I allas huvuden dessa dagar smyger han förbi. Skräckinjagande. Obegriplig. En galning.

Jag pratar om Anders Behring Breivik. Den första veckans rättegång är över mot mannen som med berått mod tog livet av 77 personer och som satt outplånliga och fruktansvärda sår i många människor, varav många unga personer.

Vi är många som känner oss helt förskräckta över den här mannens handlingar och vi är många som inte kan förstå. I rätten diskuteras mycket huruvida Breivik är sjuk eller ej. Om han var tillräknelig vid tillfället när han mördade så många människor. För rättssäkerheten är det förstås viktigt. Det är viktigt för att rätt straff ska kunna utdömas och det är viktigt att konstatera om Breivik var att anses som ”frisk” eller ”sjuk” när han begick sina vansinniga handlingar. Men för oss ”vanliga” människor är det ändå rätt oväsentligt. Han har begått en ”galnings verk” genom sina handlingar och jag tror det är så att vissa saker ska vi inte ens försöka att förstå. För oss kvittar det vilken slags ”galenskap” han lider av. Om den är att betrakta som psykisk sjukdom eller ej.

Vi SKA inte kunna begripa hur en människa kan planera och sedan genomföra inte bara ett, utan hela två terrordåd på en och samma dag.

Det var inte ett brott som begicks hastigt och utan möjlighet till eftertanke, utan det här är handlingar som har begåtts under noga planering och inte nog med det. Så här långt senare, helt nio långa månader senare, så finns det ingen ånger, bara fortsatt galen övertygelse om att han skulle ha gjort något gott. Nej, det går verkligen inte att förstå.

Att Breivik har personer runt om i världen som stödjer hans handlingar och som sympatiserar med hans ideér och handlingar är om möjligt ännu mer galet.

Människor ska få leva. De ska inte behöva avsluta sina liv på det sätt som Breivik´s offer fick göra. Ungdomar ska leva. De ska få stötta invandring och andra frågor i politiken som de vill. De ska få utöva demokrati. De ska kunna besöka ett politiskt ungdomsläger utan att bli berövade sina liv. Man får ha olika åsikter. Man får vara ”udda” eller ”annorlunda” om man vill. Man behöver inte tycka vad majoriteten tycker. Man får ha sina egna åsikter.

Men man får inte mörda. Man får inte ta en annan människas liv. Man får framför allt inte ta en människas liv för dess åsikter. Man får inte beröva föräldrar deras barns liv. Man får inte sprida skräck i ett helt folk för att man har andra åsikter. För de flesta av oss är det så självklart. Det är lika självklart som att vi måste äta och dricka för att leva. Lika självklart som att vi går på toaletten och att vi måste sova när vi är trötta. För Breivik och hans sympatisörer var det inte självklart.

Breivik tog sig rätten att ta 77 människors liv. Beräknande. Utstuderat. Utan att ta in att dessa ungdomar förlorade sina liv, sin rätt att leva, för att de kanske inte levde som han ville. Det är bara så galet det kan bli.

Låt oss som är kvar stå enade mot den här typen av ondska!

Läs även andra bloggares åsikter om anders behring breivik, breivik, rättegång, norge, oslo, terrorist, terrorism, galning, ondska,