Utvecklingssamtalen har inte alltid varit så glädjande…

Binta, Jai och Isatou när de var små. Så mycket bus rymdes i dem att det till och med bubblar ut… Eller hur?!

Idag har jag varit på utvecklingssamtal med Mabou. Jag ska erkänna att jag alltid är jättenervös när jag ska gå på utvecklingssamtal. Det beror dock inte på Mabou eller hans uppförande, utan snarare på hans föregångare, d.v.s. hans storasystrar. Idag fanns det inga som helst negativa anmärkningar, snarare tvärt om. Beröm. Vad fint det ordet kan smaka…

Men det har inte alltid varit så… Det finns utvecklingssamtal som jag har gråtit mig hela vägen hem efter. Det finns utvecklingssamtal i mitt förflutna som fick mig att ligga sömnlös, orolig, förbannad, ledsen och arg. Det var då. Jag har fått min beskärda del flera gånger om.

Idag är jag tacksam att det finns en annan slags utvecklingssamtal. De där man inte kan sluta att le på vägen hem för. De där som värmer ett modershjärta på alla sätt.

Det kan jag knappast påstå att dessa utvecklingssamtal gjorde:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mobbning och prestationsångest

Igår kom en rapport (pdf) från Friends att många ungdomar känner oro inför skolstarten. Jag svarade på frågor i en läsarchatt och blev intervjuad av hur jag ser på rapporten och ombedd att dela med mig av lite tips. En del hann vi med, men jag vidareutvecklar gärna det vi inte hann med, då jag tycker det är ett viktigt ämne.

Det oroväckande i rapporten är flera delar, som jag ser det. Det övervägande skälet till oro handlar om att ungdomar (14-17 år) känner oro över prestationskrav. Men det är även en allt för stor andel som är rädd för mobbning, utstötthet och obehag. När jag läser rapporten känner jag som vuxen och mamma oro.

Prestationskraven tror jag det är viktigt att få våra ungdomar att förstå att vi älskar dem för att de är de personer de är och inte för vad de åstadkommer i skolan. Sedan är skolan viktig för våra ungdomars framtid, men jag tror att det är viktigt att vi kommunicerar med våra ungdomar och talar om att de behöver inte vara bäst. Det är viktigare att göra sitt bästa!

Det är en stor skillnad. Att vara bäst kan verkligen ge vem som helst prestationsångest. Att göra sitt bästa innebär att man anpassar kraven till personens förmåga och personens kapacitet för tillfället. Ibland kan det innebära att barnet faktiskt kan förmå sig att ”vara bäst”, utan att gå under av prestationen och ibland kan det innebära att barnet knappt klarar av sina prov eller stundvis inte förmår klara av de krav som ställs. För det mesta bör de flesta barn klara av att göra sitt skolarbete på en tillfredsställande nivå. Att det finns barn som inte klarar av det är också viktigt att acceptera. Då måste vi kanske ändra målen för dessa barn? Inget barn eller vuxen mår bra av att ständigt känna sig otillräcklig. Alla människor har ett behov av att vara behövd, klara av att prestera och att känna sig duktig. Därifrån till att må dåligt för att man inte har alla rätt på provet är vägen lång och det är vi som är vuxna som har som ansvar att få våra barn att förstå den skillnaden.

Tips på stöd för ett barn eller ungdom som känner prestationsångest:

  • Tala om för X att h*n duger och är bra som h*n är och att man inte kan göra mer än sitt bästa.
  • Om X tycker det är svårt att gå till skolan för att kraven känns så höga, visa att du finns där som stöd.
  • Om X har ett syskon eller nära vän i skolan kanske du kan be den personen stötta X och till exempel säga att de gör det här tillsammans.
  • Om X har för höga krav på sig själv, var tydlig med att världen inte går under för att X inte har alla rätt på matteprovet. Tala om att det är bra att kämpa och vara strävsam, men det ger inga pluspoäng att bryta ihop av prestationsångest.
  • Försök göra skolan och skolarbetet till något positivt och inte bara krävande. Försök ta reda på vad X tycker är ROLIGT i stället för VIKTIGT och uppmuntra X att göra det roliga lite oftare och släppa det där viktiga ibland.
  • Har du tips att ge?

