Glömd gömma

Det är sällan jag ser på TV. Att se TV i realtid händer mycket, mycket sällan. Men ibland ser jag på webben, när det passar mig. Jag älskar det här med att se det lilla utvalda jag vill se, på tider som passar mig. 

Öppet Arkiv SVT

Öppet Arkiv SVT

Något som ofta glöms bort är alla gamla program. De flesta har vi redan glömt, men en hel del gamla godingar finns faktiskt kvar i arkiven. Jag skrev om SVTs arkiv när de upprättade det och redan då fanns en massa gamla härliga program. Nån gång ibland, kanske en gång vartannat år eller så, alltså inte allt för ofta, så går jag in där igen och söker på något gammalt program och eftersom det fylls på allt eftersom så dyker det upp ny-gamla små guldkorn.

HÄR kan du se SVTs arkiv och söka dig fram till det du nästan glömt bort, men som du nu ges chansen att se igen…!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Min heta natt med Jerry Springer

Jag ser väldigt, väldigt sällan på TV. När jag ser något så är det Nyhetsmorgon eller Debattprogram av olika slag. Någon gång en dokumentär och väldigt sällan filmer, även om det händer. På tv, förresten, de tv-program jag ser, är oftast på webben dessutom.

Men det har funnits andra tider. Typ 1995. För alltså hela 16 år sen, hade jag en period när jag såg en hel del Amerikanska talkshows och liknande. Det var Oprah Winfrey, Ricky Lake och Jerry Springer. Jag har för mig att det fanns nån som hette Jenny-nånting också. Oprah kan jag än i dag tycka gjorde en hel del högkvalitativa program. Ricky Lake kändes rätt ungdomsinriktat när det begav sig och jag tvivlar på att jag skulle se ett enda program om det sändes i dag, även om jag var rätt förtjust i det på den tiden som ren tv-underhållning.

Jerry Springer var… Ja, vad säger man? Jag gillar inte att ge folk klassindelningar som de inte känner igen sig i, eller som ett nedvärderande epitet, då jag inte anser att det har något med människovärdet att göra eller att man skulle vara en bättre/sämre människa för att man får en specifik klassindelning. Jag har en bakgrund och ursprung av stark och stolt arbetarklass, men det är inte det ordet jag söker heller. När jag tänker Jerry Springer, så tänker jag typ lowclass. Det handlar inte så mycket om klassindelning som för att försöka finna ett ord som inte nedvärderar, samtidigt som det gör just det, då jag tycker att programmet håller en oerhörd låg klass, samtidigt som man valt att ta in personer i olika utsatta situationer och sedan skapa konflikter. Det handlar alltså om att jag framför allt vill sätta en stämpel på programmet, än de människor som medverkar. När det programmet gick för 16 år sedan, så minns jag att debatten gick rätt het om att det skulle vara uppgjort. Jag måste erkänna att jag inte kan förneka att misstanken finns…

Nåja, vad jag vill komma fram till är att programmet Jerry Springer var ett riktigt skitprogram redan för 16 år sedan och till och med som underhållning på låg nivå, höll det hela en riktigt kass standard. Att programmet skulle överleva i 16 år, hade jag aldrig kunnat ana, men det ser faktiskt inte bättre ut.

Nu har jag legat i princip däckad i några dagar av feber och en dunderförkylning. Härom natten vaknade jag till och slog på TV ´n en stund och döm om min förvåning när jag såg Jerry Springer ´s show. Om man kan bli mer förvånad än så, var det just det jag blev när jag insåg att programmet lyckats med något jag trott vara helt omöjligt: att gå från att vara helt kasst till att vara ÄNNU MER kasst! Hur är detta möjligt?

Från att ha varit ett program där gästerna hoppar på varandra för att slåss någon gång per program, så satt man nu i princip inte längre i stolarna, utan de flesta gäster stod upp på scenen en bit i från varandra, med vakter utspridda och man hoppade på varandra konstant och dessa vakter försökte bryta slagsmålen. Inte nog med detta. När publiken ibland försökte ställa frågor, så försökte de också hoppa upp på scenen för att slåss med gästerna. Varpå dessa gorillaliknande vakter spärrade vägen för publikens försök att ta sig upp på scenen.

