Den värsta konsekvensen av fattigdomen i Sverige är skammen

IMG_6530Uppdrag Granskning körde ett program igår om barnfattigdom. Det var lite svårt att hänga med i exakt vad man kritiserade, då det var lite luddigt ibland, men som jag uppfattade det var kritiken uppdelad i två delar:

1. Att benämningen barnfattigdom kritiserades, då man menar att det är en vilseledande benämning.

2. Att vissa organisationer haft vilseledande marknadsföring/siffror för hur barnfattigdomen i Sverige ser ut i dag och hur många barn det handlar om totalt.

Reportaget fokuserade på Rädda barnen, BRIS och Majblomman. När man såg reportaget var det lätt att få uppfattningen om att dessa organisationer förvanskat sanningen och i princip bluffat med siffror. De tre organisationerna hanterade igår, innan sändningen av Uppdrag Granskning, det hela på tre olika sätt. BRIS gick ut i ett pressmeddelande där de menade att begreppet barnfattigdom är vilseledande och att de ska sluta använda det. Rädda barnen gick ut med ett pressmeddelande att de tar avstånd från en kampanj, men inte backar på sina siffror (vilket kan uppfattas i vissa media att de gjort) och Majblomman valde att inte ge ett pressmeddelande, utan i stället bemöta människor i sina sociala medier efter programmet.

I programmet deltog även författaren och debattören Susanna Alakoski. Hon var mycket upprörd då intervjun med henne till stor del gick ut på att barnfattigdom endast är en myt och att inga belägg finns för att det skulle vara så många barn som är utsatta.

Bara härom dagen gick Laila Bagge Wahlgren ut i sin blogg och kritiserade att en hemlös person hade en mobiltelefon.

Jag kan verkligen förstå att det är svårt att sätta sig in i andra människors liv och situation om man inte varit där själv, men att försöka förringa verkliga problem, för att man har svårt att tro det, eller att börja döma i situationer där man inte själv har varit, det tycker jag är så illa. Självklart måste det finnas ett individuellt ansvar hos varje förälder, Självklart måste varje förälder in i det längsta ta ansvar för sitt eget barn, men när detta brister, vad sker då? Med barnet?

I dag handlar barnfattigdom om många enskilda faktorer. Det kan vara lågavlönade föräldrar, ensamstående föräldrar, utförsäkrade, långtidsarbetslösa, det kan handla om sjuka människor, både fysiskt och psykiskt, det handlar också ibland av dåliga ekonomiska beslut, missbruk och ibland ren ansvarslöshet. Ibland handlar det också om ren otur, eller dödsfall i familjen, en instabil ekonomi som brakar sönder helt, men oavsett skäl, så är det barnen som får stå där i skam och förnedring, för det är det fattigdomen gör med människor.

Något annat jag tycker är väldigt anmärkningsvärt är var UG´s egna siffror tog vägen? Om de nu menar att siffrorna är missvisande eller felaktiga (vilket Rädda Barnen alltså hävdar att de INTE är), var är då de korrekta siffrorna?

Om man läser Susanna Alakoski´s böcker, artiklar och liknande, så är det lätt att inse hur mycket fattigdomen påverkar människor. Om du har svårt för begreppet barnfattigdom, så använd i stället begrepp som socialt och ekonomiskt utanförskap/utsatthet eller använd vilket ord du vill, men om du såg UG igår och funderar på hur det är ställt, snälla läs länkarna här nedan innan du drar några slutsatser!

Och du! De fattiga barnen finns i Sverige. De kanske inte är hungriga hela tiden, de kanske inte alltid bär sommarskor på vintern, de kanske inte svälter till döds som i vissa länder, men de lever med konsekvenser för vad ekonomisk utsatthet gör med människor. De lever med dessa konsekvenser varje dag på något sätt och jag tror inte ens de hungriga magarna är det värsta oket de bär, jag tror att det är skammen!

Att inte kunna vara en del av, att inte känna sig lika mycket värd. Att inte ha valfriheten. Att inte vara en produktiv del av samhället. Att alltid få vara den som avstår. Jag tror att skammen är det värsta.

