Kåldolmar och Kalsipper gratis teater i sommar

kåldolmar och kalsipperJag har redan skrivit om att jag haft rätt fullt upp i veckan som gick, men lite har jag roat mig också. För ungefär 1 ½ år sedan skrev jag om Kåldolmar och Kalsipper med Nationalteatern och hur nostalgisk jag blev av att lyssna på hela sagan igen: 70-tals nostalgi med Sjörövar-Jenny och hur den sagan satt djupa spår i mig.

För någon vecka sedan berättade min mamma att den skulle gå i Farsta som parkteater och så bestämde vi att vi skulle ta med Mabou och gå på den. Nu föll det sig så att Mabou hade skolavslutning den dagen och hade planerat att gå på Gröna Lund med sina kompisar, men mamma och jag ville ändå gå. Lite konstigt kändes det att gå på barnteater utan barn, men vi har ju i alla fall lite barnasinne kvar… 😉

Teatern var mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Den kändes välarbetad och genuin och jag är väldigt glad  att vi gick. Med eller utan barn! 🙂 Att det skulle komma så enormt mycket folk hade jag inte heller väntat mig, men jag är glad att så många tog chansen att se den!!

HÄR (pdf) kan du läsa mer om föreställningen som kommer att fortsätta spelas på olika platser runt om i Stockholm under sommaren, med helt fri entré!

Lite bilder från föreställningen:

kåldolmar och kalsipper1 kåldolmar och kalsipper2 kåldolmar och kalsipper3 kåldolmar och kalsipper4 kåldolmar och kalsipper5 kåldolmar och kalsipper6 kåldolmar och kalsipper7 kåldolmar och kalsipper8 kåldolmar och kalsipper10 kåldolmar och kalsipper11 kåldolmar och kalsipper12 kåldolmar och kalsipper9kåldolmar och kalsipper1Har du möjlighet att se Kåldolmar och Kalsipper i sommar, så tycker jag absolut att du ska ta chansen. Med eller utan barn!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

När feministerna tystas av en upprörd man

Januari 2013 014Nyligen var jag på en nypremiär av föreställningen Efverman på slak lina. Först var det lite mingel och sedan var det själva föreställningen och efter den hade man efterföljande panelsamtal:

”Efterföljande panelsamtal med Vanja Hermele, Sisela Lindblom, Martina Montelius och Anna-Lena Efverman där vi berör ämnen som – Varför matas vi med ett närmast normaliserat kvinnovåld/kvinnohat i varje tevedeckare vi ser? Var ligger de dolda maktstrukturerna som upprätthåller kvinnornas underordning? Hur ser de ut? Vad kan man göra för att punktera dem? En angelägen fråga för de som arbetar med konstnärlig verksamhet: Är vi fortfarande fast i en normativ blick både vad gäller gestaltning och innehåll? Hur förändrar vi det?”

Själva föreställningen var underhållande och rolig och jag var väldigt nöjd efter den. Föreställningen var en enmansföreställning med flera olika gestaltningar av allt från Edith Piaf till Persbrandt och skådespelerskan Anna-Lena Efverman lyckades locka till många igenkännande skratt och tolkningar av olika kvinno- och mansroller.

Januari 2013 008Så var det då dags för efterföljande panelsamtal och Martina Montelius, som höll i samtalet inledde det med att ställa frågan om män generellt ”kommer undan med” mer än kvinnor? Hon tog exempel då på en manlig chef som ofta gick runt med snuset rinnande längs tänderna. Publiken skrattade menande och de flesta insåg att det skulle vara svårt att ha en kvinnlig chef med snuset rinnande i linjer längs tänderna. Hon berättade sedan om en manlig överordnad som bajsat så det på något vis rann över toalettkanten, varpå en arg, man ur publiken började ryta att det där var bara så äckligt att vi inte skulle vara tvungna att lyssna på sånt strunt…

Här replikerade då Martina att det faktiskt var en sann historia och att kvinnor ofta är tvungna att stå ut med detta och liknande saker, medan en man blir upprörd över att ens behöva höra detta återberättas. Mannen replikerade då surt: ”Ja, men även om det är en sann historia, så ska väl det här inte handla om dig, utan det ska väl vara ett samtal om feminism!” Varpå Martina skrattande säger att det här är precis det feminismen handlar om, att män ofta ”kommer undan” med saker som kvinnor inte kommer undan med. Här bytte man samtalsämne och släppte det här och fördjupade sig i stället i panelsamtalet såsom det var planerat.

Under det fortsatta samtalets gång så kom Martina vid ett par tillfällen helt kort in på sig själv, för att beskriva en situation och då skämtade hon till det lite och sa: ”Mannen som inte vill höra om mig, får ursäkta nu…” eller något liknande. Jag funderade på det här. Självklart är inte alla män lortgrisar som bajsar över toakanten eller har rinnande snus i munnen och det tror jag ingen i publiken uppfattade det som heller, men visst ligger det något i att många män, särskilt i högre ställning, kan ”komma undan” med mycket som är väldigt tabubelagt för oss kvinnor?

