Ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden

När jag var femton år började jag jobba heltid. Faktum var att jag hade tre jobb, var helt outbildad, saknade arbetslivserfarenhet och ja, jag var ung och helt ny på mina jobb, helt enkelt. Visserligen var det självklart inga ”höjdarjobb” jag hade, men det var arbeten i alla fall. Jag jobbade bland annat på ett solarium där jag hade hand om salongen själv, inklusive öppnade och stängde. Jag städade på dåvarande posten en period och jag jobbade som servitris på ett par restauranger, var lärarassisten och elevassistent på lite olika skolor, samt lärarvikarie och telefonförsäljare, men också kassörska på hamburgerrestaurang och en ICA. Oftast fick man fast tjänst väldigt snabbt. 

Vissa arbetsplatser var självklart mer seriösa än andra och tog bättre hand om sin personal än andra, men framför allt så var det inga problem med att få jobb. Gjorde man sedan sitt bästa, så blev man kvar. Visst, ett av jobben blev jag av med för att jag inte ville ligga med ägarnas lillebror och det var ju kanske inte så seriöst, men att få ett nytt jobb var verkligen inga problem.

arbetslös 1Idag ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut. Det är en stor tragedi för många av våra ungdomar. Det är arbetsgivarna som styr och det är svårt för många unga både att få jobb och att sedan lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Många av våra ungdomar erbjuds att ”provjobba”. Det innebär att de får en vecka, några dagar eller liknande på sig. Sedan är det 4 andra som också erbjuds ”provjobba”. Dessa personer blir självklart satta att ”provjobba” andra veckor. Det innebär att arbetsgivaren har gratis arbetskraft motsvarande en anställd, under en månad eller mer… Bara där är det så förbaskat fel!! Det är ju inte så att dessa arbetsgivare slutar ta betalt eller sänker priset på sina varor och tjänster för sina kunder under denna period, direkt.

Sedan är det detta med sjukskrivningar. Nyligen hade jag en ung närstående som provjobbade en vecka, eller om det var två, till och med? Hen blev lovad jobbet efter sina sina provveckor och inför första arbetspasset fick hen ryggskott. Hen ringde chefen, som inte svarade. Hen sms:ade att hen var på väg till akuten och inte kunde komma in, men skulle höra av sig så snart hen fick ett besked. För att göra en lång historia kort så hörde de aldrig av sig igen, trots att hen kontaktade dem upprepade gånger. Då hade hen redan blivit lovad jobbet, men inte hunnit skriva på några avtal, men förlorade uppenbarligen sitt jobb på grund av ryggskottet.

arbetslös 2Arbetet.se berättar en mycket lik historia. Fast i detta fall gäller det Burger King. Och tjejen fick i alla fall ett besked. Hon var avskedad. Fördelen med det är ju att det går att driva vidare. Om man är med i facket. Jag tjatar på ungdomar omkring mig hela tiden, se till att vara med i facket.

Det klagas väldigt mycket på att ungdomar är lata, dåliga på att ta ansvar och mycket annat. Ibland är jag benägen att hålla med, men samtidigt kan jag ställa mig frågan: hur kan vi ställa krav på unga människor som nyss kommit ut i arbetslivet att ta ansvar, när arbetsgivare vägrar ta ansvar för sina anställda? Visst, jag är fullt medveten om att många småföretagare har svårt att gå runt, särskilt när personal blir sjuka och annat, men samtidigt måste jag fråga: betyder det att man har rätt att utnyttja ungdomar utan att ta ansvar? Innebär det att man har rätt att bryta mot lagen och låta unga människor ”provjobba” utan lön. Det här kan självklart knäcka det bästa självförtroendet. Som jag ser det är det väldigt omoraliskt. Jag tänker också att det här kan få ödesdigra sidoeffekter. Om en ung person har haft två arbeten och blivit illa behandlar, eller att man underlåtit sig att skriva korrekta avtal och liknande för anställningen, hur ska den unga veta att den tredje arbetsplatsen, som kanske är väldigt seriös och ansvarstagande, är en arbetsplats som personen ska ta på allvar? Det är verkligen arbetsgivarnas tider 2015 och de unga kommer in på arbetsmarknaden på nåder, helt på arbetsgivarnas villkor. Lagligt eller ej.

