Posts Tagged ‘sundsvall’

Veckans Radiokåseri: Bröllop

Min bror Fredrik och hans nyblivna fru Frida: Frid och Fred

Mina tre döttrar under vigselakten

Alla fyra barn, döttrarna färgkoordinerade även här

Ja, dagens radiokåseri av mig, handlar, som ni kanske listat ut av bilderna ovan, om bröllopet vi var på i somras. Du kan lyssna på kåseriet HÄR (dra fram tidsvisaren till: 10:40)!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 4 (Bilder)

Nu har vi kommit till den sista dagen, vilket också är den dag då vi reste hem. Vid klockan 13 var det brunch hemma hos brudens föräldrar och presentöppning.

Det var rostbiff, pajer, olika potatissallader och grönsallad och allt annat möjligt gott

Till kaffet var det morotskaka, chokladkakor, kokoskakor och nötkaka med glasyr. Ja, det var så mycket gott att jag inte kommer ihåg allt…

Vackra bordsdekorationer

Brudgummen första dagen som nygift med släkt och vänner

Genom att ha brunch och presentöppning dagen efter, så förlängdes bröllopet lite till och det var väldigt trevligt

Binta och Mabou mumsar på

Jai och jag

Presenterna var många, men desto fler de värdefulla kuverten. Det blir ett fint extrabidrag till brudparets bröllopsresa. Inte till resan i sig, men de planerade att göra roliga saker för dem på bröllopsresan, såsom åka på safari och lite annat…

Jai, Tobbe (brorsan), Johanna (Tobbe ´s fru) och Binta

Sedan började vi vår hemresa. Dagen efter åkte brudparet i väg på sin smekmånad. Vart det bar av? Ja, det skulle inte förvåna mig om de just nu sitter på en strand och sörplar goda drycker, eller snorklar i det härliga vattnet på Zanzibar!! Slutet gott, allting gott!

Vår Norrlandstripp blev bättre än jag vågat drömma om!

Efteråt konstaterade jag att det var det finaste bröllop jag varit på. Då sa Mabou:

Ja, det var det finaste för mig med. Fast jag har inte varit på något annat bröllop…!”

Särskilt tack till:

  • Brudparet för att vi fick vara med och dela deras viktiga och fina dag
  • Till Brudens föräldrar och övriga inblandade för all planering och den fantastiska brunchen
  • Till brudgummens släktingar för skjuts och särskilt till min bror Tobbe som varit med och planerat en hel del med logistik, skjutsar från kyrkan och allt möjligt annat
  • Min barndomsvän Maria och hennes härliga familj för deras gästfrihet och hjälpsamhet och fantastiskt trevliga sällskap ♥♥♥
  • Ett särskilt tack till Maria ´s sambo Mattias, för att han lät andra stå för snacket och stå i centrum i några dagar, trots att jag vet att det var ovant och kanske gjorde lite ont? :-D
  • Alla andra som tycker de förtjänat ett tack! ;-)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 3 (Bröllopet, Bilder)

Nu har vi kommit fram till dag 3 av vår lilla Norrlandstripp! Dag 3 var alltså Lördag och den dag då bröllopet skulle äga rum. Bröllopet var dock först på eftermiddagen, så vi tyckte lite att vi hade hela dagen på oss först.

Binta och Mabou ville väldigt gärna rida, men eftersom det varit så varmt så var inte hästarna så pigga på det. Men den här morgonen hade Binta bestämt sig för att rida, så hon klev upp tidigt, innan solen hann värma upp så mycket. Hon och Mabou red en bra stund. Binta har bloggat om ridningen HÄR!

Så småningom så skulle vi göra oss klara för bröllopet. Tyvärr började vi allt för sent. De två viktigaste grejerna för mig var att jag ville locka håret och ha med mig den nya kameran till bröllopet. Det gick inte så bra med det. Locka håret hann jag inte göra och kameran hade jag i och för sig med mig, men glömde batteriet i laddaren hemma hos Maria, vilket gjorde kameran oduglig. Som tur var hade Binta med sig sin nya kamera (fast de bilderna har jag inte sett än) och Isa hade med min gamla, så det blev en hel del bilder i alla fall, även om de är rätt kassa!

