Att förlora sin pappa

Du är så stillsam. Ett lugn som spridit sig över din person. Du sörjer. Allt är som vanligt och ändå… inget är egentligen som vanligt. Det är tomt nu. Tomt och tyst och allt är dämpat och dovt.

När jag går in i mitt rum för att sova, så ligger du redan där. I min säng. På den andra sängen i min dubbelsäng. Du sover inte längre ensam. Det värmer mig att du söker mig i din sorg. Det är lättare att bearbeta sorg i gemenskap, även om man också behöver ensamma stunder.

Jag smyger ner på min sida i sängen. Tror att du sover. Jag släcker lampan och blundar. Efter en stund så hör jag dina snyftningar. Din stillsamma gråt.

Jag lägger min hand på din axel. Kramar dina axlar med mina händer. Jag försöker trösta. Det är inte lätt att finna de rätta orden, för någon som just förlorat sin pappa… Jag smeker dig över ditt hår, ditt huvud. Jag viskar försiktigt tröstande ord och känner att jag når fram. Och ändå inte. På ett sätt är du alldeles, alldeles ensam i din svåra sorg. Jag önskar så att jag kunde ta det där onda ifrån dig, samtidigt som jag vet att du måste gå igenom din sorg. Du måste få tid…

Ett ljus brinner här hemma. För din far. För din sorg. Vi finns här med dig och för dig. Men sorgen över en förlorad far kan jag inte dela med dig.

Min kärlek till dig är oändlig. Alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Ingen stress alls

Från att ha stressat som bara den inför resan hit, så kom vi hit och allt är bara så otroligt skönt, tyst och fridfullt. Mabou är i det närmaste i extas. Vi fiskade kräftor hela natten och satt inne vid brasan och pratade och åt lösviktsgodis. Fångsten blev inte så himla stor, men det var väldigt roligt att fiska dem. Tidigt i morse, innan jag ens hunnit ur sängen, åkte Mabou och två av mina vänner iväg med båten till en ö och plockade kantareller.

När jag klev upp och gick ut i köket, så möttes jag av en syn där solen strålade och sjön glittrade som bara den. Sedan har vii varit ute på långa promenader, varit och tittat på Carl Larssons familjegrav, det har bakats pajer, fiskats och nu sitter jag bara och njuter av tystnaden och försöker ta det lugnt en liten stund.

Ibland kan man verkligen inte kräva mer av livet.