Vi minns Lamin

Idag är det fyra år sedan. Fyra år sedan Lamin gick bort. Den man som jag gifte mig med när jag var 18 år. Den man jag delat så många händelser runt de två äldsta barnen med och som jag delat både glädje och konflikter med.

Idag är det svårare att minnas just konflikterna, som var så centrala för mig under flera år. Vi gjorde upp vid hans dödsbädd till slut. Jag kan känna att det var synd att vi inte gjorde upp dem tidigare, samtidigt så vet jag att allt har sin tid och jag är tacksam över att vi hann göra upp dem innan det var för sent. Försonas. Med varandra, vårt förflutna, dåtid och framtid.

Jag känner tacksamhet över att vi pratade om det som var viktigt och att vi kom vidare innan han gick bort.

Det fula med döden är det definitiva. Sorgen, saknaden och smärtan.

Det vackra med döden är det definitiva och beständiga. Minnen som aldrig går att ta bort eller suddas ut.

Jag hoppas och tror att Lamin vilar i frid och jag sänder mina särskilda tankar till Binta och Jai och alla andra som sörjer extra mycket en dag som denna.

Tidigare inlägg i samma ämne:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Minnesstund för Helene (Alter Ego)

Bild av bloggaren Margareth Osju som även hon kände Helene privat, sedan ungdomsåren, till minne av Helene.

Idag, Måndag den 12/1-09 klockan 14.15 kommer en av mina allra bästa och närmsta vänner att begravas. Jag skrev härom dagen, när jag fortfarande trodde att jag inte skulle få möjlighet att vara med vid Helene ´s begravning, att jag skulle hålla en minnesstund för Helene här på min blogg. Tack vara att jag fick semester och att en UNDERBAR MÄNNISKA hörde av sig, så ska jag nu tillsammans med några av barnen ändå åka till begravningen.

Jag vill ändå hålla en minnesstund för Helene här på min blogg. Dels för alla bloggare som inte har möjlighet att komma på begravningen, men också som en påminnelse till Helenes fyra barn om att vi var många som Helene betydde något för, men också som en möjlighet att få ta ett avsked för Helene på min blogg, eftersom det trots allt var genom den som vi lärde känna varandra, innan vi fick en personlig relation.

För att hedra Helene sätter jag in en text som är väldigt populär och som jag första gången fick av min mamma. Jag skrev ner den i min blogg redan 2005, när jag precis börjat blogga. Den är nog min absoluta favorittext, eftersom jag tycker att den inger tröst och förhoppning även i djup sorg. Helene tyckte också mycket om denna text, dessutom så tycker jag den passar utmärkt till den illustration som Margareth Osju gjort på bilden ovan, som också handlar om fotspår, om än i snön i stället för sanden:

Fotspår

En natt drömde jag att jag gick på stranden tillsammans med vår Herre. Det passerade bilder ur mitt liv. För varje scen ur mitt liv såg jag två par fotspår i sanden; ett par var mina och den andres var vår Herre ´s.

Då de sista bilderna ur mitt liv passerade såg jag tillbaka på fotspåren. Jag lade då märke till att flera gånger under livets lopp var det bara ett par fotspår. Det var i de perioder då livet varit som hårdast och svårast mot mig.

Det plågade mig verkligen och jag frågade Herren;”Herre, du lovade att om jag bestämde mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag har lagt märke till att under livets svåraste perioder, så ser jag bara spåren av ett par fötter. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag behövde dig som mest.”

Herren svarade; “Mitt barn, jag älskar dig och jag har aldrig och ska aldrig överge dig. Då du led och hade det som svårast, när du bara ser avtrycken av ett par fötter, det var under de tider då jag bar dig.” Tack Herre.

Texten är naturligtvis religiös, men jag tror att även personer som inte är religiösa kan göra sina egna tolkningar av den och finna tröst i texten ändå…

Helene hade tydligt sagt ifrån att hon inte ville ha massa blommor, därför har jag och andra bloggare och bloggläsare som önskat, i stället skänkt pengar till Cancerfonden, enligt Helenes önskan. Om du vill göra det, så har jag en tydlig beskrivning om hur du ska gå tillväga HÄR! Men jag kommer ändå att lämna en enkel ros vid begravningen från oss alla i Bloggvärlden.

Andra bloggare om Helenes bortgång:

Cissi (Helene ´s dotter)

Tonårsdotter (Min dotter)

Kulturbloggen

Ludmilla

Arvid Falk

Trollhare

Frk F

Daniel Brahneborg

Gunilla

Opassande

Tindra-Annette

Mina Moderata Karameller

Deepedition

Teflonminne

Evas svammel

Sugbloggen

Scaber Nestor

Kyrksyster

Madonnan

Stationsvakt

Puppe

Oväsentligheter

Beas tankar

Kamferdroppar

Signerat Kjellberg

Bisonblog

Soulsister

Jardenberg

Thomas Hartman

Jigartala

Bloggtidningen

Kattkorgen

Mumlan

Karolina Lassbo

Bloggstafetten

Schmut

Kortare Tankar och Updates

Darkangel och Mumma

Agge the little angel

Pysan

Vendettanbettan

Signerat Kjellberg

Rosa Tankar/Händelser

Reflektioner/Margareth Osju

HelenaQ

I sanningens namn

Ett särskilt stort tack till alla er bloggare som hedrat Helenes minne med några skrivna rader i er blogg, jag vet att Helene är glad och tacksam för att ni minns henne och sprider hennes minne vidare.

En särskild tanke till Helenes fyra barn och barnbarn. Särskilt den yngsta sonen Jimmy som fortfarande är minderårig och bodde kvar hemma med Helene. Jimmy som för övrigt ska vara med i Melodifestivalen, så nu bloggare och bloggläsare hoppas jag att ni röstar på Next 3 (Jimmy är killen i mitten) i Melodifestivalen. Helene bloggade sällan om sitt privatliv, men HÄR bloggade hon om Jimmy ´s framgångar. Helenes högsta önskan var att leva så hon fick se sin son uppträda i Melodifestivalen. Tyvärr så ville ödet annorlunda…

Helenes son Jimmy med egen skriven låt:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,