Marias gubbe blev så stressad när vi skulle åka och var så sena att han gick runt och trampade i huset. Till slut trodde jag han skulle åka utan oss… haha… Han konstaterade i alla fall att det var skönt att han själv har två pojkar och inte tjejer, för då skulle han antagligen få hjärtproblem! :-D

Nåja, vi kom fram till bröllopet med tre (3!!) minuters marginal! Nästan alla satt redan i kyrkan på plats. Nu kunde bröllopet börja:

Jai och Isa kikar fram

Vigseln hölls i Tuna kyrka och prästen var en härlig kvinna vid namn Petra Hamnström. Det härliga under vigselakten var att det var väldigt avslappnad stämning och framför allt brudparet var avslappnade och glada. Det var inte så där stelt som det lätt kan bli när det är så högtidligt. Min andra bror Tobbe var marskalk och brudens bästa vän Emma (min f.d. kollega) sjöng vackert i kyrkan.

Mina egna tre prinsessor

Fotografering och riskastning

Brudparet med brudgummens syskon och där ser ni mig längst till höger, om ni inte såg det

Binta och Frida

Min andra bror Tobbe och hans fru Johanna

Sedan bar det av till middag och fest

Mina fyra favoritungar, färgkoordinerade även till festen, nu i lila. Notera att klänningen som Jai har på sig (mitten) var min egen festklänning på mitt bröllop för nio år sedan. Nu är frågan om jag ens skulle få i ena benet? Haha…

Placeringskorten var välgjorda och genomtänkta

Jag. Rund och glad. Fast inte under fötterna. De hade jag mest ont i.

Menyn bestod av:

Fördrink: Chapel Hill Pinot Noir Rosé / Alkoholfritt

Förrätt: Färska räkor i smördegshus med löjrom och avokado samt sallad på sommarprimörer

Mé¢con-Villages Chardonnay 2008 / Alkoholfritt

Varmrätt: Grillad renrostbiff med mandelpotatispuré smaksatt med gräslök och rostade späda rotfrukter samt rödvin och viltsås

Nederburg Shiraz Viognier

Dessert: Hemgjord vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn

Bröllopstårta: Moussetårta, kaffe och avec

Tyvärr fick jag ingen bild på varmrätten. Behöver jag säga att hela middagen var helt fantastiskt god?

Däremellan hölls det förstås tal och annat, som brukligt är. Toastmaster var brudens syster Anna. Själv höll jag ett kort, helt improviserat tal, då jag inte var förberedd. Men det gick det också. Brudens fars tal var troligen det mest väl förberedda och han hade dessutom fantasin att komma på att brudparets namn började på FRED och FRID (Fredrik och Frida) vilket är en vacker kombination och väldigt talande för brudparets personligheter.

Sedan fanns det faktiskt en helt objuden gäst på det här bröllopet. Det var en gäst som min son Mabou hade smugglat in. I kyrkan hade han öppnat kavajen för sina systrar och viskat: ”Lille Alvin är med, men säg inget till mamma!” Där i västfickan stack Mabou ´s leksaksekorre upp…

Så småningom blev Lille Alvin synlig ändå eftersom det blev så varmt att Mabou tog av sig kavajen…

Nåja, Lilla Alvin slapp att bli utslängd eftersom han inte gjorde så mycket väsen av sig, så han fick också vara med resten av kvällen…

Morbror Tobbe och Mabou och så lilla Alvin, förstås

Binta med kusin Sandra. Sandra har bloggat om bröllopet HÄR!

Brudgummen Fredrik med systerdotter Jai

Vid varje kyss av brudparet hördes ett tydligt: ”USCH”! Behöver jag säga att det kom från Mabou?

…och så dansen… Att bruden är dansant visste vi alla, men att brudgummen var så duktig att dansa var en fullständig överraskning!

Min bror Tobbe med fru Johanna

Själv hittade jag den bästa kavaljeren på hela plejset. Lite kort i rocken var han dock. Men storleken har ju ändå ingen betydelse, sägs det… Jag var bara tvungen att dansa med den drömprinsen, trots min onda fot!

Brudgummens kusin Theresa spelar i bandet som stod för kvällens underhållning. Scarlet Radio, heter bandet och var förstås riktigt bra!