När det gäller bostadsmarknaden så är den många gånger lika oseriös som arbetsmarknaden och det är inte ovanligt att många unga närmar sig 30 innan de lyckas få ett förstahandsboende, som de har råd att betala för. (Ett ytterligare problem här är ju lite moment 22 också, du får inget boende förrän du fått en fast tjänst med en skaplig inkomst och du får inget fast jobb förrän du tagit dig in rejält på arbetsmarknaden och lyckats etablera dig där, vilket är väldigt svårt att få så länge du är ung.)

Tack och lov finns det arbetsplatser som tar sitt ansvar och som ger unga människor en chans att få komma in i arbetslivet och som är seriösa på alla sätt. Tyvärr verkar de bli allt färre.

Inga schemalagda, fasta arbeten och inga bostäder. Hur ska vi kunna förvänta oss att dessa unga personer ska lära sig ta ansvar fullt ut och ta sina liv på allvar?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Sprid information – Rädda liv

logoIgår hände det. Igen. En ung person i Uppsala ställde sig framför ett tåg för att ta sitt liv. Jag kände inte den här pojken, men han gick i samma skola som min ena dotter under några år. I morgon skulle den här pojken ha tagit studenten. Jag tänker tillbaka på förra året när min egen dotter tog studenten. Hur glad hon var. Hur livet liksom stod där i dörröppningen för att ta emot henne. Idag, ett år senare säger hon att det var hennes livs bästa tid.

2013-04-18 13.04.30

Den här unga killen upplevde något helt annat. Den här killen valde att ta sitt liv, precis innan studenten. Den här killen, som idrottade och hade ett liv, precis som vi andra. Ett liv som han vid 18 års ålder valde att avsluta.

Jag tänker på mig själv som 18-åring och jag tänker att de flesta av oss vid den åldern inte har verktyg att hantera när man mår dåligt. Jag minns att jag själv i väldigt unga år, när jag mådde dåligt, inte insåg att det var en fas som skulle gå över. Att det fanns vägar ut, även om det såg mörkt ut precis då. Jag tänker att jag skulle vilja berätta för varje ung person som mår dåligt, att det blir bättre. Att det är en fas som inte är för evigt. ATT DE MÅSTE HÅLLA UT! Tills dess finns det hjälp att få.

För bra precis fem år sedan (30:e Maj 2008) var det en annan ung person som ställde sig framför ett tåg i Uppsala. Jag blev djupt berörd när mina barn berättade att de sprungit dit när en kompis hört tåget tuta och bromsa. Sedan fick jag kontakt med Ludmilla, som var mamma till den lilla flickan som hoppat framför tåget. Fina, förtvivlade, kloka Ludmilla.

Ludmilla började att blogga om händelsen strax efter förlusten av sin dotter Linneá. Genom den har hon fått kontakt med många unga och vuxna som själva, eller har anhöriga som tagit sina liv, eller försökt att göra det, eller helt enkelt haft tankar på att göra det.

Ludmilla är KBT-läkare och har nu, tillsammans med andra eldsjälar startat en organisation för att minska självmord. Suicide Rescue. Jag är glad och stolt över att få vara en av volontärerna för organisationen och jag kommer självklart att försöka sprida information om organisationens existens. Där skulle jag gärna vilja ha hjälp av mina läsare också. Jag vill gärna att du sprider antingen detta inlägg, eller hemsidan, facebook-gruppen eller på annat sätt försöker sprida att det finns en organisation där man kan få stöd och hjälp och kunskap när man mår riktigt dåligt. Sidan har premiär idag!!

Om det kan rädda ett enda människoliv, så är det värt det flera gånger om!! Ingen människa ska behöva må så dåligt att h*n väljer att ta sitt liv.

Fotnot: Inlägget är ändrat den 2014-01-03 då organisationen har bytt plattform och namn. De heter nu Suicide Zero och du finner dem här:

Hemsida

Facebook

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från ord till handling

timbuktu budskapet

Det ser ut att ha lugnat ned sig Husby nu. Helgen har fyllts av glädje, kärlek, korvgrillning och tv-match utomhus. Är det nu vi vuxna och alla framröstade politiker ska krypa upp i soffan och känna oss nöjda med det vi har gjort? Eller är det nu den verkliga utmaningen kommer…? Är det nu det är dags att gå från ord till handling?