Mobbning och utstötthet är en annan men minst lika viktig problematik. Ingen förälder vill skicka sitt barn till skolan där barnet utsätts för kränkande handlingar. Ingen vill se sitt barn i ofrivillig ensamhet när andra barn skojar och har roligt tillsammans. Ingen vill se sitt barn utstött eller retad. Ännu mindre vill ett barn gå till skolan med risk att bli utsatt för våld, kränkningar, glåpord och förnedring. Mobbning kommer alltid att påverka ett barn för resten av livet på ett eller annat sätt!

Ingen förälder vill heller att ens barn utsätter någon annans barn för kränkande behandling eller mobbning. Tyvärr är det många föräldrar som inte vill se eller kan upptäcka när ens barn utsätter någon för dålig behandling. Där måste vi alla vuxna öppna sina ögon. Vi är inte onda eller goda. Vi människor är både och. Man kan vara kramig mot sin mamma, ge en blomma till fröken, hjälpa lillasyster att borsta tänderna och ändå vara elak mot en skolkamrat!

Vi måste prata med våra barn om det positiva med att vi alla inte är stöpta i samma form. Det utvecklande i att Kalle i parallellklassen vågar ha rosa tights på oss. Eller att Ellen i 4:a har en killfrisyr och spelar hockey. Att Adam från Afrika har krulligt hår eller att Lisa i 9:A verkar bli kär i tjejer. Vi måste förklara för våra barn att andra barn inte är dåliga för att de är annorlunda. Att Pelle inte är en sämre människa för att hans mamma har alkoholproblem och sitter på kvarterskrogen flera kvällar i veckan, eller för att hon skriker när hon pratar.

Men när vi har de där samtalen så är det också viktigt att titta på oss själva. Vad tycker vi om att kollegan stinker? Eller att grannen alltid ser oförskämt glad ut, även när du är på dåligt humör? Vad tycker du om att Nettan har konverterat till Islam och slutat äta griskött eller att Jocke på jobbet är så jävla feminin att hela lunchrummet skvallrar om att han säkert är bög? Eller att Janne har utsvängda brallor, som inte varit mode på många år?

Hur mycket acceptans har vi själva som föräldrar, till våra medmänniskor? Förväntar vi oss att våra barn ska klara av det vi inte själva förmår? Att acceptera andra människors olikheter och särdrag. Kanske måste vi börja med oss själva?

Att ha en nollvision mot mobbning är ingen dum idé! Kanske kan vi inte förvänta oss att inget barn eller vuxen någonsin ska bli mobbade i skolor och på arbetsplatser, men att sträva efter det kan inte vara fel. Sedan kan man fundera på varför det är mer acceptabelt att ett barn blir utsatt för kränkande behandling i skolan, än att en vuxen blir det på arbetsplatsen. Kräver vi även där mer av våra barn än vi själva skulle acceptera?

Tips på stöd för ett barn eller ungdom som känner sig utsatt i skolan:

  • Ta reda på vad skolan har för antimobbningsplan. Ta reda på hur de gör för att leva upp till den.
  • Fråga rakt ut vad DU kan göra för att stötta ditt barn i det här? Fråga vad du kan göra för att stötta skolans plan. Fråga också vad SKOLAN konkret kommer att göra för att förhindra fortsatta kränkningar och för att följa upp det hela?
  • Om du inte känner att du har skolans stöd, ta gärna med dig en person, helst utifrån. Kanske en vän, förälder, från någon myndighet eller från någon organisation som arbetar med dessa frågor. Dels känner nog skolan större ansvar när en utomstående person blir inblandad och dels kanske det är så att den kommunikation som brister mellan dig och skolpersonal, kan upprätthållas av en utomstående person. Det finns exempel på skolpersonal som känner sig kritiserade när föräldrar ställer krav och kommer med motargument. Det kan också vara bra att få en utomstående persons åsikter och reflektioner efter ett möte.
  • Kontakta en organisation som jobbar med dessa frågor oavsett, för det kan alltid vara bra att få stöd i det som är svårt.
  • Om ditt barn känt sig kränkt så kan självkänslan få sig en ordentlig törn. Kolla upp med din kommun om det finns grupper för barn där man jobbar med att just stärka självkänslan och våga ta för sig. Jag vet att Uppsala Kommun har haft det tidigare, men vet inte om det finns kvar. De kallades ”tjejgrupper” då och jag tror att det även fanns ”killgrupper”. Kolla om det finns något liknande i din kommun.
  • Tala om för ditt barn varför just h*n är så värdefull och viktig.
  • Om problemet fortsätter utan förändring, så skulle jag som mamma överväga att byta skola eller till och med flytta. Inte för att jag tycker att det är barnet som blir utsatt som ska behöva göra det, men för att inte barnet ska få ännu sämre självförtroende och slippa bli utsatt för fortsatta kränkningar, särskilt om mitt barn själv skulle vilja byta skola.
  • Har du egna erfarenheter eller tips att dela med dig av till andra föräldrar?

