Lösningen får inte vara människoförakt

…och apropå de människor det faktiskt gäller i mitt förra inlägg, så var detta vad jag bevittnade igår.

tvättarJag var på ett jobbrelaterat uppdrag och tog igen mig en kort stund vid Brunkebergstorg. På det här lilla torget/parken fick jag syn på en romsk kvinna som hängde upp kjolar och andra klädesplagg över de vita bänkarna. Jag satt en bit ifrån, så det tog en stund innan jag såg vad hon höll på med. Hon tvättade sina kläder. Hon hämtade vatten från en av de två fontänerna i två olika plastpåsar. I den ena påsen handtvättade hon kläder och i den andra sköljde hon dem. Hon hämtade ibland nytt vatten och hällde i plastpåsarna. Hon fyllde dem inte så mycket, men stod vid bänken och tvättade i påsarna. Jag måste säga att det var ett uppfinningsrikt sätt att tvätta kläder på.

tvättar3När hon var klar med tvätten så hängde hon upp kläderna på bänkarna i solen och jag tänkte för mig själv att det var tur att det var sol just igår och jag funderade på hur tvättandet ser ut när det inte är sol, utan regnar så mycket som det gjort denna sommar…?

En av fontänerna på Brunkebergstorg

En av fontänerna på Brunkebergstorg

När hon var klar med sina procedurer, gick hon och hämtade nytt vatten igen och så la hon upp även den påsen på bänken och så satte hon ned en av sina fötter i påsen och så tvättade hon benen och fötterna på det här sättet. När hon var klar så bytte hon fot och upprepade samma procedur på det andra benet.

Jag har många gånger funderat över hur det ser ut med att just sköta sin hygien och praktiska saker såsom tvätt av kläder och liknande, för de som inte har en bostad. Jag tänker ofta på hur svårt det måste vara. Överlevnad handlar ju inte bara om mat för dagen. Överlevnad handlar om mer än att fylla och tömma magen och sömn.

Jag tänker på att det är alltså personer som denna kvinna som föder sånt hat och ilska hos människor. Det är personer som denna kvinna som SD tapetserar tunnelbanan för att protestera mot. Jag har aldrig tvivlat på att människor i den här kvinnans situation är utsatta och att de måste ha det oerhört svårt för att få ihop sin vardag. Jag förstår att många dagar måste vara en kamp på liv och död. Ändå. Det blev så oerhört påtagligt igår när jag såg denna kvinna tvätta sina ben och kläder i fontänvatten i en plastpåse.

Jag har tidigare skrivit om vad fattigdom i ett i övrigt välbärgat samhälle, kan innebära: Det här är fattigdom i Sverige 2013. Den här fattigdomen jag bevittnade, går dock ett steg längre. Jag förstår bara inte hur fattigdom kan väcka sådant hat, sådan avsky och sådant förakt. Jag kan inte förstå det. Varje del av min kropp skriker av smärta, av behov att sträcka ut en hand och hjälpa till. Att försöka göra något för att vara en del av lösningen i stället för en del av problemet. Hur litet det än må vara.

Jag önskar jag kunde hitta en lösning som på grunden kan hjälpa utsatta människor och inte bara på ytan. Lösningen måste vara ett gemensamt ansvar. Det kan aldrig vara människoförakt.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Hur kan man hjälpa de mest utsatta?

Jag vet inte om det är det här med att det närmar sig jul, eller om det är för att vinterkylan börjar slå sig till ro i vårt avlånga land, men det jag vet är att mitt hjärta stramas åt allt mer när jag ser och hör om människor som har det svårt.

Var har denna kvinna tagit vägen i kylan? Hoppas hon har fått tag på bättre skor... Foto: Fatou Touray, afrope.se

Var har denna kvinna tagit vägen i kylan? Hoppas hon har fått tag på bättre skor… Foto: Fatou Touray, afrope.se

De EU-medborgare som sitter längs våra gator och utanför våra affärer är de som blir tydligast framför mina ögon just nu när det börjar bli kallt här i landet. De som sitter på marken, på en liten tunn pappkartong, jacka eller filt, timme ut och timme in och hoppas att någon ska skänka en slant. Jag försöker ge när jag kan. En slant här och där, eller en lite större slant till vissa, någon gång ibland. Ibland på måfå ibland har jag valt ut någon. Det är verkligen inte mycket jag gör, men jag tänker att om vi är många som försöker ge något, så är det ändå en tillfällig hjälp för stunden för någon annan. Allt enligt det gamla talesättet: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något… 

Soppkök utanför Klara Kyrka i Stockholm en morgon för några veckor sedan... Foto: Fatou Touray

Soppkök utanför Klara Kyrka i Stockholm en morgon för några veckor sedan… Foto: Fatou Touray

Det är nu inte bara hitresta EU-medborgare som har det svårt. Andra hemlösa upplever samma kyla, samma hunger, samma behov av att sköta sin hygien och annat som hör till våra absoluta behov.

