Nu måste man snart börja jobba för pengarna…

Min artikel om underhållsstödet, ligger inte bara på Second Opinion, utan nu även på Newsmill (Med originalrubrik 😉 ) och där går debatten riktigt het!

Hur som helst, så har jag fått ett enormt gensvar på artiklarna på facebook, i kommentarer på min egen blogg och de två ovannämnda där publiceringen skett och inte minst genom mail. Jag inser att jag inte är ensam om mina funderingar.

S.O. fick jag en kommentar från Niklas Löfgren på Försäkringskassan som var väldigt informativ:

”Hej Fatou,

vi har beskrivit en del utav de frågor som du har i vår undersökning ”Socialförsäkringsrapport 2011:5” se sid 106 och framåt.

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Rapporter/socialforsakringsrapporter/2011/socialforsakringsrapport_2011_5.pdf

Jag hoppas att du kan hitta en del svar där.

MVH Niklas Löfgren
Familje- Ekonomisk talesperson Försäkringskassan”

Jag läste rapporten och kom fram till följande slutsatser av det jag läste (läs den gärna):

Först och främst var det intressant att läsa hur underhållsstödet kommit till, hur man genom åren har tänkt och hur man bytt fokus (och namn) på underhållsstödet.

  • Det var också informativt hur man har utarbetat vad pengarna ska beräknas gå till och hur man har fått fram de siffror man har.
  • Intressant att läsa att enligt deras beräkningar så ligger underhållsstödet endast 140 kronor i månaden ”efter” den ekonomiska utvecklingen. Men dessa ”endast” 140 kr per barn och månad, innebär att den kvarvarande föräldern betalar 280 kronor mer per barn och månad (140 kr som är den ”frånvarande” förälderns del och 140 kronor som är den ”hemmavarande” förälderns del.) 280 kronor per barn och månad kan låta lite, men med tanke på att det blir 3360 kr per barn och år, så är det inte en helt försumbar kostnad. Lägg där till att det kanske finns 2-3 barn i hushållet, då är vi uppe i 6720 kr/år alt. 10 080 kr/år och säg den ensamstående förälder idag som inte har hål att stoppa de pengarna i, med stor möjlighet till något som skulle gagna barnen/barnet.
  • En annan intressant aspekt jag reagerade på när jag läste rapporten, är att man helt enkelt låtit bli att räkna med en hel del kostnader för barnet när man räknar ut vad ett barn kostar och vad ett underhållsstöd ska täcka tillsammans med ”boendeförälderns” inkomst. Följande har inte ens räknats in: Barnets del av boendet (där har man tagit hänsyn till att bostadsbidraget ska täcka upp barnets kostnad, vilket jag tvivlar på att det gör i de flesta fall), fritidsintressen, semester, barnomsorg, resor till anhöriga, husdjur, musikinstrument, musikundervisning, dator, mobil, internet, merkostnader för ev. handikapp, allergier eller sjukdomar. Man har inte heller räknat in inkomstbortfall vid till exempel VAB.

Vissa av dessa exempel känns rätt självklara att man kanske inte bör räkna in, såsom husdjur, musikinstrument etc. Men det finns andra delar som är lite svårare att förstå sig på och det är boendekostnaden, då jag är övertygad om att de ensamstående som har bostadsbidrag sällan uppväger barnets boendekostnad.

I en del familjer vet jag att det här med delade kostnader fungerar mycket bra. Båda föräldrarna tar med sitt/sina barn på semesterresor, oavsett vem som åker, man delar på kostnader för fritidsintressen eller för mediciner för barnen. Man kanske till och med delar på VAB-dagar. Det är jättebra!

Men jag vet också att det finns många, många familjer där det här inte fungerar alls. Där den ”frånvarande” föräldern vid minsta förfrågan om att dela på en utgift för barnet bemöts av: ”Men du har ju underhållet/barnbidraget”. Hur många av landets separerade/skilda föräldrar, frånvarande eller ej, känner till vad som ingår i dessa beräkningar? Hur många är beredda att slanta upp vad det faktiskt kostar att ha ett barn?

