Jag cyklar hem från jobbet (har jobbat hela helgen). Isatou (snart 16) skickar ett sms med en fråga och ber mig svara snabbt.
Jag är en lydig mamma (ibland) och skickar svar på sms snabbt.
Isatou skickar en ny fråga i ett nytt sms. Hon låter mig förstå att hon behöver snabbt svar.
Så där håller det på…
Jag går in på ICA och handlar, får nytt sms, svarar snabbt… handlar i affären… får ny fråga och skickar snabbt svar. Står i kön på ica, får nytt sms, skickar snabbt svar… hoppar upp på cykeln och cyklar hem…
Väl innanför dörren inser jag att huset är helt tomt. Jag går runt på nedervåningen och ser mig omkring. Isa skickar sms fortfarande och jag svarar. Fortfarande. Snabbt.
Jag skickar svar på hennes fråga och skriver till: ”det här är till dig OCH Jai(jag vet att de är tillsammans i stan): Jag är jättebesviken på er. Ni har varit lediga hela helgen när jag jobbat. Men diskbänken och vardagsrumsbordet är FULLT av disk. Ingen har tagit ut soporna på jag-vet-inte-när, kläder och påsar slängda i vardagsrummet, TVn står på, persiennerna är neddragna i vardagsrummet!” (de vet att jag avskyr det!!)
Jag väntar mig ett snabbt svar. Det har nu gått en halvtimme. Vad jag fick för svar? Ja, det har fortfarande inte kommit…
Men så enkelt slipper de inte undan! Förr eller senare kommer vi att mötas. Öga för öga och tand för tand… Bewere!
”Hela dagen igår, gick jag runt på Blåkulla och letade efter dig och din röda katt. Till sist berättade en av de andra kärringarna att du inte alls var på blåkulla, utan på Piteå Havsbad och svängde dina lurviga. Kanske vi ses nästa år? GLAD PÅSK!”
Jag fick precis ett påsk-sms av min moster i Norrbotten (Piteå). Så här skrev hon:
”Ja, då är man på väg igen. Aschlet fullt av stickor! Glömde polera kvasten o inte hitta jag kattfan heller, så jag tog grannens, den är röd. Så nu får de andra kärringarn nåt att skratta åt. Men jag har i alla fall en espressomaskin med mig, man är väl modern. Vi syns på Blåkulla! GLAD PÅSK!!”
Binta har varit på besök några dagar. För det mesta går mina fyra barn ganska bra ihop. Ibland skär det sig mellan tonårsdöttrarna och lillebror. Men för det mesta funkar det.
Ibland funkar det dock inte. Som nu. Binta (19) och Jai (17) pratar inte med varann.
Härom dagen när jag var på väg hem efter att ha hämtat ut min laptop från lagning, fick jag två sms samtidigt.
Jag läste Bintas sms först, det stod ungefär: ”Allt är skit och jag pallar inte med all skit…”
Sedan läste jag Jai ´s sms: ”Jag orkar inte med Binta, vi slogs nyss…”
När jag kom hem så mötte jag båda damerna i köket, både till synes glada.
Jag: Vad bråkade ni om?
Jai: Om datorn…
Eftersom jag uppfattade det som om de hade rett ut allt, så släppte jag det, särskilt som jag fick en massa annat att lösa så där precis när jag kommit innanför dörren…
Idag kom jag att tänka på det där bråket igen när Binta gått, så jag frågade Jai vad det handlat om och tänkte ta ett snack om att det inte är något bra att lösa bråk handgripligen…
Jag: Hur löste du och Binta bråket härom dagen?
Jai: Vi har inte löst det…
Jag: Men ni snackar väl?
Jai: Näääe, vi snackar inte med varann…
Ja, de har i alla fall lyckats dölja det bra för mig, för jag har inte ens märkt av att de inte snackat.
Det känns som om vi har en del att reda ut här hemma…
Den senaste tiden har det varit ganska mycket nattlig aktivitet i mitt hem, skulle man kunna tro. Härom natten fick jag knappt en blund i ögonen för att Mabou hade växtvärk. Tyvärr har det där fortsatt hela helgen. Han har haft mycket växtvärk om nätterna, men även på dagarna.
