Ökenblomma med ett viktigt budskap

For English, click HERE!

Förra helgen såg jag filmen En blomma i Afrikas öken. Eller Desert Flower, som är originaltiteln. Jag har läst boken som filmen bygger på för flera år sedan och även den uppföljare som finns i bokform: Ökenblomman återvänder.

Den handlar om supermodellen Waris Dirie ´s väg från nomadflicka från Somalia till supermodell över hela världen. Men den handlar också om så mycket mer. Den handlar om att se västvärlden med andra ögon. Den handlar om att vara en Afrikansk kvinna som invandrar till Europa. Den handlar om skönhet, sexualitet och vänskap. Den handlar om utnyttjande av utsatta människors situation. Den handlar om intelligens och naivitet, djup och ytlighet. Den handlar om sorg och saknad, om flykt och krig.

Den handlar om det oerhört viktiga ämnet kvinnlig könsstympning.

Waris Dirie har onekligen en stark levnadshistoria och Liya Kebede gör en fantastisk rolltolkning av Waris. Historien är stark. Inte bara det ofantliga steget från enkel nomadflicka till supermodell, men också den flykt från öknen när hon var på väg att giftas bort med en mycket äldre man, hennes misär när hon levde i England, innan hon blev ”upptäckt”. Men också hennes följder av den omskärelse hon blev utsatt för som barn och allt vad det innebar. En stark historia, som jag skrev, men också en viktig sådan och en tabubelagd historia av många skäl.

Det finns få personer man unnar framgång så starkt som man unnar en kvinna som Waris framgång. Samtidigt finns det många Waris i världen. Kämpande kvinnor mot kvinnligt förtryck, kvinnor som lider av att ha blivit utsatt för kvinnlig könsstympning, kvinnor som kämpar för att skapa sig ett bättre liv. Kvinnor som kämpar i sorg och saknad för att de behövt fly från människor de håller kära. Waris historia är viktig, men vi får inte glömma att det finns många, många som lever hennes fruktansvärda historia i dag. De som inte blivit upptäckta och lyckas skapa sig ett bra liv.

Supermodellen och ökenblomman själv Waris Dirie från Somalia med skådespelerskan Liya Kebede från Etiopien

Jag tycker att filmen är mycket svår att betygsätta. Hade jag inte läst boken tidigare, är jag ganska säker på att jag velat ge filmen 4-5. Med boken i bakhuvudet, så vill jag ge filmen 3-4 i betyg. Ämnet är jätteviktigt och intressant. Waris liv är oerhört intressant. Men jag försöker besluta mig och bestämmer mig för att ge filmen fyra Afrika i betyg.

Står man och väger mellan bok och film kan jag dock rekommendera boken i stället. Om man inte är så pigg på att läsa böcker, så ska du absolut se filmen. Eller helst både läsa boken och se filmen! 🙂

Waris Dirie ´s Desert Flower Foundation

Waris Dirie ´s blogg: Desert Flower-The Blog

Waris på Twitter och på Facebook

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Finns det någon ursäkt?

Jag har skrivit om ekonomiska svårigheter runt om i världen. Om den barnfattigdom vi ser i Sverige. Eller snarare inte ser. Vid specifika katastrofer och nödsituationer tycker jag att alla ska hjälpa till. Jag vet att alla inte har det bra själva. Men jag är övertygad om att ingen här i vårt land dör av svält för en 20:a eller en 50-lapp. Fattigdom är relativ och det är klart att inget barn i Sverige mår bra av att gå med en höstjacka till skolan mitt i vintern eller ska behöva skrapa mögel från frukostbrödet innan h*n äter det.

Men det här är annorlunda. Det här är barn som rent akut behöver vår hjälp för att inte dö. Det här är barn som redan är så illa däran att det kommer att ha följder för resten av livet även om de klarar livet. Finns det någon ursäkt för att INTE hjälpa?

Jag läser på Aftonbladets ”Dagens Fråga”: Hur ofta skänker du en gåva till behövande? I skrivandets stund svarar hela 39, 4 % ”Aldrig”.

Jag vet att vi människor har olika engagemang. Att vi har olika intressen, att olika saker berör oss på olika sätt. Jag tycker det är bra att den spridningen finns. Det är bra att några skyddar våra djur, att vissa av oss engagerar oss i HBT-frågor, att vissa av oss engagerar oss för missbruksfrågor eller ungdomar eller minkar eller är vegetarianer. Jag tycker det är bra. Men. När det är en akut situation för människor i världen. Såsom tsunamin i Thailand. Såsom jordbävningen på Haiti eller som nu svältkatastrofenAfrikas Horn. Då kan jag faktiskt inte förstå att man VÄLJER att INTE hjälpa till ett enda dugg. Jag tycker inte det finns en endaste ursäkt för att inte ge en tillfällig hjälp.

Om du har ett jobb: skänk en timmes lön. Om du inte har jobb eller sparade medel, avvara något, var med och hjälp. Det är långt borta, men det är våra medmänniskor och de dör just nu! De har redan väntat länge, de kan inte vänta längre nu!

bloggbanner-afrikas-horn-250-250

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag vill ha sex

Jag pratade med min mamma idag. Hon har en bekant som kommer från Somalia. Om man säger så här: hon behärskar inte Svenska så bra ännu…

Hon behövde dock köpa en sax och gick in på en affär och sa till den manliga expediten: ”Jag vill ha sex”.

Han såg sig generat omkring och sa: ”Va?”

”Jag vill ha sex!”

Efter många om och men kom de fram till att det var en sax hon behövde. När hon senare på kvällen fick veta vad det hon sagt, egentligen betydde, kunde hon knappt sluta skratta…

Nu förstår hon varför han såg sig generat om hela tiden…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,