Det som blev väldigt uppenbart för mig i det här samtalet är att när den här mannen (det var fullsatt i salongen och någon räknade ut att det var endast 12 män i publiken) protesterade mot både exemplet och att Martina talade utifrån sig själv och en egen erfarenhet, så gick man visserligen emot mannen i fråga och påtalade att det här är en del av det som är innebörden med att vara kvinna, MEN i nästa andetag valde man ÄNDÅ att lämna den diskussionen och i nästa andetag bytte man helt samtalsämne. Vi satt alltså en hel salong med kvinnor och lyssnade till ett intressant samtal, med en lustig beskrivning på en händelse, EN MAN protesterar och genast byter man samtalsämne. I en debatt om feminism.

Under resten av samtalets gång, när Martina nämnde något om sig själv, så bad hon om ursäkt till den här mannen, visserligen skämtsamt och med lite ironi, men det var ändå ursäktande!

Jag tror att mycket av vårt beteende i vår vardag, är så djupt inpräglade att vi knappast själva lägger märke till hur vi låter män styra oss på medvetna eller omedvetna sätt och jag tror det är väldigt viktigt att hålla dessa frågor levande, för annars kommer vi nog att stå stilla och stampa i många år till i dessa frågor om jämställdhet och feminism.

HÄR är en vimmelbild av mig och mamma från evenemanget. HÄR kan du läsa när de få föreställningar som är kvar av just denna uppsättning, kommer att hållas och har du möjlighet att gå och vill bli underhållen en stund, så tycker jag absolut att du ska passa på att gå!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kaskad, OffStockholm och La Cucaracha

Helgen har rullat på i hög fart. Men ibland när man åker snabbt, så håller man fast sig i handtaget och bromsar med fötterna, för att det går för snabbt. Ibland så är det så roligt att åka med att man liksom lutar sig fram och trycker gasen i botten själv också.

Det här har varit en sådan helg. Jag har tryckt i gasen ännu hårdare och bara lutat mig framåt. Det enda trista med denna helg är att jag skulle behöva en extra dag att vila upp mig på. Men det får gå i alla fall!

På Lördag var jag först tillsammans med min bror och hans härliga familj. Sedan var brorsan barnvakt till Mabou resten av kvällen och jag åkte till min mamma. Där var min moster och hennes väninna på besök från Piteå. Eller Pitä, som min moster säger.

Min moster är världens roligaste moster. Hon har en dialekt som jag bara tokälskar! Dessutom har hon ett så högt och hjärtligt skratt att det är helt omöjligt att inte smittas. Inte blir det sämre av att när min mamma och hon är tillsammans så blir de helt galna och skrattar och skojar så varenda människa vänder sig om och tittar och oftast börjar de också att skratta.

Min Mamma och min moster; systrarna Skratt

Därefter åkte vi till Teater Scen Kaskad där OffStockholm hade sin premiär på föreställningen: Vem har sagt att det ska vara vackert av kloka, vackra och samhällsengagerade Anne-Li Ramirez.

Själva teatern var väldigt stark och tung, men den omgavs av en massa glädje och ljus av alla som fanns på plats. Teatersalongen var helt fullsatt och det förstår jag med tanke på det starka budskapet.

Efter teatern skulle alla skådespelarna, de som jobbat med föreställningen och andra som jobbar i närliggande projekt åka och fira. Vi blev medbjudna av min mamma och färden gick till Söder och La Cucaracha.

Där har jag sålt många rosor i mina dar, men det här var första gången jag gick dit som gäst, trots att jag ofta tänkt att jag skulle vilja gå dit privat och käka och festa. Nu fick jag äntligen chansen!!

Vi var ca 40 pers i sällskapet och fyllde lätt hela nedre baren.

Det var verkligen riktigt, riktigt trevligt

Mamma var på gott humör

Krognamnet till trots, men jag var rätt glad över att det här var de enda kackerlackor vi såg under kvällen och de satt fast på väggen utan risk att krypa iväg…

Mycket speciell miljö, inredning och dekoration har de på La Cucaracha

Maten var en riktig, riktig höjdare!! Det var buffé som serverades på stora fat vid bordet och de hade allt gott man kan tänka sig och lite till. Calamares, grillade räkor, sallader, kalvgryta, vitlöksmarinerad kyckling etc. Ja, det var verkligen en riktig höjdare. Däremot så var det ju ruggigt trångt, så servicen blev väl lite si sådär, kan man säga.

Inredning, miljö, musik och mat var kanon. Personalen i dörren var riktigt skoj, den övriga personalen trevliga.

Efter maten blev det dans för resten av natten..

Jag älskade den höga golvljusstaken, med stearinljus och rökelse inne i badrummet. I ´m a sucker for details. Enkla men väl genomtänkta.

När vi till slut äntligen började dra oss hemåt framåt nattkröken, var jag mer än nöjd över ännu en heldag i toppklass!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,