Långlunch med Anders Sporring

Tidigare i våras var jag och Anders Sporring iväg på en långfika. Nu började det bli dags igen. Efter att i några veckor försökt finna ett datum vi båda kunde, så lyckades vi till slut igår ses på en lunch. Eller tanken var väl lunch, men vi hade så trevligt att jag tror det blev både lunch och middag innan vi skildes åt!

Vi valde restaurang ganska spontant och ingen av oss hade tidigare varit där, men det visade sig bli en riktig fullträff! Lunchen var toppen, maten god, servicen fin och jag blev lite imponerad av att de bytte duk direkt när vi ätit klart och bytte bord, för att sitta lite mer bekvämt! (Nej pappa, jag hade inte spillt på duken!)

Vi hamnade alltså på Il Gusto. Jag käkade fisk och Anders som egentligen var intresserad av sallad, ändrade sig och tog i stället en kalvfärslimpa. Som sagt; maten var toppen och vi båda var nöjda! Ande4rs gav det en 4 av 5 och det kan jag hålla med om. Det som drar ner betyget något är att när man sitter ute, så känns det lite som att sitta mitt på gatan. Trafiken går väldigt nära och väsnas förstås en del.

Jag som älskar detaljer blev förtjust i restaurangloggan på Anders latte, som även den var godkänd enligt Anders

Så till sällskapet: Anders är alltid trevlig. Nu hade vi en hel del att prata om, eftersom han precis kommit hem från Visby och Almedalsveckan. Jag som är så nyfiken av mig frågade förstås om ALLT! Så nu är jag riktigt sugen på att åka dit själv nästa sommar, så det är nog rätt stor chans att jag gör det. Jag berättade lite om det för min mamma med, som också genast blev sugen på att haka på… Nåja, mer om det sedan.

Det gick åt mycket dryck i den heta solen

Jag som precis kommit hem från Sundsvall hade en del att berätta om min resa också och mitt i allt detta kom vi fram till att vi gått i samma lilla skola i Söråker, om än inte samtidigt. Nämligen Ala skola. Det är alltså en skola i ett litet, litet samhälle som jag bodde fyra år i. Att Anders under en period gått på precis samma skola, är verkligen ett lustigt sammanträffande. Tänk så liten världen ändå är… Och att det här alltså uppdagar sig precis när jag kommit hem från Norrland. Ja, livet är märkligt, som Ludmilla brukar säga!

Nåja, en riktigt trevlig långlunch blev det och jag hoppas det blir fler framöver. Faktum är att jag inte har så väldigt många manliga kompisar, men jag tycker det är väldigt kul att ha både kvinnor och män i mitt liv, även om jag inser att jag lever i en väldigt kvinnodominerad värld, tre bröder till trots.

Tack Anders för en riktigt trevlig långlunch!!

Anders har bloggat om vår lunch HÄR!

När jag till slut var på väg hem, åkte jag och lämnade in min hoj; Gamla Bettan på lagning. Sedan gick jag och irrade runt lite efter en busshållplats. Precis då ringde min bror Tobbe och pappa, för de hade varit hemma hos mig…

De kom och hämtade upp mig och det bästa av allt: Tobbe hade med sig den dator jag ska köpa av honom. Så nu sitter jag och surfar runt på världens snabbaste och finaste dator (typ) och om jag ska jämföra denna med min tidigare, så blir det lite som att jämföra en ompackad köttfärs (typ ICA) med en riktigt fin gourmébit oxfilé! Ja, ni fattar säkert själva! Så nu jäklar blir det surfa av!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Back to my Roots

Uppsalaslätten i all sin glans, men vad slår den Norrländska naturen?

Idag är det dags. Nu ska vi äntligen, äntligen åka till Norrland på min brors bröllop som jag tjatat så om! Den exakta platsen är Sundsvall. Jag härstammar ju själv från dessa trakter och är född i Härnösand, uppvuxen i Sundsvall och bodde mitt sista barndomsår och mina tre första tonår (sammanlagt 4 år) i en liten ort mellan Härnösand och Sundsvall, nämligen Söråker.

Egentligen finns det bara en person jag hållit kontakten med kontinuerligt från min ungdom och det är min vän Maria. De senaste åren har vi dock varit lite dåliga på att hålla den där kontakten. Hon var här för några månader sedan och det var kul efter att inte ha setts på ganska många år. Maria är också gudmor till Binta, min äldsta dotter.

Men nu när vi ska resa upp så ska jag och barnen bo hos henne.

Mabou är redan uppe. Han åkte i går med min bror och snart, snart så åker jag och döttrarna. Det ska bli väldigt roligt att gå på brorsans bröllop, men också att träffa Maria och hennes familj.

Trots att jag nu bott i Uppsala sedan jag var 15 år så måste jag ändå säga att i själ och hjärta känner jag mig fortfarande som en Norrlänning och inte en Upplänning. Och jo. Det ÄR ganska stor skillnad på en Upplänning och en Norrlänning och där måste jag nog säga att Norrlänningar vinner i mina ögon.

Vad har Lucky Dube att göra med Norrland? Jo, det var i Norrland i min barndom som reggaen började för mig genom min mamma, men eftersom jag vägrade erkänna att min mamma hade bra musiksmak, så började jag inte erkänna den förrän jag och Maria blev vänner i 11-12 års ålder! 🙂

Sköna sommardagar önskar jag alla mina bloggläsare!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,