Positiv feedback och ny energi

coat-desigual-fatou-193x300Jag har haft influensa och som de flesta vet så kan man bli lite låg av att vara snorig, förkyld och krasslig. Det är dock på bättringsvägen och igår var jag i väg på två intressanta möten. Ni vet såna där möten när man får en massa inspiration, glädje, livslust och egoboost. Jag behövde verkligen det just nu och det var klart uppiggande.

Idag var jag hos tandläkaren, vilket kanske inte är samma inspiration direkt, men jag är ändå alltid glad när jag åker därifrån för att jag vet att jag får hela och fina tänder. Idag var det lite mer plågsamt än vanligt då det var en rätt svår behandling. Faktum är att jag blev liggande i tandläkarstolen hela två och en halv timme!! Ganska mörbultad och slut i kroppen reste jag till slut mig upp ur stolen och stapplade hemåt.

På kvällen hade jag och Mabou lite mys. Han har haft fullt upp med tävlingar, träningar (dans och basket) och idag hann han även iväg en sväng på badhuset med kompisar. Mabou är ganska känslig när det gäller sömn och mat och blir lätt som en grinig gubbe när han fått brist av något av dessa. Sömnbrist har det blivit på grund av sena dansträningar, men ikväll gjorde vi tidig kväll och han slocknade tidigare än vanligt, så i morgon förväntar jag mig en piggare och gladare kille igen!

Själv försöker jag behålla den känsla jag hade igår kväll efter mina två möten och verkligen suga i mig av allt positivt jag mötte. Det är så välgörande och startar så mycket kreativitet att möta människor som ger så positiv och härlig feedback!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lästips om Barnfattigdom

Jag har skrivit mycket om Barnfattigdom den senaste tiden. Att det är ett ämne som intresserar mig och engagerar mig är knappast en hemlighet. Här kommer lite lästips för er som är intresserade av att läsa mer om Barnfattigdom och om ämnen runt omkring detta ämne:

Susanna Alakoski: Karies-verket

Michael Karnerfors: Medelsvensson vet inte vad fattigdom är

Och ja, Susanna Alakoski är i det närmaste en idol för mig. Jag älskar verkligen hennes ord och styrka. Hennes träffsäkerhet och hennes klarsynthet! Amen!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En Tonårsmorsa hos tandläkaren…

En Fatou som hoppas på att få sova utan tandvärk i natt

Okej, en liten lång sammanfattning av mitt tandläkarbesök. Först och främst ska jag klargöra två saker:

  1. Innan idag hade jag ingen tandläkarskräck
  2. Jo, självförvållat är det, eftersom jag borde ha varit hos tandläkaren för lääänge sen…

Jag har legat i stort sett sömnlös i tre nätter på grund av tandvärk. Dock har där inte funnits varken tid eller pengar att gå till tandläkaren. Så idag när lönen kom och jag hade självstudier på kursen, så passade jag på att gå till tandläkaren. Jag fick en akuttid på eftermiddagen. Jag hade så ont att det liksom inte var någon diskussion längre. (Diskussion med mig själv, alltså) När jag väl kom dit så fick jag vänta i 40 minuter ungefär, då de låg efter i schemat. Jag hade förklarat när jag ringde och bokade tiden att det var två tänder det gällde akut.

De la ner mig i tandläkarstolen och även om jag inte brukar vara lika avslappnad som min pappa, som brukar somna i tandläkarstolen, så de får väcka honom konstant så han inte stänger munnen i sömnen, men jag brukar ändå ta det väldigt kallt. Jag har alltså ingen som helst tandläkarskräck. Jag hade alltså inte någon som helst tandläkarskräck. Tills idag.

De sprutade in en massa bedövning, både uppe och nere och så satte de igång. Problemet var att det var inga små, tiny nålhål i mina tänder. Det var typ öppna kratrar. När jag öppnade munnen och tandläkaren pratade med mig, hörde jag hur hennes ord ekade den närmaste kommande timmen i min mun.

Sedan började hon borra. Precis på nerven. Jag studsade till som en studsboll.

Tandsköterskan: Försök att inte rycka till sådär…

Hehe… Nej, jag gjorde det bara för att jäklas lite. Jag har inga som helst problem att styra mina nerver när man sätter dit en borr mitt på nerven!

