Sugen på att bowla

IMG_8325Påsklovet är slut här i Stockholm och i morgon börjar en ny skolvecka för alla skolbarn. Mabou (11) har hunnit med mycket under lovet, bland annat basketcup i annan stad, basketträningar i det oändliga och han har lagt mycket tid med nya kompisar.

Bowling var inplanerat under lovet, men det blev inte av den här gången, å andra sidan finns det många kvällar och helger det finns möjlighet till det. När Mabou fyllde 11 i Februari så bjöd han med sig flera vänner på en bowlingkväll och han var väldigt nöjd med det! Jag tycker det är en toppen sysselsättning med bowling, då man gör något roligt tillsammans, samtidigt som det inte är särskilt ansträngande, utan man kan ändå prata och ha trevligt under tiden.

För något år sedan, jag tror det var när han fyllde 8 eller 9, så hade han bowlingkalas och det var han också nöjd med. Jag tycker också att bowling är en perfekt familjeaktivitet där alla kan vara med!

Vilka aktiviteter gör du helst med dina familjemedlemmar?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I-landsproblem

Jag har funderat på varför ”alla” stockholmare går runt med kaffemuggar överallt och tänkt att de helt enkelt inte tar sig tid att fika hemma.

Jag dricker inte kaffe, men varm choklad, så i somras när jag precis flyttat hit köpte jag en pappmugg choklad för att se om jag missat något, förutom att jag tycker det är dyrt. Jag kunde inte upptäcka något. Nu i snöiga vinterkylan testade jag igen och upptäckte att det faktiskt finns en poäng. Man håller värmen bra och slipper bli kall om händerna.

Det förklarar dock inte varför man dricker dessa varma drycker på bussar, stan och t-banan på sommaren… Nåja, det är kanske inte meningen att man ska begripa allt…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fryst läge när vintern kommer till Stockholm

Bilder och historier av Stockholms snökaos har du nog sett och hört nog av, men om du inte gjort det, så kommer det här inlägget också:

Jag skulle träffa en vän igår. Vi har haft kontakt på nätet i många olika sammanhang och i väldigt många år, men nu skulle vi alltså ses för första gången. Vi bokade upp ett möte för säkert en månad sedan och nu var det dags, vi skulle ta en lunch ihop och hinna prata en del.

Men så jobbade jag ju natt i förrgår och hade inte hunnit ställa om dygnet, trots att jag nu är ledig i några dagar och så var jag vaken länge i går natt och så lyckades jag med konststycket att försova mig till ett möte som skulle ha börjat klockan 11.30. Nåja, jag vaknade 11.25 och slängde iväg ett mess att jag var sen men skulle komma på stört. Slängde på mig kläder, borstade tänderna och drog några tag med hårborsten genom håret och så snabbt iväg. Högg tag i soppåsen på vägen ut.

När jag kom ut såg jag att det var SNÖ. Inte snö som i lite snöfall. Inte snö som i lite pudersnö. Jag menar SNÖ som i att hela omgivningen är VIT! Plumsade fram till sopnedkastet med snö upp till knäna. Sedan skulle jag ta mig till centrum. Det var ett enda långt plumsande. Det blev så tungt att jag stannade till ett par gånger, för att hämta andan, men medan jag plumsade tänkte jag på min vän som kanske satt och väntade på mig så jag plumsade vidare. När jag passerade busstorget innan centrum hörde jag en tjej stå och skrika upprört i sin mobil: ”MEN VADDÅ KOMMER INTE? MENAR DU ATT JAG LAGT EN TIMME PÅ ATT TA MIG HIT I DET HÄR VÄDRET OCH SÅ KOMMER DU INTE ENS…?!”

Samtidigt hör jag någon säga till någon som stod på en busshållplats: ”Det går inga bussar. Alla bussar är inställda!”

När jag kom in på vår mötesplats ser jag att jag fått ett meddelande från min vän att även hon har försovit sig och har punka på bildäcket. Hon föreslår att jag ska komma till henne i stället. Jag går ut för att se om någon T-bana går snart och precis när jag kommer ut hör jag ett anrop via högtalare: ”För närvarande är ALL trafik inställd!”