Liksom de flesta ”vanliga arbetare” är jag varken rik eller har något överflöd. Samtidigt kan jag känna att just nu i mitt liv, går det ingen nöd på mig eller mina närmsta. Ingen av oss lever liv i lyx, men till skillnad från många andra har vi tak över huvudet, sängar att sova i, duschar i våra bostäder där vi kan sköta hygienen. Vi har kök där vi kan tillaga mat och annat att få i oss. Vi har kläder på kroppen och garderober med kläder. Nej, det går sannerligen ingen nöd på oss och även om det inte är mycket över när lönen kommit och räkningarna är betalda, så har vi i alla fall kunnat skaffa oss det mest nödvändiga. Jag ser det som min plikt att göra något för de som inget har. Det må vara en droppe i havet, men det är det jag kan bidra med. 

Farsta Centrum

Farsta Centrum

Jag läste i vår lokaltidning härom dagen att väldigt många barn i Sverige lever i fattigdom. Det är något jag kan relatera till än mer. Jag har varit där i perioder. Nu har jag det inte så tight och då känns det självklart att vilja stötta några av de som har det tufft. I min lokaltidning stod det att man kan köpa en julklapp för mellan 50-100 kronor i Farsta Centrum och så kan man gå och lämna in det hos några som hjälper en att slå in och så man kan meddela att man vill skänka julklappen till barn som är i behov av just en julklapp. Vad jag förstod så var samarbetet mellan affärsägarna och organisationen Giving People. Farsta Centrum och ett antal butiker skänker också upp till 100 julklappar själva.

Jag tycker det är ett jättebra initiativ som jag hoppas fler affärsägare nappar på och jag hoppas också att ni som inte bor nära just Farsta Centrum eller annan affär som hjälper till såhär, kanske kan kolla in Giving Peoples hemsida eller annan organisation som kan hjälpa till på ett liknande sätt.

ejtiggare.se letar man mer långsiktiga lösningar för de utsatta genom att ge dem arbete. Det finns alltså många engagerade människor som försöker hitta olika vägar för att hjälpa de som befinner sig i hopplöshet, utsatthet och utanförskap. Från de flesta som lever så utsatta, kan man inte förvänta sig att de ska kliva in i gemenskapen/värmen/ett anständigt liv igen. Det är vår sak. Vi som är här inne i värmen, att sträcka ut en hand till en medmänniska och bjuda in dem. Vi måste hjälpa människor som upplever total hopplöshet att finna en väg ut ur sin hopplöshet och ekonomiska utsatthet. Det är ditt och mitt ansvar. Som medmänniskor. För om du stod där utanför och tittade in, så skulle inte heller du förmå dig att kliva över den där tröskeln och stiga in.

Allt enligt talesättet: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! 

Intressanta artiklar:

Vart tredje barn med utlandsfödda föräldrar lever i fattigdom

Fyrabarnsfamiljen trängs på åtta kvadrat – så är livet som tiggare i Sverige

Så hjälper Gnosjö romer ut tiggeriet

Här kan du hjälpa till:

Ejtiggare.se

Stadsmissionens Hemsida

Giving Peoples Hemsida

Giving People på Facebook

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag kan inte förstå…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland förundras jag av hur världen ser ut. Jag förundras över människors ondska, elakhet och grymhet.

Foto: Fatou Touray

Foto: Fatou Touray

Jag tänker på tiggarna. På all den ondska dessa personer möter. Alla lögner, all okunskap, men framför allt oförstånd. Jag kan inte se annat än illvilja. Jag kan inte se annat än trångsynthet, avund och elakhet när man utsätter de mest utsatta, de mest försvarslösa, de mest lidande människorna i vårt samhälle, för spridning av lögner, attacker, såväl fysiska som verbala. 

Är det så svårt att se människan? Är det så svårt att sätta sig in i någon annans svårigheter i livet? 

