Fånga dagen och släpp stressen

Fatou1sept09Jag känner mig väl till mods igen, efter en väldigt turbulent period. Mina vårar och försomrar är alltid extremt hektiska, liksom för många andra föräldrar. Det är avslutningar i skolor, med fritidsintressen, det är mycket med jobb och saker ska avslutas innan semestrar och ja, det är helt enkelt en väldigt hektisk period.

Nu när jag är medveten om att jag har en förhöjd känslighet så blir det så mycket lättare att tackla de här perioderna av hets. I år gjorde jag helt enkelt så att jag slog av på takten. Jag lät mig inte ryckas in i den här hetsen och stressen fullt ut.

Jag avbokade helt enkelt allt, även viktiga saker, under en veckas tid, förutom sonens skolavslutning, men ALLT annat. Jorden gick inte under för det och det var ju väldigt skönt att komma till insikt om. I stället landade jag i ett lugn igen och de där symptomen på att det gick för fort för att det skulle vara hälsosamt, trappade av snabbt och nu känns det fint igen! Jag är så glad att jag läste den där boken ”Drunkna inte i dina känslor, en överlevnadsbok för sensitivt begåvade”. Den har fått mig att komma till många insikter och det är många saker som verkligen hjälper mig i min vardag.

Jag vet mer hur jag ska hantera mitt inre kaos när det uppstår och jag känner att det faktiskt har gjort mig till en förbättrad människa. Jag har en acceptans jag inte hade tidigare (vilket ju inte är så konstigt, det är ju svårt att acceptera att man har andra förutsättningar, om man inte känner till varför man har det). Jag känner också att det gett mig ett större lugn, jag är tryggare i mig själv och ja, jag har faktiskt blivit en förändrad och förbättrad person. Det handlar ju inte om någon diagnos, utan ett personlighetsdrag som det är bra att man själv har lite kunskap om.

Jag tar ju in väldigt mycket intryck när jag gör något, vilket innebär att jag behöver mer tid på mig för att smälta alla intryck. Det är skönt att förstå det, för det gör att jag kan hantera något jag inte tidigare kände till att jag behövde hantera på ett särskilt sätt. 

Den senaste veckan har det hänt en massa andra roliga saker också som gör att jag verkligen känner ett lugn inom mig. Ett lugn och en glädje! Tänk vad livet kan vara fantastiskt! Precis framför våra ögon! Det gäller bara att öppna dem och ta emot glädjen och låta den fånga oss och njuta av det. Jag tror det gör att vi kan samla kraft, styrka och kärlek till att hjälpa oss genom våra olika kriser i livet. NJUT! Fånga dagen kan låta så klyschigt och det kanske det är. Men strunt i det. Fånga dagen och håll den där mätta känslan kvar så länge du kan.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Här håller jag hus mestadels nu för tiden

Det blir inte mycket skrivet i den här bloggen. Något inlägg ibland. Lite då och då. När andan faller på och jag inte kan låta bli, eller helt enkelt när jag har lite tid över. Mycket att göra är ett ledord för mig just nu. Däremot är inte ”mycket att göra” och ”jobbigt att göra” synonymt för mig i nuläget.

Det mesta jag gör tycker jag är riktigt roligt. Jag jobbar en del, är med familjen en del och så lägger jag ned massor av jobb på mitt lilla skötebarn, nämligen webbtidningen thegambia.nu Att det går riktigt bra för tidningen just nu, gör knappast saken sämre. HÄR kan du se hur det går just nu!! 🙂

Det är mycket att skriva, mycket texter att korrekturläsa, mycket planering som ska göras och ja, som sagt, det är ett helt fantastiskt projekt som jag aldrig trodde skulle bli så populärt eller som jag skulle gå in i med så mycket energi och entusiasm. Men så har det blivit och just nu ser jag inga som helst gränser i det fortsatta arbetet. Att skapa är roligt. Att skapa driver mig framåt. Att få positiv feedback ger mig glädje i livet och en energi att driva mina projekt ännu mer framåt.

Jag är grymt stolt över att ha grundat en webbtidning som är så pass framgångsrik och med så mycket kvalitativa artiklar som dessutom alltid innehåller ämnen jag är intresserad av. En webbtidning med så stort gensvar från våra läsare. Jag är grymt ödmjuk för alla som arbetar ideellt med projektet och jag hoppas att det blir en än mer spridd webbtidning i framtiden. Om du inte tröttnat på snön i vinter, så kan du kolla in DETTA!!

Påskliljor

Påskliljor

Idag är det påskafton och jag ska fira med familj och goda vänner. Jag hoppas att du som läser detta också får en GLAD PÅSK och en massa gott att äta. Njut av din extra ledighet, om du lyckats få lite av den varan också och tack för att du är en av några hundra som fortfarande läser här varje dag, trots att det publiceras något så sällan. Kanske blir det lite oftare nu? Vem vet? Jag lovar inget, jag skriver bara när jag hinner eller måste, för att få ur mig något jag inte kan hålla inne med. Tack! 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Frukosten är serverad

Jag har haft stressiga dagar med möten, möten, vardagsplock, IKEA-besök med möbelshopping, min fina Jai (21) och hennes sambo på besök och en massa, massa annat.

Vi har också haft minnesstund för Lamin och fler möten och fått en massa hjälp av brorsan med familj och Carina och KA. Ja, det har verkligen varit en maxad vecka och helg.

Lördag morgon fick jag en hemleverans med färsk frukost. Det var helt fantastiskt gott och underbart att få frukosten hemlevererad i en fin korg. Vi hade beställt för fem personer, men vi blev sju just den här morgonen, men frukosten både räckte och blev över fast vi var så många. Nutellan påminde barnen om våra frukostar i Gambia där de alltid äter nutella på brödet tapa lapa.

Själv blev jag mest imponerad av det mjuka brödet med pumpakärnor och även av det hårda, italienska (?) brödet som var sprött och knaprigt. Den färskpressade juicen var pricken över i. Det blev en bra början på en stressig och halvt hysterisk dag. Det är inte lätt när man är tidsoptimist och tror att allt går snabbare än det gör och dessutom är en massa människor med en massa olika viljor, takter och intressen. Men allt går, bara man stressar lite mer, typ…! 😉

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Blackout gives me a true Blackout

Blackout, min äldsta dotters dansgrupp är jävligt duktiga på att dansa och undervisa i dans. Det de är mindre duktiga på är att organisera sina resor. Det blir ALLTID kaos!!

Det började med att Vendela skulle resa till Jamaica den 8:e. Sedan kom Mathilde på att hon skulle hänga med. Och i sista stund kom Binta på att hon också skulle dra. I fredags (den 1/7) bestämde sig Binta och då kom Vendela på att de skulle åka tidigare. Det slutade med att de bestämde sig för att åka redan Söndag 3/7. De åkte och bokade om biljetterna. Binta bokade sin. Sedan åkte de och bokade om en gång till. Sedan strulade de så mycket på resebyrån att jag tänkte att de kanske skulle bli nekade att köpa biljetter alls…

Efter många om och men så var resan klar. Trodde vi. Då kom de på att Mathilde inte hade visum i USA (de åker via USA) och då hjälpte Vendela henne att söka det. Det ska sökas minst 72 timmar innan avresan. Och så stavade de fel på hennes namn. På kvällen gick Binta hem till Jai (mellansyster) och försökte övertala henne att byta resväska (Jai reser till Thailand om några dagar). Och blev kvar. I flera timmar. Hämtade hem en massa ”stulna” kläder som Jai tagit. Lånade i sin tur kläder…

Lördag skulle Binta ringa och åka runt och säga ”hej då” till alla släktingar. Sedan skulle alla tjejerna kompletteringshandla inför resan.

Sedan fick Mathilde ett mail om att ansökan om visum inte var komplett. Så de sökte igen. Den här gången med Binta ´s hjälp. Då insåg de att det var mindre än 24 timmar kvar till resan. Sedan har de packat, stressat, färgat hår, vaxat benen, packat igen…

Mathilde skulle hjälpa Binta med vaxningen Söndag morgon. Jag satt i köket, tjejerna i vardagsrummet. För varje ”ryck” Mathilde gjorde skrek Binta högt och från sitt hjärta. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns så många fula ord.

Då fick Mathilde veta att en kille hon känner skulle ha passerat USA till Karibien utan visum som de hållit kvar i USA 10 dagar och sedan skickat tillbaka till Sverige. Mathilde faller i gråt och får rådet att inte resa alls. Binta och Vendela hävdar att det bara är att ”chansa” och åka ändå, det är ingen ”big deal”. Allt är kaos.

Då upptäcker de att de redan skulle vara på Arlanda, men att chauffören inte dykt upp. Varpå Vendela ´s mamma erbjuder sig att köra dem. Det är bara det att bilen inte startar. Mitt i detta ringer Mathilde ´s syrra och berättar att man kan fixa visumet på Arlanda om man är där mer än två timmar innan avresa. Vilket redan hade passerat…

Jag ska börja kolla upp några ”Plan B” för att de ska ta sig till Arlanda och frågar Binta efter min mobil (som hon lånat) varpå Binta springer upp på övervåningen och kommer ner med ett stooort leende:

Vilken tur mamma, att du frågade efter din mobil, för när jag sprang upp, såg jag min plånbok med mina pengar och mitt visa-kort, annars hade jag åkt utan…

Isa, Blackout och Mabou knuffar bil…

Till slut rycker en granne in och hjälper till att starta upp bilen…

Jag fick inte plats, då bilen var till bredden fylld av tjejernas stora resväskor… Jo, de sitter alla där inne, bakom alla resväskor! 😀

Jag ringer senare Vendela ´s mamma och får veta att när de börjat kolla detta med visumet så visar det sig att Mathilde har, inte mindre än TRE beviljade visum. Hahahaha… Ja, till slut kommer de alltså i väg. Inte tack vare deras goda planering, dock. Jag hoppas de kommer hela vägen till slut. Nu ska jag sitta här med ångest och oro tills de är hemma igen. Inte blir det bättre av att Jai kommer att resa till Thailand snart heller, men av någon anledning så känns det som om hennes resa är LITE MER välplanerad och genomtänkt.

Välplanerade är inte riktigt Blackout ´s bästa kännetecken! Men det blir ju mycket mer spännande så! 😉

Ja, det vet ju i alla fall mina läsare nu…! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gambia 2011 Del: 14

Sista heldagen och väldigt mycket stress…

For English, click HERE!

Det här skulle bli vår sista heldag. Nästa dag var det avresedagen och jag ville inte planera in något annat den dagen än packning och städning. Den här dagen började därför tidigt, tidigt med att vi åkte in till Banjul (huvudstaden).

Infarten till Banjul

Jag lämnade F och pappa på Nefertiti i Banjul, så åkte jag och några kompisar och skulle uträtta några ärenden.

När vi var klara åkte vi till de andra på Nefertiti och käkade frukost. Här jag och Bamba. Vi käkade friterade bananpannkakor och lite annat som jag inte minns.

Stranden i Banjul

Sedan åkte vi in till marknaden och handlade presenter vi skulle ha med oss hem.

F gick direkt till sin sista arbetsdag, då hennes arbetsplats låg precis bredvid restaurangen där vi satt. Det här var hennes sista arbetsdag då hotellet hon arbetar på skulle stänga för säsongen.

Vi sprang runt som skållade råttor och försökte springa i kapp tiden. Även denna dag saknade jag barnen mycket. Det är lättare att handla i Banjul än i Serekunda på marknaden, då affärsägarna är lugnare och det är även lägre priser. Framför allt så börjar de på utgångspriser som det går snabbt att pruta ner till lämplig nivå, jämfört med marknaden i Serekunda där de börjar på skyhöga priser så du vet att du måste stå där en lååång stund för att komma ner till en lämplig prisnivå. När vi var klara i Banjul åkte vi till Serekunda och hälsade på några vänners familjer. Det blev ett nyttigt möte och även ett trevligt sådant. Bamba lämnade oss en stund för att åka till tandläkaren.

När vi gjort våra artighetsvisiter, kom vi på att vi inte fått tag på allt i Banjul så då blev det ändå en sväng in på Serekundas hysteriska marknad…

Till slut gav vi upp och så satte vi oss och drack läsk på Lana ´s i Serekunda. Bamba kom snart och mötte upp oss där.

