Det där med stolthet!

Binta, cirka en månad gammal

Jag läste en av de andra skribenternas blogginlägg här på Föräldrabloggars Gästbloggen. Det är skrivet av Emelie Mlish och heter äckligt stolt!

Inlägget handlar om föräldrars stolthet över sina barn

Jag funderade lite på det där. När mina barn var små så inbillade jag mig nog någonstans att den där stoltheten skulle hålla i sig hmmm… kanske till skolåldern?

Jag har varit mamma sedan jag precis hade fyllt 18 år, jag har varit mamma i ungefär 20 ½ år. Jag har faktiskt varit mamma längre än innan jag fick barn.

Jag fyllde 18 år den 22:a December 1988 och då var jag ungefär i 7:e graviditetsmånaden. När jag var 22 år så var jag trebarnsmamma. Att tänka så känns lite overkligt.

Nu känns det så invant att vara mamma. Att ha ansvar. Det sitter liksom i ryggmärgen.   Jag har skrivit tidigare om vad jag tycker om att få barn tidigt och vad jag tycker om att få barn sent.

Jag tror det finns för- och nackdelar med både äldre och yngre föräldrar.

Men en sak som jag inte tror förändras är den där oron och den där stoltheten.

Lika stolt som Emelie är över sin dotters små framsteg, lika stolt är jag när min 20-åring har sina dansuppvisningar.

Lika stolt som jag var när mina barn började ta sig fram på små, stapplande steg, lika stolt är jag nu, när de lyckas med någon bedrift.

Lika orolig som jag var över att mina barn som stapplande 1-2-åringar skulle falla ner för någon trappa, lika orolig är jag nu, när mina tonårsdöttrar ska ge sig ut på fest/krogen mitt i natten.

Man inbillar sig någonstans, som småbarnsförälder, att allt kommer bli så annorlunda och så mycket enklare när barnen blir större. Jag tar härmed ner alla småbarnsföräldrar på jorden igen.

Det är bättre att vänja sig!! ;-)

När Binta tog studenten fixade jag inte hålla tal, jag grät så jag hulkade av stolthet och av att jag var mycket rörd

Orosmoment av högre graden, när döttrarna ger sig ut på krogen eller en fest mitt i natten

De tre döttrarna: Isatou 16, Jainaba 18 och Binta 20. De gör mig galen av oro och galen av kärlek!!

(Detta inlägg är inkopierat från Gästbloggen, som jag skrev när jag gästbloggade där under en vecka.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Baby-ett litet mirakel

Nyligen fick jag en bok som heter Baby-ett litet mirakel. Det är en bok som handlar om barns utveckling de första två åren.

Nu väntar jag inte barn, men jag tycker det är jättekul att kolla i böcker om barn och graviditeter. När jag själv väntat barn, så har jag haft en egen liten graviditetsbibel. Det är en bok som heter Att vänta och föda barn, av Sheila Kitzinger. Jag har efter varje graviditet lånat ut denna bok, inte fått tillbaka den och sedan gått och köpt en ny när jag väntat nästa barn.

Det jag verkligen gillar med den här nya boken Baby-ett litet mirakel, är dels de vackra bilderna, men också att barnen som är på bilderna är av olika ursprung. Det är svarta barn, vita barn, blandade barn, asiatiska barn. etc. Precis som min verklighet ser ut både i mitt eget hem, men också bland mina vänner och släktingar.

Sedan gillade jag en annan sak med bilderna och det är att vissa är genomskinliga med till exempel musklerna utmålade på det genomskinliga arket. På arket under är det en bild på en bebis och när man har den genomskinliga bilden på bebisbilden, så kan man se precis hur till exempel muskelmassan sitter i kroppen på en liten bebis. Detta gjorde boken väldigt unik, speciell och väldigt originell.

Sedan ska jag erkänna att medan jag läste boken upptäckte jag att det var en massa saker som var som små tips som jag inte tänkt på (trots att jag då har fyra barn!) dessutom var det saker i boken som jag faktiskt inte ens kände till. (Särskilt i avsnittet som handlade om tvillingar)

Jag kan verkligen varmt rekommendera denna bok till alla som väntar eller nyss har fått barn. Jag rekommenderar den även till andra som har med barn att göra, då detta är en bok som utgår väldigt mycket från det lilla barnets perspektiv!

Skulle jag själv komma på tanken att skaffa fler barn, så skulle jag genast köpa båda dessa, ovan nämnda böcker. Javisst, ja! Den ena har jag ju redan, då är det ju bara en liten bebis som saknas! 😉

Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger (Nyligen omarbetad och aktualiserad)

BABY ett litet mirakel av Desmond Morris

Båda böckerna får fem Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Nu har min bästa väninna som väntar barn fått låna boken av mig, så jag hoppas hon kan skriva en liten kommentar i detta inlägg och berätta vad hon tycker om boken BABY ett litet mirakel också! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,