Sammanfattning av en händelserik och fantastisk dag:

Allt var verkligen sååå lyckat!! Brudparet var både bedårande och bjöd på sig själva. Det var avslappnad stämning och glädje och lycka genomsyrade allt! Om man måste hitta något att klaga på, så var det möjligen att servitriserna KUNDE ha varit lite muntrare! Men annars var till och med vädret perfekt. Det var varmt och soligt, men inte överhett, sedan regnade det ett par droppar vid kyrkan och det sägs ju att lite regn vid bröllop är ett gott tecken på ett lyckligt äktenskap, så till och med det var perfekt!!

Binta har bloggat om bröllopet HÄR!

Min bror som gifte sig är för övrigt ett riktigt kap. Eller som Binta uttryckte det: ”Hade han inte varit min morbror, skulle jag ha tagit honom själv!”

Något annat som säger en del om min bror var när jag efteråt frågade honom:

Jag: Är du nöjd med bröllopet?

Fredrik: Ja, jag är jättenöjd, men det viktiga är ju att Frida blev så nöjd!

Det är min yngsta lillebror det! En sann gentleman!

All lycka och välgång önskas naturligtvis brudparet!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 2 (Bilder)

Mabou blir nosad på av den söta fem veckor gamla fölungen…

Fölungen ska ut i hagen

Dag 2 började med att vi släppte ut min kompis (som vi bodde hos) åtta hästar i hagarna. Sedan fick hon en hel vagn höbalar, som skulle staplas in i ladan. Jag tänkte att ”herreguuud, vi är så många så det här fixar vi på nolltid.” Typ en kvart. Vi var ju nio personer och jag tänkte att vi slänger bara in höbalarna i ladan, så står någon och lägger upp dem i en hög.

Okej, jag hade fel. Fett fel, som ungarna skulle ha uttryckt det. De vägde ju en del. Det hade jag inte riktigt räknat med. Men jag ska erkänna att det var riktigt kul också. Det är inte så att vi brukar börja våra fredagar med att lasta av 205 balar hö, direkt…!

Jai hade nog helst fortsatt hoppa studsmatta, då hon hade lite problem med stallukten…

När vi är klara efter kanske 1 ½ timme, föreslår min kompis att vi alla ska klättra högst upp på höskullen så skulle hon fota oss. En toppen idé! Tills jag insåg att jag alltså skulle klättra upp där… Men jag lyckades till slut, under skratt från Maria och barnen.

Uppför gick det ju skapligt…

Vi fotades där vi satt. Men sedan kom nästa problem. Vi skulle ju ner också… Maria skulle vara hjälpsam och göra en trappa av höbalarna till mig. Den blev jättefin. Men tyvärr inte vidare stadig. Jag ramlade naturligtvis. Binta var överlycklig att ha lyckats få det på film. Jag vrickade till foten och det gjorde lite ont, men inte värre än att jag kunde ta det. Det var inget högt fall alls, men det räckte tydligen till för att foten skulle få en rejäl stukning…

Notera särskilt hur barnen skuttar upp och ner för dessa höbalar utan minsta problem…

När Maria erbjöd sig att hämta bandage skrattade jag lite överseende och talade om att SÅÅÅ farligt var det faktiskt inte. Jag tänkte att ”vaddå, ser jag ut som nån vekling, eller?”

Jai och Isa och lite syskonkärlek

Vi gick in. Alla nio personer fick sig en dusch. Eftersom jag var sist så var det förstås mest kallvatten kvar, men inte ens det störde mitt goda humör, eftersom jag var rätt varm efter hölastningen, att jag behövde svalka mig lite.

Sedan skulle vi in till stan. Av en händelse så visade det sig att vår helg i Sundsvall sammanföll med deras stora gatufest och de mindre barnen ville in och dansa på skumdisco och vi andra ville se oss omkring i stan. Halvvägs in till stan börjar min fot värka rejält. Och svälla upp. När vi var framme så gjorde foten så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När jag lyckats halta mig fram till skumdiscot så var det nästan över… Mabou som åkte i en bil innan oss med Binta och Maria ´s syster, var helt genomvåt. Själv satte jag mig på en plaststol mellan skumdiscotältet och en godisaffär. Binta har uppdaterat med massa bilder från skumdiscot HÄR!