Vi bestämde att vi helt enkelt får ses en annan gång… Det var liksom inte meningen igår.

Jag ringde en annan vän för att kolla om hon ville käka lunch med mig i centrum och det ville hon. Medan jag väntade så gick jag runt och shoppade lite småsaker. När vi sen skulle ses gick jag ut och ställde mig där vi bestämt och PRECIS när jag står där, så rasar det ned en STOR snöhög från taket, rakt i mitt huvud. Det lät K-A-B-O-O-O-M när snömassan träffade marken. Där stod jag, helt vingelkantig. Snö över hela mig och snö i hela min handväska som inte var stängd. Jag kände efter och insåg att jag levde, men var som sagt ganska vingelkantig av den där snöhögen rakt i huvudet.

Efter käk och lite shopping så var det dags att dra hemåt. På väg hem var det fullt med bilar, bussar och en massa trafik som stod stilla för att en massa bilar, bussar och annan trafik kört i diket, fastnat eller åkt på snedden och inte kom vidare. Folk hjälptes åt, men allt verkade väldigt hmmm… kaotiskt.

På vägen hem mötte jag en kvinna av troligen asiatiskt ursprung som gick mitt på gatan och skrattade förtjust åt mig när hon hojtade: ”Det äl loligt! Det äl en gång i livet!”

Glädjen över snön hos henne gjorde mig på gott humör och jag önskar jag kunnat känna samma glädje och lycka över att plumsa runt i denna snö!

Så småningom kom barnen hem. Stackars Isa (19) som har en bit till sitt jobb (drygt en timme) kom hem först efter fem (5) timmar, fast i trafiken!! Mabou (10) tog också en stund på sig, men då hade han också stannat och hjälpt polisen att knuffa bort några bilar från gatan. Efter att ha gjort så mycket samhällsnytta, så fick han förstås både varm choklad med vispgrädde och en bakelse när han kom hem. En hårt arbetande kille måste förstås ha något i magen också, för att inte tala om lite omtanke och kärlek!

Jag, som infödd Norrlänning brukar skratta lite åt Stockholmarna när det snöar och de kallar det ”snökaos”, men igår är jag nog benägen att hålla med då det snöat rejält. Å andra sidan vet jag inte om själva snön gjorde mest skada, eller det faktum att man är så ovan att hantera den här nere?

Hur som helst hoppas jag på lite mindre snö framöver, så inte hela stan stannar.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Guldkant på vardagen

I går när jag sovit klart (några få timmar) efter olyckan på väg hem från jobbet, så åkte jag till stan för att träffa en före detta kollega. Vi hade bestämt att ses på restaurang Akkurat på Söder. Det blev många timmar av prat. Jobb, privatliv, problem och lösningar.

Men inte bara det. Vi hann med att äta musslor som var helt gudomliga. För mig blev det en Moules Mariniere.

Till efterrätt tog jag en Mjölkchokladbrûlée med yoghurtglass som verkligen blev grädden på moset.

Jag har varit inne flera gånger på Akkurat i mitt dåvarande jobb, men jag har aldrig tidigare käkat där, men jag kan lova att det inte blir sista gången, för det var trevlig miljö, otroligt fin service och ruggigt gott att käka där. Akkurat är omtalat för sina musslor och även sitt öl. Ölet hoppade jag över eftersom jag inte dricker öl, men att de serverade cola på liten glasflaska var en extra guldstjärna i kanten. Även om det inte var huvudpunkten för gårdagskvällen, så var det en klar stämningshöjare med käket. Sällskapet är toppen och jag räknar honom till en av mina bästa och finaste vänner, även om vi inte ses allt för ofta! Ibland är livet extra härligt att leva!!