En vän till mig påtalade vid ett tillfälle innan h*n ansökt om underhållsstödet, eller om h*n ansökt och inte börjat få det än, att h*n behövde pengar till blöjor och mat till barnet. Den andra föräldern svarade att h*n inte hade några pengar och så var saken ur världen för den föräldern. Min vän sa då till mig: ”Tänk om jag också bara kunde säga till mina barn: jag har inga pengar, ungar, så tyvärr blir det ingen mat på ett par dar…!”

Igår när jag länkade till mitt förra inlägg på FB, så fick jag flera kommentarer om vad folk tänkte i den här frågan. En kommentar (nåja, det var egentligen flera kommentarer av samma person) tyckte jag var ganska talande:

”Tusen tack för ditt inlägg, känner så väl igen mig! Visst är det konstigt att mina ex har tredubblat sina löner dom sista 17 åren, men underhållsstödet end. har höjts från 1173 till 1273 per barn…sen får man inte glömma bort all inkomstbortfall man haft genom åren pga vab mm….märklig ekvation det där. Ger mig tusan på att det påverkat min pension oxå…men vad vet jag, jag är ingen ekonom precis…

…dessutom har mina ex kunnat arbeta på helt andra tider, ta helt andra jobb, och iom få helt andra löner då jag ensam haft ansvaret för barnen…helgpappa fine, gemensam vårdnad my arse 😉

Jaa, sen undrar jag om man inte borde ha olika belopp beroende på barnets ålder? När mina äldsta barn var små fanns inte internet, datorer och mobiltelefoner, dessutom tog dom på sig dom kläderna jag la fram om jag så hade hittat dom på tippen 🙂 haha Men visst är det märkligt, att om man går in på socialstyrelsens hemsida, så är existensminimum olika för olika åldrar, riktigt små barn kostar mycket pga blöjor,välling ? inköp av barnvagnar etc, sen minskar dom i utgifter runt 3-6 år, sen blir dom dyrare för varje år som går i princip…konstigt att det bara gäller boendeföräldern ??

1995 kostade den 4 rok jag hyrde 5500 här i Kalmar, idag kostar samma lägenhet 7400, en ökning på nästan 2000 kronor…( det blir säkert mer om man räknar med höjda elpriser ) så om jag bott kvar hade vi haft samma bostad för samma barn men tydligen är det bara boendeföräldern som ska betala den ökade kostnaden för inte tusan är det mina ex iaf?”

När jag läst rapporten, så kan jag verkligen förstå att det är svårt att veta hur man ska räkna på detta. Saker och ting är sällan svart/vita, i stort sett varje barn har olika typer av behov, men det som jag i slutändan hela tiden faller tillbaka på är att det är den förälder som tar sitt självklara ansvar och som måste ”fylla upp” det ansvar som en svikande förälder inte lever upp till, oavsett om det gäller det ekonomiska, omhändertagandet, kärleken, eller omsorgen.

Jag tycker det är toppen att vi idag har en lagstiftning om underhållsstödet, att den andra föräldern tvingas betala för sin del för det barn man kanske har övergivit av ett eller annat skäl. Är det just det som är problemet? Att många av oss ensamstående är så förbannat TACKSAMMA och tycker det är okej, eller vågar i alla fall inte stå på oss för att den andra föräldern ska betala hälften av vad det faktiskt kostar att ha ett barn?

Eller som en av mina bloggläsare skrev i en kommentar igår:

”Nu har jag det värre, nu måste jag ju jobba för pengarna. Tacka vet jag tiden som ensamstående morsa, när man bara vilade sig, mellan rullningen i pengahögarna! :)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Det handlar om underhåll och ensamstående föräldrar

Kärleken till våra barn är självklar!! Jag har aldrig hört en förälder som inte älskar sitt barn. Den ekonomiska biten är dock inte lika självklar…! Vem ska betala? Är det inte båda föräldrarnas skyldighet, egentligen?