Vid det här laget hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag insåg att jag inte ens skulle ta mig därifrån på länge. Jag skickade tjejerna att handla Alvedon till mig som jag stoppade i mig och sedan skickade jag iväg dem att se sig omkring i stan och gå och käka. När de varit borta en stund hade jag så ont att jag satt där ensam på en plaststol och grät av smärta och tyckte riktigt synd om mig själv. Haha… Här var jag äntligen i Sundsvall, efter en massa år och så kunde jag inte ens se mig omkring. :-(

Randig syskonkärlek; Binta och Isatou

Så småningom kom de tillbaka och nu var det dags att åka till Bergsåkers travbana, som vi planerat. Det var bara det att jag inte visste hur jag ens skulle kunna ta mig en meter därifrån. Vi var många och hade nu bara en bil. Så Maria åkte och skjutsade Jai och de mindre barnen först. När de åkte, så började jag linka mig ut från området, klamrandes fast vid Binta ´s och Isatou ´s axlar. När vi skulle gå över gatan tog det lååång tid. Till slut kom vi ut ur festivalområdet och väntade in Maria.

Den stapplande hästen personen i bakgrunden med kryckor, KAN vara jag…

Till slut kom vi fram till Bergsåkers travbana. Det blev lite nostalgi där också, eftersom jag bodde en kortare period i min barndom precis bredvid travbanan i Bergsåker.

Tack och lov så hade Maria ´s sambo lyckats skaffa fram ett par kryckor, annars hade jag nog inte tagit mig någonstans. Maria har ju travhästar, men det var ingen av hennes som tävlade den här kvällen. Vi skulle bara njuta av det vackra vädret, käka lite och ha det skönt. Det hade vi verkligen. Vi satt kvar till en stund efter 22 på kvällen och det var helt fantastiskt väder.

Travexperterna…

Dagens lilla matvrak och Binta ´s nya, lilla favoritkille!

Binta har uppdaterat travkvällen HÄR!

Men även de bästa av dagar tar slut och så gjorde även denna… Även om hemfärden gav skrattanfall som gjorde att jag knappt kunde stå på benen när vi kom fram. Ens med kryckor… Men det är av lite för privat karaktär! Eller hur, Maria? ;-)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 1 (Bilder)

Nu ska jag börja uppdatera vår resa till Sundsvall. Det blir mest bilder, men också lite texter, då en bild ibland säger mer än 1000 ord, men också för att jag tagit väldigt mycket bilder!!

Vi åkte alltså till Sundsvall i Torsdags. Mabou hade åkt dagen innan med min bror Fredrik och hans då blivande fru Frida, som var de som skulle gifta sig. På torsdagen var det jag och de tre döttrarna som åkte med min pappa.

Resan dit bestod mest av sovande döttrar och smått chockade och roade döttrar. Chockade och roade när morfar satt och svor mot alla bilister som inte körde som han tyckte!

Väl i Sundsvall passerade vi några platser där jag bodde som barn och vi åkte förbi och kollade in och visade barnen. Jag blev riktigt nostalgisk.

Jai blir så till sig av den Norrländska lantluften att hon flyger upp i Isa ´s famn

När vi till slut kom fram till min barndomskompis, hennes sambo och två barn, så var det fullt ös. Först grillade vi och pratade en massa. Eftersom de har åtta hästar och en är en riktig liten rymling, så var vi ute några gånger och hämtade tillbaka den till hagen.

Ett litet gäng småkillar satt och väntade på att Binta skulle lära dem dansa hiphop. Binta var som vanligt inte sen att haka på när det gäller dans. Vi hade en allmänt trevlig kväll. Framför allt var det jättekul att hälsa på min barndomskompis, då jag inte varit där uppe på en väldans massa år, men också att lära känna hennes härliga familj.

Killarna var riktiga dansgenier och John Travolta får banne mig passa sig nu…

När vi till slut gick och la oss och jag fick syn på den enormt vackra solnedgången med de vackra bergen i bakgrunden, så gick det rysningar av välbehag i hela min kropp. Efter att ha bott 24 år i Uppsala med Uppsalaslätten som största ”naturfenomen” var det en näst intill religiös upplevelse att se berg, vatten och ett fantastiskt landskap där uppe!

Binta har uppdaterat om första dagen HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Världens bästa Norrland

En fem veckor gammal fölunge vi fick äran att besöka i Norrland

Är åter hemma igen efter en fantastiskt lyckad Norrlandsresa. Vi har haft några helt fantastiska dagar i Sundsvall, min barndomsstad. Jag har hunnit med både nostalgi, djup vänskap, trav, hästskötsel (nåja, jag har tittat på i alla fall), skadat foten, lassat höbalar, Sundsvalls gatufest och ett helt fantastiskt bröllop!