När jag senare kom hem (lite senare än planerat) så hade jag och Mabou lite Onsdagsmys tillsamman. I dag åker jag iväg med båten på One Love Cruise med minst två av mina tre tjejer och det kommer bli härligt, det är jag övertygad om. Mabou får roa sig med mormor i två dygn medan vi andra åker till Tallin och så får vi hoppas att jag kommer hem med någon överraskning till min lilla prins. Mina sällskap igår var manliga och på alla sätt och vis toppen!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ond bråd död till dig som snodde min ögonsten

Min kära cykel, även kallad Gamla Bettan har hängt med mig i många år. Hon har fått agera ambulans genom att hämta sjuka barn, taxi, akututryckare vid diverse nödsituationer, transportör av både mig och en massa ungar och inte minst vid alla mina inhandlingar av mat, saker, möbler och mycket, mycket annat. Sällan har jag köpt något som inte kunnat hänga med på Gamla Bettan och jag tror aldrig jag ägt en ägodel som underlättat min körkortslösa vardag så mycket. Faktum är att Gamla Bettan har varit till så stor hjälp att jag aldrig ens har tagit henne för given.

Minst varje vecka har jag konstaterat att jag har mycket hjälp av min cykel och känt tacksamhet över det och minst varje vecka har jag tänkt tanken att det är underbart att hon inte blivit stulen. Den gamla, gröna barnsadeln som både flickorna suttit i och så småningom även Mabou satt i har fått sitta kvar. Ja, den har varken stått för någon säkerhet eller skönhet och döttrarna har bönat och bett att jag ska ta bort barnsadeln för att den ser så risig ut. ”OVER MY DEAD BODY”, har jag svarat!! Eftersom barnsadeln har flera funktionella poäng. Dels har den varit fantastisk att packa i. Den hade perfekt utformning för att ställa ned en papperskasse full av mat i, utan att välta, dels så gjorde den gamla skruttiga barnsadeln att min cykel i en första anblick blev mycket mindre åtråvärd än om den saknat barnsadel eller helt enkelt haft en ny och fin barnsadel. Det tredje skälet är att man inte vid en första anblick kunde uppfatta hur gediget och kraftfullt låset var eller om det helt enkelt var väldigt lättforcerat.

Eftersom jag har bott i Uppsala tills nu i sommar och Uppsala inte bara är en cykelstad av stora mått, så är det också en storstad för just cykelstölder. Gamla Bettan, med sin väderbitna, slitna barnsadel är i sanning den enda cykel jag inte blivit bestulen på och då har jag ändå ägt den i 10-11 år.

Men sedan helgen är min tid med Gamla Bettan över. Någon som har svårt att skilja på ”ditt” och ”mitt” tog över vårdnaden av Gamla Bettan. Någon som tror att en cykel är en cykel och inte mer än så. Jag är säker på att Gamla Bettan gav tjuven en åktur h*n aldrig kommer att glömma!! Att jag skulle lyckas behålla den i 10-11 år i cykelstöldernas Mecka Uppsala och sedan bli av med min skönhet här i Stockholm efter bara någon månad, hade jag aldrig kunnat drömma om!! Men så är det!

Nu har jag varit och köpt en cykelkorg till den andra cykeln. Ja, det är inte min cykel egentligen, utan min mammas, men eftersom hon lånade ut den så snällt till mig efter cykelstölden, så tog jag min relation till hennes cykel ett steg längre och skaffade mig gemensam vårdnad av den. Säg inget till morsan bara, för hon går i godan ro och tror att jag bara lånat den tillfälligt. Så är det alltså inte. Nu är den min, i alla fall på halvtid. Minst. Den har fått en cykelkorg och innan jag har pimpat den färdigt så kommer den att ha en eller två cykelkorgar till och även ordentliga handtag som man kan hänga matpåsar på, så de slipper glida av.

Ett farväl till Gamla Bettan och en ny cykelvän har gjort entré i mitt liv. Till dig som tagit Gamla Bettan: Må ond bråd död hemsöka dig för resten av ditt liv. Amen.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Buda hem en klänning för välgörenhet

Mercedes Benz Fashion Week hade en modevisning igår för AMREF (African Medical and Research Foundation)  Bilder kan du se HÄR!
Det är tio av Sveriges främsta designers som gjort varsin klänning för AMREF´s kamp att minska mödradödligheten i Afrika. Nu kan man buda hem en klänning designad av Ida Sjöstedt, byMalina, Valerie, Mayla, Anna Ekre, Camilla Norrback, Bea Szenfeld, Behnaz Aram och Mårten Andreasson, Thalia eller Daniel Adams-Ray från Lagom Studios.