Men… nu till det värsta. De flesta av de kvinnor i publiken som ställde sig upp för att kommentera showen och fick en mick framstucken till munnen… ja, de drog helt enkelt upp sina tröjor för att visa sina bröst. Först tänkte jag att det kanske var något specifikt program mot bröstcancer eller liknande, men nej jag såg ingen sån reklam och det var alltså inte en ur publiken, utan under hela showens gång så var det säkert 10-15 kvinnor som gjorde exakt samma sak. De gav sig ut för att vilja kommentera gästerna, men så snart kamerorna riktades emot dem, så drog de alltså upp sina tröjor!!

Mot slutet av programmet så var det en vuxen kvinna och hennes mamma som visade sina bröst tillsammans. De blev så uppmärksammade för det, så man valde att plocka upp dessa två kvinnor: mor och dotter på scenen för att åter visa sina bröst. Väl på scenen så nöjde de sig inte med att visa tuttarna, utan de vände även sina rumpor mot publiken och drog ner sina byxor!! Naturligtvis ”maskerades” alla intima kroppsdelar, tuttar som rumpor, i vanlig Amerikansk anda, tillsammans med alla ”beep” under svordomar, vilket i just detta program gör att det låter så här ibland: ”I *beeep* you *beeep* when *beeep* and I want to *beeep* and *beeep* and this *beeeeeeeep* *beeeeeeeeep* *beeeeeeeeep* You hear me?”

Blandat med de censurerade bilderna så blir programmet ett fullständigt misslyckande ens som underhållning. Att jag för 16 år sedan såg programmet som tidvis underhållande, även om jag redan då tyckte att det var extremt överdrivet, vet jag inte om man kan skylla på min ålder eller oförstånd, ren dumhet eller helt enkelt för att programmet urartat desto värre med tiden? Troligen är det en kombination av alltihop.

För er som tror att jag överdriver eller skämtar, så kan man se utvalda avsnitt på Jerry Springers Hemsida. Det går också att finna en del på Youtube, men jag måste ändå varna för att om du inte ligger sjuk med feber och febrilt försöker finna ett sätt att slå ihjäl tiden, så är det extremt slöseri med tid att titta!!

Jo, det blev en feberhet natt med Jerry Springer och hans gäster, men jag tvivlar skarpt på att det blir några fler…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Medias bemötande och vikten av sociala medier

Jag har funderat en del på journalisters bemötande av de personer de intervjuar, hänger ut eller helt enkelt bara vill rapportera om. Jag har också funderat en del på hur viktiga de sociala medierna är i komplement till de mer traditionella. I dagens mediabrus klipps allting för att ges minimal plats under en kort stund. Sociala medier ger oss en möjlighet att tala till punkt. På våra egna villkor.

I fredags när jag blev tillfrågad av P3 om jag ville sitta i chatten under programmet angående barn och ungdomars oro inför skolstarten, blev jag väldigt glad över förfrågan, då ämnet känns väldigt aktuellt i skolstartstider, men också för att ämnet alltid är mycket angeläget.

Det blev en hel del frågor som skulle besvaras och det var både roligt, intressant, sorgligt och stressigt. Jag hade gärna suttit en stund till för att hinna ge lite tips till de som ställde frågorna. Men det är då det är så bra att ha en blogg att skriva i! 😀

Jag minns att jag efter att ha varit med i TV3 ´s Insider, verkligen kände att det var så mycket som var osagt efter programmet och att det var så många saker jag ville vidareutveckla och att jag då var väldigt tacksam över att ha bloggen att skriva i. Det fanns till och med folk efter den debatten i TV3 som känner mig rätt väl, som undrade om jag var för pedofili. Det gjorde mig ganska illa berörd men säger också en del om hur lite man hinner framföra i media och att det verkligen gäller att säga rätt saker vid rätt tillfälle, för att bli rätt tolkad. I nästan all media klipps det. Oavsett om det gäller radio, tv eller tidningar. Direktsändningar är de enda som inte klipps i, men då är det inte heller säkert att du har ordet så länge att du hinner förklara klart eller hinner prata till punkt och då kan också många missförstånd ske. Där handlar det i stället om snabba repliker som man sällan hinner vidareutveckla.

Då är det skönt att ha en blogg att kunna skriva till punkt i, att kunna bemöta eventuella missförstånd eller att kunna förklara ordentligt VARFÖR du kanske har en viss åsikt och vad du grundar den på. Det betyder förstås inte att du alltid får medhåll och jag tycker det är roligt och intressant att kunna debattera och diskutera olika frågor, så länge man håller sig till sak och inte går till kränkningar eller personangrepp. Vilket tyvärr är något som inte är helt ovanligt i bloggar och på internet i största allmänhet.