Jag kommer förstås att dela med mig av en del av det vi varit med om… Fattas bara annat, när jag varit så dålig på att uppdatera bloggen från min resa! ;-)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Back to my Roots

Uppsalaslätten i all sin glans, men vad slår den Norrländska naturen?

Idag är det dags. Nu ska vi äntligen, äntligen åka till Norrland på min brors bröllop som jag tjatat så om! Den exakta platsen är Sundsvall. Jag härstammar ju själv från dessa trakter och är född i Härnösand, uppvuxen i Sundsvall och bodde mitt sista barndomsår och mina tre första tonår (sammanlagt 4 år) i en liten ort mellan Härnösand och Sundsvall, nämligen Söråker.

Egentligen finns det bara en person jag hållit kontakten med kontinuerligt från min ungdom och det är min vän Maria. De senaste åren har vi dock varit lite dåliga på att hålla den där kontakten. Hon var här för några månader sedan och det var kul efter att inte ha setts på ganska många år. Maria är också gudmor till Binta, min äldsta dotter.

Men nu när vi ska resa upp så ska jag och barnen bo hos henne.

Mabou är redan uppe. Han åkte i går med min bror och snart, snart så åker jag och döttrarna. Det ska bli väldigt roligt att gå på brorsans bröllop, men också att träffa Maria och hennes familj.

Trots att jag nu bott i Uppsala sedan jag var 15 år så måste jag ändå säga att i själ och hjärta känner jag mig fortfarande som en Norrlänning och inte en Upplänning. Och jo. Det ÄR ganska stor skillnad på en Upplänning och en Norrlänning och där måste jag nog säga att Norrlänningar vinner i mina ögon.

Vad har Lucky Dube att göra med Norrland? Jo, det var i Norrland i min barndom som reggaen började för mig genom min mamma, men eftersom jag vägrade erkänna att min mamma hade bra musiksmak, så började jag inte erkänna den förrän jag och Maria blev vänner i 11-12 års ålder! :-)

Sköna sommardagar önskar jag alla mina bloggläsare!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Allt är relativt…

När jag flyttade till Uppsala 1986, som 15-åring, hade jag åkt slalom i ganska många år. Det var min moster uppe i Piteå som lärde upp mig att åka när jag var kanske 8-10 år. Sedan bodde vi i flera år precis under Södra Stadsberget i Sundsvall. Jag hade säsongskort till den backen och i stort sett varje kväll efter skolan under vinterhalvåret, gick jag upp dit och åkte slalom. Det var toppen. På helgerna åkte vi ofta iväg hela familjen till någon annan backe och åkte. Jag hade också förmånen under mina tonår att flera vintrar åka till större slalomparadis i Sverige och Norge.

Så flyttade jag till Uppsala och de få år det fanns tillräckligt med snö, så fanns det ändå inga backar… Men så, vintern 1987-1988 tror jag det var, så jobbade jag som lärarassistent på en lågstadieskola och de skulle åka slalom i en backe i Uppsala. Glatt tog jag mig iväg med alla barnen och de andra lärarna på bussen och åkte till Sunnerstabacken.

Vi kom dit och jag såg mig omkring. Pulkabacken var precis framför mig, men jag var tvungen att fråga lärarna var själva slalombacken fanns? De tittade ogillande på mig och pekade på pulkabacken framför mig.

Det var alltså ingen pulkabacke. Det var det här som var slalombacken. Där nånstans insåg jag att det var färdigåkt i slalombackar för min del.

Igår var Mabou iväg på idrottsfritids. Där var de och åkte slalom för andra gången av tre. Jag och min pappa åkte dit och hämtade honom i Sunnerstabacken. Jag har naturligtvis inte kunnat låta bli att reta honom för att han skulle åka slalom i en pulkabacke… Vilket gjorde honom fly förbannad. Han hävdade bestämt att det är en JÄTTESTOR backe!! Jaja, allt är relativt…

Nu har det ju gått många år sedan jag senast besökte en slalombacke. Med tanke på hur många år som gått sedan jag senast åkte slalom, så tror jag att till och med Sunnerstabacken skulle vara fullständigt livsfarlig för mig att ställa mig i, med ett par skidor på.

