Julkalender Lucka 10

Hon var en av de första bloggare jag träffade. Vi lärde känna varandra genom bloggarna och genom vår gemensamma bloggvän Vendettanbettan. Hon var en krävande och pratglad kvinna som alltid sa vad hon tyckte. Många tyckte hon var obekväm, men framför allt var hon hjälpsam, vänlig och hon blev snabbt en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Hon kom hem till mig och ”tog över” mitt hem. Hon gjorde små renoveringar, pysslade, fick barnen att kliva ur sängen innan klockan 12 på sommarloven. Hon tog hand om mig och barnen som en storasyster och vi kallade varandra för systrar också. När hon var hemma hos mig den sommaren jag jobbade, så tog hon hand om migalla sätt när jag kom hem på kvällarna!

Vi besökte henne också i Norrköping. Mabou var inte så stor, men han minns Helené tydligt och bra!

Den här gjorde Helené till mig

Inte nog med att vi träffades intensivt på somrarna, vi pratade i telefonen med varandra i princip varje dag. Som Helené har skrivit här ovan så var vi som systrar. Vi kivades ibland och var inte alltid helt överens, men i det mesta höll vi med varandra eller kunde förstå varandra. Framför allt stod vi varandra mycket, mycket nära!

Vi skrattade också mycket tillsammans. Vi skrattade så tårarna rann många gånger och många och starka är de minnen jag bär med mig av allt vi gjort tillsammans.

Idag är det tre år sedan jag förlorade min storasyster. Idag är det tre år sedan hon gick bort i den där förbannade cancern! Jag har försökt finna en vän som Helené men jag har förstått att en människa inte kan ersättas av en annan och jag har förstått att ingen annan kan bli som Helené!

Vila i Frid, Syster! Vi vet vad vi hade tillsammans och det ska inget få skilja åt.

För dig som vill stävja Cancer eller veta mer, gå in HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

En ung kille försvunnen

En ung kille är försvunnen. Läs systerns inlägg HÄR! Eller se TV-inslaget HÄR! Hjälp gärna till att sprida vidare genom bloggar och mail. Någon måste veta något…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Helenés son Jimmy sjunger i Melodifestivalen ikväll

Mabou och Jimmy

Jimmy kastar Binta i poolen

Från sorg till glädje. Det är lite så jag känner det!

Jag har sörjt min vän Helené sedan hon gick bort den 10:e december och jag har fortfarande lite svårt att ta det till mig att hon är helt borta! Det har inte gått en dag utan att jag sörjt och tänkt på min vän.

Helené var en mycket speciell person, det tror jag att vi alla som känner henne kan vara överens om.

I kväll, eller just nu, är det den höjdpunkt som Helené väntade på. Hon pratade konstant på slutet om att hon önskade få leva tills hennes yngsta son Jimmy Almgren skulle uppträda i Melodifestivalen. Tyvärr gick inte Helenés önskan i uppfyllelse. Hon hann aldrig få se Jimmy i Melodifestivalen, men jag är ändå övertygad om att hon sitter någonstans däruppe och ler…

Jag tänker i alla fall både se Melodifestivalen i kväll och för första gången också rösta och det är Next 3 som kommer att få min röst! Till Helenés ära och minne!

HÄR är Jimmy på besök hos oss i Uppsala (Helené gjorde ett gästboksinlägg i min blogg!)

Next 3 blogg

Andra som bloggar om Jimmy ikväll:

Vendettanbettan

Pysan

Ludmilla

Madonnan

Gunilla

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Helenés son Jimmy sjunger i Melodifestivalen ikväll

Mabou och Jimmy

Jimmy kastar Binta i poolen

Från sorg till glädje. Det är lite så jag känner det!

Jag har sörjt min vän Helené sedan hon gick bort den 10:e december och jag har fortfarande lite svårt att ta det till mig att hon är helt borta! Det har inte gått en dag utan att jag sörjt och tänkt på min vän.

Helené var en mycket speciell person, det tror jag att vi alla som känner henne kan vara överens om.

I kväll, eller just nu, är det den höjdpunkt som Helené väntade på. Hon pratade konstant på slutet om att hon önskade få leva tills hennes yngsta son Jimmy Almgren skulle uppträda i Melodifestivalen. Tyvärr gick inte Helenés önskan i uppfyllelse. Hon hann aldrig få se Jimmy i Melodifestivalen, men jag är ändå övertygad om att hon sitter någonstans däruppe och ler…

Jag tänker i alla fall både se Melodifestivalen i kväll och för första gången också rösta och det är Next 3 som kommer att få min röst! Till Helenés ära och minne!

HÄR är Jimmy på besök hos oss i Uppsala (Helené gjorde ett gästboksinlägg i min blogg!)