Att man uttrycker sin åsikt och får folk emot sig är inget som stör mig. Däremot kan jag känna viss frustration när man avsiktligt VÄLJER att missförstå, eller inte vill förstå alls, utan när någon talar om för en vad man tycker, trots att det inte stämmer. Jag tycker inte heller om när man lägger ord i min mun och gör en massa antaganden eller drar slutsatser, som inte stämmer. Eller när man helt enkelt BESTÄMT sig för vad någon annan tycker och fortsätter att argumentera utifrån det, i stället för att försöka ta reda på om det här verkligen är åsikter som den här personen har och står för.

Jag brukar själv vara väldigt försiktig med att dra förhastade slutsatser, då jag brukar tänka att jag vill veta vad som ligger bakom eller vad som är den andra personens uppfattning. Oftast finns det väldigt olika syn på en och samma sak. Ibland så olika att man kan fundera på om personerna beskriver samma händelse ens. Men det är ju så att vi alla är olika och därmed också kan uppfatta saker väldigt olika.

Nu menar jag med detta inlägg INTE att jag känner mig felciterad eller något från fredagens radioprogram eller chatt. Det här var bara tankar som dök upp då jag blev lite förvånad över att man inte tog med några av de delar i intervjun som jag trott. Fredagens samarbete med P3 var positivt, absolut inget negativt, jag skriver generellt om medias rapportering och möten med människor.

Jag har varit med så pass länge nu i väldigt olika mediala sammanhang och i väldigt olika typer av media och i många olika frågor, så jag räknar alltid med att något jag tror ska med inte kommer med och tvärt om. Det gör människor väldigt sårbara i vissa situationer, för media har en helt annan genomslagskraft och en helt annan bredd än de som beskrivs av media. Det har funnits tillfällen där jag känt mig rätt illa manglad och där ingen frågat efter hur det faktiskt ligger till, utan man drar sina egna slutsatser efter att ha spekulerat ihop en intressant story, som man själv känner verkar trovärdig. Ibland har jag till och med påpekat konkreta faktafel, vilket lättvindigt har ignorerats. Det har i vissa stunder upprört mig. Förflugna ord, eller rena lögner, eller vändningar som tagits kan få förödande konsekvenser för den enskilda individen och dess omgivning och om detta tänkte jag väldigt mycket i sommar när P1 haft sin populära programserie som heter just Sommar. Många av de som talade, berättade just om negativa möten med journalister och då var det både musiker, idrottsstjärnor och andra personer som figurerar/figurerat rätt mycket i media. Henke Larsson berättade bland annat hur illa han tog det när man hängde ut hans brors död innan han ens själv kände till det. Patrik Sjöberg berättade om hur det var att pendla mellan att vara en stjärna alla beundrade och att vara en looser som ingen ville ta i med tång. Det är klart att bakom varje nederlag, oavsett om det är av privat karaktär eller professionell så ligger det ett personligt nederlag och en sorg.

På så vis har sociala medier en mycket viktig roll. Sociala medier handlar för mig mycket om yttrandefrihet, att kunna framföra sina åsikter på sina egna villkor, men också som en förlängd debatt på ämnen som de mer traditionella medierna tar upp. Det handlar om att ges möjlighet att göra sin röst hörd. Det handlar också om att kunna uttrycka mer obekväma åsikter. Det handlar också mycket om att få skriva det man själv vill, när man vill och hur man vill. (Naturligtvis inom lagens ramar.)

Mina möten med media har i huvudsak dock varit positiva. För det mesta har jag känt mig respekterad och idag sänder nästan alla seriösa journalister som skrivit texter om ett ämne där man medverkar ett mail för att korrekturläsa. Eftersom nästan alla dessa texter innehåller småfel eller faktafel, så är det bra att man får möjlighet att göra dessa korrekturläsningar. Det kan verkligen förhindra att media i efterhand är tvungna att dementera tidigare publicerade artiklar och det bidrar också till att det är det som skett som faktiskt rapporteras och inget annat. Särskilt i en tid när pressen på snabba publiceringar är stort.

