All that you have is your soul…

Jag säger det utan minsta bitterhet eller sorg. Det är bara ett konstaterande. Egentligen ett ganska skönt sådant. Men allt det vi har är oss själva. Vi kan inte lägga vår tilltro till någon annan eller tro att saker i livet löser sig av sig självt.

Det är skönt att konstatera att även om man inte vet var man har någon annan, så vet man i alla fall var man har sig själv.

Jag har funderat mycket över det här den senaste tiden. Kanske närmar jag mig en 40-årskris?   😉 Men sanningen att säga så har jag nog aldrig känt mig tryggare eller mer tillfreds med min vardag, än jag gör just nu. Det finns en särskild tjusning i att bli äldre.

Jag vill inte ha några himlastormande nyheter, eller överraskningar. Det är de där små, små guldkanterna på vardagen jag värdesätter idag. En god middag med familjen. Att få hållas med små drömmar, som kanske inte någonsin kommer att slå in, men som finns där och ger mig näring varje dag.

Att komma hem till ett städat hem. Att se botten på tvättkorgen. En kort möte och pratstund med en vän. En renbäddad säng. En stund i soffan med täcke och ett eller några barn vid min sida. Ja, livet är svårt att förstå sig på alla gånger, men man får passa på att uppskatta det vi har omkring oss och det känns som om jag lyckas allt bättre med det med åren.

Jag vill inte slå klackarna i taket. Jag vill stoppa in fötterna i mjuka tofflor och sätta mig med en skön kofta och levande ljus och njuta av nuet och en kopp varm choklad med vispgrädde. Det är guldkant på min tillvaro, på min vardag och det räcker både länge och gott.

I slutänden vet jag att det bara är JAG som kan skapa mitt liv som JAG vill ha det. Ingen kommer göra det åt mig och visst är det en tjusning i att leva ett liv man själv har skapat också?!!

”Dont be tempted by the shiny apple

dont you eat of a bitter fruit

Hunger only for a taste of justice

Hunger only for a word of truth

´Cause all that you have is your soul… ”

/Tracy Chapman

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Youssou N´dour ett musikaliskt geni

Youssou N´dour är en man från Senegal som föddes 1959 i Dakar, Senegals huvudstad. Youssou N´Dour sägs vara den största Afrikanska artisten genom tiderna, även om han i Sverige blivit mest känd genom låten 7 seconds som han sjöng duett med Neneh Cherry 1994. Men Youssou N´dour har gjort sig ett större namn än så i den övriga världen. Han har bl.a. samarbetat med Tracy Chapman, Sting, Wyclef Jean, Paul Simon, Bruce Springsteen, Peter Gabriel för att bara nämna några.

Youssou N´dour är inte bara sångare, han är även kompositör, producent och bandledare för Le Super Etoile de Dakar. Musikstilen heter Mbalax i Senegal, i Gambia som en gång har varit ett land med Senegal, men som delades under kolonialtiden och Senegal blev en Fransk koloni, medan Gambia blev en Engelsk koloni. Idag är Senegal ”storebror” till Gambia och man har fortfarande samma religion, kultur, språk, musik etc. Det som skiljer sig är att Senegal är mer utvecklat och idag Fransktalande, medan Gambia, som är ett mycket mindre land i jämförelse, är Engelsktalande. I Gambia kallar man musikstilen Mbalax för Ndaga. Youssou N´dour blandar dock in många andra musikstilar och infuenser i sitt musikutövande. Bland annat Jazz och pop för att bara nämna några.

Youssou N´dour har också gjort sig känd för sitt arbete i kampen mot Malaria i en kampanj som Youssou startade i Dakar som heter ”Roll back Malaria” och startade 2005. I kampanjen har många stora artister såsom: Peter Gabriel, Baaba Maal, Salif Keita, Neneh Cherry m.fl. deltagit. En av dessa konserter har även visats i SVT.