Mabou och morfar

Allt är relativt och referensramarna förändras med åren… SÃ…Ã…Ã… himla liten är nog inte Sunnerstabacken när allt kommer omkring! ;-)

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I need some HOT STUFF

Nostalgi! Minns ni? Sent 70-tal. Jag var inte ens torr bakom öronen, men åkte ändå rullskridskor på rullskridskobanorna i Sundsvall och tuggade tuggummi, lyssnade på Donna Summer på hög volym och önskade att jag hade samma hårsvall som henne!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar

Mabou och Binta i Gottsunda

En väldigt provokativ rubrik, men jag har något jag vill säga:

Bloggaren Rebelsoul bloggar om Livet i Gottsunda. Hennes allra första blogginlägg handlar om att lyfta fram positiva saker med förorten Gottsunda. (läs gärna min kommentar i det inlägget, då det förklarar min åsikt i frågan) För er som inte känner till Uppsala eller Gottsunda, kan jag berätta att Gottsunda är en förort med så kallad Ghetto-stämpel.

Jag har tänkt att blogga om detta hela min sjukdomstid och min åsikt i frågan. Men jag har varit lite för krasslig för att orka sitta och leta källor och länka och huvudet har inte känts helt klart för att skriva detta inlägg. Nu gör jag det då jag börjar piggna till. Jag blev dock lite överraskad när jag ser att bloggaren själv har lyft fram just det första inlägget i ett nyare inlägg.

I Gottsunda är det så att de flesta i Uppsala inte vill flytta dit, men det jag lagt märke till är att av de jag känner som faktiskt bor i Gottsunda, är det ingen som vill flytta därifrån. Gottsunda har, sedan jag flyttade till Uppsala 1986 haft ett dåligt rykte. Dock har det fått konkurrens på senare år med både Stenhagen och Gränby. Även Nyby (i närheten av där jag bor) har fått något sämre rykte med åren. Varje stad i Sverige har ett område med sämre rykte. Dessa områden är idag ofta väldigt invandrartäta, även om det inte alltid varit så. Eller rättare sagt, det var inte så vanligt med invandrare utanför norden, utan det var vanligt med invandrare från t.ex. Finland.

Jag har själv bott i ett liknande område utanför Sundsvall, som heter Bredsand, under ett år. Jag har skrivit om det tidigare. Under den tiden var det inte särskilt mycket invandrare i Sundsvall, men området hade ändå ett dåligt rykte och jag ska inte sticka under stol med att vi var med om ganska obehagliga saker under det året. Vi fick bevittna både misshandel, en knivbeväpnad man försökte ta sig in i vårt hem, sönderskurna bildäck och en hel del annat, trots att vi bara bodde där ett år. Men det som slår mig när jag tänker tillbaka på den tiden och även hör om saker som händer i Gottsunda är ungdomars energi och glädje.

Jag kan inte komma på några ungdomar som jag mött genom åren som haft mer konkret energi och glädje över att bedriva kulturella och musikaliska projekt, än ungdomar i just dessa Ghetto-områden. Det sjuder av glädje över skapandet och att faktiskt finna en tillhörighet. På den tiden hade vi ungdomar som var fosterbarn hos oss och min mamma var väldigt engagerad i ungdomarna i detta område. Både då hon arbetade på en högstadieskola i en s.k. problemklass, men även på fritiden var djupt engagerad i ungdomar. Vi hade mer eller mindre en fritidsgård hemma hos oss på kvällarna och helgerna, trots att vi bara bodde ett hus från den riktiga fritidsgården. Det som var genomgående för dessa ungdomar var sysslolösheten och känslan av ett utanförskap. Sysslolösheten gjorde att många ungdomar bedrev tiden genom att skära sönder bildäck och liknande saker. Jag tycker det är lätt att jämföra med den problematik som idag finns i Gottsunda med ungdomar som bränner bilar.

Idag är det många ”mörka” invandrare som hänvisas till dessa miljonprogram. När jag var liten så var det många med Finländsk bakgrund som blev hänvisade till miljonprogrammen. Idag är det invandrare från hela världen. Gemensamt med tidigare och nu är att man ”skyfflar undan problemen” till dessa områden. Det är folk med missbruk, äktenskapsproblem, ungdomsproblem, alkoholism, f.d. kriminella som skyfflas ihop till dessa områden. Det finns naturligtvis en hel del familjer och enstaka personer utan några som helst sociala problem som bor i dessa områden också. Tyvärr försvinner de lite i mängden och det är inte de man lägger märke till.