Rekommenderad läsning för dig som såg Uppdrag Granskning:

Aftonbladet: Uppdrag Granskning borde läsa på

Aftonbladet: Kritikerstorm mot Janne Josefsson

Rädda Barnen: Rädda barnens kommentar Uppdrag Granskning

Social aktion nu: Upprop: Berätta hur du har det

Susanna Alakoski: Debatterar på sin facebook

Social Politik: Barnfattigdom? och Eliminera barnfattigdomen

DN: Alla fattiga barn går inte i trasiga skor (Susanna Alakoski)

Aftonbladet: Andreas Öfvergård: Riktigt jävla förbannad på hennes uttalande

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Guldfisken av Susanna Alakoski

För mina ”trogna” läsare är det ingen nyhet att Susanna Alakoski är en stor favorit och lite av en husgud för mig. För er som missade Susanna i morgonsoffan i TV4 i helgen, kan ni se henne här:
Susanna%20Alakoski%20%C3%A4r%20aktuell%20med%20den%20andra%20boken%20i%20sin%20barnbokstrilogi

Susanna pratar om sin andra bok i en trilogi av barnböcker som heter Guldfisken. Jag har ännu inte läst boken, men kan knappt vänta med att köpa den! Boken handlar om vardag, barnfattigdom och den aktuella debatten om Somaliska flyktingar, samtidigt som boken handlar om vardag så ska den också vara riktigt spännande och även sorglig och humoristisk. Jag hoppas att både jag och Mabou kommer att uppskatta den!

Jag har skrivit flera gånger om Susanna Alakoski och även recenserat hennes tidigare böcker. Om du vill läsa mer i min blogg om henne, så sök på hennes namn i sökrutan uppe på höger sida i min blogg!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Lästips

Jag är galet galen i allt som Susanna Alakoski skriver. Varje stavelse är ett uttryck jag känner starkt för! Jag har skrivit många gånger om hennes texter, som jag verkligen beundrar, precis som jag beundrar henne som person för det hon skriver om. Hon sätter ord på sånt som jag tycker är viktigt och väldigt angeläget. Missa inte hennes gästkrönika: Det är politik – att vi inte vet

Det handlar om hemlösa. Det handlar om politik. Det handlar om våra liv. Det handlar om dig och mig.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Min husgud Susanna Alakoski

Jag är verkligen löjligt förtjust i Susanna Alakoski. Av nu levande människor är det nog hon och Nelson Mandela som kan betecknas som mina största ”idoler”, om en kvinna på 40 år nu kan ha idoler.

Hennes förmåga att slå en människa rakt i magen med en stark höger, så man fullständigt tappar andan och det med endast ord som vapen, det kräver en fenomenal förmåga! Jag anser att hon besitter den. Jag blir alltid fascinerad av Susannàs ord, både i text och i tal.

Igår var hon på TV angående sitt program Sommar, då hon var med i Sommarpratarna i somras, tillsammans med bland annat Nanne Grönvall, som jag skrev om i somras när Sommar gick.

Susannas träffsäkerhet när hon talar om fattigdom, utanförskap och politik är slående. Hon återkommer till dessa två ting, fattigdom och utanförskap oavsett om hon diskuterar missbruk, medberoende, bostadspolitik, invandring, klasser eller kriminalitet. Hon återkommer till dessa två ämnen som en viktig faktor för fortsatt utanförskap av olika slag och jag är övertygad om att hon satt fingret på något viktigt, som de flesta av oss missar.

I radions Sommar, sa Susanna:

”Pengar. Den största skillnaden är PENGAR. Jag kan inte med ord beskriva skillnaden på att ha råd och på att inte ha råd. På att behöva vända på varje krona. Varje dag man ska handla. Och på att inte behöva göra det. Att alltid vara hänvisad till det billigaste. Inte kunna välja köttbiten utan tvingas ta färsen. Att inte kunna köpa riktiga skor, gå till tandläkaren, ha råd till en dator, åka på semester, äga en bil, köpa något fint till barnen.”

Ett annat citat som jag fastnade för som Susanna sa i gårdagens Sommarpratarna i SVT var:

”Fattigdom luktar illa. Det smakar illa. Det tär på psyket. Det sätter sig som värk i kroppen. Det är sömnlöshet och det är oro och det är en mängd såna saker och att ALDRIG ta paus från det, det tär ju på familjerna och det tär på barnens skolgång.”

