Gömda-bråket

Jag har tidigare skrivit inlägg om bråket runt ”Mia-sanningen om Gömda”:

När jag tidigare diskuterat frågan, så har jag utgått från debatten på nätet, Mia Erikssons och Liza Marklund ´s böcker och debatten i annan media. Jag har läst alla Mias böcker, förutom den senaste: Emma, Mias dotter. Jag har diskuterat frågan utifrån den uppfattning jag har fått.

Nu har jag läst både Vingklippt av Elisabeth Hermon och även Mia-sanningen om Gömda av Monica Antonsson. Min åsikt? Jag är mer förvirrad än någonsin. Sanning. Vad är sanning? Det känns som begreppet sanning är högst en personlig upplevelse och inget specifikt som går att ta på.

Trots att jag nu läst alla berörda böcker har jag ingen aning om vilken fot jag står på. Jag tycker mig finna en hel del i alla de böcker jag har läst som inte riktigt stämmer eller som vill visa en annan sida än hela sanningen.

Jag tycker att det är relevant att Mias Chilenska man Luis körde på Osama med sin bil och sedan satt inne ett helt år, trots att det inte nämns ett ord om det i böckerna om Mia. Jag tycker också det var väldigt relevant för bokens historia att berätta att Luis var Chilenare och inte en Anders från Norrland. Det var relevant, tycker jag eftersom han är en av huvudpersonerna i flera av böckerna.

Jag blev också väldigt illa till mods när jag läste Elisabeth Hermons bok Vingklippt och tänkte när jag hade läst ut den, att om bara en liten del av boken stämmer så blev hon utsatt för något väldigt hemskt på grund av de omtalade artiklarna i Expressen.

I debatten som varit ett bra tag nu, angående Monica Antonssons bok Mia-sanningen om Gömda så tycker jag att debatten som förts har varit väldigt saklig från Monica Antonssons sida. Däremot har Liza Marklund inte haft så mycket att ”sätta emot” och har i stället fallit väldigt platt. En av förklaringarna till det kan ju vara källskyddet, som nu Mia Eriksson har lyft, så vi får se hur debatten vidareutvecklar sig nu…

Samtidigt tycker jag att debatten som har förts på Monica Antonssons blogg har varit under all kritik! Både från ”för-” och ”emot-” sidan. Eftersom det är Monica som blogginnehavare som har ansvar för sin blogg, så tycker jag att hon låtit andra och även hon själv låtit många diskussioner urarta till rena spekulationer och antydningar.

Jag gillar inte heller Monicas sätt i sin bok att skriva om Mia på ett nedvärderande sätt, vilket jag tycker att man kan utläsa många gånger, samtidigt så kan jag förstå vissa delar av det hon skriver, att hon måste göra det på ett sätt, eftersom hennes poäng delvis är att ”slå hål på myten om den perfekta Mia”. Så allt är väldigt dubbelt och jag har väldigt svårt att förhålla mig till vad jag faktiskt tycker.

Jag har nu i och med detta bråk om boken Gömda, även läst om några av dem och det finns text som faktiskt faller på sin egen rimlighet i böckerna och det finns kärnpunkter i Monica Antonssons bok som inte går att ignorera, utan som faktiskt bör tas på allvar. Samtidigt finns det också väldigt mycket spekulationer och slutsatser i Mia-sanningen om gömda som blir svårare att ta på allvar. Särskilt när man hör Mias uttalanden.

Så vad blir kontentan av det hela? Jag är mer förvirrad än någonsin och jag kan uppriktigt säga att jag inte har en aning om vad jag tror längre. Min förvirring är total. Jag tycker fortfarande att Liza Marklund är en författare vars böcker jag verkligen tycker om. Jag anser också att om man skriver att en bok är sann så förväntar jag mig att merparten ska stämma överens, även om man måste göra vissa korrigeringar, i detta fall för att inte avslöja folks identiteter. Men tror jag att Liza och Mia har ljugit? Tror jag att Monica Antonsson och Elisabeth Hermon har skrivit ett hopkok av lögner?

Svaret får nog bli nja. Jag har faktiskt ingen aning om något längre. Jag tror att alla har skarvat en del eller spekulerat, men det ligger nog en hel del sanning i det som skrivits också. Frågan är om inte detta blir ett sådant där mysterium som vi aldrig kommer att lösa? Trots allt så kan alla sidor verifiera vissa fakta.

Själv tror jag att jag lämnar den här historien till sitt eget öde…

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Vem ska man tro på?

Den hemliga artisten som varit anhållen för misshandel av sin fru är ju inte så hemlig längre, men uppges nu sitta häktad, enligt Aftonbladet. Idag har vi flashback. Forumet som ”listar ut” hemlig info på någon timme. Det låter ju rysligt, förstås. En man som slår sin fru är ju aldrig okej och kommer inte bli det heller. Det är olagligt och jag tycker absolut att det ska förbli det.

Men. När man läser hustruns blogg, så är det svårt att veta vad man ska tro? Visst har man hört om kvinnor som efter en misshandel försvarar sin man och säger att det aldrig skett, men när jag läser hustruns blogg, så blir det svårt att säga att hon inte verkar trovärdig. Hon skriver bl.a. själv: varför ska jag få sota för att andra kvinnor har ljugit och skyddat sina män?” Hustrun verkar dessutom upprörd över att hon blir sedd som ”ett offer” p.g.a. det inträffade.

Det blir ju bara spekulationer, men ändå, kan det vara så att det blivit ett missförstånd, trots att det sägs finnas ett vittne till det hela? Hustrun skriver själv om sina ätstörningar och panikångest.

Ja, man får väl hoppas för bådas skull att det inte stämmer, det skulle ju göra världen lite mer hoppfull att leva i, trots allt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,