Det ser ut att ha lugnat ned sig Husby nu. Helgen har fyllts av glädje, kärlek, korvgrillning och tv-match utomhus. Är det nu vi vuxna och alla framröstade politiker ska krypa upp i soffan och känna oss nöjda med det vi har gjort? Eller är det nu den verkliga utmaningen kommer…? Är det nu det är dags att gå från ord till handling?

Bilbränderna har spridit sig till många förorter runt om i landet under helgen, men i Husby har det varit lugnt och glädjande nog så rapporterade även medierna om det. Det är skönt när ett specifikt område blir så negativt utpekat landsomfattande, trots att det bara är en mycket, mycket liten del som ställer till problemen. Då är det skönt att det rapporteras även när ”vindarna vänder”. Av det jag följt i media, men i synnerhet genom flöden i sociala medier och genom att prata med folk, så har Husby verkligen visat i helgen att där finns mer kärlek än hat. Mer omsorg än stenkastning och det glädjer mig verkligen. Mitt i det som jag trodde var ett inledning på lugn efter en veckas kaos, så såg jag många uppdateringar om att nazister var ute i förorterna för att ”spöa invandrare”. Det kapade oro och rädsla hos både ungdomar och deras föräldrar. Jag tänkte att det kändes så onödigt när det lutade åt att allt höll på att lugna ned sig.

Skärmdumpen från facebookgruppen: Vi som stödjer Sveriges medborgargarde, som om man tittar lite närmare på, inte alls handlar om att skydda några medborgare i alla fall, utom om att sprida våld och hat!

VÅLD KAN ALDRIG VARA LÖSNINGEN! INTE FÖR NÅGON OCH INTE PÅ NÅGOT VIS!

Här är en statusuppdatering från Facebook som gjorde mig varm i hjärtat:

”Min syster som är religiös och bär burka går av tunnelbanan en av grabbarna i centrum ”kom syrran jag följer dig hem” han tog henne enda till porten #KÄRLEKFÖRMINABRÖDER”

En person ville visa upp den bild av Husby som inte bränner bilar om nätterna:

DENNA bild säger mer än 1000 ord…

Det var en ren fröjd att se Facebookflödet när folkfesten i Husby började på Fredag kväll. Hur många ungdomar som visade stolthet över sin ort. Som varit ledsna, arga, besvikna, rädda och oroliga för de konsekvenser den negativa rapporteringen skulle skapa, men också över de ungdomar som kastat sten och tänt eld på bilar och annat. Videoklipp, bilder, statusuppdateringar gjordes i en strid ström under hela helgen från stolta förortsbor. Till och med kvällspressen kunde se att Husby är KÄRLEK!!

En stor förtjänst i detta har grabbarna som startade grillfest under parollen: ”Lämna en sten, plocka en korv”. Något så enkelt och ändå genialt!

En stenkastare försökte beskriva för oss som har svårt att förstå det här med att kasta sten och jag tror det är ett viktigt dokument för oss att läsa när allt detta lugnar ned sig om vi vill förebygga framtida upplopp av samma slag och karaktär. En annan stenkastare försökte beskriva samma sak.

Det är förstås en lättnad för de flesta av oss att situationen tycks gå mot ett lugn nu, samtidigt som det svåra och hårda arbetet inte ens har börjat. Polisen vittnar om att även om dessa upplopp inte hör till vardagen, så har situationen i många förorter blivit svåra att hantera och arbeta i. Det är förstås MYCKET allvarligt i ett demokratiskt samhälle.

I mitt förra inlägg om detta skrev jag både vad jag är övertygad om är bakomliggande orsaker till det som skedde, men också förslag på vad jag tror är nödvändigt. Helt enkelt att börja lyssna på ungdomar. Då menar jag inte nödvändigtvis de som står och kastar stenar på poliser, utan alla de ungdomar som ännu aldrig tagit upp en sten för att skada någon, de som aldrig tänt på en bil, men som uttrycker rädsla, oro, hopplöshet och förtvivlan på andra sätt.

Artisten Timbuktu släppte i lördags en låt som handlar om just det som började i Husby:

På Timbuktu´s hemsida skriver han följande:

”25 Maj, 2013 Budskapet

Det här är inget brev, det är en kommentar från en upprörd medborgare. Politiska åsikter må gå isär, men mitt hjärta sitter där det gör och min övertygelse likaså. Vi behöver vision, drömmar och mål. Vi behöver ledare. Ledare som inte är rädda för att möta folket. Ledare som bryr sej om befolkningen och som på riktigt bryr sej om vart Sverige är på väg. Vi behöver ett så jämlikt utgångsläge för så många som möjligt. Vi behöver varandra. Det här är Budskapet.”

I låten Budskapet, sjunger han bland annat:

”Vi har inkomstklyftor som växer fort

du har snart Grand Canyon i Västerort”

Som jag nämnde ovan så tror jag att det här inte är slutet, utan jag tror att det är nu vi alla vuxna i vårt gemensamma samhälle måste kliva in i ungdomarnas värld. Det är nu vi måste finnas där för att ge framtidstro och hopp, i stället för den hopplöshet som fyller många ungdomar idag. Jag tror att många organisationer, men också enskilda individer måste börja lyssna på våra ungdomar, vi måste fråga dem hur vi kan vara ett stöd på väg in i vuxenlivet. Jag tror att vi vuxna många gånger förminskar ungdomars behov av vuxenstöd och jag tror att man behöver göra ganska lite, säga ganska lite, för att göra skillnad.

Jag är också övertygad om att det är precis NU, i denna stund och framför allt så snart det lugnat ned sig i övriga förorter runt om i landet, som våra politiker måste kliva in och berätta för oss vad just DE tänker göra för förortens ungdomar framöver. Det räcker inte med att öppna en fritidsgård, det räcker inte att säga att ”det är förbjudet att kasta sten” eller ”ta er i kragen och skaffa ett jobb”, eller ”ni har för mycket fritid, gå hem och läs läxorna”. Det är val nästa år och jag vill verkligen veta vilka politiker som är beredda på att satsa på våra ungdomar och inte bara göra det i sina tal, utan att faktiskt göra skillnad i handling!

Läs även andra bloggares åsikter om husby, upplopp, vuxenansvar, samhällsansvar, polisen, förorten, orten, timbuktu, budskapet, lämna en sten plocka en korv, stockholm, bilbränder, stenkastning, ungdomar, tonåringar,