Bilbränderna har spridit sig till många förorter runt om i landet under helgen, men i Husby har det varit lugnt och glädjande nog så rapporterade även medierna om det. Det är skönt när ett specifikt område blir så negativt utpekat landsomfattande, trots att det bara är en mycket, mycket liten del som ställer till problemen. Då är det skönt att det rapporteras även när ”vindarna vänder”. Av det jag följt i media, men i synnerhet genom flöden i sociala medier och genom att prata med folk, så har Husby verkligen visat i helgen att där finns mer kärlek än hat. Mer omsorg än stenkastning och det glädjer mig verkligen. Mitt i det som jag trodde var ett inledning på lugn efter en veckas kaos, så såg jag många uppdateringar om att nazister var ute i förorterna för att ”spöa invandrare”. Det kapade oro och rädsla hos både ungdomar och deras föräldrar. Jag tänkte att det kändes så onödigt när det lutade åt att allt höll på att lugna ned sig.facebookgrupp medborgargarde

Skärmdumpen från facebookgruppen: Vi som stödjer Sveriges medborgargarde, som om man tittar lite närmare på, inte alls handlar om att skydda några medborgare i alla fall, utom om att sprida våld och hat!

 

VÅLD KAN ALDRIG VARA LÖSNINGEN! INTE FÖR NÅGON OCH INTE PÅ NÅGOT VIS!

Här är en statusuppdatering från Facebook som gjorde mig varm i hjärtat:

”Min syster som är religiös och bär burka går av tunnelbanan en av grabbarna i centrum ”kom syrran jag följer dig hem” han tog henne enda till porten #KÄRLEKFÖRMINABRÖDER”

En person ville visa upp den bild av Husby som inte bränner bilar om nätterna:

DENNA bild säger mer än 1000 ord…

Det var en ren fröjd att se Facebookflödet när folkfesten i Husby började på Fredag kväll. Hur många ungdomar som visade stolthet över sin ort. Som varit ledsna, arga, besvikna, rädda och oroliga för de konsekvenser den negativa rapporteringen skulle skapa, men också över de ungdomar som kastat sten och tänt eld på bilar och annat. Videoklipp, bilder, statusuppdateringar gjordes i en strid ström under hela helgen från stolta förortsbor. Till och med kvällspressen kunde se att Husby är KÄRLEK!!

En stor förtjänst i detta har grabbarna som startade grillfest under parollen: ”Lämna en sten, plocka en korv”. Något så enkelt och ändå genialt!

En stenkastare försökte beskriva för oss som har svårt att förstå det här med att kasta sten och jag tror det är ett viktigt dokument för oss att läsa när allt detta lugnar ned sig om vi vill förebygga framtida upplopp av samma slag och karaktär. En annan stenkastare försökte beskriva samma sak.

Det är förstås en lättnad för de flesta av oss att situationen tycks gå mot ett lugn nu, samtidigt som det svåra och hårda arbetet inte ens har börjat. Polisen vittnar om att även om dessa upplopp inte hör till vardagen, så har situationen i många förorter blivit svåra att hantera och arbeta i. Det är förstås MYCKET allvarligt i ett demokratiskt samhälle.

I mitt förra inlägg om detta skrev jag både vad jag är övertygad om är bakomliggande orsaker till det som skedde, men också förslag på vad jag tror är nödvändigt. Helt enkelt att börja lyssna på ungdomar. Då menar jag inte nödvändigtvis de som står och kastar stenar på poliser, utan alla de ungdomar som ännu aldrig tagit upp en sten för att skada någon, de som aldrig tänt på en bil, men som uttrycker rädsla, oro, hopplöshet och förtvivlan på andra sätt.

Artisten Timbuktu släppte i lördags en låt som handlar om just det som började i Husby:

Timbuktu´s hemsida skriver han följande:

”25 Maj, 2013 Budskapet

Det här är inget brev, det är en kommentar från en upprörd medborgare. Politiska åsikter må gå isär, men mitt hjärta sitter där det gör och min övertygelse likaså. Vi behöver vision, drömmar och mål. Vi behöver ledare. Ledare som inte är rädda för att möta folket. Ledare som bryr sej om befolkningen och som på riktigt bryr sej om vart Sverige är på väg. Vi behöver ett så jämlikt utgångsläge för så många som möjligt. Vi behöver varandra. Det här är Budskapet.”

