Jag tror att de flesta familjer har någon form av ”familjehemlighet”. De kan ha olika typer av karaktär och innebörd, men de flesta familjer bär på någon form av hemlighet som man inte gärna pratar om.

På så vis skiljer sig inte vår familj från andra. Det som skiljer sig är att vår ”hemlighet” kanske varit något större.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, så tror jag inte på familjehemligheter. Jag tror att de flesta familjehemligheter handlar om sorg, misslyckande och en tragedi i bakgrunden, oavsett vad hemligheten handlar om. Att bli skadad, oavsett om du är ansvarig för det själv eller inte, kräver bearbetning och att våga ta upp det till ytan.

Att öppna upp en hemlighet har ofta en läkande process i sig. Att lätta på ”locket” är ett sätt att bearbeta något som berört en väldigt starkt.

Jag är där nu.

Efter att ha burit på en familjehemlighet i några år och efter att ha haft en annan blogg helt anonymt, har vi nu efter lång tid, tillsammans med mina familjemedlemmar bestämt oss för att vi inte vill ha kvar den här hemligheten längre. Vi vill ge andra i samma eller liknande situation möjligheten att prata öppet om sin egen situation och att komma till insikt om att de inte är ensamma.

Under mina år med min anonyma blogg har jag kommit i kontakt med så väldigt många i samma situation som mig, eller liknande och det har mer och mer gått upp för mig hur många vi är, hur tabubelagt detta ämne är och vilket stort behov en massa barn och vuxna har att kunna dela med sig av sin situation och sin historia, utan att våga, utan att klara av det.

Bland de flesta som står mig nära har jag valt att vara ganska öppen från början, men det finns många, många personer i min vardag som jag inte har klarat av att prata med på ett öppet sätt om den ryggsäck jag bär/burit de senaste åren.

Det finns ju inget som säger att man måste berätta allt som händer i ens liv. Jag tycker att jag genom åren försökt vara väldigt öppen i min blogg och i min omgivning på många sätt och ”bjuda på mig själv”. Det är inte ens något som ”tar emot” eftersom jag är en ganska öppen person och min familj är rätt öppna av oss naturligt.

Men just den här hemligheten, som i början kändes så självklar att behålla hemlig, har mer och mer blivit en börda för mig personligen. Jag har känt mig mindre uppriktig när jag inte delat med mig. Särskilt när jag kom till insikt om hur många det är som bär på samma typ av hemlighet som mig och all den respons jag fått från andra i samma eller liknande situation som mig.

Jag skrev ett inlägg om hur vi i familjen igår, tillsammans med vänner hade en form av releasefest här hemma och en överraskning till min mamma. Release var det på många sätt. Det är nämligen så att min mamma så sent som för sex dagar sedan blev villkorligt frigiven från ett långt fängelsestraff. Det har varit vår familjehemlighet.

Stängslet utanför anstalten Hinseberg som jag tagit vid ett av mina besök hos min mamma

Det här är ett beslut som vuxit fram under en längre period och inget som vi kommit fram till nu. För ett kort tag sedan bestämde jag mig för att dela med mig av mina erfarenheter på ett bredare plan och börja föreläsa i ämnet som anhörig till frihetsberövad/kriminell.

I samma veva framkom det att en bok som min mamma och flera andra intagna på anstalter runt om i Sverige medverkat i skulle gå i nytryck i inbunden upplaga genom ett nytt förlag: Sivart Förlag, då den fått många efterfrågningar.

Min mamma har skrivit förordet till boken och även en varsin text till mig och min bror. Hon har också målat flera av teckningarna i boken och det finns även teckningar från min son till min mamma som han skickat till henne medan hon suttit frihetsberövad.

Boken i sig är så oerhört viktig. Den är smärtsam och kärleksfull, poetisk och enkel, allt i en salig blandning av brev, dikter, ord och kärleksförklaringar, önskan om förlåtelse och även humor från intagna till deras små eller vuxna barn och andra anhöriga.

I morgon bitti kommer tv4 ´s Nyheterna att ta upp ämnet med relationen mellan frihetsberövade och anhöriga och bland annat jag och min mamma kommer att medverka i det. Huvudpunkten är alltså boken: Som en blomma på månen.

Min anonyma blogg tillsammans med min mamma finner du här: Någons mamma – Någons dotter

Min mammas egen blogg: Britta ´s Blogg

Som en blomma på månen, kan beställas hos Adlibris och Bokus.

Brygganarbetar i första hand för barn till frihetsberövade föräldrar. De arbetar utifrån FN ´s barnkonvention om barns rättigheter

.

Läs även andra bloggares åsikter om frihetsberövad, hemlighet, familjehemlighet, bryggan, någons mamma-någons dotter, souldeep, tv4, anhöriga, som en blomma på månen, sivart förlag, sorg, smärtsamt, viktigt,