De tryckte in mer bedövning, rakt på nerven, eftersom bedövningen verkade ta dåligt…

Tandläkaren: Går det bra?

Ja, om jag får ta en stor borrmaskin för cementväggar och stoppa in den i din käft och sedan borra rakt på en av dina nerver, då går det bra. För då vet jag i alla fall att jag garanterat gett dig lika mycket smärta som du gett mig. Tänkte jag. Men det sa jag inte.

Med käften full av sugar, borr, slangar och annat krimskrams svarade jag i stället artigt: Det gör lite ont, men det går.

Tandläkaren: Nu har nästa bedövning säkert börjat ta, så nu försöker vi igen.

Hon sätter borren rakt på nerven igen. Mina ben flyger upp igen och den här gången spänner jag för säkerhets skull ögonen i tandsköterskan för att hon inte ska upprepa: ”Försök att inte rycka till sådär…”

Tandläkaren: Oj, det kanske är en början till infektion där under, det är nog därför bedövningen inte tar.

Sedan bestämmer hon sig ändå för att sticka in en ny bedövning i överkäken för att underlätta smärtan för mig. I nerven. Igen.

De berömmer mig. De tycker att jag är sååå duktig. De får samma röst när de berömmer mig som jag får när jag följer med min sjuårige son till doktorn eller tandläkaren.

”Oj, vad duktig du är! Nu är det inte så mycket kvar. Du är verkligen duktig, jag vet hur jobbigt det här är!”

Själv svarar jag: Nja, det gör ju ont, men det går, jag klarar det här. Jag vill ju inte fortsätta ha min tandvärk. Jag vet inte vem jag försöker övertyga. Mig själv eller tandläkaren och tandsköterskan?

Jag förbannar mig själv för att jag inte gått till tandläkaren tidigare. Jag har ju känt att något är på gång en längre tid. Vaddå inte råd? Ungarna måste väl inte ha mat varenda månad? Bortskämda. Det är vad de är. Ska bara ha och ha och ha…

Tandläkaren: Hur känns det i munnen? Har bedövningen börjat ta? Börjar det tjockna lite?

Jag: Börjar tjockna? Det är som att ha en jäkla vattenmelon i käften och jag skulle inte känna någon skillnad om du stoppade in en till…

Tandläkaren: Vad bra, för nu när du fått vila munnen lite så gör vi ett nytt försök.

Jag: Javisst…

Tandläkaren stoppar in borren igen och åter börjar hon borra rakt på nerven. Jag börjar bli van nu. Benen flyger upp i luften och jag börjar undra om det är någon idé att ta ner dem igen?

Tandläkaren: Försök nu att öppna munnen ännu mer och sedan slappnar du av.

Det här har jag funderat på hela kvällen. Hur i hela världen öppnar man först munnen till bristningsgränsen, liggande i en tandläkarstol, samtidigt som man slappnar av? Det är ju helt omöjligt. Dessutom är jag nu så uppskakad av all borrning och sprutor i mina tandnerver att jag skakar som ett asplöv av bara den anledningen.

Jag försöker andas lugna, djupa andetag, jag försöker påminna mig om att jag faktiskt fött fyra barn utan annan smärtlindring än lustgasen. Jag försöker slappna av, men varje gång jag tror att jag är på väg att lyckas så säger tandläkaren till mig att jag måste öppna munnen mer. Öppna munnen och slappna av går uppenbarligen inte ihop för mig. Jag är kvinna och brukar kunna göra många saker samtidigt, men tydligen inte slappna av och öppna munnen på en och samma gång.

Till slut, efter något som känns som en evighet, när arslet känns som om det växt fast i tandläkarstolen och benen stelnat i ett läge halvvägs upp till taket så är de klara. När jag rest mig upp, så upptäcker jag att ena kinden har ramlat ner på hakan. Den hänger liksom inte alls med. De ber mig gå till spegeln och handfatet och tvätta av mig och det ser ut som om jag varit ute och målat. Det är vita stänk över hela ansiktet från den där tillfälliga lagningsgeggan. Benen skakar.