Jag tror de flesta av oss någon gång upplevt en period av utsatthet, dålig självkänsla, fattigdom eller hunger. Jag tror de flesta av oss blivit sittande utomhus, skakande av köld och energilöshet.

Hur kan det då vara så svårt? Hur kan det vara så himla svårt att sätta sig in i en annan människas liv, när trasigheten slår som en smocka rakt i ansiktet? När våra ögon inte kan undgå att se de trasiga sommarskorna, de trötta ögonen, den tunna sommarjackan i december. När våra ögon inte kan förneka bristen på hygien, att ha möjligheten att hålla sig ren. När våra ögon inte kan blunda för bilder på barn i fattigdom som hålls upp framför våra ögon.

Hur kan det vara så svårt att förstå att även om ingen kan göra allt, så kan alla göra något? Hur kan det vara så svårt att förstå att med en liten utsträckt hand och kanske ett par tjugolappar, blir världen lite lite bättre, för någon eller några medmänniskor. I alla fall för en liten stund… Jag kan inte förstå…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

”Överkänsliga” borde börja kräva mer känslighet

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

Det är många som är snabba på att säga att personer som värnar om medmänsklighet och ber andra om att behandla sina medmänniskor på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, att de är ”överkänsliga” eller rent av säger att man ska ”bortse från sina känslor när man fattar beslut”!

Jag vill säga tvärt om! Vi måste BÖRJA tänka mer medmänskligt och respektfullt och kärleksfullt mot våra medmänniskor! Vi måste tänka mer med våra hjärtan för att inte krossa, kränka eller knäcka människor som är i nöd eller som har det svårt!

Jag tänker på många saker som skett i vårt samhälle den senaste tiden. Saker vi gör mot varandra i vår vardag, på våra arbetsplatser, i politiken!

Jag tänker på en vän som blivit tillsagd på sin arbetsplats i en kommun någonstans i Sverige, av sin chef, att hen är för empatisk. Personen arbetar med människor som har det svårt och fattar beslut enligt våra lagar, men det vill chefen inte höra om. Chefen vill se fler avslag.

SD med sin omänskliga politik, fortsätter på listan att visa sig omänskliga med sin senaste valreklam om klistras upp i tunnelbanorna runt om i Stockholm där man affischerar: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”!

Joakim Wallerstein, kommunikationsstrateg hos SD, säger till Dagens Media att tunnelbanan var ett medvetet val för kampanjen ”för att man då i regel redan gått förbi ett antal tiggare på väg ned till tunnelbanan”.

Det förefaller som både utstuderat och oerhört hjärtlöst, för att inte tala om de fördomar, den okunskap och det människoförakt som ligger bakom denna valaffisch!

Inte visar SL någon större medmänsklighet när de beslutade igår att affischerna ska få sitta kvar. Att slå på den som ligger ned. Att kränka den som redan har det som allra sämst av alla i vårt samhälle och dessutom mot en grupp som traditionellt har diskriminerats och fortfarande diskrimineras i vårt land och runt om i Europa.

Jag blir förbannad och upprörd och ledsen och oerhört frustrerad! De som anser att affischerna ska få sitta kvar på SLs tunnelbanestationer hänvisar till yttrandefriheten, men faktum är att inget land har en total yttrandefrihet. Den är alltid inskränkt i vissa lägen, i alla länder på jorden. I Sverige är den inskränkt på så sätt att man inte får kränka andra människor eller diskriminera olika grupper. Om inte detta är diskriminering och kränkning, ja då undrar jag vad som är det?

Nej, sluta säga till människor som blir illa behandlade eller diskriminerade eller försöker följa lagen och sköta sitt arbete med människorna som det berör i åtanke, eller vad det än nu gäller, att de är överkänsliga eller att de inte ska vara så empatiska och börja i stället fundera på om det inte är du själv som är för okänslig för att kunna fatta beslut som rör andra människor och deras öden och deras framtid i stället!! Jag är trött på er nu! 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tiggarna på våra gator…

romer

Det har varit mycket debatter om romer i Sverige och de som kommer hit från företrädesvis Rumänien och lever som tiggare på våra gator runt om i hela landet. Jag har bloggat om det många gånger tidigare, men förvånas gång på gång om hur fördomarna mot dessa medmänniskor fortsätter frodas i vårt land.