Next 3 blogg

Andra som bloggar om Jimmy ikväll:

Vendettanbettan

Pysan

Ludmilla

Madonnan

Gunilla

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Så stannar världen till en sekund och jag faller åter i en otröstlig gråt…

Jag satt och letade efter ett helt annat inlägg, när jag råkade hamna på ett inlägg som jag skrev för två år sedan (20/12-06) Blicken råkar ramla på en kommentar som Helené skrev till mig. Inlägget är HÄR och du kan läsa Helenés kommentar som är nummer #3 från Alma Mater.

Plötsligt slutade jorden snurra. Plötsligt stannade världen till en sekund och jag måste hämta andan innan jag faller in i en otröstlig gråt. Igen. Varje ord skär som en kniv rakt in i min kropp och min själ. Skrev hon det för att jag skulle läsa det just nu? Visste hon då, fast hon inte visste?

Det gör så ont, samtidigt som de skrivna orden är en enorm tröst. Mitt eget svar till Helené (kommentaren under) får mig om möjligt att bli lika tagen. Vad är det Ludmilla brukar säga? Att livet är så underligt!

Helené, visste du redan då att du skulle bli en ängel?

Med min sanna kärlek och saknad av dig! Från din lillasyster Fatou.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Brevet till min bloggsyster Helene

Vårt första möte var så underligt. Underligt för att vår vänskap genast blev så självklar. Du kom hem till mig, när jag hade stor sorg och du tog över mitt hem, på det självklara sätt som bara du kunde. Du talade om vart skåpet skulle stå. Mina barn hamnade i det närmaste i chock. ”Vem är hon att komma hem till oss och tala om när vi ska gå och lägga oss, liksom…”

Jag hade kris och sorg och du satte igång med miljoner projekt på en gång. Vi gick igenom pappershög efter pappershög och sorterade och analyserade. Du fejade runt i mitt hem som om du alltid varit en del av familjen. Du skulle stanna några dagar, men du sa att det *klickade* direkt i vår vänskap och jag tror du stannade i två veckor. Sedan åkte du hem och kom tillbaka efter bara några dagar direkt. Du var ett fint stöd och vi fick en djup vänskap. Vi hade så roligt den där sommaren 2006. Vi åkte till Stockholm i högklackade skor. Din bil pajjade, så vi fick ta tåget. Efter en halv dag hade vi båda så ont i fötterna att vi haltade. Vi gick runt bartfota tills vi var helt svarta under fötterna. Då köpte vi tofflor. Så vi gick runt där på stan, finklädda och med tofflor… Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss…

Vi satt uppe om nätterna som två tonåringar. Pratade barndom, vuxenliv, föräldraskap och andra bloggare. Vi var för det mesta väldigt överens i våra åsikter, samtidigt som vi var väldigt olika som personer. Vi konstaterade det tillsammans, samtidigt som vi hade respekt för varandras olikheter.

Vi fortsatte att träffas på somrarna, samtidigt som vi hade telefonkontakt flera gånger i veckan och i perioder så ofta som flera gånger per dag. Våra barn har blivit en del av varandras familjer.

När du hade tunga, svåra perioder så försökte jag uppmuntra dig, på samma vis som du uppmuntrade mig när jag hade det tungt. Men det var svårt. Du hade alltid väldigt mycket bestämda åsikter om hur saker och ting egentligen är.

Du var så kunnig i många ämnen. Självlärd och klok. Du kunde så mycket om datorer, bloggar, hemsidor och allt möjligt. Du kunde också massor om lagar och paragrafer att jag ofta undrade hur du kunde lagra allt i ett enda huvud.

Förra sommaren hade vi också toppenroligt! Du formaterade i stort om mitt liv på en vecka. Du gjorde om i mitt ena duschrum, köpte en pool till baksidan, tapetserade om ena köksväggen. Till sist formaterade du om hela min dator. HÄR är din gästblogg hos mig, på hur du såg på vår vänskap (eller snarare släktskap)

Helené! Det är så mycket jag vill säga dig, för jag trodde inte det skulle gå så snabbt. I Söndags när vi pratade så länge i telefonen så tjatade du om att jag måste fixa någon annan som sköter det tekniska på min blogg. Jag svarade som vanligt att jag inte klarar det. Du sa att jag måste, eftersom du snart skulle vara borta. Du sa också att du skulle ge mig alla koder till min blogg och till din egen, eftersom du ville att jag skulle lägga in ett inlägg när du är borta. Jag trodde aldrig det skulle gå så snabbt…

Jag läser ditt allra sista blogginlägg. Hur upprörd du var över den katastrofala vården. Men du hade fått bytt avdelning på slutet och du var så väldigt nöjd med din nya avdelning. Du sa att både avdelningen och personalen var toppen! Du berättade under ett av vårt sista samtal att de hade gett dig ett bad med rosenblad i och med levande ljus. Du sa att det hade höjt din livskvalité enormt och att du kände dig som en ny människa. Det lät som om du var piggare och gladare än på ett tag… Jag kunde aldrig ha anat att det skulle bli vårt sista samtal…

Vi var ju inte klara än, Helené. Jag har så mycket som inte blivit sagt. Det är så mycket som JAG inte sagt till DIG! Hur mycket du betyder för mig. Vi hade redan planerat att jag och Ludmilla skulle komma och besöka dig…

Jag kunde inte förstå igår när jag fick dödsbudet… Jag kan fortfarande inte förstå. Jag skulle ju ringa dig efter jobbet igår… Men det blev inte så.

