Här får du en förhandstitt på en kommande långfilm. Det är ett kärleksdrama som du säkert kommer se mer av framöver. Det är en film som är inspelad i Uppsala: Gamlis, Nyby, Röbo, Uppsala centrum, Gottsunda och Kvarngärdet.
Vem vill missa den? Inte jag i alla fall! 😉 Håll utkik!
Läs även andra bloggares åsikter om uppsala, h-stam, gamlis, gottsunda, nyby, kvarngärdet, långfilm, trailer, aptitretare, film, förhandsvisning,
Inte nog med att det blev kanongod mat igår. Det blev också en fantastisk film! Jag har inte varit på bio på evigheters evigheter, men eftersom mamma och jag båda ville se Simon och ekarna så bestämde vi oss härom dagen för att gå och se den. Jag och Helen Sjöholm var typ ”bästisar” i låg- och mellanstadiet, gick i samma klass och bodde även grannar och eftersom jag tycker hon är en fantastisk människa och dessutom gjorde en jättebra roll i sin förra film: Så som i himmelen, så var vi rörande överens om att se henne i denna film också.
De här coola killarna stod och väntade på oss på bion, men de var lite stela sådär, så vi gick in och såg filmen utan dem! 😉
Nåja, nu ska jag berätta om filmen. Min mamma hade läst boken som den bygger på (av Marianne Fredriksson) och även om hon är väldigt förtjust i den författaren, så hade hon inte blivit så berörd av den här boken som hon brukar. Jag själv har inte läst boken.
Filmen hade ALLT!! Spänning, humor, sorg, glädje, romantik ja allt man kan tänkas önska av en film när den är som allra bäst!
Som ett stort extraplus så gav filmen en hel del av vår Svenska historia under andra världskriget. Hur det påverkade folket i Sverige under den tiden. Den handlar också om hur viktig vår historia är och hur viktigt det är med öppenhet bland dem vi står nära!
Det känns nästan lite fånigt att ge högsta betyg till både maten och filmen på en och samma kväll, men det är helt omöjligt att ge dem något annat! Jag rekommenderar verkligen alla att se den här filmen för den berörde så starkt och jag är säker på att jag kommer att tänka på den långt efter att den släcks ner på biodukarna i Sverige!!
Fem Afrika, utan att blinka! 😀
Läs även andra bloggares åsikter om bio, film, recension, simon och ekarna, helen sjöholm, trailer,
Jag såg en film i helgen som gick, som heter: Life, above all. Filmen har vunnit diverse priser och ämnet i filmen är i allra högsta grad angeläget då den handlar om AIDS.
Den handlar om unga Chanda som på flera håll drabbas av AIDS, genom sin omgivning. Hon försöker på alla sätt hålla ihop familjen och övervinna all skam som sjukdomen är omringad av. Inte främst sin egen skam, för Chanda verkar kunna hantera och förhålla sig till sjukdomen bättre än de flesta vuxna i hennes omgivning.
Filmen är annorlunda och den är finstämd och vacker, samtidigt som det händer så mycket fasansfulla saker omkring den här unga flickan.
Hennes jämnåriga kompis har det än värre än Chanda, som inte har någon familj som tar hand om henne. Fördömanden från grannar och andra vuxna i samhället är stort och trots att till exempel flera av Chanda´s familjemedlemmar är AIDS-sjuka, så är man rädd att bli utsatt för skvaller och fördömanden om Chanda umgås med sin kompis.
Filmen är sevärd och mycket viktig. Den är också speciell på många sätt, men den lyckas tyvärr inte fånga mig helt. Den söker ett djup som många gånger under filmens gång är så nära, så nära, men inte lyckas nå ända fram.
Sevärd, helt klart, men den har inte det där lilla extra och trots det angelägna ämnet förmår jag inte ge den mer än tre Afrika av fem möjliga, i betyg.
Läs även andra bloggares åsikter om aids, sydafrika, life above all, angelägen film, trailer, film, filmrecension, recension,
For English, click HERE!
Förra helgen såg jag filmen En blomma i Afrikas öken. Eller Desert Flower, som är originaltiteln. Jag har läst boken som filmen bygger på för flera år sedan och även den uppföljare som finns i bokform: Ökenblomman återvänder.
Den handlar om supermodellen Waris Dirie ´s väg från nomadflicka från Somalia till supermodell över hela världen. Men den handlar också om så mycket mer. Den handlar om att se västvärlden med andra ögon. Den handlar om att vara en Afrikansk kvinna som invandrar till Europa. Den handlar om skönhet, sexualitet och vänskap. Den handlar om utnyttjande av utsatta människors situation. Den handlar om intelligens och naivitet, djup och ytlighet. Den handlar om sorg och saknad, om flykt och krig.
Den handlar om det oerhört viktiga ämnet kvinnlig könsstympning.
Waris Dirie har onekligen en stark levnadshistoria och Liya Kebede gör en fantastisk rolltolkning av Waris. Historien är stark. Inte bara det ofantliga steget från enkel nomadflicka till supermodell, men också den flykt från öknen när hon var på väg att giftas bort med en mycket äldre man, hennes misär när hon levde i England, innan hon blev ”upptäckt”. Men också hennes följder av den omskärelse hon blev utsatt för som barn och allt vad det innebar. En stark historia, som jag skrev, men också en viktig sådan och en tabubelagd historia av många skäl.