Tankarna började flöda när jag läste det HÄR i morse i UNT om vad det faktiskt kostar att ha barn och skrev en artikel om de tankar som artikeln skapade. Den kan du läsa HÄR!

Med jämna mellanrum har jag pratat med föräldrar, ja det har mest varit pappor, som haft sporadisk eller ingen kontakt med sina barn, som hävdat att de tycker det är för jävligt att mammorna får så förbaskat mycket bidrag, så de vill skaffa fler och fler barn för att tjäna pengar. Jag får inte ihop den ekvationen. Den ena pappan jag pratade med, har jag rätt bra kontakt med mamman också, så vi gick igenom hennes ekonomi tillsammans.

Hon har tre barn, är låginkomsttagare med en 4:a i Uppsala. Hon betalar för sin hyresrätt ca: 8000 och det visar sig att hon har ca 500 i bostadsbidrag, underhåll för sina tre barn och barnbidrag. När vi räknade på hennes inkomster och utgifter och vad barnen kostade henne, så visade det sig att i stort sett hela hennes lön, förutom hennes egen mat och husrum gick till barnen. För henne var det självklart. Pappan gav ibland en födelsedagspresent, sällan en julklapp och på sin höjd kunde barnen få en 20:a var ett par gånger om året.

De sover aldrig över hos honom och han tar dem aldrig med på något roligt. Han betalar en del av underhållsstödet till Försäkringskassan och resten betalas av FK (det vill säga alla oss skattebetalare), ändå har alltså den här pappan mage att hävda att hans ex skaffat barn för att tjäna pengar. Han betalar drygt 1500 i månaden för alla sina tre barn, mamman betalar ca: 10 000 kronor varje månad till mat, husrum, kläder, månadspengar och fritidsintressen för sina barn! Den här mamman är långt ifrån ensam och den här pappan är långt ifrån ensam om att kläcka ur sig såna dumheter, jag har hört fler säga samma sak!

Nu gäller inte det här mig längre i särskilt hög grad då tre av mina fyra barn är myndiga och två av dem inte bott hemma på flera år, men jag kan inte fatta att underhållet är så eftersatt som det är idag!!

Är det något jag missat? Läs gärna min artikel HÄR!

Relevanta länkar:

Sveriges Makalösa Föräldrar

FB-grupp: Höj underhållsstödet NU, för ensamstående mammor och pappor

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Underhåll för ensamstående

Igår fick jag en förfrågan på Facebook om att gå med i gruppen: Höj underhållsstödet NU, för ensamstående mammor och pappor!

Jag har blivit lite mer aktsam när jag går med i grupper på Facebook, då de ibland visat sig ändrat namn och fokus och ibland inte har stämt faktamässigt, men den här gruppen kunde jag inte låta bli att gå med i!

Jag sökte den information som gick att tillgå och jag blir riktigt förvånad, när jag ser, svart på vitt, hur oerhört lite underhållsstödet för ensamstående föräldrar har höjts på så många år.

Tanken är väl att föräldrar ska dela på det ekonomiska ansvaret för sina barn. Om man går skilda vägar, av olika skäl, så anser jag ändå att man ska dela på det ekonomiska ansvaret. I många fall fungerar det naturligtvis väldigt väl. Föräldrar som kan komma överens om en rimlig delning, så att båda föräldrar har möjlighet och skyldighet till samma ekonomiska ansvar för sina barn.

Ibland kan det också vara så att barn bor halva tiden var hos sina föräldrar och då borde det vara rimligt att man delar på det ekonomiska ansvaret. Ibland kan det också vara så att en av föräldrarna har en väldigt god inkomst och den andra föräldern en väldigt låg inkomst och då kan man söka ett särskilt underhållsbidrag så att barnet kan ha ”liknande standard” som det är van.

Men i många fall så bor också barnet med en förälder. Kanske har man delvis umgänge, ett väldigt dåligt umgänge och i många fall inget umgänge alls.

Man talar ofta om föräldrars rätt till sina barn och det är förstås en poäng, men en poäng som jag ofta tycker att man glömmer är ett barns rätt till sina föräldrar.

