hittills.

Inte sugigast för att jag sugit mycket saft från sugrör, utan sugit som i att den sugit musten ur mig.

Inte nog med att jag blev vrålförkyld så där lite lagom till helgen, jag åkte dessutom på en rejäl magsjuka. Också. Samtidigt, liksom.

Jag ska bespara er detaljerna, för de är inte najsa alls, så där får ni allt använda fantasin… 😉

Jag visste nog inte ens att man kunde ha de typerna av sjukdomar samtidigt. Å andra sidan är det kanske lika bra att göra klart alla sjukdomar på en och samma gång, så får jag förhoppningsvis vara frisk ett tag sen.

Idag ska jag fortsätta vila. Jag vågar inte gå på Mabou´s basketmatch, så jag hoppas hans pappa gör det, så han får lite support!

Jag får sitta hemma och småjobba lite i lugn takt, för på måndag måste jag vara kry igen, för då ska jag sätta igång med en massa viktiga saker under veckan och har inte alls tid för vare sig magsjuka eller förkylning…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nu är jag trött på det här…

Det finns för- och nackdelar med att vara sjuk och ha feber. Den största fördelen är:

  • Man får en massa sömn
  • Man har tid att läsa en massa
  • Man får tid att skriva en massa

Sedan finns det förstås en massa nackdelar också. Några är:

  • Allt gör ont
  • Du orkar bara göra saker korta stunder
  • Det är oerhört påfrestande att försöka göra något utanför sängen

Men jag ser i alla fall hur hösten kommer smygande på oss, genom fönstret…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur en blåbärspaj räddade mitt liv

Ni vet när man ligger där under täcket. Snörvlande. Med sängbordet uppladdat med snytpapper, dryck och Alvedon och känner sig så ynklig och svag så man måste stöna när man är tvungen att vända på sig. När man känner sig så ynklig att man nästan vill vara den där mannen som tycker det är värre att vara förkyld än att föda barn…

När det är en kraftansträngning när man måste gå på toaletten, eller fylla på vattenglaset. När man börjar fundera på om man verkligen, helt säkert kommer att överleva det här? När man känner sig så ynklig och bortglömd, när det gör så ont i varje led i kroppen att man tror att man alltid kommer att må så här dåligt.

Och så kommer den vuxna dottern, 19-åringen in till dig. Hon som börjar jobba sent idag. Hon frågar: ”Vill du ha lite paj, mamma?” Och du tänker att du tycker ju egentligen inte om paj, men what-the-heck, du kommer säkert inte känna smaken ändå eftersom du är så täppt i näsan och eftersom du nästan blir tårögd över att det finns någon i den här vida världen som inte glömt bort dig helt, trots att du ligger dödssjuk eller okej då, med en skitjobbig influensa, så svarar du ”jaaa, tack”, med lite lagom darr på rösten. Så hon verkligen, verkligen ska förstå att hon precis troligen räddade livet på sin svårt sjuka mamma, bara genom att tilltala henne. Så säger hon: ”Jag har gjort hallonpaj och blåbärspaj, vilken vill du ha, eller vill du ha båda?” Och du vet ju helt säkert att du inte gillar hallonpaj eller blåbärspaj, men att blåbärspaj lät godast, så du säger: ”Blåbärspaj, tack” och tillägger: ”…med mycket vaniljsås, tack…!” Och dottern svarar skrattande: ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*

Så kommer hon in med ett fat med en rejält tilltagen bit varm blåbärspaj och vaniljsås på kanna som hon häller över pajen tills den inte längre syns och du kan säga ”stopp”. Så stoppar du in en bit och inser att du känner jättemycket smak, eller i alla fall tillräckligt mycket för att konstatera att blåbärspaj nog inte är så tokigt i alla fall.

Det är inte heller så tokigt att barnen växer upp och klarar av att göra egna husliga saker som inte kräver detaljerade instruktioner från dig. Att barnen är så stora att de kan baka två pajer, bjuda morsan på dem och få in i hennes 41-åriga tröga skalle att blåbärspaj är jättegott. (Men hallonpajen går inte att äta. Det är jag övertygad om, även om jag inte har testat. 😉 )

Nej, livet är inte så tokigt ändå. Inte ens om man ligger hemma med hög feber och har en superjobbig influensa. Ibland inser jag vad mycket det finns att vara tacksam för! (Vilket påminner mig om en tid när jag var sjuk och hade tre små mer eller mindre vilda flickor som jag var för sjuk för att ens orka ta hand om just då. Men den historien sparar jag till en annan gång.)

Tack finaste Isa för att du är PRECIS den du är!!

*) ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*” = I vår familj äter alla VÄLDIGT MYCKET SÅS!! Vad än det handlar om där sås kan tillämpas!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Trött, sjuk och gnällig

Några av alla de kakor Mabou hade lyckats sälja

Jag har legat nedbäddad i en och en halv dag. Febrig och krasslig som bara den och med en hosta som borde skaka de flesta väggar runt om i Uppsala. Nej, det är inte najs någonstans. Idag har jag ändå lyckats jobba hela dagen och till och med jobba över i flera timmar, fast hemifrån. Då vet man att man är på bättringsvägen. Inte nog med det, jag lyckades hjälpa sonen dela ut en massa kakor till folk som hade beställt dem (de har sålt kakor till klasskassan). Jag ska erkänna att även om jag är stolt över att sonen sålde så pass bra, så är det ingen höjdare att dela ut kakor för glatta livet, men vad gör man inte för sina barn?

Vi fick i alla fall hjälp med utdelningen av min bror, vilket underlättade en hel del!! Jag minns när Jai och Binta gick på konståkning och man skulle försöka kränga de där förbaskade Bingolotterna every now and then… Samtidigt ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker det är bra när barnen får lära sig att tjäna ihop pengar ”själva”. Eller i alla fall med lite assistans. Ska jag vara helt uppriktig så var det nog inte att dela ut kakorna i sig som var problemet. Problemet var egentligen att kakorna kom till klassen när Mabou var bortrest i Gambia och sedan blev det ju påsklov direkt när han kom hem och sedan var vi bortresta i Stockholm och i helgen som gick var Mabou också i Stockholm med Binta. Dessutom har min cykel punka, så problemet var varken kakor eller utdelningen av dem, problemet var helt enkelt att de kom i ett dåligt läge för oss. Vi kunde hämta kakorna så sent och även sedan vi hämtat dem, så har vi haft fullt upp. I morgon ska Mabou till Stockholm igen, så det här blev lite av enda chansen för oss och det var kanske inte helt optimala dagar med mig i feber och punka på cykeln.

Nu när jag har gnällt färdigt så kan jag i alla fall tala om att det var riktigt goda kakor i alla fall!

För övrigt har jag en massa åsikter jag vill blogga om som är aktuella just nu. Det är Breivik, tårtskandalen och kritik mot Carola´s adoption jag skulle vilja skriva om. Så håll tummarna för att jag får en lugn helg utan sjukdomar, så ska vi se vad jag hinner med…

En fin Fredag och en toppen helg önskar jag i alla fall att vi alla får!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sjuk, sjukare, sjukast…

Jag har åkt på en rejäl förkylning. Orkar bara sitta uppe korta stunder.

Trist. Jag skulle på ett möte jag hade sett fram emot mycket och sedan till jobbet nu i kväll. Det blir inget av med något av det. Trist.

Misstänker att jag har feber. Har legat i min säng med två tröjor och två stora duntäcken och ändå frusit som en hund och hackat tänder. Ja, det kan ju vara en liten hint om att man har feber…! 😉

Har glidit in och ut ur någon konstig feberdvala.

Jag avskyr verkligen förkylningar, för allt känns så tungt och man har inget lukt- eller smaksinne alls.

Nåja, jag ska försöka bädda ner mig så gott det går och rida ut den här förkylningen… Tills dess blir det väldigt korta inlägg, eller inlägg som jag förskrivit och bara har sparat till en sådan här gång när jag inte har ord och kraft att skriva…! 😉

Den som spar hon har, ni vet! 😀

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sjuk

Sjuk. Feber. Nedbäddad. Trött. Inga barn hemma. Har inte tid för det här. Ingen lust heller, för den delen. Mabou åker skidor med storasyster Binta och de verkar roa sig kungligt. Isa är hos släktingar. Jag ligger här och tycker lite synd om mig själv.

Tills jag piggnar till, lägger jag in tidigare skrivna inlägg, då jag inte känner att jag orkar varken skriva eller tänka så mycket just nu. Tänka kan ju vara en viss fördel när man skriver.

Tur jag har en hel lunta förskrivna inlägg att uppdatera med så länge!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Mitt vanliga liv

S6301376

Nu kan det verka som om jag använt den här senaste veckan sedan jag kom hem från Gambia till att bara sitta och drömma mig tillbaka. Det är dock ganska långt ifrån sanningen.

Jag kom ju hem på min födelsedag den 22:a December och jag vägrade helt enkelt att fira den. Framför allt för att allt skulle kännas tamt i jämförelse med det jag upplevt de senaste två veckorna… Men 39 år fyllde jag ändå. Med eller utan firande…!

