Konflikten i Sydafrika Del: 5

Konflikten i Sydafrika 1910-1994

Fortsättning på: ANC och Sydafrikanska hjältar

Hur man lyckats lösa konflikten

En av orsakerna till att upprorsandan bland svarta elever var svart medvetenhetsrörelsen, som kom att bli en betydande kraft i de svartas politiska debatt och verksamhet i Sydafrika. Förkämpar hade börjat föra in begreppet Black Consciousness Movement i slutet av 1960-talet, då de ägnade sig åt att uppmuntra svart stolthet, självförtroende och trots mot statens förtryck.

År 1969 grundade den Sydafrikanska studentorganisationen; SASO, vars förste ordförande var Stephen Bantu Biko (Steve Biko), medicinstuderande och 1972 bildade de Black Peoples convention som en paraplyorganisation. Rörelsens ledare sattes upprepade gånger i arrest. De påtvingades gång på gång begränsningar i sin rörelsefrihet. De förföljdes ständigt och det hela kulminerade i en två år lång skenrättegång i Pretoria.

Den slutade med att nio ledare dömdes till fem- och sexåriga fängelsestraff i slutet av 1976. Den 18:e Augusti 1977 häktades Steve Biko i östra Kapprovinsen. Han hade inte ställts inför rätta, men vittnat för försvaret. Dagen därpå överlämnades han till säkerhetspolisen i Port Elizabeth. Enligt polisen vägrades han att motionera och förvarades naken i en poliscell under arton dagar utan att bli förhörd. Utfrågningen började den 6:e September. Klockan var 7 på morgonen den 7:e September hade han fått en hjärnskada. Enligt den neurolog som utförde obduktionen hade den förorsakats av minst tre slag mot huvudet. Biko transporterades 115 mil till Pretoria, liggande naken på golvet i en skåpbil. Han dog i Pretoria den 12:e September. Han var åtminstone den tionde politiska fången som dog i fängsligt förvar det året.

Dåvarande polisminister Jimmy Kruger sa vid en partikongress att Biko ´s död ”inte rörde honom i ryggen”. Genom Biko ´s död riktades hela världens blickar mot rasförtrycket i Sydafrika och den oro som rådde i landet sedan 1976 underblåstes. På uppdrag av medlemsstaterna införde FN ´s säkerhetsråd vapenembargo mot Sydafrika. Det var det första vapenembargo som utfärdats mot en medlemsstat.

USA skickade en stor delegation till Biko ´s begravning och diplomatiska representanter från andra västliga demokratier deltog.

Regeringen la skulden på svart motståndsrörelsen för att oroligheterna fortsatte och förbjöd tjugo av deras organisationer och stödgrupper, bland dem SASO och BPC.

Detta påminde om aktionen mot ANC och PAC 1960. De flesta ledarna för organisationerna häktades. Den största svarta tidningen; The World, förbjöds och dess utgivare Percy Quboza och flera andra svarta journalister häktades också. Vita sympatisörer bannlystes också, bland dem C.F. Beyers Naudé, en oliktänkande Sydafrikansk kyrkoledare och Dolnad Woods, en tidningsutgivare som umgåtts med Biko.

(Woods flydde ur landet och skrev senare ner sin berättelse i I Found My Brother: Steve Biko. Biko var huvudperson i en brittisk dokumentärfilm i TV och en pjäs som sågs av många. Tio år efter Biko ´s död hade filmen ”Cry Freedom” premiär, en film som handlar om vänskapen mellan Biko och Woods. Den Amerikanske skådespelaren Denzel Washington spelar Biko.)

Mer än 15 000 människor var med vid Biko ´s begravning. Desmond Tutu, som då var biskop i Lesotho, var en av talarna. Här följer en mycket avkortad del ur hans tal:

”När nyheten Steve Biko är död nådde oss, blev vi stumma av sorg. Nej, det kan inte vara sant! Gud, älskar du oss verkligen? Vad återstår att göra som vi inte reda gjort? Vad återstår att säga som vi inte upprepat tusen gånger? Steve visste och var fullständigt övertygad om att man inte var emot vita därför att man var för svarta. Svart medvetenhet är inte en ”hata-vita-rörelse”. Steve kände alltför stor respekt för människor för att kunna placera in dem i fack.

