Stockholm brinner

IMG_6632Husby brinner. För fjärde natten i rad så brann bilar i Husby och debatten har gått het i all media, facebook och i fikarummen på arbetsplatser runt om i landet de senaste dagarna. Det pratas om upplopp, polishat, polisbrutalitet och maktlöshet. Det pratas om stenkastning, bilbränder, ungdomsrevolter, kriminalitet och förortsuppror.

Det brinner i Husby. Inte bara i bilar. Det brinner i folks huvuden. Det brinner i polisens adrenalinpåslag. Det brinner i folks hjärnor och hjärtan. Det brinner av hat, ilska, sorg, vanmakt och förtvivlan.

Upprinnelsen känner vi alla till. En knivbeväpnad man blev skjuten till döds av tillkallad polis. Många protesterade och menade att det aldrig hade skett om polisen blivit tillkallad till en stadsdel eller förort med ”bättre rykte”. Om det är sant kommer vi aldrig att få veta. Exakt samma situation, med exakt denna man och med exakt de poliser som kallades dit kommer aldrig att ske. Vid en så pass stor incident finns det inga förskrivna regler, utan det handlar om enskilda polisers uppfattning av en situation enskilda polisbefäls bedömningar. Kanske hade det aldrig skett i de finare kvarteren i Lidingö, eller på Östermalm, det får vi aldrig veta, om det kan vi bara spekulera…

Det första kravet som hördes var att en oberoende utredning skulle tillsättas. Alltså att polisen inte själva skulle få sköta utredningen om dödsskjutningen. Det var det jag såg ungdomar skrev i olika sociala medier och även en del organisationer som är aktiva i Husby och kringliggande områden som också upprördes av det inträffade.

När man hade svårt att få gehör för sina krav höjdes frustrationen av ett antal ungdomar i synnerhet. Ungdomar som många som arbetar nära dem menar handlade om en mångårig uppdämd frustration över att inte bli sedda, hörda eller beredas utrymme för att ge uttryck för sin frustration. Många har vittnat om hur de känt sig överkörda, hur de har känt sig åsidosatta, utanför samhället och utan att ha en röst som politiker och media verkligen lyssnar på.

police-04-june

Ett upplopp startades av en mindre grupp ungdomar, man har pratat om ca: 40 stycken den första natten. Man satte bilar i brand och när anmälningarna började komma in, så gick polisen in. Boende i området kände oro och ilska över att deras egendomar förstördes och polisen kom för att göra det poliser ska göra: förhindra brott. När polisen gick in började man kasta sten mot polisen. Det är förstås ytterligare ett brott. Jag har aldrig hört att någon förutom de som själva varit en del av detta har tyckt det vara okej att kasta stenar mot polisen. Att ta upp en sten och kasta mot en person kan aldrig bli acceptabelt i ett samhälle. Många i området är upprörda över det upplopp som nu pågått under flera dagar. Egendomar har bränts ned, oro i området och många har upplevt en krigsliknande zon i det område som de bor och lever i. Andra menar att det som sker är kulmen på en mångårig frustration, utanförskap, arbetslöshet, rastlöshet och hopplöshet. De menar att det är känslan av hopplöshet som brinner.

Ett flertal vittnen menar att polisen har uttryckt sig nedsättande till de som fanns på plats, med ord som ”apa, negrer” etc. Det är också ett brott. Att kränka människor eller utöva sin makt genom att nedvärdera andra människor är aldrig okej och dessutom tycker jag att det är mer anmärkningsvärt med dessa nedsättande benämningar när man arbetar för och representerar en statlig myndighet. Självklart är vi alla medvetna om att polisen har ett riskyrke, att situationen kan bli oerhört stressande i en incident som de är där för att reda ut. Självklart kan även en polis bli arg och provocerad och självklart kan de handla i affekt eller bli rädda för sina liv, men ingen har rätt att bryta mot lagen.

I den gamla artikeln (2005) om den före detta polisen Michael Lundh säger han följande:

”- Jag såg samma mekanismer i de där gängen som i polispiketen. Killarna såg upp till den tuffa ledaren, ingen vågade sticka ut och gruppens regler var viktigare än landets lagar.”

Nu ska man ju minnas att artikeln har flera år på nacken och att den inte handlade om specifikt denna typ av upplopp som är särskilda omständigheter i sig, men när jag läser artikel efter artikel om det som sker i Husby och andra socialt utsatta förorter, om den kritik som riktas mot polisen och den kritik polisen riktar mot dessa upprorsmakare, så känns det som om artikeln i vissa delar kunde ha varit skriven igår.

Det brinner i Husby. Det brinner inte bara i Husby. Det brinner i förorten, det brinner i många ungdomars inre.