I låten Budskapet, sjunger han bland annat:

”Vi har inkomstklyftor som växer fort

du har snart Grand Canyon i Västerort”

budskapet timbuktu

Som jag nämnde ovan så tror jag att det här inte är slutet, utan jag tror att det är nu vi alla vuxna i vårt gemensamma samhälle måste kliva in i ungdomarnas värld. Det är nu vi måste finnas där för att ge framtidstro och hopp, i stället för den hopplöshet som fyller många ungdomar idag. Jag tror att många organisationer, men också enskilda individer måste börja lyssna på våra ungdomar, vi måste fråga dem hur vi kan vara ett stöd på väg in i vuxenlivet. Jag tror att vi vuxna många gånger förminskar ungdomars behov av vuxenstöd och jag tror att man behöver göra ganska lite, säga ganska lite, för att göra skillnad.

Jag är också övertygad om att det är precis NU, i denna stund och framför allt så snart det lugnat ned sig i övriga förorter runt om i landet, som våra politiker måste kliva in och berätta för oss vad just DE tänker göra för förortens ungdomar framöver. Det räcker inte med att öppna en fritidsgård, det räcker inte att säga att ”det är förbjudet att kasta sten” eller ”ta er i kragen och skaffa ett jobb”, eller ”ni har för mycket fritid, gå hem och läs läxorna”. Det är val nästa år och jag vill verkligen veta vilka politiker som är beredda på att satsa på våra ungdomar och inte bara göra det i sina tal, utan att faktiskt göra skillnad i handling!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Dancehallevent med Blackout

christopher martin blackout stockholmDet är mycket som händer runt Blackout, som vanligt. De har sina bokningar, de har sina klasser, tävlingar och allt runt omkring… Förra veckan var det mycket som hände. Först var de fördansare i Stockholm på Nalen när Christopher Martin uppträdde där.

Sedan åkte Binta till Göteborg och var fördansare (även denna gång till Christopher Martin) tillsammans med sina tidigare elever Jeremy och Kristoffer som idag driver illuSion Crew i Göteborg:

Därefter var Blackout Twinz (Binta och Vendela) dagen efter i Norrköping och uppträdde.45361_10151537445346480_1684208006_nbinta and vendela in norrköping

Den 24:e April kommer Tommy Lee till Stockholm och då har man inriktat sig till de riktigt unga, nämligen i åldern 12-17 år:

526972_629543800405619_1088475573_n

63424_464185730317425_896722084_n

Blackout anordnar även en workshop med Andre Cosmic (Elite Team) den 3:3 Maj 2013. Mer om det kan du läsa HÄR! Det är alltså föranmälan som gäller och det är ett begränsat antal platser!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ungdomar, ungdomar, ungdomar…

021Ett samlat gäng i mitt vardagsrum när jag bodde i Uppsala

Två dagar i rad nu har jag haft möten med personer som är grymt inspirerande, grymt handlingskraftiga, grymt idérika och till skillnad från så många andra kreatörer, så har de så enormt mycket vettigt att ge! Jag är på!

Ledordet för båda dessa möten är: UNGDOMAR!! You gonná rock this world!

Jag börjar hitta min plats här i Stockholm nu!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

När små barn blir stora

Jag har haft besök i helgen. Av min kompis och hennes son och tillika min gudson, vars förlossning jag var med på. Han har växt och blivit stora killen nu, snart fyra år!!

