#Fallet Samir

Under hela våren har jag följt #fallet i Aftonbladet. Det har varit en podradio i flera delar som handlar om fallet med Samir. Samir som vid 15 års ålder erkände ett mord på sin styvmamma. Som tog sitt straff, sluten psykiatrisk vård, men sedan tog tillbaka sitt erkännande. 

Foto: Fatou Touray, Afropé

Foto: Fatou Touray, Afropé

Det handlar om en 15-årig kille som levt ett liv i utsatthet. Det handlar om en polismyndighet och åklagarmyndighet som inte var vana vid att utreda fall där ett erkännande kan förändras till ett nekande. Som inte var vana vid att handskas med den fruktansvärda utsattheten ett barn kunde få genomgå. En socialtjänst som uppenbarligen hade problem med att se till ett minderårigt barns bästa. Eller två minderåriga barns bästa.

Det handlar om smärta genom generationer. Brist på förlåtelse och för mycket av förlåtelse. Det handlar om barn som inte får vara barn, då de vuxna saknar ansvarstagande. Då de vuxna saknar insikt om ett barns behov och konsekvenserna av att utsätta ett barn för det som Samir fick gå igenom.

Fallet Samir handlar om familjehemligheter och om smärta. Det handlar om att barn kan visa en så oändligt stor solidaritet tills sina föräldrar. Även om solidariteten riskerar att utplåna barnet själv. Där kan vi verkligen tala om villkorslös kärlek och en fullständig tillit.

Jag är starkt berörd av detta fall och jag är starkt berörd av att så många professionella vuxna nästan 30 år efter detta fall, går ut och berättar öppet om att de misstänkte hela tiden att det fanns en annan sanning bakom denna historia. Vissa säger till och med rakt ut att man misstänkte att pappan bar skulden. Att lyfta upp och prata öppet är bra, men jag kan ändå inte låta bli att undra: var fanns det civilkuraget för nära 30 år sedan och under dessa nästa 30 år som har passerat?

Så oerhört mycket mindre smärta Samir troligen kunnat få utstå om det inte handlat om så mycket annat än att försöka lyfta fram sanningen och även att se till Samirs bästa. Barnets bästa. Ibland är vårt samhälle och det som utgör vårt samhälle, nämligen vi vuxna människor riktigt fega, ruttna medmänniskor som saknar allt kurage.

HÄR kan du lyssna på och läsa om och se bilder från hela berättelsen om Samir i #Fallet

HÄR kan du se vad som skrivits om #Fallet på Facebook

HÄR kan du se vad som skrivits om #Fallet på Twitter

Men börja gärna med att lyssna på podden!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

#hijabuppropet

fatou med hijabJag stöttar #hijabuppropet som ett medvetet val och av följande själ:

Som kvinna, som muslimsk syster, som mamma, som feminist, som antirasist, som en som tar ställning, som världsmedborgare, av solidaritet och som sympatisk medmänniska.

I kombination med att skriva till Beatrice Ask deltar jag i det här uppropet. Jag vill visa min sympati för de kvinnor som valt att dagligen bära hijab men ständigt råkar ut för trakasserier, kränkningar och våldsamheter för sitt val att bära hijab.

Vissa kritiserar uppropet, men det gör inte jag. Jag ser detta som en ren solidaritetshandling.

HÄR är bakgrunden!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En tyst manifestation för solidariteten

Hittat på bloggen MDAM:

Tänd ett ljus tillsammans för alla utsatta människor och en gemensam tyst minut för de som inte finns hos oss längre. Pågår till kl.21.00…Sprid detta tala gärna om att du deltar. Vi måste nu ta kampen mot Våra politiker och visa att vi människan i Sverige inte accepterar. Ordna gärna manifestationen överallt i landet om du inte kan ta dej till sergelstorg. Mer om manifestationen kan du läsa om här eller här

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Äpplen faller inte långt från trädet…

Många gånger hör jag vuxna klaga på att ungdomskulturen är råare, mer egocentrisk och inte lika solidarisk som man anser att man själv var som ung.

Att unga personer följer vuxentrender är knappast någon nyhet.

Själv tror jag att det är vi vuxna som skapar ”trender” eller förutsättningar av olika slag för våra barn och ungdomar och det stämmer ju rätt bra överens med hur vi idag röstar politiskt.

Nu har högerblocket fått regera de senaste fyra åren och många hoppas eller befarar att de ska få en mandatperiod till.

Att högerpolitik knappast för en solidarisk politik är ingen nyhet.

Min slutsats av det är att vi vuxna går mot en allt mer egocentrisk livsstil och en livsstil som innehåller allt mindre solidaritet. Detta visar sig allt mer även i politiken.

Att då våra barn och ungdomar skulle gå mot en allt mer egocentrisk livsstil känns som en rätt naturlig följd, då det är vi som uppfostrar dem, men inte desto mindre trist.

Fortfarande osäker på vad du ska rösta på? Sök gärna på de olika partipolitiska programmen i din kommun. Det brukar kunna ge en lite bättre översikt på de frågor som står oss närmast! Men glöm bara inte att rösta!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,