Tips till föräldrar till barn med en allmän oro: För barn med bara lite allmän oro, till exempel vid klassbyte, skolbyte, eller som bara lätt blir orolig, tror jag att närhet med barnet strax innan skolstart är extra viktig. Jag tror också det är viktigt att ge barn som känner otrygghet tydliga rutiner. Börja gärna en vecka innan skolstart att gå i säng tidigt, kliva upp på morgonen. Äta frukost i lugn och ro, prata om skolan både med öppna frågor men kanske också om positiva saker runt skolan. Om det är mindre barn så kan man läsa långa sagor på kvällen för att inge ro i kroppen. Lägga fram kläder kvällen innan. När man känner att man inte har full kontroll på sin situation eller känner oro, kan det inge trygghet att ha struktur omkring sig i sin vardag.

Det är lätt att tro, mellan blöjbyten och skoldiskon och moppe att man alltid kommer att ha sina barn hos sig och att om negativa saker sker så kan man ändra på det sen. Men våra barn växer hela tiden och utvecklas konstant. Rätt vad det är så ska de flytta hemifrån och leva ett eget liv och det sker så mycket snabbare än vi tror. Då går det inte att göra om eller skjuta på framtiden. Därför måste vi ta tillvara på stunden och vi måste göra det bästa vi kan. Det är allt vi kan göra, vårt bästa, utifrån den förmåga vi har.

Precis som för våra barn och ungdomar gäller för oss som vuxna eller föräldrar. Vi behöver inte vara bäst. Att göra sitt allra bästa och utifrån sin egen förmåga och kännedom om sitt barn, kommer man långt på.

Så här säger lagen!

Tillägg: Läs Anders starka inlägg: Mobbing

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

I ´ve got the POWER!!

Jag blev kontaktad av en läsare som hade funnit en konversation på sin Facebook. Han mailade sedan över en print screen från konversationen.

Där fanns det en person som hävdade att tack vare: ”en mamma från Uppsala” / ” en mamma här från uppsala..en stor bloggare…” / ”tack vi kke oxå ska ha en intervju i expressen…” / ”visst har du 4 ungar då blir det 400..” etc.

Ja, det behövs ju ingen Einstein för att förstå att det var jag som åsyftades. Det som sades i konversationen var att tack vare mig så kunde skolan inte göra någon utflykt. Här borde jag ju genast slå mig på bröstet, för järnspikar vilken makt jag har, som lyckas förbjuda utflykter på en förskola jag aldrig satt min fot på! I ´ve got the power!!