Det finns få personer man unnar framgång så starkt som man unnar en kvinna som Waris framgång. Samtidigt finns det många Waris i världen. Kämpande kvinnor mot kvinnligt förtryck, kvinnor som lider av att ha blivit utsatt för kvinnlig könsstympning, kvinnor som kämpar för att skapa sig ett bättre liv. Kvinnor som kämpar i sorg och saknad för att de behövt fly från människor de håller kära. Waris historia är viktig, men vi får inte glömma att det finns många, många som lever hennes fruktansvärda historia i dag. De som inte blivit upptäckta och lyckas skapa sig ett bra liv.
Supermodellen och ökenblomman själv Waris Dirie från Somalia med skådespelerskan Liya Kebede från Etiopien
Jag tycker att filmen är mycket svår att betygsätta. Hade jag inte läst boken tidigare, är jag ganska säker på att jag velat ge filmen 4-5. Med boken i bakhuvudet, så vill jag ge filmen 3-4 i betyg. Ämnet är jätteviktigt och intressant. Waris liv är oerhört intressant. Men jag försöker besluta mig och bestämmer mig för att ge filmen fyra Afrika i betyg.
Står man och väger mellan bok och film kan jag dock rekommendera boken i stället. Om man inte är så pigg på att läsa böcker, så ska du absolut se filmen. Eller helst både läsa boken och se filmen! 🙂
Waris Dirie ´s Desert Flower Foundation
Waris Dirie ´s blogg: Desert Flower-The Blog
Waris på Twitter och på Facebook
Läs även andra bloggares åsikter om waris dirie, ökenblomman, en blomma i afrikas öken, desert flower, kvinnlig omskärelse, invandrarkvinna, afrika, somalia, trailer, liya kebede, nomad, bortgift, supermodell, nomadflicka, öken,
Moské i Serekunda, Gambia
Jag vill försöka beskriva mina känslor runt det jag ska berätta, utan att bli sentimental. Jag inser att jag inte kommer att lyckas, efter åtskilliga försök. Det här är nämligen ett ämne som berör mig allt för starkt. Jag tror det finns många människor som inte riktigt förstår det och lite svårt har jag ibland att förstå det själv, men inte desto mindre berör det mig så oerhört starkt.
För er som läste min reseberättelse efter hemkomsten från Gambia, kanske kan förstå en del av det som ligger bakom att jag blir så starkt berörd av just detta. För er som inte läst min reseberättelse vill jag verkligen rekommendera er att göra det. När jag skrev den kändes det mest som jag skrev den för mig själv. För att hålla kvar ett tag till i min resa, för att bevara. Att inte glömma bort. Men med den starka respons jag fick på berättelsen, så förstår jag att det var många av mina läsare som uppskattade den.
Vad som berör mig så starkt med Gambia, kan jag alltså inte riktigt förklara, för det är inte bara glada minnen jag har från mina resor där, även om det är de som överväger.
Jag beskrev hur jag inte kunde få tårarna att sluta rinna när jag tittade ut från flygplansfönstret och såg den för Afrika kännetecknande röda sanden. Hur jag inte kunde sluta le när jag steg av planet och kände den karismatiska doften av Afrika.
Jag beskrev hur jag var så starkt berörd av att återvända till Afrika, om än bara för några veckor, att jag hade svårt att inte låta bli att börja gråta och om den där klumpen i halsen som inte ville släppa förrän efter ett par dagar.
Youssou N ´dour
Det finns något annat som berör mig lika starkt. Något som man skulle kunna säga är ”närbesläktat”. Nämligen den Senegaleiske artisten Youssou N ´dour. Hans musik och hans engagemang berör mig mycket starkt. Något som berör mig allra starkast är hans låt New Africa, som jag har lagt upp i bloggen ett flertal gånger. Just den videon är min absoluta favoritvideo alla kategorier. Både bild, text, musik. Den berör mig på ett så starkt sätt att jag ännu inte sett videon utan att börja gråta:
För fyra månader sedan skrev jag om hur jag missade hans film: I bring what I Love när den spelades i Sverige. Jag är inte helt säker på att det är samma, men jag tror att det är den dokumentären som kommer att spelas just ikväll på SVT 1 klockan 22.00. (Med repris på Söndag kl. 03.00) Så här skriver man i programinformationen:
”På rundresa med den senegalesiske popstjärnan Youssou N’Dour. Han är muslim och vill visa upp islams vackra sida. Han sjunger om hopp och tolerans och är på sitt sätt en musikalisk politisk ledare.”
Det är sällan jag ser TV här hemma nu för tiden, men ikväll kan jag lova att jag sitter bänkad. Här är en trailer från just den dokumentären:
Jag tycker att den här dokumentären verkar väldigt bra. Jag har hört Youssou tala om Islam i tidigare sammanhang. Islam är ju samma religion, oavsett var den utövas, men det islam jag så ofta hör talas om här i Sverige, i media, i bloggar, i debatter, är ett islam jag inte alltid känner igen mig i.
Islam är samma religion, oavsett var i världen den utövas, men den utövas och tolkas på oerhört många sätt och det islam jag mött och lärt känna är den man oftast utövar i Gambia och Senegal. Det är den tolkning och utövande av religionen jag känner mig trygg med och fått insikter i. Tyvärr verkar den ibland ”krocka” med den Islam som det talas om mycket här i Sverige och som utövas av vissa personer, som fått väldigt mycket utrymme i dessa debatter.
Det Islam Youssou N ´dour talar om är en religion som jag känner värme och glädje med. Det har förstås mött kritik, även i hemlandet Senegal, men det har också mött mycket hyllningar. Idag pirrar det i mig, som ett litet barn på morgonen när man fyller år. Ni vet; när man ligger där i sängen och väntar…
Youssou N ´dour – ett musikaliskt geni
Läs även andra bloggares åsikter om islam, youssou n ´dour, i bring what i love, dokumentär, trailer, new africa, muslim, gambia, senegal,