Vi pratar om ickevåld men lever mitt i det legaliserade våldet som skiljer make och far från hustru och familj. Jag uttrycker mig med stor försiktighet och under stort ansvar när jag säger att folk inte orkar mer. Vi ropar i nöd för vårt land som så lättsinnigt slösat sina dyrbara mänskliga tillgångar. Vi gråter med Biko ´s fru Ntsiki och hela Steves familj. Vi gråter över oss själva. Paradoxalt nog tackar vi för Steves liv och död. Det beror på att Steve satte igång något som inte går att stoppa. Låt oss på nytt gå in i kampen för att frigöra vårt älskade land, Sydafrika. Vi gör det för att hedra Steves minne och för vår egen skull, svarta och vita tillsammans. Vi svarta får inte låta oss fyllas av hat och bitterhet. För vi ska alla, svarta och vita tillsammans, segra, nej, vi har i sanning redan segrat.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 3 (Bröllopet, Bilder)

Nu har vi kommit fram till dag 3 av vår lilla Norrlandstripp! Dag 3 var alltså Lördag och den dag då bröllopet skulle äga rum. Bröllopet var dock först på eftermiddagen, så vi tyckte lite att vi hade hela dagen på oss först.

Binta och Mabou ville väldigt gärna rida, men eftersom det varit så varmt så var inte hästarna så pigga på det. Men den här morgonen hade Binta bestämt sig för att rida, så hon klev upp tidigt, innan solen hann värma upp så mycket. Hon och Mabou red en bra stund. Binta har bloggat om ridningen HÄR!

Så småningom så skulle vi göra oss klara för bröllopet. Tyvärr började vi allt för sent. De två viktigaste grejerna för mig var att jag ville locka håret och ha med mig den nya kameran till bröllopet. Det gick inte så bra med det. Locka håret hann jag inte göra och kameran hade jag i och för sig med mig, men glömde batteriet i laddaren hemma hos Maria, vilket gjorde kameran oduglig. Som tur var hade Binta med sig sin nya kamera (fast de bilderna har jag inte sett än) och Isa hade med min gamla, så det blev en hel del bilder i alla fall, även om de är rätt kassa!

Marias gubbe blev så stressad när vi skulle åka och var så sena att han gick runt och trampade i huset. Till slut trodde jag han skulle åka utan oss… haha… Han konstaterade i alla fall att det var skönt att han själv har två pojkar och inte tjejer, för då skulle han antagligen få hjärtproblem! 😀

Nåja, vi kom fram till bröllopet med tre (3!!) minuters marginal! Nästan alla satt redan i kyrkan på plats. Nu kunde bröllopet börja:

Jai och Isa kikar fram

Vigseln hölls i Tuna kyrka och prästen var en härlig kvinna vid namn Petra Hamnström. Det härliga under vigselakten var att det var väldigt avslappnad stämning och framför allt brudparet var avslappnade och glada. Det var inte så där stelt som det lätt kan bli när det är så högtidligt. Min andra bror Tobbe var marskalk och brudens bästa vän Emma (min f.d. kollega) sjöng vackert i kyrkan.

Mina egna tre prinsessor

Fotografering och riskastning

Brudparet med brudgummens syskon och där ser ni mig längst till höger, om ni inte såg det

Binta och Frida

Min andra bror Tobbe och hans fru Johanna

Sedan bar det av till middag och fest

Mina fyra favoritungar, färgkoordinerade även till festen, nu i lila. Notera att klänningen som Jai har på sig (mitten) var min egen festklänning på mitt bröllop för nio år sedan. Nu är frågan om jag ens skulle få i ena benet? Haha…

Placeringskorten var välgjorda och genomtänkta

Jag. Rund och glad. Fast inte under fötterna. De hade jag mest ont i.