Vidare skriver personen i fråga: ”jag frågade om inte vi föräldrar kunde samla ihop en slant så att femåringarna kunde göra den utflykten alla femåringar som går sista terminen fått göra..men nope,de får inte ta emot pengar de,får inte ha en föräldrarkassa…och eftersom det ser olika ut från fks till fsk ekonomiskt så blir våra ungar utan…”

Så det är alltså jag som satt stopp för den här förskolans möjlighet till utflykter i och med att jag debatterat (sammanfattning på min syn på hela debatten) i ämnet i samband med både Malin Wollin ´s krönika och även Expressen ´s artikelserie i ämnet? Att det är LAGEN som säger att skolan ska vara avgiftsfri, nämns naturligtvis ingenstans! 🙂

Jag blev naturligtvis väldigt nyfiken på om det var förskolan som hänvisade sina regler till en bloggare på andra sidan stan, i stället för till lagen. Så jag ringde helt enkelt upp berörd förskola, eftersom det framgick i konversationen vilken förskola det gällde och där fick jag tag på föreståndaren: Gunilla Gartorp. Hon lät vid vårt första samtal igår synnerligen förvånad över det jag berättade. Hon bekräftade att man haft föräldramöte kvällen innan, men att man därefter delat upp sig i mindre grupper och att hon inte kunde säga precis vad som sagts i alla mindre grupper. Då hon precis var på väg till personalmöte, lovade hon dock att ta upp frågan, hur det hela kom sig med diskussionen om förskoleavgifter och bad mig återkomma idag.

Hon tyckte att det lät underligt om någon personal på förskolan hade hänvisat förskolans regler till mig, i stället för till sina egna beslut eller till skollagen. Hon bekräftade dock att man valt att inte ha extra avgifter på förskolan.

Därför ringde jag upp Gunilla Gartorp idag igen. Gunilla meddelade att de tagit upp frågan på personalmötet och där hade någon i personalen uppgivit att diskussionen uppkommit i en av de mindre grupperna under föräldramötet. Personalen hävdade att de absolut inte hänvisat beslutet om extraavgifter till mig som enskild bloggare (där försvann min stjärnglans som bloggare), utan enligt Gunilla har detta beslut funnits på förskolan sedan ett och ett halvt år tillbaka, då man fått striktare linjer att följa, gällande otillåtna avgifter. Det innebär att beslutet tagits långt innan jag ens gett mig in i den offentliga debatten om otillåtna skolavgifter! Den dementi Gunilla Gartorp gjorde idag stämmer väl överens med vad man kan förutsätta, då beslutet om skolavgifter härrör från skollagen.

Sedan kan jag inte låta bli bemöta den här personens påståenden om mig som är direkt osanna eller en ovilja att förstå det jag har skrivit och förtydligat i flera sammanhang:

”tack vare en mamma i uppsala (inga namn nämnda) så får dagis ej ta emot pengar från föräldrarna,vilket resulterar i att våra ungar ej kan göra div utflykter…så tack…det var snällt av dig…”

Det är nog inte mig du behöver tacka, utan det är nog våra lagstiftare och de som tagit detta beslut på din förskola. Jag har nämligen ingen som helst möjlighet (även om tanken känns något lockande) att gå in på en förskola och besluta vad som ska gälla där!

”visst skola,dagis är gratis,men är det inte upp till päronen?och om nu inte hon har råd så finns d ju enkla lösningar,en föräldrarkassa som finns tillgänglig för alla barn så kan även hennnes ungar haka på eller få frukt elle va fan nu hon inte har råd med..eller som det så fint sägs,ej är villig till att bidra med…jävligt irriterande!!!orättvist?ehhm ????”

Mina barn har aldrig behövt gå till skola eller förskola utan frukt för att jag inte haft råd att köpa den och detsamma gäller med skolresor. Däremot har jag i perioder och jag känner till många, många som har svårt att få ihop till alla dessa extrautgifter som tillkommer. Du skriver ”ej är villig att bidra med”. Det finns nog inget ändamål i skolan under 21 år som jag ”inte varit villig att bidra till”. ”Orättvist?” Ja, sug på den du! Annars tycker jag förslaget om föräldrakassa låter bra, även om jag inte riktigt ser hur det rent praktiskt skulle kunna upprättas på ett sätt som är okej för barnen och föräldrarna?

”jaaa man skulle ha en ogilla knapp!!va fan man har vart tokfattig men man har väl ändå skickat m ungarna frukt,sett till att de på ngt sätt kunnat haka på utflykterna!!jisses,vad är problemet!!vet precis vem det är oxå!!!”