Så min erfarenhet av media är i stort positivt. Jag söker inte upp media själv, men när jag blir kontaktad och det är ett intressant ämne, så har jag svårt att tacka nej. Jag tackar oftast nej av tidsbrist och ibland för att ämnet inte intresserar mig och i vissa tillfällen har jag tackat nej då jag anser mina kunskaper i ett visst ämne vara för små och jag inte känner att jag har något av vikt att tillföra.

Men jag kan känna att media och journalister ofta har ett oförtjänt dåligt rykte. Som i alla yrkesgrupper finns det rötägg, men generellt kan jag känna att de flesta journalister som jag haft kontakt med har haft ett gediget intresse av att rapportera om ett ämne de känner ett engagemang för.

Lyhördhet, respekt och ödmjukhet är något jag tror både journalister och alla vi andra människor kommer väldigt långt på och jag är övertygad om att man kan hålla detta oavsett om ens rapportering är positiv eller negativ. Vi är alla människor med våra starka sidor och våra dagar av framgång men också med våra fel och brister. Det tycker jag är viktigt att tänka på ibland.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Big Brothersekten

En sekt har dragit in över Sverige. En sekt som trollbinder en massa tonåringar i mitt område. Det är fest varje vardagkväll hos mig nu. VARJE vardagkväll.

Jai till vänster och Isa till höger

Min mellandotter Jai (19, snart 20) flyttade hemifrån för drygt ett år sedan. Kvar hemma bor Isatou (17) och Mabou (9). Jai bor ändå väldigt nära mig, det är bara några 100 meter mellan oss. Sedan Jai flyttade har kompisantalet halverats på kvällstid. Det betyder alltså inte att vi har lite folk hemma på kvällarna. Det betyder att nu räcker sofforna till. Eller köksstolarna när de sitter i köket. I alla fall om vi tar in de extra stolarna och pallarna till köket.

Men. Den senaste tiden. Närmare bestämt sedan en ny säsong av Big Brother börjat sändas så är mitt hem FYLLT av unga tjejer igen. Jai är stammis här hemma nu. Jag vet inte varför man hellre väljer att se BB hemma hos mig, än hos henne, men det är det som sker.

Vid 21-tiden börjar de välla in. Det görs i ordning popcorn, eller handlas chips och godis och man börjar diskutera gårdagens Big Brother. Vid 22 måste ALLA vara tysta. Man är förutseende nog att sätta på mig ett par hörlurar och skulle jag komma på den galna idén att nynna med i någon låt jag har mage att lyssna på under den ”heliga stunden” när Big Brother visas, så möts jag genast av ett rungande ”Ssssscyh” och så riktas 4-8 eller 10 par arga ögon mot mig, samtidigt som Jai eller Isa skriker: ”Maaaaammmmmmaaaaaa!!” Deras kompisar ser på mig med hat i blickarna och jag är världens mest impopulära mamma.

Normalt har tjejerna som kommer hit massor att prata med mig om. De berättar om sina ungdomsproblem, om kompisar de irriterar sig på. De skrattar med mig, ibland dansar vi och de visar respekt och vi skojar tillsammans.

Men. Det var innan Big Brother. Nu är det den heliga timmen och det är bäst att bara vara tyst. Prata i telefonen är rena dödsstöten. Det finns inte på en världskarta att jag kan ringa någon under den här heliga Big Brother-timmen!

Är det så här hos alla föräldrar till tonårstjejer, eller har sekten bara nått mitt bostadsområde?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Grotesco och Blackout sprider storm i Sverige

Min äldsta dotter Binta är en person som det alltid verkar storma runt omkring. En av förklaringarna kan nog vara att hon är som en enda stormvind hela hon. Det är fart och fläkt och högt tempo var hon än drar fram. Det är också den främsta anledningen till att hon är det av mina barn som oftast nämns i min blogg i kombination med att jag är manager för den dansgrupp: Blackout Dancecrew som hon dansar i och som jag försöker uppdatera om lite då och då, särskilt som jag troligen är deras mest fanatiska fans.

Storm och Binta hör alltså ihop. Därför blev jag ju inte helt förvånad, även om jag blev lite chockad, när jag fick samtal härom natten från Jamaica där hon är just nu och fick veta att det var en orkan på väg in till Jamaica. Storm och Binta, du vet…!

Nu sitter alltså två tredjedelar av dansgruppen Blackout på Jamaica och ändå börjar det till och med att storma om tjejerna här hemma i Sverige. Ja, kanske inte om dem personligen, men i alla fall om den dansvideo de spelat in och som ska sändas ikväll i humorprogrammet Grotesco på svt1 kl. 22.00.