HÄR ligger auktionen.


Du kan också kan gå och kika på dom i Mood-Gallerian fram till på onsdag. HÄR kan du läsa mer om projektet.
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

För dig som vill dansa i höst

Höstens dancehallkurser för Blackout DanceCompany börjar närma sig. Om du är intresserad av att veta priser, tider, bjuda in vänner till info, plats och annat så kolla in DETTA event på Facebook. All info finns också på Blackout´s hemsida som du kan finna HÄR!

Blackout är uppbyggt som affischen ovan visar. Uppifrån:

Blackout Twinz = Binta och Vendela som också är grundare av Blackout.

Blackout DanceCrew = Binta, Vendela och Mathilde utgör denna del av Blackout Family.

Rebound = Binta´s elever på elitnivå

Reswag = Binta´s och Vendela´s allra yngsta elever i specialgrupp

Revolution = Vendela´s elever på elitnivå

För Rebound och Revolution görs en gemensam audition varje höst. Man får då söka in för att vara kvar i sin grupp eller söka in som ny medlem. I Rebound och Revolution kommer de bästa dansarna in, eller de som Binta och Vendela anser har bästa talang och utgångsläge för att utvecklas till professionella dansare. Dessa grupper är endast avsedda för de som verkligen vill satsa hårt på dansen och ha möjlighet att komma långt. Rebound och Revolution och i viss mån även Reswag bokas även för många uppträdanden, musikvideon och olika shower.

På det nedersta trappsteget på affischen är det alla elever som är intresserade av att lära sig eller förbättra sin dans i Dancehall, från nybörjarnivå till mer avancerad. Det är alltså dessa klasser som man nu kan anmäla sig till och de vänder sig till alla från de som vill lära sig dansa för motionens och rörelsernas skull, till att utvecklas till högre nivåer.

Tillsammans bildar alla elever och lärare som dansar för Blackout en gemensamhet: Blackout Family som handlar om kärlek, tillhörighet, positiva vibbar och en gemenskap i dancehallen! Två av Blackout Family´s shower:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

SL-kortet som fick det att vända

Som jag skrivit om många gånger i min blogg, så kommer jag nog i själ och hjärta alltid att känna mig som en Norrlänning, trots mina 26 års boende i Uppsala.

Sedan ett par månader tillbaka bor jag nu i alla fall utanför Stockholm och eftersom jag har tillbringat så många somrar i mitt liv i olika delar av Stockholm så har jag nog hittills känt mig mest som en turist under sommaren. Tills i Lördags.

Nu har jag jobbat på några veckor, Mabou har börjat i skolan och vi börjar komma in i något av en vardagslunk. Hittills när jag besökt Stockholm och åkt kommunalt, har jag köpt remsor som betalning men i Lördags köpte jag mitt första SL-månadskort. Mabou och jag var runt på en rejäl runda med bussar, T-banor och bussar igen, så i Lördags slapp jag för första gången begränsa mitt åkande för att det skulle ta för många stämplar på remsan eller för att tiden på remsan skulle ta slut. Och för första gången kände jag mig som… nej, inte en Stockholmare, men i alla fall en Stockholms-bo!

Hej Stockholm! Jag är här för att stanna nu! 🙂

Vad får dig att känna dig som en Uppsalabo/Stockholmsbo/Sigtunabo/Malmöbo eller var-du-nu-bor-någonstans?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jimmy Cliff på Gröna Lund

Det finns konserter och så finns det KONSERTER!! Det finns artister och så finns det ARTISTER!! Fattar ni vad jag menar?