Jag skrev för drygt ett år sedan och medgav att jag missat debatten om att polisen och välgörenhetsorganisationer gått ut med att inget tyder på att de flesta av dessa personer ingick i organiserade ligor, utan tvärt om så tycktes det vara illasinnade rykten som spreds, även om fenomenet kan förekomma. Jag berättade hur mycket jag skämdes för att jag till viss del gått på dessa berättelser och framför allt att jag skämdes för att ha passerat en massa medmänniskor utan att skänka något, även de gånger jag hade möjligheten att göra det, för att jag misstrodde deras fattigdom.

Idag försöker jag skänka så ofta jag kan. Det är inte varje dag och oftast är det mindre summor. Det är absolut inte till alla jag möter. Jag har en ”stammis-tant” nära min ICA-butik som får en summa varje månad och så ger jag lite kronor här och lite där till människor jag möter. Jag försöker att alltid möta blicken hos den som tigger, men varje dag misslyckas jag. Jag är inget helgon. Tvärt om. Jag klarar inte av att se fattigdomen så djupt in i ögonen varje gång jag möter den. Jag säker ofta blicken på tunnelbanan när jag inte kan ge. Eller när jag passerar någon sittandes med den där pappersmuggen framför sig. Det gör ont. Det gör ont att se fattigdom. Men när jag ser in i ögonen på den som tigger, så ser jag djupt in och jag ser människan bakom de ibland smutsiga kläderna. Jag ser människan och dess liv.

Och jag ser rött varje gång jag läser om personer som inte ser dessa människor. Det hugger till i bröstet och gör fysiskt ont för ett ögonblick. De artiklar som nu senast gjort mig upprörd i denna fråga är:

Tiggare bodde i porten – fastighetsägaren spikade upp vägg

S-politiker: ”Tiggarna transporteras ut med fina Mercedes”

SD vill förbjuda tiggeri: ”Vi är det enda partiet”

Värst tycker jag de politiska utspelen är. Att SD-politikern gör uttalande om att ”vi är det enda partiet” som vill förbjuda tiggeri, gör mig förbannad. Av uttalandet att döma så är man stolta över det. Hur i hela världen kan man känna stolthet i sitt hjärta över att vara omänsklig? Över att inte visa minsta medmänsklighet. Jag förstår inte det!! Om jag inte redan avskytt SD för deras invandringspolitik och en massa andra skäl, så hade de gått fet-bort med det förslaget på att förbjuda tiggeri!

Malou har förra veckan haft temat: ”Tiggare” på agendan, här kan du se några delar från det:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag skäms

hemlöshetJag blir faktiskt riktigt irriterad. Jag har verkligen missat något och det stör mig jättemycket!! Det gäller det här med hemlösas situation. Jag har många gånger skrivit om hemlöshet och hemlösas situation. Jag har skrivit många blogginlägg om hemlöshet genom åren och även gjort en djupintervju med ”Cykel-Carl” i Uppsala.

Med åren så har tiggare runt om på våra gator blivit fler och fler. Både personer med svensk anknytning, men även personer från olika europeiska länder. Rapporterna om ”tiggar-ligor” har duggat tätt i media och även i folkmun. Det ryktas om allt från att människor utnyttjas av liga-ledare, till att vissa tigger sig fram och tjänar en förmögenhet.

Som med så mycket annat här i livet brukar jag försöka gå till mig själv och personer i min närhet. Att sätta mig ned på gatan och tigga, eller gå runt i tunnelbanan och tigga, det ligger väldigt långt bort. Inte för att jag har så gott om pengar, men helt enkelt för att min nöd inte varit riktigt så stor och för att gå runt och tigga pengar av okända människor, skulle vara ett så stort steg att ta. Med andra ord: det skulle kännas oerhört förnedrande.

Det har gjorts många ”hemsnickrade” undersökningar. Det är folk inom media som har provat på att tigga och det finns politiker som provat på att vara uteliggare.

Själv ger jag tiggare pengar när jag kan. Inga stora summor, utan lite småpengar här och var. Jag gör det för att jag tror att det kommer väl till pass för någon som möjligen behöver dessa småpengar mer än jag själv. Jag gör det för att jag inte alltid har hjärta att passera en medmänniska i nöd. Jag gör det för att jag tror på att hjälpas åt. Jag gör det för att jag tänker att det vore omänskligt att inte ge några kronor till behövande.