Susanna får mig alltid djupt försjunken i tankar närhelst jag lyssnat på henne. Hon väcker något inom mig som är viktigt. Något jag vill plocka fram. Ord jag vill tillägga, begrepp jag vill lära mig mer om och framför allt ord jag vill höra mer och mer om, igen och igen…

HÄR kan du se Sommarpratarna på svt play. HÄR kan du lyssna på Susanna Alakoski ´s Sommar från Sommarpratarna i somras.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Lästips om Barnfattigdom

Jag har skrivit mycket om Barnfattigdom den senaste tiden. Att det är ett ämne som intresserar mig och engagerar mig är knappast en hemlighet. Här kommer lite lästips för er som är intresserade av att läsa mer om Barnfattigdom och om ämnen runt omkring detta ämne:

Susanna Alakoski: Karies-verket

Michael Karnerfors: Medelsvensson vet inte vad fattigdom är

Och ja, Susanna Alakoski är i det närmaste en idol för mig. Jag älskar verkligen hennes ord och styrka. Hennes träffsäkerhet och hennes klarsynthet! Amen!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Barnfattigdom Del:1 Fokus

Fokus i debatten om barnfattigdomen.

Idag har jag inlett min tävlingsserie för att ge ensamstående föräldrar möjlighet att sätta en liten, liten guldkant på sin och sina barns sommarvardag. Det här är naturligtvis inget som förändrar en familjs ekonomi och det var heller aldrig tanken. Tanken bakom tävlingen kan du läsa HÄR!

I kombination med den tävlingen, tänker jag också skriva inlägg om just barnfattigdomen.

Jag har den senaste tiden läst enorma mängder artiklar, blogginlägg, twitterflöden, sett och läst debatter, politikerlöften, själv hoppat in i debatten om den s.k. barnfattigdomen, men framför allt lyssnat på andras åsikter. Nu vill jag verkligen lyfta de delar som jag själv tycker är viktiga i den. Debatten har en förmåga att hamna i diskussioner om huruvida det finns fattigdom över huvudtaget i Sverige och i lämpligheten att kalla det Barnfattigdom när det är föräldrarna som har dåligt med pengar, till att handla om hur man kan kalla det barnfattigdom för att man inte har råd att köpa en iphone/converse-skor/resa utomlands etc.

Naturligtvis handlar det inte om det, även om det ibland är det som blir mest tydligt för barn som lever i en familj med svåra ekonomiska problem. Det tydliga och uppenbara för dessa barn är inte alltid att mamma fått låna pengar för att kunna sätta mat på bordet, eller inte har möjlighet att ge mat som ett barn behöver, utan får servera mat som inte är varken näringsriktig eller lämplig för barn annat än i undantagsfall. Att ”alla andra” reser bort på sommaren / har converse-skor eller en iphone är det som blir mer konkret för många barn. Det är naturligtvis inte detta som barn tar skada av. Alla människor kan leva bra liv utan dessa ting.

Det som blir uppenbart är däremot utanförskapet. När ”alla andra” diskuterar sina många eller långa resor efter sommarlovet, när ”alla andra” diskuterar iphone ´s funktioner. Där finns ett utanförskap, men inte ens det är viktigt. Det viktiga utanförskapet handlar mer om att få gå med utnötta, ärvda kläder som är antingen för stora eller för små, eller med skor och kläder som inte är anpassade för vår vinterkyla. Det handlar om att inte få nyttig mat tillgodosedd eller att i värsta fall inte få någon mat alls under perioder. Det handlar om att inte ha råd med medicinering, glasögon eller andra nödvändigheter.

I filmen Svinalängorna blir det tydligt när Leena i filmen smugglar med sig skolmaten hem till lillebror för att han ska få något i magen. Eller när Nanne Grönvall berättar om hur hon som barn fick skrapa bort möglet från brödet, för att äta det, i sitt program Sommar.

Nanne Grönvall har för övrigt skrivit en bra debattartikel där hon betonar att det inte handlar om materiella saker, utan om utanförskap.

Susanna Alakoski sätter för övrigt ord på många av mina tankar, inte minst när det gäller konsekvenser av barnfattigdom. Se gärna intervjun nedan. Särskilt från mitten kommer Susanna Alakoski in mycket på konsekvenserna av barnfattigdomen och fattigdomen rent generellt och hon jämför fattigdomen med en naturkatastrof som kan ödelägga hela samhällen.