Det jag tycker är väldigt trist är att när jag var barn så var det de Finländska invandrarna som fick skulden för områdets dåliga rykte. De som inte klarade språket så bra. De som inte kunde finna känslan av gemensamhet i vårt samhälle. De som hade svårt att uttrycka sig och sina tankar och känslor. Det är alltid lätt att skylla på de som inte kan, eller har svårare att försvara sig. Finländarna var i Svenskarnas ögon, alkoholister som hade hett temperament och gärna drog kniv.

Idag skyller vi gärna på utomeuropeiska invandrare. Särskilt invandrade muslimer är tacksamma att skylla miljonprogrammens problematik på. De har hett temperament och vill inte integrera sig i samhället. De vill införa sharialagar i Sverige och de slår sina kvinnor.

Dessa exempel ovan är naturligtvis fritt flödande fördomar. Det lustiga är att Finländare blev så ”rumsrena” när vi fick andra invandrargrupper. Idag är det helt okej att vara Finländare i Sverige, men stackars dig om du råkar vara från mellanöstern och dessutom muslim.

Själv tror jag att man gör det väldigt lätt för sig att skylla problem på olika invandrargrupper. Jag tror svaret är lite bredare än så. Jag tror huvudproblemet ligger i klassfrågan. Att dessa områden också har många fler invånare än andra områden är ett annat svar på frågan. Men jag tror också att det handlar om att få människor att känna sig delaktiga i samhället.

Jag tror att det är viktigt att varje ungdom får ta konsekvenserna av sitt handlande, men jag tror också att vi vuxna måste ta på oss ett ganska stort ansvar. Jag blir orolig när jag ser och hör hur ”golar-snacket” går bland ungdomar. Att det råder ett polishat och myndighetsförakt bland många ungdomar, särskilt i dessa områden är inte heller ett okänt problem. Men där tror jag att vi vuxna har ett oerhört stort ansvar. Vi måste vara tydliga med att förklara för våra ungdomar att poliser är viktiga i vårt samhälle och varför de är det och att andra myndigheter är av vikt för ett fungerande samhälle. När ungdomar ser att poliser begår fel och misstag är det viktigt att förtydliga för ungdomar att detta är fel och inte acceptabelt, samtidigt som det handlar om individer och att man inte kan hata alla poliser och myndigheter för det. Här ligger förstås ett stort ansvar hos våra poliser när de bemöter våra ungdomar. Jag hoppas att den satsning som polisen just nu ska göra på Gottsunda, ska mynna ut i något positivt och inte stegra det negativa.

I ett samhälle där vi lever tillsammans är det viktigt att våra ungdomar får chans att känna delaktighet, men också att de får hjälp att reda ut vissa begrepp där de känner sig orättvist behandlade. Det är också viktigt att de får möjlighet till positiv utveckling. Särskilt i stora områden där det är lättare att få respekt och uppmärksamhet för det negativa man gör i stället för det positiva. Vi får inte heller glömma att bakom denna kriminalitet, bakom dessa destruktiva beteenden så döljer sig oftast en liten människa som kanske inte fått sina behov tillfredsställda.

Jag tycker det är viktigt att stärka alla positiva krafter och positiva projekt, både vad gäller kommunala och statliga satsningar på dessa områden, men också de positiva projekt som enstaka personer, vuxna eller ungdomar startar i våra miljonprogram.

Nej, s.k. Ghetton har funnits i nästan alla städer i Sverige, långt tillbaka, innan invandringen till Sverige var utbredd och problemen som finns i dessa områden är större än att det går att skylla allt på invandrare.

Därför hyllar jag också Rebelsouls blogg Livet i Gottsunda, då hon på ett positivt sätt försöker att lyfta fram just det positiva i Gottsunda!

Slutligen mina egna små tankar kring detta: Tänk om vi kunde samla alla dessa ”Ghetto-ungdomars” energi, kraft och vilja att vara delaktiga till något positivt, vilken oerhörd tillgång det skulle kunna vara för både ungdomarna, men också för vårt samhälle!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 visitors online now
4 guests, 0 members
Max visitors today: 12 at 12:00 am UTC
This month: 45 at 11-22-2014 09:08 pm UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC