Veckans Debatt: Skilsmässobarn, hur mår vi?

Från och med nu så tänker jag en gång i veckan (så långt det är möjligt) köra ett debattämne i min blogg. Ni får gärna föreslå ämnen och komma med egna ideér eller länka till olika fakta eller debattämnen ni som läser min blogg skulle vilja läsa om eller debattera! Maila mig gärna eller lämna en kommentar! Den här veckan spinner jag vidare på en artikel från Aftonbladet tidigare i veckan!

Aftonbladet rapporterar om en svensk långtidsstudie som visar att skilsmässobarn inte mår sämre som vuxna än barn som vuxit upp med båda sina föräldrar. Så här skriver man i den korta artikeln:

“ Den första enkäten i studien visar att det inte finns några skillnader i mental hälsa jämfört med unga vuxna som har föräldrar som inte har skilt sig, säger Teresia Ängarne-Lindberg, doktorand vid Linköpings universitet.

En grupp sticker dock ut, det är yngre kvinnor mellan 22 och 27 år som mår betydligt sämre än övriga i studien.

Dessutom framgick det att skilsmässobarnen oftare bryter upp från egna förhållanden senare i livet än andra.”

Det hade varit roligt om de hade skrivit artikeln lite mer utförligt, så man slipper läsa hela studien, men ändå får lite mer information att gå på. En av de som kommenterat artikeln drar genast följande slutsats:

”Just det! Skillsmässobarn skiljer sig oftare som vuxna. De får svårare att bygga upp långavariga relationer”

Ja, så kan det ju absolut vara. Men det kan ju också vara så att ”skilsmässobarn” vet att det kanske inte är så ”farligt” att skilja sig, så att man hellre vågar skilja sig än att fortsätta leva i ett dåligt förhållande/äktenskap. Det kan vara så att eftersom man känner till alternativet, så väljer man hellre att leva själv än att stå ut i ett dåligt förhållande.

Vi har alltid fått itutat i oss på alla möjliga sätt i vårt samhälle att i Sverige skiljer man sig allt för lätt. Det stämmer säkert att det finns många som skiljer sig, utan att tänka allt för långrandigt på konsekvenser och om det verkligen är den bästa utvägen. Jag har hört detta så länge och upprepas så många gånger att jag tror på det!

Men samtidigt, om jag tänker mig för och ser mig runt bland mina egna släktingar, vänner och bekanta, så måste jag säga att det påståendet stämmer föga! När jag ser mig omkring i min verklighet så skulle jag nästan vilja påstå att fler borde ta ut skilsmässa!

Jag kan inte komma på ett enda par jag känner till som borde ha kämpat längre och mer för att hålla ihop, men jag kan komma på flera par som har ett på väldigt många sätt dåligt förhållande och där även barnen verkar må dåligt av relationen föräldrarna har till varandra, som jag tror skulle må bättre av två föräldrar som mår bra, var för sig, än ett föräldrapar som har en uppenbart dålig relation.

En del av dessa par skulle kanske få det mycket bättre, eller till och med bra, om de tog professionell hjälp i sin relation. Ett verktyg för att ta sig ur ett negativt ekorrhjul, som bara rullar på, år efter år. Men i en del fall tror jag att skadan är så pass stor och allvarlig, att det faktiskt blir omöjligt att ”laga”. Där kärleken, omsorgen och glädjen faktiskt är helt försvunnen i vardagens alla tvätthögar och diskningar. Där jag tror att en skilsmässa faktiskt skulle gagna alla parter.

Det är förstås en svår och komplex fråga:

När är ett förhållande inte längre värt att kämpa för?

När är en relation bättre att ge upp, än att klamra sig fast vid?

När vet man att man måste eller borde släppa taget och gå vidare?

Naturligtvis är det svårare att bryta upp när det finns barn inblandade. Det är många att tänka på och inte bara sig själv. Faktum är att den/de man älskar mest i världen är de som står i centrum, inte ens egna behov och önskemål.

Tips på debattpunkter (du kan förstås även lyfta in andra):

  • Tror du att ”skilsmässobarn” som vuxna skiljer sig åt? Positivt eller negativt?
  • Skiljer sig folk i Sverige för lätt? Varför tycker du det?
  • Varför tror du att skilsmässobarn bryter upp från egna förhållanden lättare?
  • När tycker du att man ska överväga skilsmässa? När vet man att förhållandet inte är värt att kämpa för längre?
  • Tror du på att ”stanna för barnen skull”?
  • Har du ångrat en separation/skilsmässa? Har du ångrat att du inte brutit upp?
  • Tycker du att vi skiljer oss för lätt i Sverige?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,