Det som är gemensamt för Nanne Grönvall ´s och Susanna Alakoski i deras olika debatter är att fokus handlar om ett utanförskap som leder till så många andra svårigheter än bara de rent ekonomiska.

Jag tycker att Nanne Grönvall och Susanna Alakoski är de som kommer närmast det fokus jag tycker är viktigt i debatten om Barnfattigdomen.

Min gästblogg på Mötesplats Gottsunda om Barnfattigdom

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Film, film, film…

Det har blivit en hel del filmer för mig under dessa helgdagar. I grunden är jag väldigt förtjust i film, men mitt dataintresse är större och därför har jag lagt mycket filmtittande åt sidan sedan jag skaffade min första dator, vilket inte är allt för många år sedan. (Typ sex år sedan, i samma veva som jag började blogga.)

Men nu har jag hunnit se en hel del filmer. Först var det jag och min mamma som var och såg bion Svinalängorna, som jag nämnde i ett inlägg. Filmen var riktigt, riktigt bra!!

Jag väljer att inte recensera filmerna jag har sett, utan låter trailers från filmerna tala sitt språk. Däremot så väljer jag att betygsätta dessa filmer, då jag tycker mycket om de flesta av dem. Denna film, Svinalängorna är jag mest tveksam till hur jag ska betygsätta. Jag pendlar mellan en svag femma och en stark fyra:

När det gäller filmen utifrån samhällsproblematik så får den en femma helt klart och även när det gäller ämnet i sig. Däremot så blev jag lite besviken av att den andra brodern från boken, inte alls gestaltades, då jag tycker hans person är mycket viktig och intressant i sammanhanget och det är också avsaknaden av den skildringen som drar ner mitt betyg något. Men filmen är oerhört sevärd och jag tycker att alla verkligen borde se den!!

Den andra filmen jag såg var Australia, som jag även skrev om HÄR! Filmen var spännande och finstämd på samma gång, samtidigt som den gav vissa historiska kunskaper och jag blev väldigt förtjust i denna film. De helt fantastiska naturbilderna gör att betyget för denna film blir extra högt, även om jag även tyckte om historien i sig. Denna får betyget fyra av fem:

Den tredje filmen jag såg var Walk the Line som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv och kärlek till June Carter. Om man är väldigt förtjust i Johnny Cash så kan jag förstå att man tycker om den här filmen, men sanningen att säga så var det inte riktigt min typ av film. Man fick se hans svårigheter med missbruk och olycklig kärlek, men den gav liksom varken hopp eller något kraftfyllt. Jag tyckte inte heller att den gav mig några djupare insikter. Jag får en känsla av att Johnny Cash var en större personlighet än man lyckas lyfta fram i filmen. Filmen får bara två av fem möjliga i betyg:

Därefter såg jag filmen My name is Khan! Det var min dotter Isatou som tipsade mig om den och jag ska erkänna att mina förväntningar inte var särskilt stora då hon och jag sällan har samma smak när det gäller film. Men där tog jag verkligen fel!! Filmen var helt jäkla fantastisk!! Filmen får utan minsta tvekan en femma i betyg och det är en stark femma, det vill jag lova!! Filmen berörde mig mycket djupt och är både känslosam och finstämd på många vis, särskilt när den belyser Aspergers Syndrom på ett fint sätt. Khan ´s barndom i Indien skildras på ett fantastiskt sätt. Sedan är det kärlek och lycka för Khan och en helt fantastisk humor mitt i allt och slutligen visar filmen vilken katastrof 9/11 var för många muslimer och för deras närstående i USA när tvillingtornen rasade efter att ha blivit kraschade av planen. Filmen är en samtidsskildring med flera aspekter på problematik som är verklig på många ställen i vårt samhälle och belyser särskilt att ”annorlunda” inte är detsamma som ”negativ” eller ”dålig”. SE den här filmen!! Alltså en stark FEMMA av fem möjliga i betyg:

Kanske kan betygen verka höga, men jag känner verkligen att jag haft tur med de filmer jag sett de senaste veckorna och kanske är det mycket för att det är närstående som tipsat mig om dessa filmer som gör att de blev en sådan fullträff för mig? Men om du vill se film så vill jag verkligen lyfta fram den första och sista filmen mest, för de är verkligen sevärda!! Har du en film du vill tipsa om? Kommentera gärna!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

KASTA!!