Tandläkaren säger åt mig att gå hem och vila och att jag varit sååå duktig. Mmmm… säger jag. Men i huvudet har jag bara att jag ska till IKEA och shoppa.

Jag hade tid vid kl. 16.15, fick komma in till tandläkaren vid 17-tiden. Strax före klockan 18.30 stapplar jag ut. Jag ska ringa min skjuts till IKEA och upptäcker att jag sluddrar som en som är riktigt på kanelen. När jag ska rätta till örhänget upptäcker jag att jag inte känner mitt öra. Hela jäkla huvudet är helt bedövat.

Men… jag …måste… till… IKEA, de stänger ju snart

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Min kvinnliga logik

På juldagen gick ju min tand av. Av en knäck på jobbet. En endaste, ynka, liten knäck! Den knäcken knäckte hela min tand. Eftersom jag jobbat nästan konstant sedan dess så har jag inte tagit tag i det där med tandläkarbesök än. Natten till idag sov jag knappt alls, eftersom det gjorde så förbaskat ont!! I dag på jobbet kollade jag först så det var okej att springa iväg till en tandläkare och när jag fick det bekräftat så ringde jag och fick en tid på eftermiddagen akut. Jag förklarade vad som hänt och de gav mig en tid.

Hela dagen har tanden ömmat, gjort ont, ilat och gjort ännu ondare. Strax innan 15.00 ilade jag iväg till tandläkar-akuten nära mitt jobb. In, slängde mig ner i tandläkarstolen och lät dem påbörja operation utdragning av tand. Flera bedövningssprutor, in med en massa tänger i munnen. Slita, dra. Den ville inte ut, min ena kindtand. Mer bedövning, dela tanden, då den var för stor för att dra ut direkt. Slita. Dra. Slita. Dra. Slita. Dra. Sy och tråckla, sy och tråckla… Aj, aj, aj…

Efter tjugo minuter gav tanden upp och jag såg att tandläkaren fick ta i allt hon kunde. Ut i kassan och hämta räkningen. E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn!!

Glad att den onda tanden var borta. Glad att slippa ligga sömnlös ännu en natt. Snabbt tillbaka till jobbet. Blodet rinnande i mungipan, tussar neddränkta av blod. Äckligt, äckligt.

Logiskt tänkande alá Fatou:

Om jag nu jobbade julhelgen, blev bjuden på knäck, en knäck som knäcker en tand som måste dras ut. Det kostar E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn att dra ut tanden, så borde en människas filosofi vara att ge sjutton i knäck framöver. Eller i alla fall andras hårda knäck. Men jag har en annan filosofi:

Om jag blev bjuden på en knäck. En knäck som i slutänden inte blev gratis utan kostade mig E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn, trots att jag jobbade hela julhelgen, så måste jag nu jobba en massa jular framöver för att hamna på plus igen. Jag menar jag måste ju se till att jobba en massa jular framåt nu, så jag kan bli bjuden på många fler knäck och på så sätt äta knäck för minst E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn för att gå jämnt upp… Är ni med? Min filosofi handlar alltså om att se till att bli bjuden på samma summa i knäck, som jag nu lagt ut på den knäck som trasade sönder min tand.

Det är min alldeles egna, kvinnliga logik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens navelskåderi

Även om ingen annan bryr sig, så gör jag det och även om ingen är intresserad av att läsa, så måste jag få skriva det:

Jag åt knäck i dag på jobbet. Jag älskar knäck. Vi gör alltid massor av knäck hemma. Men vi gör dem mjuka. Så mjuka att man inte kan ha dem framme. Man måste ta fram en liten hög i taget från frysen och sedan äta upp dem på en gång.

På jobbet var de inte lika mjuka. De var ganska mjuk-hårda, liksom. De var goda. Och farliga. Jag bet av en hel jävla tand.

Jag trodde jag skulle tjäna lite extra när jag jobbar hela julhelgen, i stället går jag förlust, misstänker jag. Nu är det bara att ringa och boka tid hos tandläkaren och fram tills dess tugga på höger sida. HÖGER. INTE vänster!!

Akta er för knäcken!! Om inte annat kan de ta knäcken på ekonomin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,