Därefter hade vi bråttom, bråttom att åka till Mabou ´s farbror och toma (den han är döpt efter) i Kotu och hälsa på, då han bjudit in oss. I vanlig ordning fick pappa gå rundvandring i huset för att se hur bygget såg ut! 🙂

När vi skulle vidare därifrån ville jag åka direkt till Fansu och Jai, men då protesterade både pappa och de två vänner som var med oss. De var hungriga, så vi tog vägen förbi Amsterdam Dolphin och käkade först.

Efter det så skulle vi hem till Jai och Fansu och säga hej då och hämta min ena dress hos skräddaren nära dem i Kotu. Fansu var ute på jobb och Jai var på ett ngente (barndop), men de ringde efter henne, så hon kom hem för att säga hej då.

Vackra Jai. Jag är stolt över att ha namngivit min mellandotter efter en så vänlig, snäll, ståtlig och vacker kvinna.

Jag kommer att sakna henne!

Steven ringde under dagen, jag tror det var på förmiddagen och ville ta oss med till Gunjur igen, men vi hade så fullt upp att vi inte hann med det.

När vi åkte från Kotu så åkte vi direkt till Senegambia och tog en dricka och för att handla städgrejer. Vi träffade också en kompis som hängde med oss hem en stund.

När vi var i Senegambia så ringde Steven igen och sa att han ville ta med oss ut på kvällen då det var vår sista kväll. Jag förklarade att pappa var trött då vi stressat hela dagen och dessutom klivit upp så tidigt på morgonen. Steven sa att han kunde förstå att pappa var trött, men att han inte godtog det som svar från mig. Han sa att jag skulle åka hem och ”natta pappa” så skulle han skicka en bil att hämta upp mig när jag var klar.

Jag åkte hem med pappa och en vän, som åkte hem ganska snart. Pappa ville inte följa med ut då han var trött. Jag visste ju att F skulle jobba sin sista kväll och säkert komma hem sent. Jag gick och duschade och fixade mig, så ringde jag Steven som skickade en bil och ett par kompisar att hämta upp mig.

Vi var på Tavern ett tag, sedan åkte vi till Senegambia till en nattklubb där som jag inte minns vad den heter.

När vi åkte från Tavern så var klockan ganska mycket och jag konstaterade förvånat att jag inte var ett dugg trött (uteliv är annars inte riktigt min grej!) Steven och hans kompis ringde barnen i Sverige och pratade en del med Binta.

Jag saknade barnen jättemycket hela den här dagen också och tänkte inom mig att det på sätt och vis skulle bli rätt skönt att åka hem nästa dag. Om inte annat så för att få träffa och krama på barnen!

Vi fortsatte alltså rätt sent. Lamin, Demba ´s och F ´s bror var också med oss och vi hade riktigt roligt. Efter nattklubben som jag inte minns namnet på, gick vi till Chosaan där vi avslutade kvällen. Eller i alla fall jag. Klockan fyra på morgonen bestämde jag mig för att ge upp. Steven följde med och lämnade av mig hemma, men jag tror de andra fortsatte.

När jag till slut kom hem så konstaterade jag förvånat att jag fortfarande inte var det minsta trött. F hade kommit hem redan och jag låg och pratade med henne ett par timmar till. Det blev inte många timmars sömn den natten…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

S-T-R-E-S-S

Det är Lördag och det finns ett ord att sammanfatta denna vecka med: STRESS!! Jag har stressat på jobbet, stressat hemma och allt är som sagt bara stress just nu. Faktum är att jag varken hinner blogga, besvara kommentarer eller mail för tillfället.

Något ännu mer trist är att jag inte heller hinner med mina vänner av de som jag inte träffar naturligt i vardagen. Det är riktigt trist. Jag är övertygad om att det kommer att lugna ner sig framöver och att jag ska kunna arbeta mer strukturerat. Men som det ser ut just nu så funkar det inte.

Men allt har sin tid. Jag vet att min tid kommer.

På Tisdag har jag i alla fall bokat in en lunch med en kompis jag inte umgåtts med på 22 år. Jag tror vi sprungit på varandra av en slump ett par gånger under dessa 22 år, men vi har alltså inte umgåtts eller pratat ordentligt med varandra på 22 år!! Gissa om jag ser fram emot min lunch på Tisdag?!!