Jag har varit väldigt frånvarande från bloggen ett tag. Delvis för att jag inte haft så stort bloggbehov, trots ledighet. Men inte bara. Först firade vi då min 40-årsdag och sedan julen i lugn och ro, men det beror i första hand på att jag och min mamma redan på juldagen drog i gång med en utrensning som jag borde ha gjort för länge, länge sen, men dragit på allt för länge.

Nu pratar jag inte om rensa ut lite grann. Jag snackar helröjning. Faktum är att vi kastat över 20 svarta säckar plus en massa möbler, ställt ut en del möbler och kanske 5-7 svarta säckar i förrådet. Det är heeelt otroligt vad mycket skit man kan samla på sig. Mamma och jag hjälptes åt i tre hela dagar och då menar jag inte ett par timmar om dagen, utan vi slet från morgon till tolv-ett-tiden på nätterna. Efter tre dagar gav min mamma upp, men jag hade fått mersmak och i går kväll, efter hela FEM dagars slit så var jag helt färdig!! ALLT är utrensat.

Precis innan jul rensade jag ut och målade om Isatou ´s rum och gjorde det fint där och med väldigt små medel gjorde vi hennes rum fantastiskt fint! Det var nog det som gav mig lust att fortsätta, plus att mamma var så i gasen på att vi borde rensa ut.

Nu är ju jag lite av en samlare. Särskilt pappershögar har jag en viss förkärlek till och har svårt att slänga gamla block, papperslappar och i stort sett allt. Jag har också svårt att slänga funktionsdugliga saker trots att jag inte längre använder dem.

Min mamma menar däremot att allt man inte använder ska man göra sig av med för att få ”luft” i sitt liv. Och trots att jag håller med henne, så ger det mig ångest att faktiskt kasta saker.

Men ledordet under vår storstädning blev: ”KASTA”. Jag höll upp något och frågade mamma: ”Den här, den kan ju vara bra att ha…” Varpå hon nästan varje gång svarade: ”KASTA!!”

Mabou var rolig. Han stod och kollade på oss medan vi rensade och hur mormor kastade säck efter säck med grejer. Han tittade på mig och om jag såg irriterad ut över något mamma ville kasta, så hoppade han på mormor direkt: ”Asså, mormor, du kan inte bara bestämma allt om våra saker och bara komma hit och kasta allt!”

Nåja, till slut var det dags för hans rum och eftersom hans och Isa ´s rum var de enda jag hunnit rensa ut innan jul, så tänkte jag att det är ju inte mycket han kommer kunna rensa ut, innan vi börjar städa det. Döm om min förvåning när han vänder tre av de stora leksakslådorna i säckar och säger kavat: ”Det här ska ut i förrådet” och därtill plockar ihop en hel papperskasse med leksaker som ska slängas. Han var klart inspirerad av mormors ”KASTA” och så nöjd med sina julklappar att han med glädje gjorde mer plats för dem! 🙂

Ännu mer förvånad blev jag när vi åkte på IKEA för att komplettera lite av allt jag kastat och han väljer att köpa saker till sitt rum för mer än hälften av de julklappspengar han precis fått. När jag kommenterar det så säger han: ”Ja, jag vill faktiskt göra fint i mitt rum. Jag vill UTVECKLA mitt rum lite!”

Så nu är, varje rum i mitt hem inte bara riktigt rent, utan även utrensat och det är en ren fröjd att bara tänka på det! Snacka om utveckling! 😉

En av de fem kvällarna som röjningen pågick, tog vi dock lite ledigt. Jai passade Mabou och jag och mamma gick helt själva på bio. Vi såg Svinalängorna. Både min mamma och jag har läst boken och tyckte väldigt mycket om den, även om vi oftast annars har väldigt olika boksmak. Susanna Alakoski är en av mina absoluta favoritförfattare.

En film är väldigt sällan lika bra som en bok och så även i detta fall. Men denna film, som är baserad på boken med samma namn, är ändå omgjord på många sätt och är väldigt bra gjord på många sätt. Om jag ska välja ett enda ord för att beskriva denna film, så blir det utan tvekan ordet: STARK! Även om jag saknar skildringen av storebrodern från boken, så kan jag varmt rekommendera denna film. Den är bra, den är viktig och den är som sagt mycket, mycket stark!!

