Det ska visst vara vitt och guld i år

I onsdags åkte jag och Mabou ut till stugan till mamma. Det blev mycket senare än vad vi planerat, men till slut så var vi på väg i alla fall. Väl där ordnade mamma jättegod mat till oss. Jo, hon skämmer alltid bort oss med god mat. God mat innebar den här gången mandelpotatis, renskav, sås och grönsaker till. Hon gillar ju att göra oanständigheter i min mun, det har jag ju berättat om tidigare…! 😉

Hur som helst, maten var kanon! Vi sov kvar i stugan och även om jag är livrädd för både mygg och fästingar var gång jag sätter min fot där, så är det trevligt och härligt att vara där ute i ”skogen” i alla fall korta stunder. Om inte annat är det fint att träffa mamma.

Apropå myggorna, ja. Det här låter säkert för otroligt för att vara sant, men faktum är att jag är övertygad om att dessa myggor sitter där och väntar tills jag ska komma på besök, sedan kommer de och liksom överfaller mig i stora svärmar. Det är i och för sig inte bara mig de attackerar, utan Mabou är minst lika utsatt. Mamma sitter där mitt bland oss andra och verkar inte få ett enda myggbett, medan vi får stora, svällande, kliande myggbett som nästan sitter på rad. Det är verkligen störande! Det är som en hel jäkla myggarmé sitter på givakt och väntar på att få börja ”skjuta” oss när vi kommer på besök.

Nåja, förutom dessa myggor hade vi det fint. Mabou och mammas stuggranne var och plockade en hel drös med blåbär och ett och annat smultron sprang vi på också.

Torsdag när vi vaknat och gjort oss klara, åkte jag och Mabou till Gamla stan. Det var lite tradition när mina flickor var små, att vi åkte dit varje sommar och strosade omkring och kikade i Gamla Stan, men det är en av många traditioner jag hade med flickorna, som jag tyvärr gjort avkall på. Men det är ju inte för sent att börja nu… Vi hade en härlig stund där och tog sen en promenad från Gamla stan till T-centralen. Vi käkade glass, tittade i affärer och strosade runt.

Mabou var upp på slottet och fotade högvakten. Han var dock väldigt besviken på att det var en kvinna, då han hävdade att kvinnor minsann inte kan försvara varken vår kung eller vårt land. Har jag närt en liten mansgris vid min barm, tro? Efter det följde en liten diskussion om kvinnligt v/s manligt och jämställdhet.

Det ska visst vara vitt i år…

Vi satt och vilade oss en stund på mynttorget och passade på att se oss omkring i omgivningen. Det är mycket aktivitet runt Gamla stan och förresten i hela centrala Stockholm under sommaren och det gillar jag. Atmosfären, myllret, alla språk från turister… Ja, det är riktig sommarkänsla för mig!

Sveriges Riksdag

En helt gyllene man satt och läste en helt gyllene bok på gågatan… Så det ska visst vara antingen vitt eller guld i år, konstaterar jag. 

Nåja, så småningom tog vi oss vidare och åkte till den skola Mabou ska börja i till hösten. Där blev vi väl mottagna och hann med en liten rundvandring i den stora, fina skolan. Till slut var vi ganska trötta och bestämde oss för att det var dags att åka hem…

Den här skylten tyckte jag var lite skön…

…tills jag såg undertexten…! Det var ju synd att de gjort det tillägget, annars hade man inte behövt oroa sig för sin ålderdom i alla fall! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tomtar på loftet, eller gastar som gastar…

I helgen när vi har varit i den där mysiga stugan utanför Falun, så kom vi, kanske inte helt otippat, en natt in på det där med spöken och gastar. Själv är jag helt övertygad om att det finns spöken, andar och en massa andra osynliga väsen. Lika övertygad var dock inte mina vänner…

En av killarna hävdade till exempel att om man HÖR fotsteg när de går på taket/andra våningen/vinden så borde man ju också krocka med dem, när de flyger omkring överallt… Hmmm… det där blev ju något för mig att bita i. Så jag hävdade att de kanske flyger vågrätt och då kanske de förlorar tyngden, men om de går lodrätt så hör man steg och allt… Jag känner dock just nu att min teori inte riktigt håller… (jag erkänner det i alla fall… 😉 )

Nu har jag dock funderat en stund till och ändrar härmed min teori. Nu tror jag att det kan vara så att de är fullt synliga och har normal tyngd när man inte ser dem, d.v.s. när de är i ett annat rum. När de är omkring en i stället så blir de tyngdlösa och osynliga. Det är därför det ibland faktiskt händer att man råkar se en skymt av ett spöke/ande på ett foto eller i en spegel. Växlingen har liksom funkat med lite fördröjning! Är ni med? Ja, för annars skulle vi ju ständigt bli trampade på tårna, få ett spöke i knä, börja trängas med en massa spöken vid spisen etc.

En annan sak med dessa spöken och gastar är att jag tror inte alla blir ett, utan bara de som liksom inte gått vidare med någon ro i kroppen… jag tror inte heller alla spöken är elaka, utan en del är snälla och en del är det inte. Däremot har jag ingen lust att springa på ett spöke på väg till utedasset, ensam, mitt i natten, oavsett om det är snällt eller ej…

Så, nu har jag, en gång för alla löst den stora spökgåtan. Eller…?

Vidskeplig? Jag? Inte en chans, däremot verkar det ju dumt att ta risker… *spottar tre gånger över axeln, även om det inte var en svart katt som korsade vägen, man vet ju aldrig helt säkert? Han kanske bara tonat pälsen och egentligen är svart…?*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,