Man glömmer så snabbt. Jag upptäckte i helgen att jag verkligen glömt hur det är att ha små barn. Då Mabou snart fyller 11 år, känns det som helt nyss han var en liten, liten kille som lyssnade till namnet ”Spiderman”, men i själva verket var det ett bra tag sedan. mabou-pa-mcÄven om jag alltid har ansett att varje ålder har sin charm och även om jag alltid tyckt att barn i olika åldrar, har särskilda fördelar, så ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker det är väldigt skönt att barnen börjar bli så stora. Det har säkert att göra med att jag blev mamma vid nyss fyllda 18 år och på det viset varit väldigt upptagen med småbarn i så många år att jag till slut fylls av en mättnadskänsla.

dscn0657Jag tycker om att träffa mina tre bröders barn, tycker om att träffa mina kompisar som fått barn senare i livet än mig och deras barn, men i sanningens namn är jag ganska mätt på att ha små barn på heltid. Små doser är härliga doser, men sen vill jag ha tillbaka mina vuxna och halvstora barn. 🙂

017 (2)Mitt äldsta barn (Binta) fyller 24 år om bara en månad, mellandottern (Jai) fyller 22 i år, extradottern (Hareg) fyller 21 och yngsta dottern (Isatou) fyller 20 i år. När jag var i deras åldrar hade jag redan flera barn och hela mitt liv var uppfyllt av just små barn. När jag var lika gammal som min äldsta dotter är nu, så hade jag tre barn på 6, 4 och 2 år. När jag var lika gammal som mellandottern (Jai) hade jag också redan tre barn, då på 4 år, 2 år och nyfödd.

105När jag ser mina egna barn har jag svårt att förstå att jag hade så många barn vid så ung ålder. Det gör mig stolt och förvånad att inse hur ung jag var. Jag tycker ju förstås att mina egna barn knappt är vuxna ännu… 😉

bintaojai

IMG_5711När jag tänker tillbaka på alla år så kan jag se alla bråk, all kärlek, all omsorg, alla konflikter, alla ostädade rum, alla tvättstugetider jag bokat. Jag kan se alla middagar svepa förbi med köttbullar, makaroner, tacos och inte minst alla pannkakor som stekts. Förmaningar om att sitta ned och äta maten, alla legobitar jag trampat in i fötterna med höga skrik som följd. Jag kan se alla promenader till dagis med barn i överfulla vagnar, pulkor eller hur vi nu tog oss fram. Jag ser överfyllda matkassar som släpades, syskonbråk som skulle avstyras, myskvällar med popcorn och familjeprogram. Jag ser framför mig alla sagor som har lästs, alla febersjuka pannor som har baddats och alla läxböcker som vi tragglat oss igenom och jag ser de nybakade sconesen med ost framför mina ögon.

IMG_9384Jag ser födelsedagstårtor som bakas, galonisar som kissats ned, hår som flätas och jag känner knubbiga små armar runt min hals som vill kramas. Även om jag blir nostalgisk och varm i hjärtat så kan jag ändå säga att det är skönt ändå att den tiden är över nu och att det är nya tider, nya problem och nya drömmar och längtan som eftersträvas.

Heder till alla föräldrar och i synnerhet alla ensamstående föräldrar som nästan alltid orkar, som nästan alltid kämpar och som nästan alltid lyckas se till sina barns bästa och få vardagen att fungera!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

När den ena kommer hem, åker den andra bort…

family new year 2013Om någon sagt, en gång för länge sen. För typ 10 år sedan. Att det skulle komma en tid då mina döttrar skulle vara vuxna och resa runt på egen hand. Att jag skulle ha andrum och egen tid och fira nyår med bara någon eller några av dem, då hade jag knappast kunnat tro det.

Men nu är tiden här. Jag har tre döttrar, en son och en extradotter. De är 23, 21, 20, 19 och 10 år gamla. När den ena kommer hem reser den andra iväg och så byter de av varandra i princip hela tiden. Det är sällan nu som vi alla är samlade och på samma gång sällan som ingen är hemma.

Binta reste till Jamaica på julafton, Hareg kom hem från Norge på juldagen och reser till Göteborg för att fira nyår. Isatou reser till Jamaica för att fira nyår, Jai med sambo kommer hit från Uppsala för att fira nyår. Mabou och jag är där vi är-hemma och om inga sjukdomar ställer till det, så är planen att vi ska försöka ha en riktigt härlig nyårsmiddag och lite firande med familj och goda vänner.