Man kan tvinga sig till att en förälder får umgänge med ett barn om den andra föräldern sätter sig emot. Det är bra för barnet att det inte är upp till en förälder att avgöra om den andra föräldern är lämplig för umgänge eller delad vårdnad, utan att sådana beslut i så fall tas av en tredje part. Det är bra ur barnets synvinkel. Det som INTE går är att tvinga en förälder till umgänge, om den avsäger sig ansvaret. Inte ens ur barnets perspektiv. Vilket i och för sig kan verka givet att man inte vill lämna över ett barn till en förälder som inte själv vill ha ett umgänge, men om man ska tala om det hela ur barnets perspektiv, så är det ändå lite underligt, kan jag tycka.

Optimist som jag är tror jag ändå att de allra flesta föräldrar känner ett naturligt ansvar för sina barn. Både när det gäller att ta hand om och skydda sina barn.

Vad gäller ekonomin så får jag en känsla av att många som inte har så nära relation till sina barn inte heller inser hur mycket det faktiskt kostar att ha barn.

Om man delar det ekonomiska ansvaret så ska alltså alltså levnadsstandarden kosta barnbidrag (1050 kronor)+ underhållsstöd (1273 kronor) + lika mycket till 1273 (från den andra föräldern) + eventuellt bostadsbidrag som vissa ensamstående föräldrar har möjlighet att få om man har låg inkomst.

Jag tror att alla föräldrar kan vara eniga om att det är betydligt dyrare än så att ha barn idag. Om man ska räkna boendet utslaget på varje familjemedlem, el, telefon, kläder, mat, fritidsintressen, sportutrustning,   mediciner och all övrig konsumtion som kan räknas som skälig och ”normal” i vårt samhälle.

Att utgifterna idag, jämfört med för hela 16 år sedan (!!) skulle vara endast 100 kronor mer tror jag att de flesta av oss kan vara eniga om att det inte stämmer.

Faktum är jag till och med hört frånvarande föräldrar hävda att ”hon skilde sig, för att få en massa bidrag och tjäna pengar på ungarna”. Jag skulle vilja se en enda förälder som ”tjänar pengar” på att ha barn!

Jag känner till flera föräldrar som inte har sina barn boende hos sig, som utan att blinka betalar underhållet för sina barn och i tillägg bidrar till både fritidsintressen, kläder, resor, biobesök och leksaker. Föräldrar som mer än väl tar sitt ekonomiska ansvar och som gör det med stor glädje.

Jag känner också till föräldrar som fått dra hela det tunga ekonomiska lasset själv. Som fått sina 1273 kronor i månaden, varken mer eller mindre och trots denna nätta summa lyckas uppfostra, ta hand om och vårda ett eller flera barn, även om varje krona har fått vändas på i flera omgångar för att få mat på bordet.

Nu meddelas att flerbarnstillägget ska höjas och det kanske finns goda skäl till det, men jag tycker nog att skälet till att höja just underhållsstödet kan verka mer akut med tanke på hur mycket det halkat efter under så många år nu.

Att barn kostar pengar är ju knappast någon nyhet och det ska de göra. Pengar behövs för barn överlevnad, men också för att stärka deras utveckling på alla plan. Jag tror att de flesta föräldrar är villiga att lägga merparten av sina inkomster för att se sina barn utvecklas till härliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Jag tror de flesta föräldrar är villiga att ge upp det mesta i sina liv, till förmån för sina barn.

Men jag tycker också att underhållsstödet är allt för snålt tilltaget och att även de barn som har en mer frånvarande förälder, eller en förälder som bara betalar det som ”krävs av samhället” ska ha möjlighet att bli försörjd av båda sina föräldrar.

Vad tycker du? Är 1273 kronor rimligt att få i underhållsstöd 2010?

Mer om detta ämne och relaterade ämnen:

Familjerätt på nätet om Underhållsbidrag

Förlängt underhållsstöd

Makalösa Föräldrar

På Familjeliv debatterar man också underhållsstödet

Information från Försäkringskassan

Ensamstående med barn blir fattigare

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,