(Klickbar text)
Näthat är något som funnits sedan jag började blogga 2005 och säkert innan dess också. Ju större arena man har att skriva inför, desto fler blir hatkommentarerna. Jag har verkligen fått min beskärda del av näthat genom åren, men jag är långt ifrån ensam… Jag brukar spara gamla kommentarer som är fyllda av hat ett tag för att se om de kommer tillbaka så jag måste anmäla dem, men med jämna mellanrum rensar jag ut och kastar dem. Även om många män också råkar ut för hatkommentarer på nätet, så tycks den vetenskap som gjorts på ämnet ändå visa att kvinnor generellt är mer utsatta. Där är vi gammalmodiga, för kvinnor ska inte ”ta sig ton” eller kvinnor ska inte ”hävda sig själv” eller ”sina rättigheter”.
Det blev särskilt tydligt när Uppdrag Granskning sände sitt program härom kvällen om just näthatet. Hela programmet kan du se HÄR, om du har missat det! Sedan dess har det skrivits spaltmeter om detta med ”näthat”. Jag upplever inte att hatet blivit grövre under de år som jag har varit med om hatet, däremot upplever jag att det har brett ut sig mer. Jag upplever att det är fler som både blir utsatta och som utsätter människor för hat på nätet.
Det jag tycker är det bästa med det här programmet är att det blev en explosion av människor såsom debattörer, journalister, bloggare, twittrare och i princip alla (framför allt kvinnor) som gör sin röst hörd på nätet, som gav röst åt och meddelade att även de varit utsatta för näthat. Även om kommentarerna ofta har varit skrivna av olika personer så har de gemensamma nämnare och de största två gemensamma nämnarna tycks vara sexism/kvinnohat och rasism, när man ger sig på olika skribenter på nätet.
Det är förstås trist att många blir drabbade, men samtidigt finns det en styrka i att vara många och en bekräftelse på att det inte handlar om skribenterna utan om de som hatar. Utöver dessa två gemensamma nämnare så finns det också ett annat hat. Ett hat som bottnar i homofobi, islamofobi, politikerhat och en massa andra delar, men det ser ut som om det främsta sättet att uttrycka sitt hat på, tycks vara sexistiskt och rasistiskt.
En sak som jag reagerar på när det gäller detta är att många med rasistiska åsikter vänder sig mycket emot att ”invandrare har en taskig kvinnosyn” och det blir då lite tragikomiskt att de som uttrycker sig mest kvinnofientligt är samma personer som uttrycker sig väldigt invandrarfientligt. Jag kommer att fortsätta ta upp flera delar i en serie om näthat och nätkärlek här på min blogg. Det här var den första delen. Jag kommer också att ta exempel från människor som blivit utsatta för detta näthat, jag kommer också att lägga ut kommentarer jag själv har råkat ut för och jag kommer att ta upp förslag på hur man kan motverka detta hat och vända det till nätkärlek i stället.
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, nätkärlek, sexism, kvinnohat, rasism, skribenter, yttrandefrihet, ug, uppdrag granskning,