Men jag är också mer restriktiv att ge till personer som kommer med små förtryckta, laminerade lappar, för jag har hört att det är så många ligor arbetar. De trycker upp en massa kort och skickar ut en bunt människor som de vill utnyttja, att tigga ihop pengar till dessa ligaledare. När jag ser de laminerade lapparna tänker jag att jag har ingen aning om personen verkligen har en systers son i hemlandet som behöver vård de inte har råd med och jag tänker att för mig kvittar det egentligen, för jag delar gärna med mig av några kronor ibland, när jag kan och att det då inte gör någon skillnad för mig som givare, om pengarna går till mat, att duscha på badhuset, till en systers sons vård eller en flaska sprit att värma sig med under den kommande, kyliga natten…

Men jag tänker också att jag helst inte vill bidra till att någon ligaledare lever lyxliv, medan den här personen fortsätter kämpa med sitt tiggeri och för att få ett privatliv som den kan trivas med och vara stolt över. Folk säger att de personer som delar ut lapparna, de kommer från ligor. Jag tycker jag är ganska insatt i den här frågan, då den engagerar mig, ändå har jag inte förstått… Jag har inte förstått att det kanske inte alls är några ”tiggar-karteller” som skor sig på människor i svårigheter och i nöd? Jag läste Anna Toss blogginlägg:

Varför man inte ska ge till tiggare och jag fick mig en rejäl tankeställare. Jag tänkte att ”tänk om det är sant?” Varför hittar man på en sån sak i så fall? Eller finns det någon sanning i det? Så kommer jag ihåg alla ”fattigdomsdebatter” jag deltagit i genom åren och så känns det som jag har ganska god koll på varför man ljuger om detta. Det är helt enkelt personer som tycker, liksom den moderate politikern Maria Lindgren att det är obehagligt med människor som måste tigga ihop sitt levebröd. Som tycker att det borde vara olagligt att tigga. Helst kanske olagligt att existera när man är fattig?
Moderat-politiker%20j%C3%A4mf%C3%B6r%20tiggare%20med%20hundar

Jag läser också om Claudia som snart ska hem till sin sjuka dotter och jag läser om att polisen och hjälporganisationerna som hävdar att det inte alls finns något som tyder på att det skulle handla om människohandel eller organiserad brottslighet. Jag tänker på alla artiklar jag har läst genom åren och blogginlägg jag själv skrivit om hur illa Romer har det i Rumänien och jag tänker på att dessa människor ju också måste få mat i magen på sig själva och sina barn.

Jag skäms!! Jag skäms verkligen för att jag lyssnat på denna ryktesspridning och jag skäms för att jag inte likställer dessa personer med personer som har svensk anknytning och jag skäms oerhört mycket för att vi är så många som varje dag går förbi en massa utsträckta händer, utan att bevärdiga dessa människor med en enda blick.

Lyssna gärna på radiodokumentären i två delar från P3 Verkligheten:

Vän med en tiggare

Så blev jag en tiggare

Juridikbloggen: Tiggaren och organisationsfriheten

Alliansfritt Sverige: Moderatpolitiker sparkar på den som ligger ner-jämför tiggare med hundar

TV 4 Nyheterna: Moderat-politiker jämför tiggare med hundar

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Veckans Debatt: Tiggare

Jag hade planerat att ha ”veckans debatt” en gång i veckan och att försöka lägga ut den varje Söndag eller Måndag. Så blev det inte! Idag är det fredag när jag lägger ut veckans debatt. Tidsbrist är en vara jag tydligen inte har brist på!

Nåja, veckans debatt handlar om tiggeri. I Norge överväger man, efter ett förslag från människorättsexperten Hanne Sophie Greve, att förbjuda tiggeriet! I Sverige har samma sak debatterats i olika omgångar.

Vad tycker du? Debattpunkter:

  • Är det rätt att förbjuda tiggeri?
  • Är det rätt att förbjuda tiggeri allmänt, eller av människorättsperspektiv?
  • Brukar du ge pengar till tiggare?
  • Blir du illa berörd av tiggare? För deras skull eller din egen?
  • Skulle du kunna tänka dig att tigga om du var helt pank och inte hade någon att låna pengar av och blev nekad alla bidrag av något skäl?

Du får naturligtvis sätta egna punkter att debattera utifrån, i samma ämne!

Tillägg: DENNA artikel har lagts till i ämnet, sedan jag skrev inlägget!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,