Hur som helst, vi tog det ganska lugnt när vi kom hem. Julafton firade jag med båda mina föräldrar och alla mina fyra barn, plus min “extradotter”. Det var så lugnt som en jul bara kan bli.

Vi käkade en del god julmat, åt knäck och öppnade lite få julklappar. Så få har det aldrig blivit och det känns helt okej, eftersom vi kommit överens om det innan resan.

På annandagen kom brorsan hit med sin sambo och deras två barn. Det var mysigt och vi käkade återigen gott.

Barnen har haft ganska mycket kompisar här, som de saknat under resan plus att de ju har lov nu och därför har en massa extra tid över till att kunna umgås.

I Lördags till Söndags åkte jag till Stockholm, till min “bäjbi” och hade lite mys. Det var helt najs.

På måndag åkte jag ner på stan för att köpa ett album att sätta in foton från resan. Det blev dock en hel del mer som inte var planerat. Mabou köpte sig ett kassaskåp, där han sa att han skulle förvara sina hemligheter från systrarna. Det visade sig dock att Isatou visste att man kunde öppna kassaskåpet med en sax. Varpå Mabou blev helt galen!! Han gick och hämtade kvittot, ringde själv upp leksaksaffären och skällde ut dom för att de “lurat” honom.

S6301408

Därefter beordrade han morfar att komma och hämta honom och köra honom tillbaka till leksaksaffären, så han fick pengarna tillbaka. Han vet vad han vill, i alla fall och han vet hur han ska lösa problemen utan onödig inblandning av andra personer…

Jag var också i stan och träffade min vän Sofie och hennes lilla sötnos Olali som blivit riktigt stor. Särskilt på bredden…! 🙂

S6301401

Igår var jag bjuden hem till en kollega där vi skulle träffas flera kollegor och äta palt. Palten var toppen, men det är mer än man kan säga att jag var. Jag blev så himla krasslig att jag tog en taxi hem tidigt.

Sedan dess har jag suttit och legat här hemma med feber, snuva, hosta och allmänt taskigt tillstånd.

Nyårsaftonen var planen att jag skulle åka till Stockholm och lämna Mabou till min bror och hans familj, som skulle fira nyår tillsammans. Själv skulle jag vara kvar i Stockholm och käka nyårsmiddag med mamma och därefter skulle jag fira in tolvslaget med min “bäjbi”.

Nu blir det inte så. Isatou och Hareg har åkt till Stockholm och tagit med sig Mabou till brorsan. De ska alla fira nyår i Stockholm. Själv sitter jag här och håller på att hosta ihjäl mig. Hoppas fortfarande på att min “bäjbi” vågar sig hit i morgon. Han har lovat att komma och ta hand om mig och pyssla om mig, så jag hoppas han inte blir skrämd av att jag håller på att göra honom döv i telefonen i mina hostattacker…! Men han är vanligtvis inte särskilt lättskrämd! 😉

ETT RIKTIGT GOTT NYTT Ã…R, önskar jag er alla!

Ni skulle se mig nu…

…snygg som satan! Håret i en enda stor Swintotuss. Näsan ser ut som ”Rudolf med röda mulen”, helt narig under näsan och ögonlocken halvhängande som en riktigt berusad person…

En T-shirt som något av barnen målat åt mig, bland annat mitt namn, ett par trosor som min gammel-gammel mormor antagligen hade tyckt varit riktigt moderna!

Jag är öm i varenda muskel och led och jag är sjuuuk!

(Här skulle det passa bra med en kommentar typ: ”Stackars dig Fatou, hoppas du kryar på dig snart!”)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Svinigt krasslig

Dagen efter Reggaefestivalen kände jag mig allt annat än pigg. Jag tänkte att det var för att jag varit där. Att jag liksom kört slut på mig själv. Samtidigt så förstod jag inte riktigt varför, då jag hade sovit ut alla morgnar under festivalen och jag hade inte ”gjort” så mycket. Vi åt på festivalen och hann inte direkt städa hemma, så det blev mest slappande.

På måndag när jag gick till jobbet kände jag mig helt slut. Jag gick till och med och pratade med chefen om att jag kände mig helt färdig och eftersom jag har enormt mycket komptid och semester att ta ut och vi dessutom är rätt mycket folk på jobbet nu, så undrade jag om jag kunde få ta några dagars semester. Hon skulle försöka lösa det. Sedan dök det upp att det fanns möjlighet redan på tisdag att få vara ledig. Jag var hemma då.

När jag så kom hem från jobbet på måndag hade jag väldigt ont i halsen, men kände mig inte alls sjuk. Däremot så meddelade Isa att hon hade feber och var riktigt risig.