Allt är som det ska. Vuxna barn ska leva sina egna liv, vid sidan om den gemenskap man har med sin familj, men ändå med sina egna val. Det vill jag inte ändra på, men samtidigt, till er som har små barn, ni har säkert hört det förut, men jag säger det ändå igen: ta tillvara på den tid ni har med era barn, snart är de så stora att ni kommer sakna att ni inte uppskattade tiden ni hade tillsammans med barnen när de var små, mer än vad ni gjorde!

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I was not born 40 +

Ibland när jag hänger med döttrarna på något event, såsom kryssningen i helgen eller något annat, så blir jag ganska naturligt presenterad för en massa människor som ”Bintas/Jai´s/Isa´s mamma”. Jag tycker om att träffa nya människor och ibland tycker jag det är kul att komma iväg ut på något roligt, även om jag inte är och aldrig varit någon riktig ”partymänniska” varken nu eller som ung.

Visst har jag klubbat och visst har jag dansat mig igenom många fester och klubbkvällar, men jag är ändå en av de som gått ut ganska sällan, stannat ganska kort stund och som ofta lika gärna kunnat suttit hemma hos någon kompis och chillat i stället.

Många av de ungdomar som inte känner mig och som blir presenterade för mig, frågar ofta saker som: ”Jaha, vad tycker du om den här musiken då?” Eller: ”Står du ut med den här musiken?” Eller: ”Har du varit på ett sånt här ställe förut?”

Ibland ler jag lite och säger: ”Ja, jag har ganska trevligt här…” som att jag aldrig satt min fot på ett liknande ställe, men ibland svarar jag som det är: ”Du, jag hängde på de här klubbarna och lyssnade på den här musiken innan någon vid det här bordet ens var född…!”

Av någon anledning verkar många ungdomar tro att vi som är 40+ liksom föddes när vi var 40+. Det är dock alltid lika roligt att se deras förvånade miner, eller höra kommentarer som jag gjorde på båten vid ett tillfälle: ”Oj, vad obetydlig jag känner mig just nu…!”

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Langa sprit

Det är snart Valborg. Det innebär att det firas stort i Uppsala som är en studentstad, men runt om i hela landet kommer det att firas på måndag. Det betyder också många ungdomar på gatorna, mycket alkohol och en himla massa obehagliga händelser för en massa unga personer i min hemstad och runt om i Sverige! .

De som langar mest till ungdomar är föräldrar. Jag blir inte alls förvånad över det. Jag vet inte hur många gånger sedan min egen tonårstid jag hört föräldrars försvar för att de gör det. De vanligaste är:

  • Då vet jag hur mycket de dricker
  • Då vet jag att det inte är dålig sprit
  • De får tag på sprit i alla fall
  • För att mitt barn kan hantera alkohol

Inget av dessa argument håller för mig! Jag tycker det är intressant hur man som vuxen försöker rättfärdiga sitt eget handlande som man ändå någonstans måste ha fått med sig att det inte är okej. I de flesta sammanhang tycker jag annars att föräldrar generellt försöker lära sina barn rätt och fel. De försöker föregå med gott exempel och håller sig inom lagens ramar. Men just det här med att langa alkohol till sina barn, verkar vara ett undantag. 

Mina egna föräldrar har aldrig köpt ut en droppe alkohol till någon av mig eller mina bröder, vad jag vet, däremot hade jag i ungdomen många vänner vars föräldrar köpte ut åt dem/oss. Som mamma idag tycker jag det är skamligt att man inte bara väljer att köpa ut åt sin egen tonåring, utan också till deras kompisar. Om man nu väljer en så korkad lösning för sitt eget barn, så varför tar man sig friheten att göra de valen även för någon annans barn?

Jag vet att det finns massor av folk i stugorna som köper ut till sina tonåringar, så jag räknar med att det är många som INTE håller med mig i detta inlägg och det är okej, men i så fall skulle jag önska att ni också ger mig en bra förklaring till varför ni gör det. Hittar ni stöd i någon studie/undersökning/test att era barn inte löper större risk att få alkoholproblem eller att de lär sig hantera alkohol bättre om ni köper ut? I så fall i vilken?

I alla vetenskapliga studier jag har tagit del av i detta ämne, så har man kommit fram till att ungdomar som börjar dricka alkohol tidigt, löper större risk att få alkoholproblem.