Just nu sprudlar jag av kraft, energi och ideér, så det känns som om det är lika bra att köra på, så länge jag känner den här powern.

Som sagt: jag vet att min tid kommer…!

I veckan som gick, eller egentligen de senaste två veckorna har min vardag varit stressig som sagt. I veckan beställde jag den där matkassen från Middax, som jag skrev om i ett blogginlägg. Jag ville testa om det var bra eller inte! Jag kunde inte ha beställt den mer lägligt!! Jag har sluppit springa och handla på väg hem efter jobbet och i stället kunna åka raka vägen hem, förutom den dag jag åkte iväg och storhandlade basvaror.

På kuppen har jag upptäckt att det gått åt väldigt lite matpengar under veckan, då jag lätt ”får med mig” annat än det jag planerat att handla, när jag går på affären!

Men det jag gillade allra bäst med att beställa dessa matkassar, förutom att de levererades hem (toppen för en person som jag som saknar både körkort och bil och som inte ens cyklar just nu i all denna snö!!) var nog alla nya ”middagstips”! Jag fick ju med ingredienser och recept till fem rätter och är det något jag saknar fantasi till så är det nog middagsmaten man äter till vardags. Det är bland det allra tråkigaste jag vet. Men nu fick jag alltså lite nya recept och dessutom anledning att provsmaka några råvaror som jag aldrig testat innan. Så här skriver företaget själv om sin tjänst:

”Vi är ett uppsalabaserat företag som
levererar matkassar direkt hem till dörren i hela uppsala län.
Tillsammans med våra receptutvecklare provlagar vi näringsrika och goda
maträtter varje vecka som vi har med i matkassen. Vardagen förenklas
för familjer och hushåll när man får 5 middagar för hela veckan
omsorgsfullt packad levererad till sin dörr.”

Om det är något jag tyckte mindre bra om så är det bristen på alternativ, Jag menar om man har någon i familjen som är allergisk eller inte tycker om en viss ingrediens, eller om man av religiösa skäl inte äter något specifikt, till exempel griskött, så kan det ju bli lite klurigt! Det hade varit bättre om man hade två matkassar man kan välja mellan, eller om man kunde föranmäla de ingredienser man vill vara utan, så tror jag att det skulle förenkla för många, även om det säkert innebär lite mer ”pyssel” för de som plockar i ordning och hanterar detta!

Kommer jag att beställa fler matkassar? De veckor jag vet att jag har väldigt fullt med jobb och väldigt lite fritid över att handla för, så är det absolut inte omöjligt!!

Testa kan man ju alltid göra! Mabou tyckte det var as-spännande att det kom någon och lämnade två kassar mat hemma hos oss i Söndags i alla fall! 😀

Idag blir det Stockholm och kalas för en skön kille som fyller tonåring i dag. Det ska också bli roligt! Grattis, grabben!!

Igår kväll var jag och Mabou ute och käkade tillsammans med min pappa. Därefter åkte vi hem och spelade Super Mario (fast på tv-spel, då) Det måste ju vara tidernas roligast spel, alla kategorier!!

Efter det käkade vi popcorn och kollade film. Det var ett toppen sätt att varva ner på efter den stressiga veckan!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Julfest och en snäll häxa

Jag, inför förr-förra årets julfest (guuud, så långt och fint mitt hår var!!)

Jag, inför förra årets julfest

Jag älskar julfest med jobbet! Dels är det jättekul att träffa alla kollegor i ett annat sammanhang än på jobbet, utan arbetskläder och när alla är på bra humör, hinner prata till punkt utan att en massa arbetsuppgifter stressar en.

Dels är jag också förtjust i mycket som bjuds på julbordet. Det går alltid att hitta några favoriter!

I kväll är det dags igen. Jag ser fram emot det, förstås, men känner inte riktigt samma glädje som jag brukar. Inte för att jag tror det är något fel på julfesten (har hört ryktas om att den är kanonbra planerad), utan mest för att jag börjar känna lite stress inför resan.

Jag har fortfarande en hel del städning kvar och en heeel del tvätt. Framför allt har jag inte ens påbörjat min och Mabou ´s packningar…!

Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig, vilket jag alltid haft koll på flera dagar innan julfesten, tidigare år.

Men, men… Det blir absolut ett trevligt avbrott i alla mina stora projekt här hemma, med städ och packning!

Söta Häxan var så gullig så hon erbjöd sig att köra hennes dotter och Mabou till ett kalas de är på, vilket ger mig lite mer tidsfrist när det gäller all röjning här hemma! Ibland är sådana där erbjudanden GULD värt!! TUSEN TACK, HÄXAN!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Reggaefestivalen mest i ord

Vendelas mamma, Mathildes mamma, Aida, Hareg och Mabou

Igår var en helt hysterisk dag. Först skulle jag städa och tvätta här hemma, eftersom jag ville få ordning en del innan mina gäster skulle komma. Då kom Binta mer eller mindre nedrusande och sa att vi var tvungna att åka ner till festivalområdet och hämta ut våra band, då vi blev medbjudna som anhöriga, eftersom tjejerna ska uppträda.

Tydligen skulle alla vi mammor vara där personligen för att hämta ut grejerna. Först och främst så skulle vi alla mötas vid stationen i Uppsala. Därefter tog vi tre mammor; Vendelas mamma, Mathildes mamma och jag som är Binta ´s mamma, bilen till festivalområdet. Tjejerna och Mabou tog blå tåget som utgår från stationen.

När vi mammor kom fram till festivalområdet så fick vi vänta ett bra tag på tjejerna, men när de väl kom så skulle vi snabbt gå och hämta ut våra band, för att åka hem igen och fortsätta stressa med allt. Trodde vi.

Först ställde vi oss i kön där det stod ”artister”. Vi väntade. Och väntade. Efter en lååång stund, så hade någon tid att ta hand om oss och meddelade då att skylten satt på fel ställe och att vi alltså stod i fel kö…

Vi ställde oss i den kö vi blev anvisade och väntade en lååång stund. Igen. Nu var vi alla väldigt stressade då alla hade mycket inplanerat för dagen. När vi äntligen kom fram, så det blev vår tur i kön, så visade det sig att våra namn hade missats att läggas in… Det börjades ringas hit och dit om vartannat och till slut fick man tag på rätt person, som fick tag på rätt person, som bad oss återkomma om 10 minuter.

Vi satte oss i gräset och bara väntade… När vi så ringde igen och så fick vi bekräftat att det var en person på väg att komma och hjälpa oss lösa det hela.

Vi väntade och väntade. Till slut kom personen som skulle hjälpa oss och det visade sig då att artistbanden var slut och de nya skulle dröja innan de kom…

Man löste det hela genom att ge oss gästband, då vi inte har något behov av något annat förrän ikväll, då man lovat oss lösa problemet!

Tillbaka till stationen, hämtade upp ”Gamla Bettan”, in älskade cykel. Hem och slänga in tvätt, hänga tvätt, dammsuga, bädda rent i sängar, blogga, röja, slänga i mig en smörgås…

När hemmet började se ut som en uppröjd krigszon, i alla fall till de största delarna, så vällde det in ungdomar. Det var Binta med hela Zumbas på fyra tjejer (Aida, Vendela, Mathilde och Binta själv), sen kom Isa med sina kompisar och även Jai och Mabou… Sen kom min mamma på besök och huset var fullt.

På en kvart låg åter kläder runtslängda, glas framtagna, löshår, plattänger, hårborstar och fullt-med-grejer-som-jag-inte-ens-kommer-ihåg.

Tjejerna danstränade och fixade sig och till slut kom i alla fall jag, mamma och Mabou iväg…

Väl på festivalen så hade vi supertrevligt! Vi träffade en hel del vänner och bekanta under kvällen, käkade gott och lyssnade på skön musik. Vi hann också fira Isatou, som fyller 16 år idag.

Flera bloggläsare kom också fram och gav sig till känna under festivalen och det är lustigt när folk känner igen en och man själv inte känner igen… Lite underlig känsla. Hur som helst, så fotade jag en del som ville vara med i bloggen också och måste tyvärr informera att flera av mina bilder helt enkelt inte fanns med i kameran när jag väl kom hem och förde över bilderna… Trist, men så är det med tekniken ibland.

