Sorg

Jag tror att jag genom åren har hunnit blogga om i stort sett de flesta ämnen som finns och ofta har jag bloggat om samma ämnen flera gånger, ur olika perspektiv och vid olika tillfällen.

Ett ämne som jag har bloggat om ibland är sorg. Sorg och förluster, men jag kan inte komma på att jag bloggat om personlig sorg. Jag vet inte varför det har blivit så, men jag kan lova att det inte beror på att jag inte haft mina beskärda delar av sorg. Däremot så kanske det är så att jag känt den allt för personligt, för att dela med mig på bloggen av det. Nu vill jag dock dela med mig, på ett mer allmänt plan i alla fall.

Förra veckan fick vi besked om ett dödsfall. Det var inte någon som står oss väldigt nära, dock någon som vi har känt i väldigt många år och som jag alltid känt stor respekt för. Personen dog helt oförberett och alla blev chockade och förvånade. Det var inte alls väntat, då personen inte alls verkat sjuklig.

Igår fick jag besked om en annan person, som däremot står oss väldigt nära och att personen har fått cancer. Just den här personen känner jag att h*n drabbats av ganska många negativa besked de senaste åren. Cancer behöver ju idag inte alls vara dödligt och hur långt det har gått vet jag inte än, så jag ber en bön och håller tummarna…!

Till sist men inte minst, en annan person som verkligen står oss nära. Den här personen har vi känt till ett längre tag att h*n är sjuk, men inte hur illa det verkligen är. Igår fick jag då mina farhågor bekräftade. Läkarna kan inte göra mer än så och h*n har inte långt kvar…

Det sägs att en sorg kommer aldrig ensam och jag känner verkligen hur tätt inpå sorgerna duggar nu. Ibland blir sorg en del av livet, i alla fall för en kort stund. En kort stund som kan vara ett ögonblick eller en evighet, beroende på hur man ser det.

Jag har just nu lite svårt att tackla situationen. Det finns andra som måste tröstas. Det finns andra omkring mig som behöver stöd. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska räcka till…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,