Jag kan villigt erkänna att även om jag inser Jimmy Cliff´s storhet för reggaen som en av de allra första stora utanför Jamaica och även om jag kan sjunga med i flera av hans låtar och även om jag inser det stora genombrottet för reggaemusiken i och med filmen The harder they come med just Jimmy Cliff, så har han inte varit en av mina största favoriter.

Men LORD HAVE MERCY, vilken röst den mannen fortfarande besitter och vilken enorm scennärvaro, vilken show han bjöd på och vad han bjöd på sig själv!! Inte nog med det, han ”lekte” med publiken och han lyckades med något jag aldrig sett en artist lyckas med under en show: han visade på stor intelligens och hela konserten genomströmmades av en stor portion humor.

Han höll igång i nära på två timmar och det var verkligen ös och högt tempo hela tiden och det blev aldrig tråkigt.

Låter jag helt lyrisk? Det kan bero på att jag är det! Jag har sett så enormt många reggaekonserter genom åren och de senaste åren har jag sett många av de ”avdankade gubbarna”. Jodå, de flesta håller måttet skapligt och ger en härlig stund av nostalgi och glädje över den härliga musiken, men den här konserten skiljer sig åt markant. På hans energi kunde man tro att det är hans allra första konsert, även om hans erfarenhet och rutin avslöjade att han hållit på i många år och kan sin sak. Att gå in med den energin med så många år bakom sig och med den aktningsvärda åldern 64 år, tog verkligen konserten ett steg högre än de flesta artister han skulle kunna jämföras med.

Scennärvaron var verkligen slående och på det sättet kan man inte tro att han mött så många människor från olika scener runt om i världen, som han har. Jimmy Cliff visade i går kväll att han är en legend som man fortfarande kan räkna med och om jag vore reggaearrangör så vet jag vem min första bokning skulle vara… Vem behöver se andra stjärnor, när Jimmy med band lyser klarast av dem alla?

Självklart spelade han Many rivers to cross, You can get it if you really want, I can se clearly now, The harder they come och alla andra klassiska låtar vi förknippar Jimmy Cliff med och han hade en fin blandning. Han gjorde ett uppskattat och humoristiskt ”avslut” med låten ”One more” där han drog med publiken, vilket innebar att när han klev av scenen så låg orden redan i våra munnar: ”One more” och han gav en till… och klev av och kom tillbaka och gav en till… och en till… Jag tror han blev inropad fyra eller fem gånger och jag har aldrig varit på en konsert där inropen varit så många och artisten faktiskt kom tillbaka igen och igen och igen… Absolut sista låten var en härlig flirt till publiken med Wonderful world Beautiful people, en låt han sägs ha skrivit efter att ha inspirerats av en turné i Brasilien i slutet av 60-talet.

Extra plus för oss ”moralmorsor” som inte är så förtjusta i många reggaeartisters uppmaning om att ”röka på” eller någon låt med förskönande drogpropaganda. Inte ett ord om detta hörde jag och det är jag tacksam för! Big up to Jimmy Cliff for that!

Två korta, skakiga klipp var allt jag fick ihop, då jag glömt ladda kameran, så batterierna nästan tog slut.

Behöver jag säga att mitt betyg på gårdagens konsert var en klockren högsta poängare? Det blir, utan minsta tvekan fem Afrika av fem möjliga! Om alla konserter och artister lyckades hålla denna kvalité, så skulle det vara ett sant nöje att alltid gå på konsert!!

Kvällen var slut, Grönan är ett härligt ställe att gå på konsert på. Jag älskar utomhusscener i den svenska sommaren och på Gröna Lund blir stämningen lätt familjär och trevlig då många barnfamiljer brukar komma till konserterna.

På väg ut från Gröna Lund lyckades vi springa på flera gamla vänner från Gambia som jag inte träffat på riktigt många år. Det blev många glada skratt och vi stannade en bra stund och pratade och jag fick en väldigt fin och vänskaplig komplimang av en gammal god vän. Jag frågade om han hade haft trevligt på konserten och njutit av den och han svarade: ”Ja, det var jättetrevligt, men ännu roligare att äntligen träffa dig igen!” Det blev några minnen, glada skratt, utväxlande av telefonnummer och prat om gemensamma vänner, innan vi gick åt varsitt håll.