Ja, jag kan bara instämma! Men hoppas du inte antyder här att mina barn inte fått frukt medskickat! ”Problemet” är att jag menar att alla dessa extrautgifter (och nej, det handlar INTE om en frukt eller en liten utflykt!) strider mot vår lag och även mot barnkonventionen! DET är problemet! Sedan är det lustigt att du ”vet precis vem det är oxå” med tanke på att jag inte har en aning om vem du är, förutom det jag nu läst mig till på din facebook och blogg!

tack vi kke oxå ska ha en intervju i expressen…”vill ju inte beklaga oss men …..”
jisses….vad gör säg 100kr per termin???
är det sååå mcyket pengar att lägga ut??
visst har du 4 ungar då blir det 400..400pix på en termin…kan ju även den som lever på existensminimum klara av ??

Du får gärna låta dig bli intervjuad av Expressen! Vad stoppar dig? Jag? Har jag den makten också? (Det här blir bättre och bättre) Nej, jag håller med om att 100 kronor för en termin är en struntsumma för de flesta av oss, men jag kan garantera dig om att det INTE handlar om 100 kronor per barn och termin när barnen går i skolan. Jag har dessutom, vid flera tillfällen påpekat att om skolan ska ta ut extraavgifter så tycker jag det kan vara läge att meddela vilka priser och tillfällen under terminen som dessa summor ska betalas ut. Det finns exempel där vi föräldrar blivit ombedda att lägga ut 700 kronor för ETT barn, på ett bräde och då var inte det den samlade avgiften för hela terminen, utan bara ytterligare en utgift. I de undersökningar som gjorts i ämnet har angivits att det inte är helt ovanligt att föräldrar ombeds lägga ut 1000 kronor eller mer per barn för enstaka aktiviteter. Då pratar vi inte 100 kronor per termin och det är just det jag vill belysa. Att skolan ska vara avgiftsfri, men ändå inte är det. Men det finns andra möjligheter, om man väljer att försöka söka lösningar. HÄR och HÄR finner du några av dessa förslag på lösningar! När det gäller min ekonomi, behöver du inte oroa dig, jag har aldrig haft fyra skolbarn samtidigt och har för närvarande bara två barn som jag är försörjningspliktig till och endast ett av dessa barn går ännu i grundskolan! Men vad som är skäligt för någon som ligger på existensminimum att lägga ut på sina barns skolaktiviteter tror jag varken du eller jag ska försöka oss på att gissa. Jag tycker det räcker att hänvisa till lagen (eller ändra den) och att många, många föräldrar vittnar om hur de går på knä i perioder av barnens skoltid, för att få ihop till alla olika skolavgifter!

”nej ingen på fsk..en mamma här från uppsala..en stor bloggare…

ja laila,jag frågade om inte vi föräldrar kunde samla ihop en slant så att femåringarna kunde göra den utflykten alla femåringar som går sista terminen fått göra..men nope,de får inte ta emot pengar de,får inte ha en föräldrarkassa…och eftersom det ser olika ut från fks till fsk ekonomiskt så blir våra ungar utan…”

Om jag personligen kunde påverka förskolor till att förbjuda föräldrakassor/utflykter/fruktstund etc. så kunde jag bara säga: Släng dig i väggen; Fredrik Reinfeldt!

Jag vill också tillägga och upprepa att min privata situation, precis som jag uppgav för Expressens reporter när jag blev tillfrågad om att bli intervjuad, i första hand handlar om en period i mitt liv för ca: 10 år sedan! Jag vill inte påstå att jag lever ett liv i sus och dus i dag heller, men skillnaden mot för 10 år sedan, är påtaglig! Varför jag uttalar mig i dessa frågor är att jag ofta blir kontaktad av en massa förtvivlade föräldrar som är i liknande situation som jag själv en gång var och jag känner att det är en viktig fråga att ta upp till debatt! Då ämnet är väldigt ”tabubelagt” och många föräldrar känner sig skamfyllda över sina svårigheter eller ibland till och med oförmåga att själva försörja sina barn så tycker jag det är ganska naturligt att det är svårt att få personer i den situationen att debattera ämnet och därför känns det okej att jag är en av de som kan tänka sig att debattera detta och samtidigt känna förståelse för de som befinner sig i den situationen. Jag tycker det är lite synd att många valt att tolka det som en ”personlig strålkastarglans” i stället för en konkret debatt om vad det för mig i första hand faktiskt handlar om: ska man få ta ut avgifter i skolan och i så fall: hur mycket och för vad? Jag tycker inte alls att det är ett orimligt krav, då man får prisuppgifter på allt annat man behöver betala för.