Idag kommer jag hem från jobbet och ska ringa dig, eftersom jag inte kunde ringa igår… Men idag är det ännu viktigare. Jag har fått ett erbjudande som jag är så stolt över. Jag ska få vara med i en bloggjury. Jag får också ta med en annan bloggare till galan som ska gå av stapeln i Februari. Jag behöver inte ens fundera på vem jag ska ha med, du är min självklara gäst.

Men det finns ingen Helené kvar att ringa till… Det finns ingen Alter Ego som jag kan ta med mig till galan. Vem ska nu råda mig? Du har ju inte bara varit min tekniska expert på bloggen, du har ju också varit min nära vän och den som jag alltid ringer för att få råd i olika bloggfrågor och andra frågor också, förstås.

Jag klickar runt på måfå i den stora bloggvärlden och ser att det finns MASSOR med bloggare som skriver om dig. Det kramar i mitt bröst, för vid varje klick dyker tankarna upp på vad du brukade säga om alla möjliga bloggare. ”Fatou! Du måste bara läsa den eller den bloggen, den är så bra!”

Jag sörjer idag. Jag trodde dagen idag skulle bli lite lättare idag än igår, men det är i stället tvärt om. Det bränner inombords och jag skulle ju hälsa på dig… jag skulle ju ringa igen, jag skulle ta emot de koder du ville lämna… jag skulle ju säga hur mycket du betyder för mig, innan det är för sent…

Jag skulle också säga till dig att din färd till nästa ställe kommer att gå bra. Jag skulle säga att du kommer träffa både Jai ´s pappa och Ludmilla ´s dotter. Jag skulle säga att allt kommer att ordna sig och jag skulle säga att jag också vill att du är min syster, precis som jag fick vara din…

Andra bloggare som bloggat om dig det senaste dygnet:

Cissi (Helenés dotter)

Tonårsdotter (Min dotter)

Kulturbloggen

Ludmilla

Arvid Falk

Trollhare

Frk F

Daniel Brahneborg

Gunilla

Opassande

Tindra-Annette

Mina Moderata Karameller

Deepedition

Teflonminne

Evas svammel

Sugbloggen

Scaber Nestor

Kyrksyster

Madonnan

Stationsvakt

Puppe

Oväsentligheter

Beas tankar

Kamferdroppar

Signerat Kjellberg

Bisonblog

Soulsister

Jardenberg

Thomas Hartman

Jigartala

Bloggtidningen

Kattkorgen

Mumlan

Karolina Lassbo

Bloggstafetten

Schmut

Kortare Tankar och Updates

Darkangel och Mumma

Agge the little angel

Pysan

Vendettanbettan

Med så många blogginlägg på ett dygn, är det lätt att förstå att Helenés bortgång har berört många, många människor! (Jag uppdaterar bloggen med nya länkar allt eftersom)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Rest in Peace, min bloggsyster

Jag kan inte fatta att hon är borta! Sedan jag började blogga för över tre år sedan har vi varit nära, nära vänner. Jag benämner henne som en av mina tre närmsta vänner. Hon brukade kalla oss för systrar och det var den typ av relation vi hade. Men jag glömde säga det med de rätta orden. Med de där orden som jag känner i mitt hjärta, men aldrig tog i min mun.

Älskade syster. Helene. Hon är borta nu. Hon gick bort vid 10-tiden i morse och jag saknar henne redan så enormt. Jag skulle ringa ikväll efter jobbet. Vem kunde tro att vårt två timmars samtal i Söndags skulle bli det sista? Jag var inte beredd…

Helene lämnar fyra barn och barnbarn efter sig. Den där förbannade cancern tog hennes liv också. Jag känner smärta. Förtvivlan. En tomhet som bara Helene kunde fylla.

Jag kände henne först som Hulda på Spaces, när jag också bloggade på Spaces, min först blogg. Jag trodde då att hon hette Hulda, men det var ett bloggnamn som kom av Hulda Moder. Sedan började vi båda att blogga på Aftonbladet och genom Vendettanbettan lärde vi känna varandra även utanför bloggen. Där tog hon bloggnamnet Alma Mater, som alltså också betyder Hulda Moder. Slutligen byggde hon denna blogg åt mig och strax innan en till sig själv där hon kallade sig Alter Ego.

Jag känner mig förtvivlad. Just nu saknar jag ord…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,