Not on speaking terms…

Binta har varit på besök några dagar. För det mesta går mina fyra barn ganska bra ihop. Ibland skär det sig mellan tonårsdöttrarna och lillebror. Men för det mesta funkar det.

Ibland funkar det dock inte. Som nu. Binta (19) och Jai (17) pratar inte med varann.

Härom dagen när jag var på väg hem efter att ha hämtat ut min laptop från lagning, fick jag två sms samtidigt.

Jag läste Bintas sms först, det stod ungefär: ”Allt är skit och jag pallar inte med all skit…”

Sedan läste jag Jai ´s sms: ”Jag orkar inte med Binta, vi slogs nyss…”

När jag kom hem så mötte jag båda damerna i köket, både till synes glada.

Jag: Vad bråkade ni om?

Jai: Om datorn…

Eftersom jag uppfattade det som om de hade rett ut allt, så släppte jag det, särskilt som jag fick en massa annat att lösa så där precis när jag kommit innanför dörren…

Idag kom jag att tänka på det där bråket igen när Binta gått, så jag frågade Jai vad det handlat om och tänkte ta ett snack om att det inte är något bra att lösa bråk handgripligen…

Jag: Hur löste du och Binta bråket härom dagen?

Jai: Vi har inte löst det…

Jag: Men ni snackar väl?

Jai: Näääe, vi snackar inte med varann…

Ja, de har i alla fall lyckats dölja det bra för mig, för jag har inte ens märkt av att de inte snackat.

Det känns som om vi har en del att reda ut här hemma…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,