De flesta Husbybor är inte ute och bränner bilar eller kastar stenar på polisen. De flesta förortsbor bränner inte ned garage, skolor och Husby Gård. De flesta förortsbor vill att det ska lugna ned sig i Husby. Vår stadsminister Reinfeldt har gått ut i media och manat vuxna att hjälpa till med att återfå ett lugn i Husby:

”– Vi haft två nätter med stor oro, skadegörelse och känsla av hotfull stämning i Husby. Det finns en risk för att det fortsätter. Nu måste alla hjälpa till för att få lugn, föräldrar och vuxna. Husbyborna måste få tillbaka sitt bostadsområde.”

När några går ut i Husby för att faktiskt betrakta det som händer och försöka prata med grannar och diskutera vad som händer, så finns inte det utrymmet…

Ett annat anmärkningsvärt uttalande av stadsministern angående händelserna i Husby:

Fråga: ”Vilka behov av politiska åtgärder av dig som ledare ser du på kort sikt nu?

– Jag tror att detta görs bäst av människor som bor i Husby. Föräldrar som bor där, företagare. Det är alltid så att när våldsverkarna tror på våld så är finns deras största brottsoffer i deras närhet, i deras omgivning. Det är de som måste sätta stopp, det är de som måste visa att vi accepterar inte detta. Det är inte ni som styr här, det är majoriteten som vill ha lugn och ro, svarade statsministern.”

Jag tror att många föräldrar strider varje dag för att få deras ungdomar att växa upp till laglydiga samhällsmedborgare. Jag ser att det finns massor av vuxna och ungdomar också, för den delen som lägger ett enormt engagemang både i den akuta situation som Husby just nu befinner sig i, men även dagligen, alla de där dagarna när det inte brinner i Husby. Alla de där dagarna när inte polis- och journalistkårer belägrat förorten. Alla de dagar som handlar om att vara en del av ungdomars vardag. Jag ser i detta nu vilka enorma krafter det finns i förorten med människor som på olika sätt försöker lugna ned situationen, som försöker både på kort och lång sikt skapa ett bättre samhälle och vara ett stöd och fungerande vuxna för våra ungdomar. Men jag ser också att det är ett samhällsansvar, ett politiskt ansvar där mycket mer resurser krävs för att få en förort där man värnar om sitt bostadsområde, sina grannar och även det samhälle vi lever i.

Varför får inte alla dessa eldsjälar någonsin den här uppmärksamheten för det arbete, tid, kraft, pengar och sin själ, som de lägger ned för att skapa ett bättre samhälle?

Genom en enorm arbetslöshet, sysslolöshet, känsla av hopplöshet och att inte vara en viktig del av samhället, kommer vi inte att nå längre med en stor del av våra ungdomar som växer upp i våra socialt utsatta områden.

Jag är helt övertygad om att samtidigt som bilarna brinner i Husby och polisen går in och gör det de måste göra, så måste politikerna börja skapa en politik som håller. En politik som innefattar även förorten. En politik där alla kan vara delaktiga och känna sig som en viktig del. En politik där det blir en tillgång med människor som brinner för något, så vi kan nyttja det till allas fördel och utveckling och inte till att sätta eld på de boende i Husby´s egendom.

Husby brinner, men det gör också hela vårt samhälle. Vi alla måste se att det är ett samhällsproblem och till största delen sociala problem som gör att Husby brinner natt efter natt…

Att se dessa problem. Att djupdyka i dem och försöka att förstå bakomliggande orsaker är INTE samma sak som att ursäkta stenkastning och bilbränder. Att försöka se vilka samhällsinsatser som behövs för att skapa en förort med framtidstro, hopp och stolthet över sin hemort, är INTE samma sak som att säga att det är acceptabelt att kasta sten och sätta privat och allmän egendom i brand. Men att försöka se varje individs behov när man skapar ett samhälle, det är att ta ett politiskt och personligt ansvar. Vad har DU gjort och vad gör JAG för att bosatta i socialt utsatta områden ska känna sig delaktiga i vårt samhälle?

Det är med djupaste sorg och förtvivlan jag följer händelserna i Husby och andra områden runt Stockholm.

 

Igår kväll klockan 21:00 hölls ett evenemang i Husby: BRÄNN INTE MITT HEM

Rekommenderas:

SvD, Ann-Margrethe Livh: Svaret kan inte vara att skicka fler poliser till Husby

SVT Debatt, Polisen Martin Marmgren: De enda som tjänar på Husbyupploppen är gangsters och rasister

ETC, Nabila Abdul Fattah: Husby tär på mig

Aftonbladet: Löfven om Husby: Det är oacceptabelt och meningslöst

Aftonbladet: Fyra tonåringar anhållna efter upploppet i Husby

Facebook: Dagbok från Husby

SvD: Kravaller på mammas gata

Relaterat:

Sjölander: Vi kan inte blunda längre (om Husby)

Tofflan: Där ute

DN: Stefan Löfven på hemligt besök i Husby

SVT Debatt, Lawen Redar: Utan megafonen skulle upploppen ha varit mycket värre

SVT Debatt, Arin Karpet: Stenkastande vandaler kommer aldrig äga Husby

Resumé: Aftonbladet-chefer spred felaktiga Husby-uppgifter

SvD: Polisen: Övervåld ska anmälas

SvD, Gulan Avci: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt

Inte rasist, men… : Om Husby på SD:s officiella Facebooksida: ”Lasermannen var kanske inte så dum ändå”