Varför jag skriver att ovanstående argument för att köpa ut till sina barn, inte håller för mig, är följande:

Då vet jag hur mycket de dricker. Jag tycker det är struntprat. När mina kamrater fick alkohol utköpt av sina föräldrar, så drack de först upp det. Ibland hemma (en del föräldrar krävde det) och andra fick ta med det ut. Då delade vi på det, eller personen drack upp det själv och sedan drack vi av det som någon annan hade köpt ut. Det vill säga att oftast använde vi den av föräldern utköpta alkoholen till att ”förfesta” och sedan drack vi vad någon annan lyckats få tag på, eller som man gemensamt ”skramlat” till för att ha tillsammans. Inte alltid, men ganska ofta så innebar detta att de vars föräldrar köpt ut alkohol också var de som blev mest berusade. Lite då och då får jag höra från föräldrar som försvarar att de köper ut till sina barn med att ”jag köper ändå så lite, bara några öl/cider”. Hur mycket man köper ut, tror jag som sagt inte styr alls hur mycket personen i fråga faktiskt dricker. Dessutom tycker jag det är signalen om att man okejar att köpa ut som är det värsta!

Då vet jag att det inte är dålig sprit. Samma sak där. Det är ingen garanti. För det den här personen som man köpt ut till, köpt tillsammans med sina kompisar, kan fortfarande vara ”dålig” alkohol. Dessutom tycker jag att det argumentet brister av fler skäl. För OM nu just den här ungdomen nu skulle visa sig få alkoholproblem som vuxen, ska man då säga: ”men jag såg i alla fall till att h*n fick sprit från systemet när h*n var tonåring”.

De får tag på sprit i alla fall. Ja, för det allra mesta får de ju det. Men jag anser fortfarande att det är ett mycket dåligt argument, för jag tror som sagt inte att man dricker mindre för att man som förälder köper ut. Dessutom minns jag faktiskt att det fanns tillfällen, även om de inte var allt för många, när man faktiskt inte fick tag på alkohol inför en fest och på så sätt fick man i alla fall den helgen alkoholfri, om ingen förälder ”ställde upp” med att köpa ut. Dessutom tycker jag inte att vi ska glömma att som förälder är vi faktiskt oerhört viktiga förebilder för våra barn och särskilt viktigt är det under tonårstiden, som är en nog så känslig period för våra ungdomar.

För att mitt barn kan hantera alkohol. Ja, det kanske det kan. Nu. Å andra sidan lär det inte vara dig som förälder ditt barn visar om det inte kan hantera alkohol. Hur det ser ut när ditt barn blir vuxen har du ingen aning om och man grundlägger sina barns alkoholvanor till väldigt stor del under tonårstiden. Hur ditt barn dricker utanför hemmets väggar vet man inte heller om, bara för att de fått dricka hemma. Dessutom är riskerna runt alkoholdrickande för ungdomar inte bara vad de själva gör! När man själv är onykter och särskilt om man är ung och onykter, så ökar riskerna markant för att råka ut för både brott och att göra saker man kanske inte skulle ha gjort i nyktert tillstånd!

Jag försöker inte köra med någon skrämselpropaganda, men samtidigt tycker jag inte att man får blunda för verkligheten heller. Alkohol är trots allt den ”drog” som ställer till med mest förödelse i vårt samhälle, även om den är legal. Drick gärna och var glad, men var medveten om alla varningssignaler på vägen.

Aftonbladet har en debattartikel om just detta och när jag läser den blir jag rätt mörkrädd!

”En ny Sifoundersökning som Statens folkhälsoinstitut låtit genomföra bland tonårsföräldrar visar att 37 procent tror att deras barns alkoholkonsumtion inte påverkas av att de bjuder på alkohol hemma. En del tror till och med att bjudandet kan ha en positiv effekt – att de kan hjälpa sina barn till ett sundare drickande genom att förse dem med alkohol under ordnade former, eller genom att acceptera ett begränsat drickande före 18 års ålder. Det är seglivade myter som saknar vetenskapligt stöd. Forskningen visar tvärtom att tonåringar som bjuds på eller förses med alkohol av sina föräldrar dricker mer än andra ungdomar även utanför hemmet.”