Att det finns de som är oeniga med mig och med min åsikt i frågan, må så vara, men jag vill inte bli tilldelad åsikter jag inte har, eller bli utpekad som en lagstiftare som jag inte är. HÄR kan du läsa min sammanfattning i ämnet och mina FAKTISKA tankar och åsikter i ämnet, så slipper du gissa dig till vad jag tycker eller vad jag har uttryckt mig om!

Jag hoppas nu att du har fått svar på dina frågor som var direkt ställda till mig personligen, särskilt ditt allra första citat! Nästa gång du undrar något eller har direkta frågor till mig, så kan jag tipsa om att vända dig direkt till mig, jag har till och med min mail utlagd på diverse ställen i bloggen, så helt omöjligt borde det inte vara! 😉

I ´ve got the power!! (Förresten! Sa jag att jag kan gå på vattnet också?)

Så säger lagen:

Skollagen, fjärde kapitlet, fjärde paragrafen: ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”.

I femte kapitlet, 21 paragrafen, finns en liknande formulering för gymnasieskolan.

Rädda barnen kräver att skolan ska vara avgiftsfri. Annars bryter man mot barnkonventionen och skollagen. Man menar att passagen ”obetydlig kostnad” i skollagen ger skolor utrymme att diskriminera barn från ekonomiskt utsatta hem.

I rapporten ”Medtag matsäck och busspengar” finns exempel på kommuner som tar ut 1 000 kronor per elev för studieresor. Nästan var femte förälder som betalar avgifter uppger i rapporten att skolan ber om mer än 400 kronor per år.

Tillägg: Jag har valt att inte länka till personen ifråga, utan meddelade henne om mitt bloggsvar i hennes blogg, den kommentaren är dock borttagen av henne nu!

Mer tillägg: Nu är kommentaren tillbaka (igen) 🙂

Så här står det på personens facebook-profil. Kanske dags att börja leva som man lär? What goes aroud-comes around!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skolavgifter-Igen

Jag har gjort en miss. Jag trodde att det var sista delen i Expressens artikelserie i förrgår, men igår kom det en ny del och idag ännu en. Varför jag skrev i förrgår att det var den sista, har jag ingen aning om, eftersom jag inte ens visste från början hur många det skulle vara. Men, men…

Eftersom jag börjat lägga ut om detta, så känns det förstås konstigt att inte lägga ut alla. Så här kommer länkar till hela serien, hittills:

Lotta Gröning: Extraavgifter har blivit ett sattyg

Del: 1

Del: 2

Del: 3

Läs chatten om skolavgifter

Klassföräldrar: Man kan inte kräva att föräldrar ska bidra

Här hamnar inga barn utanför (rekommenderas att läsa)

Lotta Gröning: Självklart ska alla få vara med (om gensvaret på Expressens artikelserie om skolavgifter)

Angående ”stormen” av negativa kommentarer som har kommit på min egen blogg under denna vecka, tycker jag Lotta sammanfattar det hela mycket bra i den senaste delen:

Skrämmande många kommentarer till artikelserien om avgifter i skolan framförde just de här åsikterna. Här i intoleransens samhälle orkar vi inte med avvikande personer. Du ska inte tro att du är någon, du ska inte gnälla och du ska framför allt inte hävda att du inte har råd. Det är nämligen fult, då förstör du stämningen för alla rika och glada.”


Hon avslutar artikeln med:

Jag tycker att lagen är till för att följas.
Att vissa barn åker utomlands varje lov och andra alltid får stanna hemma är inte skolans ansvar.
Skolans ansvar är att se till att alla barn, på lika villkor, kan delta i undervisningen och i andra aktiviteter som skolan ordnar.
Det är knappast för mycket begärt!”