Inte rasist, men… : SD visar sina rätta åsikter i samband med Husby-upploppen

SVT Debatt, Foujan Rouzbeh: Fråga dig själv, Sverige

Sveriges Radio: Polisen stänger Facebook-sida efter Husby

Sveriges Radio: Reinfeldt: Jag vill visa stöd för polisen i Husby

Sveriges Radio: Ullenhag vill ha fler poliser i förorterna

Aftonbladet: Nya konfrontationer i Husby

Aftonbladet: Överdrifter och sanningar i Husby

Aftonbladet: Oroligheterna sprider sig

Aftonbladet: Reinfeldt bröt idag tystnaden om Husby

Aftonbladet: Upploppen i Husby

Aftonbladet: Oroligheter över hela Stockholm

Aftonbladet (sammanfattning): Detta har hänt i Husby

Aftonbladet: Känns som ett krig

Aftonbladet: Nya oroligheter i Stockholm

Expressen: Bränder på flera nya platser i Stockholm

Sourze, Sara Abdollahi: Husby kräver en rättvis rapportering

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Lätt för Reinfeldt att säga

Apropå Reinfeldts utspel i dag om höjd pensionsålder till 75, vill jag här uppdatera ett gammalt inlägg som jag skrev redan 2008, då apropå ett utspel av samma karaktär av Maud Olofsson. Originalinlägget hette då: Hur länge ska vi jobba? Här kommer inlägget uppdaterat:

Every now and then kommer diskussionen upp om lämplig pensionsålder. Varje gång förvånas jag av den generalitet som detta ämne diskuteras med. Man drar helt enkelt hela svenska folket över en kam, oavsett yrke när man diskuterar hur länge en person bör arbeta innan h*n har möjlighet till pension. Nu är det Maud Olofsson som är i farten igen. Hon vill öppna för högre pensionsålder.

Det kan ju låta rimligt, med tanke på att vi generellt blir allt friskare och dessutom lever längre. Gör man en kort titt på Aftonbladets fråga ”tycker du att pensionsåldern ska höjas?” så ser man tydligt att resultatet är att de flesta läsarna i alla fall inte håller med.

Framför allt tycker jag att det blir väldigt svårt att tala om denna fråga rent generellt, eftersom olika arbeten skiljer sig så oerhört på olika typer av arbetsplatser. Jag känner till en massa olika yrken, där personalen är pigga och friska och där man faktiskt fortsätter arbeta efter pensionsåldern. Men, jag känner också till många yrkesverksamma som det är helt uteslutet att de flesta någonsin ens kommer att nå pensionsålder då de har yrken där kroppen tagit så mycket stryk att de inte ens orkar arbeta upp till pensionsålder.

Min pappas yrke till exempel. Han och hans ”gubbar” satt och diskuterade detta en dag. De har alla varit i byggbranschen i typ hela sina liv och de kunde knappt komma på några i deras bransch som hade uppnått pensionsålder. Vidare finns det några av ”gubbarna” som har så utslitna kroppar efter ett långt och hårt yrkesliv, att de inte klarar av att böja sig ned på morgonen för att ta på sig strumporna, utan de har behövt hjälp med detta av sina familjemedlemmar. Detta långt INNAN de ens uppnått pensionsålder.

Det är klart att man kan få förslitningsskador av mer stillasittande yrken, men jag tror det är extremt ovanligt att hela kroppen blir totalt utsliten innan 60 års ålder i yrken där man har mer administrativa tjänster, till exempel. Att man då jämställer pensionsålder mellan dessa olika yrkesgrupper tycker jag är jävligt oförskämt, för att uttrycka mig på ”ren svenska”. Det visar att man inte alls har någon insikt i andra människors problematik på olika arbetsplatser.

Nej, jag anser att man måste se över olika arbetsgruppers utslitningar på kroppen och på så sätt ha en individuell pensionsålder, beroende på yrke, eller helt enkelt sänka pensionsåldern, så att de som inte orkar med det, kan ta ut sin pension i rimlig tid och de som orkar, frivilligt kan fortsätta, även om det senare alternativet blir svårare att genomföra av ekonomiska skäl.

Jag tycker man måste se till verkligheten för de personer man diskuterar och inte alltid utgå från sig själv, för att man själv inte känner sig utsliten av att sitta på en stol på Rosenbad och fatta viktiga beslut. All respekt för politikers uppdrag, men glöm för den skull inte de personer ni faktiskt representerar på era uppdrag.

Tillägg: Jag pratade precis med min pappa i telefonen om detta och han bekräftade nu att det endast är 4-5% inom byggnad som ens uppnår pensionsålder…!

Jobba till 75? Lätt för Reinfeldt att säga!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,