Jag tror att det finns många av oss som tror att en flyktings väg börjar på ett flygplan till Sverige. Jag tror att många tror att det är ”lycksökare” som väljer att lämna allt för att pröva lyckan i ett annat land. Nu har jag inget emot att man bryter upp från sitt land för att försöka få det bättre på annat håll. Det har även svenskar gjort i historien och gör än i dag, jag tror att det gäller ganska många människor från varje land på vår jord.
Det är lätt att tro mycket, när man själv aldrig har upplevt krig eller så svåra saker som att inte kunna vara trygg i sitt eget land. Det är lätt att glömma andra människors förtvivlan, när man har fullt upp i sina egna liv med alla vardagsbestyr som omger oss.
Men en människa/familj som flyr från sitt land, handlar det inte om att söka en bättre lycka, utan det handlar om att man har det så svårt att överleva krig, fattigdom, förföljelse, politisk utsatthet i diktaturer att det egentligen handlar om sin livhanke. Jag tror också att de allra flesta av oss människor som bodde i ett land med krig och svårigheter, som skulle få en chans att lämna landet med sin familj, för att söka skydd, skulle göra det.
För 20 år sedan, kom det en fullastad båt med 391 flyktingar till Slite på Gotland, varav 88 var barn under 15 år. För familjen Atroushi var det ett delmål efter en flykt som pågått i fem långa månader. Sverige kom att bli deras slutmål, även om det tog ett tag till att ”hitta hem”.
I artikeln Här slutade Helvetesresan, berättar några av familjemedlemmarna om sina upplevelser och vad som hände dem sedan. Men inte bara det. Gotlänningar som fanns på plats när de slitna, hungriga och sjuka människorna gick i land, har inte glömt. I artikeln berättar även några av dem om upplevelsen som har satt djupa spår i dem under dessa 20 år som har gått. Läs artikeln! Du kommer inte att ångra dig!!
Läs även andra bloggares åsikter om slite, gotland, flyktingar, här slutade helvetesresan, artikel, flykt, fly från sitt land,