Menyn bestod av:

Fördrink: Chapel Hill Pinot Noir Rosé / Alkoholfritt

Förrätt: Färska räkor i smördegshus med löjrom och avokado samt sallad på sommarprimörer

Mé¢con-Villages Chardonnay 2008 / Alkoholfritt

Varmrätt: Grillad renrostbiff med mandelpotatispuré smaksatt med gräslök och rostade späda rotfrukter samt rödvin och viltsås

Nederburg Shiraz Viognier

Dessert: Hemgjord vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn

Bröllopstårta: Moussetårta, kaffe och avec

Tyvärr fick jag ingen bild på varmrätten. Behöver jag säga att hela middagen var helt fantastiskt god?

Däremellan hölls det förstås tal och annat, som brukligt är. Toastmaster var brudens syster Anna. Själv höll jag ett kort, helt improviserat tal, då jag inte var förberedd. Men det gick det också. Brudens fars tal var troligen det mest väl förberedda och han hade dessutom fantasin att komma på att brudparets namn började på FRED och FRID (Fredrik och Frida) vilket är en vacker kombination och väldigt talande för brudparets personligheter.

Sedan fanns det faktiskt en helt objuden gäst på det här bröllopet. Det var en gäst som min son Mabou hade smugglat in. I kyrkan hade han öppnat kavajen för sina systrar och viskat: ”Lille Alvin är med, men säg inget till mamma!” Där i västfickan stack Mabou ´s leksaksekorre upp…

Så småningom blev Lille Alvin synlig ändå eftersom det blev så varmt att Mabou tog av sig kavajen…

Nåja, Lilla Alvin slapp att bli utslängd eftersom han inte gjorde så mycket väsen av sig, så han fick också vara med resten av kvällen…

Morbror Tobbe och Mabou och så lilla Alvin, förstås

Binta med kusin Sandra. Sandra har bloggat om bröllopet HÄR!

Brudgummen Fredrik med systerdotter Jai

Vid varje kyss av brudparet hördes ett tydligt: ”USCH”! Behöver jag säga att det kom från Mabou?

…och så dansen… Att bruden är dansant visste vi alla, men att brudgummen var så duktig att dansa var en fullständig överraskning!

Min bror Tobbe med fru Johanna

Själv hittade jag den bästa kavaljeren på hela plejset. Lite kort i rocken var han dock. Men storleken har ju ändå ingen betydelse, sägs det… Jag var bara tvungen att dansa med den drömprinsen, trots min onda fot!

Brudgummens kusin Theresa spelar i bandet som stod för kvällens underhållning. Scarlet Radio, heter bandet och var förstås riktigt bra!

Sammanfattning av en händelserik och fantastisk dag:

Allt var verkligen sååå lyckat!! Brudparet var både bedårande och bjöd på sig själva. Det var avslappnad stämning och glädje och lycka genomsyrade allt! Om man måste hitta något att klaga på, så var det möjligen att servitriserna KUNDE ha varit lite muntrare! Men annars var till och med vädret perfekt. Det var varmt och soligt, men inte överhett, sedan regnade det ett par droppar vid kyrkan och det sägs ju att lite regn vid bröllop är ett gott tecken på ett lyckligt äktenskap, så till och med det var perfekt!!

Binta har bloggat om bröllopet HÄR!

Min bror som gifte sig är för övrigt ett riktigt kap. Eller som Binta uttryckte det: ”Hade han inte varit min morbror, skulle jag ha tagit honom själv!”

Något annat som säger en del om min bror var när jag efteråt frågade honom:

Jag: Är du nöjd med bröllopet?

Fredrik: Ja, jag är jättenöjd, men det viktiga är ju att Frida blev så nöjd!

Det är min yngsta lillebror det! En sann gentleman!

All lycka och välgång önskas naturligtvis brudparet!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,