Utan Internet har jag försmäktat i denna grymma värld

Så här ville jag göra med min dator när jag inte kom in på Internet…

En så förbaskat sugig helg! Först var det feber och en massa annat som gick emot mig. Sedan försvann Internet. Jag var först med att ringa Tele 2 och felanmäla och jag lovar att jag också varit den flitigaste kunden att ringa och klaga på att det inte gått igång.

Jag ska erkänna (även om det tar emot något just nu) att jag sällan haft problem med Tele 2. De gånger Internet har lagts ner, så har jag fått tillbaka det ganska snabbt. Men nu tog det alltså nästan 2 dygn. Eller okej, ett och ett halvt i alla fall.

Så här började mina första samtal till Tele 2:

-Ja hej, jag heter Fatou och ringde för en stund sedan, jag vet inte om det var dig jag pratade med då?

-Nej, det var nog någon annan, men vad kan jag hjälpa dig med?

Efter samtal typ 711 lät det i stället så här:

-Ja hej, jag heter Fatou och ringde för en stund sedan, jag vet inte om det var dig jag pratade med då?

*Knappar in mitt nummer på sin dator*

-Eh, jo, du har pratat med mig igår en gång…

De allra sista samtalen lät så här:

-Ja hej, jag heter Fatou och ringde för en stund sedan, jag vet inte om det var dig jag pratade med då?

-Jo, du har ju ringt några gånger… och jag har tagit emot några av dina samtal… men vi har fortfarande inga besked att lämna om när Internet kommer igång igen…

Behöver jag nämna att mina samtal inte lät fullt lika uppskattade på slutet?

Utan Internet är helt okej, men då vill jag veta NÄR det kommer igång igen. Jag vill ha ett datum, en tid…

Fan, det sitter ju ett helt människoliv i min dator och på Internet. För att bryta tristessen åkte jag och Mabou ner på stan för att slå ihjäl några timmar. Det blev både käk och bio och en stunds strosande på stan.

Insåg att vi varken skulle kunna checka busstider eller bio innan vi drog. Att åka ner på stan och se bio utan att kunna kolla filmer eller busstider på nätet, ja, det är ungefär som en skraltig 150-åring utan rullator. Inget jag rekommenderar, med andra ord. Man är helt plötsligt lite lost ute i stora, vida världen!

När jag äntligen kom in på Internet hade jag etthundrasjuttio-nånting olästa mail. Min nyinköpta hund på Farmville för 30.000 spänn har sprungit sin kos. Både mina och Mabou ´s grödor har ruttnat. Kossorna skulle ha mjölkats för länge sen… Sedan undrar folk varför man behöver Internet? Döööh…?

Nåja, det tog mig tillbaka till minnen om hur mitt liv såg ut innan datorns och Internets intrång i det. Så jag gick och köpte gips och gipsfigurer som jag och Mabou kan pyssla med som vi gjorde på den gamla goda tiden. Naturligtvis funkade då Internet när vi kom hem…

Nåja, vi ska nog hinna göra gipsfigurer i alla fall!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Våfflor för hela slanten

Mitt nya våffeljärn

Med nya färska våfflor

Mitt våffeljärn är antagligen så nära i tid stenåldern, som det kan bli. Det var min farmors först. Sedan använde hon det tills det var uttjänt och började grädda ojämnt. Då tog min pappa det tills vidare. Sedan tyckte han också att det var uttjänt och skulle kasta det, men eftersom jag då inte hade något våffeljärn, så tog jag över det från pappa. Järnet gräddade visserligen ojämnt, men järnspikar vad goda våfflor det blev. Vi använde oss även av det på vår trippelbloggträff sommaren 2007. Det var jag, Helene och Vendettanbettan.

Härom veckan köpte jag ett nytt. Mitt härliga järn gräddade knappt några våfflor alls längre. Dessutom var det tungt, klumpigt och såg ut som något som blivit kvar från Stenåldern. Idag har vi ätit jättegoda våfflor från det nya järnet. Våfflor som har färg på BÃ…DA sidor!! Våfflor som får lite färg över huvudtaget. Men jag har ännu inte vågat kassera det gamla. Det har trots allt gett oss en hel del goda våfflor. I flera generationer dessutom!

bloglovin

Här finner du mig på Twitter; http://twitter.com/tonarsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,