På Tisdag kväll sa Mabou att även han hade ont i halsen och i huvudet. På Onsdag gick jag till jobbet och Isa skulle skicka iväg Mabou till fritids. Men redan klockan 10 ringde de mig till jobbet och sa att Mabou var för krasslig för att gå till fritids. Vid det laget mådde jag inte så bra själv, så jag hoppade på cykeln och tog mig hem.

När jag kom hem däckade jag och Mabou i sängen i flera timmar och sedan ringde jag sjukvårdsupplysningen. De meddelade att vi under inga omständigheter skulle träffa människor och att det kunde vara svininfluensan på det jag beskrev, men att det också kunde vara en vanlig influensa. De tyckte dock oavsett inte att det var någon skillnad i hur vi skulle gå till väga.

Så nu ligger vi här. Mabou är som vanligt väldigt ”pigg” för att vara sjuk. Själv känner jag mig mer död än levande. Jag har ont i kroppen, näsan rinner konstant och febern kommer och går.

Eftersom jag är så skrockfull så misstänker jag nu att jag har drabbats av just svininfluensan bara för att jag skrev om den för ett tag sedan i bloggen.

Jag inser också att det nog inte alls var för varken reggaefestivalen eller att jag var utarbetad som jag mådde så kasst härom dagen. Det beror definitivt på att jag var på väg att bli sjuk.

Så någon semester behöver jag nog inte i nuläget, men sova, dricka och vila. För att hålla svinen borta…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag är en riktigt orättvis mamma!!

Isatou (15) ringer mig när jag sitter på tåget på väg hem från Stockholm:

Mamma! Jai är jättesjuk! Hon måste åka till sjukhuset! Hon har ont i halsen och kan nästan inte svälja.

Jag är oerhört frustrerad på tåget för att det inte åker på en gång och för att det inte går tillräckligt snabbt att komma hem. Jag ber Jai möta mig med taxi på stationen så vi kan åka till akuten direkt. Efter en stund ringer hon mig och säger att hon fått en tid hos en akutläkare lite senare, så jag bestämmer mig för att åka hem först i alla fall.

När jag kommer hem och ”hejjat” på alla, springer jag fram till Jai (17) som ligger i soffan:

Hur mår du?

Jag känner på hennes panna som är varm, tittar i hennes hals och klappar på hennes kind.

DÅ går Mabou (6) i taket:

Han gråter hysteriskt och säger att ingen älskar honom.

Jag: Men det vet du väl att jag älskar dig jättemycket, det säger jag ju varje dag till dig!

Mabou: *Buääääh* Neeej, ingen älskar mig, bara min pappa…*Buäääh*

Jag: Ja, din pappa älskar dig också, men det gör vi andra också.

Mabou: *Buuuuäääh* Neeej, för så där gör du inte med mig när jag är sjuk… Du kommer inte fram och klappar på mig… *Buuuuääääh…* Och förresten så har jag jätteont i maaaaagen nu.

Här kastar han sig dramatiskt ner på golvet och håller sig för magen samtidigt som han skriiiker att ingen älskar honom…

Så vadan detta känsloutbrott? Är det så att jag inte älskar alla mina barn? Naturligtvis gör jag det, men jag kan nog hålla med om att jag är lite orättvis ibland, dock har jag naturligtvis en väldigt bra förklaring till det. 😉

Jai har nämligen, under hela hennes grundskoletid varit sjuk vid jag tror inte mer än typ två tillfällen. En av gångerna låg hon hemma i vattkoppor och en annan gång låg hon på hallgolvet och grät för att hon inte fick gå till skolan med 40 graders feber…

Med andra ord: Jai blir extremt sällan sjuk, precis som Binta (19). Medan Mabou och Isatou är typ sjuka varje dag, mer eller mindre. I alla fall om de själva får välja. Liiite ont i magen har de om de känner efter och liiite snuviga är de minst någon gång i veckan… Ja, ni förstår själva, även om jag kanske överdriver något.

Det är klart jag inte släpper allt jag har för händer, när Mabou är sjuk för tredje gången på en månad. (Nej, det är förstås inte alltid fejk, utan både Isatou och Mabou är uppenbarligen mer sjukliga än Binta och Jai) Däremot så blir jag väldigt förfärad när Jai är sjuk, eftersom hon varken är sjuklig av sig eller brukar överdriva.

Så visst är jag orättvis, det kan jag hålla med om. Vilket är det värsta brott man kan begå, enligt Mabou!!

Jai har i alla fall halsfluss nu och lär få ta det lite lugnt den närmsta tiden…!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,