Om det verkligen är så att hela 37 % av tonårsföräldrar tror att deras barns alkoholkonsumtion påverkas av att de blir bjudna på alkohol hemma, eller till och med tror att det har en positiv effekt, då blir jag mörkrädd på riktigt och måste fråga mig: hur jävla dum får man bli?

När jag skrev detta inlägg, så upptäckte jag att jag har skrivit om just det här vid tidigare tillfälle (2009): Jag langar ju bara lite grann… Detta inlägg är delvis kopierat och omskrivet från det inlägget!

Lady Dahmer bloggade nyligen i samma ämne: Tack mamma för att du möjliggjorde en tonårstid av roliga och galna fyllor!*

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Morden i Malmö

Debattartikeln: Morden berör oss alla av Niklas Orrenius är en av de bästa debattartiklar jag har läst den gångna veckan. Den sätter fingret på precis det som jag själv tänker angående debatten om uppdelningen av ”svenskar” och ”invandrare”. Att det finns problem i en ”invandrarstad” sticker inte Niklas under stolen med, men han tydliggör också att det handlar om vilken nivå man diskuterar problematiken. Så här skriver Niklas:

”Malmö är en invandrarstad. 30 procent av invånarna är födda i utlandet. Ytterligare 10 procent är som Zlatan Ibrahimovic: födda i Sverige av utlandsfödda föräldrar.”

Det borde då kanske inte förvåna att många invandrare eller Svenskar med utlandsfödda föräldrar på något sätt är inblandade i det våld som nu sker i Malmö.

Det visade sig nu i veckan som gick att en av de många morden som skett i Malmö sista halvåret skett mot en man jag själv känner. Han var 55 år gammal och kom från Gambia. Jag kände inte honom jätteväl, men jag har pratat med honom många gånger och han var ett välkänt ansikte i Stockholm på en massa Gambiska tillställningar genom åren. Av de som känner honom bättre än vad jag gör och av de som liksom mig, visste vem han var, var han känd som en fridsam och snäll man. Han blev mördad den 20:e December av misstag.

En pojke på bara 15 år är ett annat av offren som fått sätta sitt liv för det fruktansvärda våld som Malmö blivit utsatt för på senare tid. Att Malmö blivit illa ansatt den senaste tiden är förstås något som ska tas på allvar, men det är viktigt att inte glömma bort att det inte bara är Malmö som är drabbat och att statistiken inte säger att Malmö är värre drabbat än resten av vårt land.

Men för de anhöriga till Samuel (Omo) M´boge eller de anhöriga till Ardiwan Diaa Samir tror jag inte det gör någon skillnad var gärningsmännen har sitt ursprung. Jag tror det är viktigt för dem att morden utreds och att deras mördade anhöriga får upprättelse och att de ansvariga blir dömda. Men jag tror inte det spelar någon roll om gärningsmännen kommer från Turkiet, Sverige, Irak, Danmark eller Sydafrika. De har förlorat en son/bror/vän och inget i världen kan ändra på det.

Vad vi däremot kan göra är att föräldrar, skolpersonal, politiker, poliser och helt vanliga vuxna medmänniskor engagerar sig mer, djupare och mer medvetet för att minska våldet. Vi kan satsa mer resurser på våra ungdomar, vi kan alla visa ett större engagemang. I många fall är det lätt att lokalisera vilka ungdomar som befinner sig i ”riskzonen”. I andra fall är det knivigare, men absolut inte omöjligt.

Nu är det förstås inte bara ungdomar som är inblandade i dessa mord och andra tragiska våldshistorier, men jag är övertygad om att när vi börjar satsa på våra ungdomar, så kommer det att märkas av även i deras vuxna ålder.

En sak jag är helt övertygad om är att vi inte kommer att komma till rätta med något problem genom att peka ut ”invandrare” som problemet. Jag tror inte heller det är invandrare som är problemet, utan jag är övertygad om att det handlar om utanförskap, fattigdom, brist på arbete, utbildning och sociala problem som är huvudorsaken till det våld vi ser idag och på det finns bara ett sätt att lösa problemet: vi måste alla hjälpas åt och vi måste inse att engagemang för våra ungdomar kostar både tid, pengar, förståelse för ungdomars specifika problematik och ett stort, öppet hjärta!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,