Han har också vunnit flertalet utmärkelser för sin musik, inte att glömma en Amerikansk Grammy. Aminata skrev nyligen om att dokumentären om bland andra Youssou N´dour visats i Sverige. Läs mer HÄR! Trailern till filmen kan du se här:

Tillsammans med Axelle Red har han också skrivit låten ”La Cour des Grands” som var den officiella låten till fotbolls-VM 1998.

Albumet ”Egypt” (2004) har fått mycket publicitet i världen. Dels var albumet en storsatsning och ett samarbete mellan de största artisterna i Egyptien och Senegal i ett storband, men den väckte också mycket uppmärksamhet då Youssou lyfte upp sin religion islam i projektet och ville visa på vilket sätt religionen utövas i hans hemland Senegal. Han ville ge en annan bild av islam än den bild som du (och nu?) visades upp av islam som en våldsam religion.

Youssou är en musiker som har gjort sig känd inte bara som en fantastisk sångare, utan som också har ett stort inflytande i sina uttalanden i Senegal och många andra länder. Ibland handlar det om politik och ibland om historien. Här är en dokumentär om slavön Goree i Senegal:

Nu är det inte bara Youssou N´dour som är en begåvad musiker med det efternamnet. Även den f.d. svägerskan (tidigare gift med Youssou´s bror) Vivian Ndour är en väldigt stor och duktig artist:

Vivian och Youssou i gemensamt uppträdande 2007:

Några av mina favoritlåtar med Youssou:

4.4.44 Handlar om Senegals independence day som inträffar den 4/4:

Mame Bamba:

Till sist men inte minst New Africa, där Youssou´s fantastiska röst också kommer fram på ett rättvist sätt:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mäns våld mot kvinnor

Jag har tidigare bloggat om boken Mia-Sanningen om Gömda. Boken som väckt ramaskri i media och i bloggvärlden. Jag har skrivit om detta ämne i följande två bloggar, utan att gå in närmare i sakfrågorna:

Sent om sider vaknade även de större medierna, såsom Aftonbladet och Expressen upp i denna debatt och började skriva. Debatten har dock urartat vid ett flertal tillfällen på nätet, kanske framför allt i bloggen som författaren till boken Mia-Sanningen om Gömda, Monika Antonsson har.

theWitch har i sin blogg skrivit en del om hur debatten just lyckas urarta vid ett flertal tillfällen. Eftersom jag har i flera delar samma åsikter i denna fråga, så tycker jag också att hennes sammanfattning om denna gömda-historia är målande och välskriven. Slutligen tycker jag också att hon har sammanfattat en bra länksamling för hela denna debatt, där man kan bilda sig en egen uppfattning. Den kan du läsa HÄR!

Tyvärr tror jag dock inte att denna debatt gagnar de som huvudhistorien fick världen att rikta sina blickar mot. Några som väldigt väl behöver uppmärksamhet, nämligen de kvinnor som är utsatta för våld, förtryck och hot i nära relationer. Jag tycker dock inte att man ska ”skjuta budbäraren”. D.v.s. om Monika Antonssons bok stämmer, vilket jag tycker hon har debatterat väl för och lagt fram tillräckligt med sakliga bevis, för att jag i alla fall ska tro på huvuddelarna i hennes kritik. Däremot så tycker jag att debatten vid flera tillfällen har urartat på författaren Monika Antonssons blogg, särskilt bland kommentarerna. En del av kritiken har jag också sett som allt annat än saklig eller ens relevant.

Men i huvuddelarna så anser jag ändå, efter att ha läst och sett Liza Marklund ´s uttalanden och Monika Antonsson ´s uttalanden. Där måste jag säga att Monika varit väldigt saklig och kunnat lägga fram sina åsikter och sammanfattning av boken väl.

Hur som helst så är det trista i denna historia att många fick upp ögonen för kvinnor utsatta för våld i det här landet, tack vara boken Gömda. Rädslan finns nu förstås för många kvinnor som lever just i det gömda, det vill säga med olika typer av skyddade personuppgifter.