Jag är sanningen att säga inte så mycket för humorprogram. Inte så att jag inte gillar att skratta, men jag gillar mer vardagshumor och situationskomik.

Härom dagen skrev jag om Blackout ´s och Rebound ´s medverkan i Grotesco ´s video: Blanda Upp! när DN uppmärksammade dem.

Idag har jag förstått att det pågår en liten storm på nätet om det första programmet och om videon som Binta och de andra tjejerna i Blackout, samt Blackout ´s danselever: Rebound dansar i.

Videon i sin helhet. Jag älskar Mathilde ´s träskostamp…

Videon gör parodi på Sverigedemokraterna, dancehall, folkdans, Sveriges nationalsång, Jean Paul och därmed även sig själva. Jag vet att tjejerna frös som bara den, men också hade väldigt roligt när de spelade in videon (Bilder).

I Nyheter 24 skriver man lite om den debatt som pågår om programmet och det jag mest bara tyckte var en rolig grej för tjejerna börjar nu bli humor i min smak, när en del verkar gå i taket…

En person skriver:

”Fy fan vad vidrigt, helvete.
Jävla rasförrädare hela högen i filmen. Alla sviker sitt eget folk. Dom pissar på sitt eget folk.

Usch.”

En annan skriver:

”Den Svenska tjejen som medverkade i filmen skall bannlysas från det fria Sverige, hon kan aldrig återgälda sitt förräderi”

Som sagt, nu blev det ju nästa lite roligt. Man har tydligen också hakat upp sig på att de i låten sjunger: ”Ta en svart man mellan dina lår”, att de i nästa sats, höll jag på att skriva, andetag sjunger: ”Ta en vit man mellan dina lår” är visst helt ointressant…

Är det inte just detta man har anklagat muslimer för konstant? Jag vet inte hur många forum jag läst att ”muslimer måste tåla att man skojar om dem, som alla andra…” För att i nästa stund inte alls tåla detta själva! Ibland är Sverige fantastiskt!! Som ikväll! Kolla på Grotesco! Just nu!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Zumbas på Uppsalatv

Jag skrev för ett tag sedan att Binta och hennes dansgrupp Zumbas skulle vara med på Uppsalatv. Nu har det avsnittet sänts, både med intervju och deras dansuppträdande. Du kan se klippet HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Skvaller om Aschberg…

Nu har jag skrivit flera inlägg om så tunga saker som pedofili, så nu känner jag att jag måste lyfta upp bloggen till en annan nivå. Skvaller-Fatou ska berätta något om Aschberg. Det kan väl sitta fint? Jag tror han bjuder på det! Jag har ju redan berättat att han var väldigt trevlig, så nu kan jag väl få vända lite på det hela också?! Sanningen är att även om det inte syns i tv, så har Aschberg minst lika stor mage som jag har! Så det så! (Men jag tycker han är snygg ändå, eftersom jag gillar hans karisma.)

Lite annat smått och gott, Mabou (6) avslöjade att Jai (17) inte tyckte jag var så snygg i tv, för när jag väckte honom på morgonen berättade han att han tittat kort på mig, men sedan somnat om:

Mabou: Mamma! Jag tyckte i alla fall att du var jättefin på tv. Jai sa att hon inte tyckte det…

Hur var nu det där med golare och polare? Men man säger ju ofta att från barn får man höra sanningen. Frågan är om sanningen var att jag var fin eller om sanningen är att Jai inte tyckte att jag var det? 😀

Äsch, det är strunt samma, Aschberg har kanske till och med större mage än mig, och det vill banne mig inte säga lite…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Insider igår

Ja, jag förstår att Insider är ett program som väldigt många tittar på, eftersom responsen jag fick på den korta stunden igår, efter att jag la ut inlägget om att jag skulle vara med i Insider. Nu är det svårt att få sagt det man vill i ett program där diskussionen begränsas till några enstaka minuter. Jag hade väl inte heller riktigt föreställningen om att Insider var ett forum där jag skulle hinna få fram precis det jag velat, men därför tänker jag också fortsätta diskussionen här på min blogg vid tillfälle.

Jag tackar så mycket för den respons jag fått via kommentarer och mail under natten!

HÄR kan du se programmet igen! Jag har tidigare skrivit om denna debatt i detta inlägg: Skjut inte min pedofil! Diskussionen kommer att fortsätta…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,