I natt var det dags igen. Dock inte med växtvärk. Vi var vakna till sent, sent på natten. Så gick jag och la Mabou (6) och Jai (17) gick och la sig. Själv låg jag i sängen och läste en bok. Binta (19) som är hemma på besök var vaken på nedervåningen med Isatou (15) som satt och gjorde skolarbete. När Isa var klar så gick hon in på sitt rum och tränade på sin boxningssäck, som hon brukar göra på kvällarna innan hon lägger sig. Binta följde med och satte sig på Isa ´s säng.
Efter en stund fick jag ett sms från Isatou: ”Kom ner fort”.
Eftersom det var mitt i natten, blev jag jätterädd för att det hänt något, det är sällan Isatou stör mig när jag gått och lagt mig, så jag slet åt mig morgonrocken och smög ner. När jag kom fram till trappan såg jag att det var helt nersläckt i vardagsrummet och köksdörren var stängd. Jag smög fram till köksdörren och öppnade den försiktigt. Jag såg att det var helt mörkt i köket med och sedan dök det upp en figur som var på väg ut ur köket. Jag skrek. Hon skrek. Det var Binta. Hon blev så rädd att hon började gråta, efter att hon lugnat ner sig något började hon och Isatou förklara att det stod en mördare utanför köksfönstret och knackade på. Precis efter mig kom Jai sömndrucket ned i köket: ”Vad är det som har hänt?”
Jag: Men hur vet ni att det är en mördare?
Binta och Isa (förnärmat): Ja, men det syns ju på honom!!
Jag: Okej. Men frågade ni inte vad han ville då?
Binta och Isa (chockat): Men tror du vi har öppnat eller??
Jag: Men det kanske är en skum figur som stryker omkring bara?
Till slut kommer taxi-killen fram till fönstret igen och börjar vifta med armarna. Jag vågar inte öppna ytterdörren, så jag öppnar köksfönstret på glänt och frågar vad han vill:
Taxikillen: Ursäkta! Jag ska bara lämna nycklar till Benny…
Jag: Men det bor ingen Benny här…
Taxikillen: Ursäkta då… sedan lommar han iväg.
När jag stängt fönstret inser jag att det är vår granne som heter Benny. (Han hade tydligen hört historien och kom och bad om ursäkt idag.)
Själv kan jag bara skratta åt hela historien och mina hispiga tonåringar. Särskilt när jag ser filmen jag spelade in när Binta och Isa ska berätta vad som hade hänt! Ni kan skymta taxibilens lampor utanför fönstret medan de berättar.
Min mobil har varit paj ett tag. Inte lite problem med tangenterna eller så, utan paj på riktigt. Ibland har det varit skönt. ”Fick du mitt sms?” ”Nej, det är fel på min mobil” Ibland har jag blivit skitirriterad, för jag har missat viktiga sms eller telefonsamtal. Ibland är det faktiskt skönt att inte kunna bli nådd överallt.
De senaste veckorna har den funkat i genomsnitt en halvtimme-timme i veckan. Jag älskade verkligen min mobil och trots att den nu är gammal som gatan, så har jag inte förmått mig att byta ut henne.
De senaste veckorna har jag inte ens kunnat använda henne som väckarklocka. Lustigt nog har jag ändå vaknat EXAKT på minuten när jag behövt kliva upp, trots att jag ställt den på olika tider olika morgnar.
Nu har min omgivning dock fått nog. Idag fick jag en fin mobil av en kär vän. Han tycker det är irriterande att inte få tag på mig eller att jag inte svarar när han smsár. Det enda som var viktigt för mig var att det skulle vara en Nokia. Efter att ha testat i stort sett alla märken på marknaden, så är det Nokia jag trivs allra bäst med!
Nu har jag fått en, i mitt tycke ganska avancerad sak. Jag fattar typ ingenting. Men en ny mobil har jag fått. En Nokia. Billigt blev det med. För min plånbok, alltså…! 😉
P.S. Fast nästan alla mina nummer i min gamla var visst sparade i mobilen och inte på kortet, så alla som känner mig IRL får gärna smsá mig sina nummer, så jag kan lägga in dem i den nya! Jobbigt, men man kan ju inte få allt! 😀 D.S.
2 visitors online now 2 guests, 0 members Max visitors today: 7 at 01:44 am UTC This month: 24 at 11-22-2020 01:57 pm UTC This year: 90 at 06-01-2020 12:51 pm UTC All time: 163 at 11-27-2016 11:19 pm UTC
Jag cyklar hem från jobbet (har jobbat hela helgen). 