Det var en hel del bilder som försvann igår, även på mig och barnen och det var trist, men det kommer säkert nya chanser…

På väg hem upptäckte jag att jag förlorat cykelnycklarna. Jag letade och letade och letade… När vi hade gett upp om att finna dem igen så såg mamsen att det glänste till mellan cyklarna, trots att det var gräs och väldigt mörkt där cyklarna stod och glatt kunde vi konstatera att det var cykelnycklarna…

Stämningen på festivalen var i stort väldigt god och trevlig. Första dagen på reggaefestivalen är avklarad och jag ser nu fram emot dag två! Framför allt Bintas och Zumbas uppträdande på lilla scenen klockan 22. 15. Håller tummarna för att jag kan bidra med lite roliga bilder och filmsnuttar efter kvällens festivalande…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Att prioritera sin tid…

appeltradashx

Jag får ofta frågan hur jag egentligen HINNER med allt! Ja, det undrar jag också. Men om sanningen ska fram så ”softar” jag rätt mycket faktiskt. Jag är en sån där antingen eller, eller 100 %, som min mamma brukar kalla mig för.

En sådan som ger ganska mycket när jag ger.

Jag stressar ganska mycket när jag är på g. Jag cyklar väldigt snabbt till jobbet, jag gör oftast flera saker samtidigt. När jag sitter vid datorn så har jag oftast 8-10 sidor öppna. Samtidigt. När jag städar toaletten, så håller jag ofta på med matlagning, rensa garderoben, städa sovrummet. Samtidigt.

Men när jag slappar så slappar jag. Ganska rejält. Mitt bästa sätt att slappa är att lyssna på mina eviga ljudböcker. Ett annat sätt är att lägga mig i ett skönt bad. Ännu ett sätt är att blogga. Jag varvar ner medan jag bloggar. Det är ett sätt för mig att återhämta mig och det är en ren njutning för mig.

Visst har jag många grejer på gång, det kan jag inte neka till. Men samtidigt så ser jag alltid till att hitta andningshål i tillvaron.

Däremot så undrar jag hur andra människor hinner med saker. Saker som jag absolut inte hinner med.

Så i slutänden handlar det väl helt enkelt väldigt mycket om prioritering.

Vad får dig att återhämta dig och slappna av?

barnhandmedsmultronashx

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

På fredag är det nio veckor som jag har gått min utbildning i Stockholm. Med långa dagar och pendling. Utbildningen har varit toppen och visst har jag en hel del med mig. På fredag är den dock slut. Jag ser enormt mycket fram emot det, eftersom utbildningen inte bara har varit rolig, utan faktiskt också tagit mitt liv ifrån mig fullständigt!!

Tonårsdöttrarna är uuuurtrötta på att hämta, lämna, ta emot och passa lillebror. Jag förstår dem. I de tyngsta stunder har jag försökt uppmuntra både mig och dem med att det är bra för oss alla i det långa loppet. De har låtit måttligt övertygade om det…

Visserligen startar jag en ny utbildning på måndag redan. Den håller på i åtta veckor till. Skillnaden blir ändå enorm eftersom det är en utbildning inom högskolan och innebär att det är extremt lite schemalagd tid, även om jag får jobba häcken av mig i åtta veckor till, så kan jag ändå lägga upp min tid på ett helt annat sätt!!

I går var tonårsdöttrarna på väg att strejka. Ingen var intresserad av att passa lillebror. Till slut gick det med lite övertalning… Nu är strejken ett faktum. Det är tre dagar kvar av den här utbildningen och de bara totalvägrar! En kollega har lovat gripa in. Hon hämtar Mabou på fritids i morgon och tar dessutom med honom till sina föräldrars bondgård. Gissa vem som är nöjd? Mabou, systrarna och jag. Det är två dagar till att lösa. Har jag tur kanske jag hinner hem efter avslutningen på fredag innan fritids stänger. Har jag tur så kan jag skaffa mig ett liv igen efter Fredag.

Har jag riktigt tur så kan jag få tid över att städa upp här hemma igen, efter fredag. Har jag riktigt tur så hinner jag göra annat än att komma hem och sova och duscha efter fredag.

Utbildning med hela sin uppenbarelse, men nu längtar jag efter att få vara lite mamma också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,