Ska det nu bli svårare för dessa kvinnor att bli trodda av myndigheter och andra i deras omgivning? Ska det nu bli ännu svårare än det redan är, att få hjälp och stöd från samhället? Den hjälp och det stöd som redan nu är så svårt att få.

I bloggvärlden är vi många som känner till Vendettanbettan och hennes bakgrund. Vi är många som läst hennes historia, samtidigt som kalla kårar har runnit längs våra ryggrader. Hennes direkta sätt, hennes ord utan krusiduller.Ursäkta uttrycket, men ibland närjag läst hennes historia har det känts som att få en kniv i magen.

Jag tror dock, att de flesta av oss människor är fullt medvetna om att det lever en massa kvinnor och barn i skräck för sina banemän. Jag tror de flesta av oss inser att det finns en massa kvinnor som verkligen berättart hela sin sanning, som beskriver den rädsla de faktiskt känner, även om vi också inser att det finns en och annan som ”skarvar”.

Det är klart att det inte är vanligt att kvinnor väljer att leva på flykt, för att hämnas en före detta make eller för att de vill ha personlig uppmärksamhet. Men de finns. Det finns kvinnor som är beredda att gå genom eld och vatten med osanning och nu tänker jag inte på de personer som kretsar kring boken gömda, utan jag menar att generellt så finns det kvinnor som pekar ut män oskyldigt för både de ena och de andra brotten, för att det på något sätt gagnar dem själva.

På samma sätt som jag känner förakt mot män som utsätter kvinnor för våld, så känner jag förakt mot de kvinnor som faktiskt ljuger för att det ska gagna dem själva, i vårdnadstvister, för hämnd eller av andra orsaker. Jag föraktar dem inte bara för vad de utsätter dessa män för, utan för att de underminerar trovärdigheten hos de kvinnor som faktiskt blir utsatta. Det gör det svårare för kvinnor att bli trodda i de fall som de blivit utsatta för våld i olika former.

Mäns våld mot kvinnor ska aldrig accepteras. Däremot så tror jag att det för alla parters skull är viktigt att ta bort tabustämpeln i dessa fall och diskutera och debattera tills tungorna, tangenterna och pennorna blir trötta. Dels för att kvinnor som faktiskt blir utsatta ska våga söka hjälp, för att de ska våga anmäla och för att de ska våga visa sin verklighet innan det är för sent.

Många kvinnor i Sverige i dag blir misshandlade till döds. Sedan finns det alltså allt för många som klarat sig med nöd och näppe men som lider allvarliga men av fysiska eller psykiska skador efter ett våldsdåd. HÄR (pdf-länk, rekommenderas!!) kan du läsa en utförligare text om mäns våld mot kvinnor.

Ett annat skäl till att det är viktigt att tala öppet om detta med mäns väld mot kvinnor är att de män som faktiskt utövar våldet och inser att de behöver hjälp också ska kunna söka den.

I denna veckas nummer av Uppsalatidningen finns ett intressant reportage med Mansmottagningens Hans Ã…berg, som jag var på en föreläsning med i fjol, tror jag det var. För att våga komma vidare och söka hjälp för sina problem, så är det naturligtvis viktigt att inte tabubelägga ämnet, för då gör vi både kvinnor, män och barn en björntjänst.

Att växa upp med våld i hemmet sätter naturligtvis sina spår. För dessa barns skull är det oerhört viktigt att antingen mamma eller pappa söker hjälp. Ju tidigare, desto bättre.

Inget våld är acceptabelt, förstås, men som Hans Ã…berg nämner i reportaget: ”Mäns våld mot kvinnor är farligare och får värre konsekvenser än kvinnors våld”.

Med detta inte sagt att något annat våld, varken mot kvinnor, män eller barn, av kvinnor, män eller barn är acceptabelt!

Två relaterade, klickbara länkar:

Varje människa borde få känna sig trygg i sitt eget hem, eller som Tracy Chapman sjunger: ”Why is a woman still not safe, when shes in her home?”

Eller denna, som handlar om just kvinnomisshandel i nära relation, texten till videon kan du finna HÄR!

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,