Lite bilder från julafton:

Jai i rött.

Jag och Jai på julafton

Alla fyra barnen, mina ögonstenar

Binta och Mabou flippar ur, som vanligt

Julafton

Jai med mormor

Det var för övrigt väldigt mycket Jai-bilder i kameran den här gången, men det är ju tur att det inte bara är Binta, som det brukar vara. Binta kunde ni för övrigt se på TV på julafton kl. 15.00. Det är nämligen hon som är den där hackspetten som gör Kalle Anka heeelt galen och hoppar in på varje foto som Kalle försöker ta.

Min favoritjulklapp kom från min pappa. En fontän, med statyer och en fin lampa. Kärlek.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Boktips: Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski. Äntligen!! Äntligen kommer hon ut med en ny bok, efter Augustprisade Svinalängorna. Som jag har väntat!

Boken Håpas du trifs bra i fengelset sätter fingret på precis rätt ställe när det gäller medberoende. När det gäller hur anhöriga till missbrukare och kriminella drabbas även som brottsoffer. Jag skulle vilja påstå att det är den första bok som jag har läst i alla fall, som tydligt visar vad som är vad, utan att behöva uttala orden!

Boken handlar om Anni och hennes bror Sami. Hur Anni blir inbjuden till anhörigvecka på behandlingshemmet som hennes bror Sami befinner sig och genomgår behandling. För vilken gång i ordningen?

Hur Anni slår bakut och inte FATTAR hur de kan TRO att HON än en gång ska uppoffra sig för sin bror? Hur de bara kan tro att hon ska kunna lämna familj, ta ledigt från jobb en hel vecka och än en gång för sin brors skull ”ställa upp” för att han ”ställt till det”. Hur Anni inte kan begripa hur detta egentligen är till för HENNES skull och kan bli ett verktyg för henne att använda i sitt medberoende till Sami, som är så uppenbart?!

Den visar så tydligt hur Anni pendlar mellan att hoppas, hoppas, hoppas att Sami ska bli drogfri och ”normal”, samtidigt som hon absolut inte vågar hoppas, för hon vet ju ändå hur det kommer att sluta och hon vill inte bli besviken. Igen.

Den berättar om hur anhöriga pendlar mellan detta fasansfulla hopp, förtvivlan och ändå en omsorg och kärlek som hela tiden bryter ner. Och bygger upp. Och bryter ner. Och…

Boken handlar också om kampen för en anhörig att verka vanlig. Men för att verka vanlig, måste man göra allt dubbelt så bra, för att det ska synas och hur ivrig man är på att det SKA synas, för att man inte vill vara som den andra. Sin anhöriga. Som är annorlunda. Hög. Eller låg. Eller bostadslös. Eller oduschad. Eller som yvigt gestikulerar när de pratar. Och pratar högt så att alla på gatan vänder sig om. Och tittar. Och inser att man inte är ett dugg normal. För att man står bredvid den anhöriga som gestikulerar och pratar högt, så att alla på gatan vänder sig om. Och den anhöriga inte ens inser att det här är onormalt, utan tror att h*n är charmig och rolig. Och att det är därför alla tittar.

Boken har ett starkt anhörigperspektiv, men också ett perspektiv på personliga tragedier, stigmatisering och på vårt rättsväsende och även kritiska delar mot det, som gör boken inte bara intressant och bra, men också mycket, mycket viktig!!

Ur boken:

”Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. Skulle vilja döda dig. Nu tvingas jag att gå igenom allting en gång till. Fast baklänges. Och du svarar inte på brev. Människor i fängelse svarar inte på brev.”

LÄS den här boken! LÄS den!! LÄS den!!

Riksbryggans hemsida. För barn till föräldrar i fängelse.

Intervju med Susanna Alakoski i Efter Tio:

Malou ´s bokklubb om Håpas du trifs bra i fengelset:

Björn Granath läser ur Håpas du trifs bra i fengelset:

Jag ger boken tio tonårsmorsor av fem, nej det går ju inte, så jag får nöja mig med fem av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Och du! Glöm inte bort den här boken! Bara LÄS den!!

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,