Ju mer jag funderat på den här saken (och lyssnat på andras åsikter), desto mer övertygad blir jag om att skolan bör vara så avgiftsfri som det bara är möjligt. Är det inte möjligt för att tillgodose barnens behov, så anser jag att man helt enkelt får ändra i lagen och dessutom lägga upp en planering för varje skola, vad det FAKTISKT kostar att ha sitt barn på just den skolan, så att man har möjlighet att välja, eftersom det verkar råda väldigt mycket godtycklighet och Vilda Västern på olika skolor i fråga om skolavgifternas storlekar och skolavgifternas vara eller icke vara!

Många av oss föräldrar önskar klarhet i vad som faktiskt gäller!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Angående artikeln i Expressen

Till några av dagens kommentatorer (ni vet nog själva vilka ni är) från mig och Binta (som för övrigt inte ens bor hemma längre och inte ens i samma stad och är självförsörjande nu för tiden)

Idag har både jag och min dotter Binta fått väldigt mycket kritik för vår kommande resa till Gambia efter artikeln i Expressen. Jag vet inte om det var så otydligt, men artikeln handlar framför allt om hur ekonomiskt kämpigt det var när döttrarna var små. Jag sitter inte på någon guldgruva nu heller, men är ändå långt ifrån den ekonomiska situation jag var i tidigare.

Jag har skrivit ett lååångt inlägg om det, men då både Binta och min bror tycker att det låter som att jag ursäktar mig, så skiter jag i att lägga ut det inlägget och meddelar i stället följande:

Att efter att ha legat runt existensminimum i stort sett hela mitt liv, trots att jag kämpat hårt hela tiden, har jag nu ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN möjlighet att resa till Gambia med den större delen av familjen och de som missunnar mig det kan dra dit pepparn växer… Eller nå ´t!

Simma lugnt! (För det ska jag! I Gambia)

Tillbaka till det debatten handlar om och för er som vill veta vad skollagen säger:

Jag har tidigare bloggat i det här ämnet:

Det handlar inte om några mackor för en tia, Malin Wollin

Så här säger lagen (urklipp ur Aftonbladet Januari 2009) :

Så säger lagen

Skollagen, fjärde kapitlet, fjärde paragrafen: ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”.

I femte kapitlet, 21 paragrafen, finns en liknande formulering för gymnasieskolan.

Rädda barnen kräver att skolan ska vara avgiftsfri. Annars bryter man mot barnkonventionen och skollagen. Man menar att passagen ”obetydlig kostnad” i skollagen ger skolor utrymme att diskriminera barn från ekonomiskt utsatta hem.

I rapporten ”Medtag matsäck och busspengar” finns exempel på kommuner som tar ut 1 000 kronor per elev för studieresor. Nästan var femte förälder som betalar avgifter uppger i rapporten att skolan ber om mer än 400 kronor per år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Expressenartikeln; Skolavgifter

Idag publicerar Expressen sin tredje del om Skolavgifter och idag är det jag och Binta som är med. Det ser alltid lite dramatiskt ut när man läser om sig själv i en tidning, typ dagens rubrik: ”Mamma tvingas panta smycken”. Men jag ska inte sticka under stolen med att det vissa perioder har varit oerhört kämpigt med alla extrautgifter. Särskilt när döttrarna var små och jag hade väldigt lågavlönade arbeten eller när jag pluggade och jag hade tre minderåriga skolbarn samtidigt. Då kunde det vara riktigt kärvt ibland. Idag anser jag inte att det är fullt lika illa även om slantarna får vändas på fortfarande.

Det kanske låter lite som att beklaga sig, men jag hoppas inte det uppfattas så, för det är inte min intention, däremot tror jag att det är väldigt viktigt att lyfta det här till diskussion och att man verkligen får bestämma sig för om skolan är gratis eller inte och om den inte är det, så vore det tacksamt om man kunde lägga upp en ”utgiftsplan” för varje termin, så man kan förbereda sig på när alla utgifter slår till.

Sedan vill jag passa på att ge en liten eloge till reportern Anna Wahlgren som skrivit artikelserien. Hon tog sig tid och var väldigt mån om oss när hon intervjuade och även när hon skrivit artikeln och sånt uppskattas verkligen!

Del: 1

Del: 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skolavgifter Del 2

Igår tipsade jag om att del 1 i Expressens nya artikelserie låg ute. Idag är del 2 ute. Det handlar om skolornas avgifter. Det handlar om familjer som har svårt att leva upp till alla ekonomiska krav som kommer från skolan idag. Läs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tips på ny Artikelserie

Expressen startade en ny artikelserie idag. Jag tycker ämnet är intressant. Dessutom skulle det inte förvåna mig om jag själv dyker upp någon dag i artikelserien…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Grattis Isa, efter alla sorger och bedrövelser!!

Så här fin var Isatou härom dagen på sin skolavslutning!

Hon gick ut nionde klass och har verkligen kämpat jättebra i skolan!! Jag är så stolt! Jag ska inte sticka under stolen med att hela familjen haft ett mycket tungt dryga halvår. Det börjar bli väldigt mycket bättre nu, men som sagt, det har varit en mycket tung tid och jag hoppas nu att vi lämnar den tiden bakom oss!

I Oktober gick en nära anhörig bort. Smärtan var så stark att Jai hoppade av skolan! I December gick en nära vän bort. I Februari påbörjade jag en utbildning i Stockholm under nio veckor, som var oerhört påfrestande för familjelivet och barnen fick ta mer ansvar än vad som kändes okej. Det påverkade dem negativt och det påverkade även en hel del omkring. Det gick så långt att barnen till slut totalvägrade och strejkade!

Begravningen av Lamin

Direkt efter den utbildningen så påbörjade jag en ny utbildning på högskolan i Stockholm. För barnen blev det väldigt bra, eftersom det inte är så mycket schemalagd studietid i skolan, men för mig innebar det en fortsatt stress, även om det var väldigt mycket lättare än den första utbildningen. Igår på jobbet blev jag och några andra som genomgått utbildningen firade med tårtor och en present, nämligen ljusstaken nedan, från Kosta Boda.

Sedan oktober så har det inte bara varit trista saker som har hänt, utan det har även skett en massa roliga saker! I December gjorde Isatou sin första resa till Gambia, äntligen!! I Februari vann jag Stora Bloggpriset, som både jag och barnen tyckte var skojigt. Jag blev lika överraskad som glad! Jag är också glad över att jag faktiskt fixade mina båda utbildningar, trots pendlande och att ”markservicen till slut strejkade”!! Det var också ett lyft i Binta ´s danskarriär att hon dels blev uttagen i en större audition som hon tävlade i och sedan att hon i natt dansade sig till en plats i SM!

Ja, det är väl lite som livet fungerar. Ibland går det uppåt och ibland neråt, även om jag måste säga att det varit lite väl djupa dalar för oss i familjen den senaste tiden. Men, som sagt, nu hoppas jag att det börjar vända och att vardagen med dess mindre upp och nergångar kan ta fart.

Till sist: GRATTIS Isatou för att du fixat grundskolan med glans och att du glänser och glittrar med din vackra uppenbarelse, mer än någonsin i ditt liv! Njut av livet och nuet och fortsätt vara den underbara person du är!! TACK för att du finns! Du förtjänar all framgång du kan få!

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Varmkorv Boogie

Igår kväll hade de öppet hus på Mabous skola. Han var jätteglad över det. De hade bland annat idol och en massa elever gjorde väldigt fina och roliga uppträdanden. Mabou och hans klass sjöng också varmkorv-boogie. Han var bara upprörd över att hans fröken var sjuk eftersom han hävdade att de inte skulle klara hela sången utan fröken.

Men de klarade det galant.

På kvällen när vi läste saga frågade jag honom vad som var roligast på öppet hus?

Mabou: Det roligaste var några av dom som sjöng och sedan att vi sjöng.

Jag: Ja, ni var jätteduktiga!

Mabou: Ja, fast det pirrade så mycket i magen när vi sjöng…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,