Isabelle och mamma efter konserten

Min dag började riktigt kass. Allt gick emot mig igår, men avslutet slår allt och jag kunde gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna. Tacksamhet!

Hela filmen: The Harder They Come

Jimmy Cliff´s hemsida

Jimmy Cliff på Facebook

Jimmy Cliff på Twitter

Uppdateringar: Kulturbloggen har också bloggat om konserten HÄR!

Så här tyckte Jimmy Cliff själv om konserten på Gröna Lund igår:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det ska visst vara vitt och guld i år

I onsdags åkte jag och Mabou ut till stugan till mamma. Det blev mycket senare än vad vi planerat, men till slut så var vi på väg i alla fall. Väl där ordnade mamma jättegod mat till oss. Jo, hon skämmer alltid bort oss med god mat. God mat innebar den här gången mandelpotatis, renskav, sås och grönsaker till. Hon gillar ju att göra oanständigheter i min mun, det har jag ju berättat om tidigare…! 😉

Hur som helst, maten var kanon! Vi sov kvar i stugan och även om jag är livrädd för både mygg och fästingar var gång jag sätter min fot där, så är det trevligt och härligt att vara där ute i ”skogen” i alla fall korta stunder. Om inte annat är det fint att träffa mamma.

Apropå myggorna, ja. Det här låter säkert för otroligt för att vara sant, men faktum är att jag är övertygad om att dessa myggor sitter där och väntar tills jag ska komma på besök, sedan kommer de och liksom överfaller mig i stora svärmar. Det är i och för sig inte bara mig de attackerar, utan Mabou är minst lika utsatt. Mamma sitter där mitt bland oss andra och verkar inte få ett enda myggbett, medan vi får stora, svällande, kliande myggbett som nästan sitter på rad. Det är verkligen störande! Det är som en hel jäkla myggarmé sitter på givakt och väntar på att få börja ”skjuta” oss när vi kommer på besök.

Nåja, förutom dessa myggor hade vi det fint. Mabou och mammas stuggranne var och plockade en hel drös med blåbär och ett och annat smultron sprang vi på också.

Torsdag när vi vaknat och gjort oss klara, åkte jag och Mabou till Gamla stan. Det var lite tradition när mina flickor var små, att vi åkte dit varje sommar och strosade omkring och kikade i Gamla Stan, men det är en av många traditioner jag hade med flickorna, som jag tyvärr gjort avkall på. Men det är ju inte för sent att börja nu… Vi hade en härlig stund där och tog sen en promenad från Gamla stan till T-centralen. Vi käkade glass, tittade i affärer och strosade runt.

Mabou var upp på slottet och fotade högvakten. Han var dock väldigt besviken på att det var en kvinna, då han hävdade att kvinnor minsann inte kan försvara varken vår kung eller vårt land. Har jag närt en liten mansgris vid min barm, tro? Efter det följde en liten diskussion om kvinnligt v/s manligt och jämställdhet.

Det ska visst vara vitt i år…

Vi satt och vilade oss en stund på mynttorget och passade på att se oss omkring i omgivningen. Det är mycket aktivitet runt Gamla stan och förresten i hela centrala Stockholm under sommaren och det gillar jag. Atmosfären, myllret, alla språk från turister… Ja, det är riktig sommarkänsla för mig!

Sveriges Riksdag

En helt gyllene man satt och läste en helt gyllene bok på gågatan… Så det ska visst vara antingen vitt eller guld i år, konstaterar jag. 

Nåja, så småningom tog vi oss vidare och åkte till den skola Mabou ska börja i till hösten. Där blev vi väl mottagna och hann med en liten rundvandring i den stora, fina skolan. Till slut var vi ganska trötta och bestämde oss för att det var dags att åka hem…

Den här skylten tyckte jag var lite skön…

…tills jag såg undertexten…! Det var ju synd att de gjort det tillägget, annars hade man inte behövt oroa sig för sin ålderdom i alla fall! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,