Baby-ett litet mirakel

Nyligen fick jag en bok som heter Baby-ett litet mirakel. Det är en bok som handlar om barns utveckling de första två åren.

Nu väntar jag inte barn, men jag tycker det är jättekul att kolla i böcker om barn och graviditeter. När jag själv väntat barn, så har jag haft en egen liten graviditetsbibel. Det är en bok som heter Att vänta och föda barn, av Sheila Kitzinger. Jag har efter varje graviditet lånat ut denna bok, inte fått tillbaka den och sedan gått och köpt en ny när jag väntat nästa barn.

Det jag verkligen gillar med den här nya boken Baby-ett litet mirakel, är dels de vackra bilderna, men också att barnen som är på bilderna är av olika ursprung. Det är svarta barn, vita barn, blandade barn, asiatiska barn. etc. Precis som min verklighet ser ut både i mitt eget hem, men också bland mina vänner och släktingar.

Sedan gillade jag en annan sak med bilderna och det är att vissa är genomskinliga med till exempel musklerna utmålade på det genomskinliga arket. På arket under är det en bild på en bebis och när man har den genomskinliga bilden på bebisbilden, så kan man se precis hur till exempel muskelmassan sitter i kroppen på en liten bebis. Detta gjorde boken väldigt unik, speciell och väldigt originell.

Sedan ska jag erkänna att medan jag läste boken upptäckte jag att det var en massa saker som var som små tips som jag inte tänkt på (trots att jag då har fyra barn!) dessutom var det saker i boken som jag faktiskt inte ens kände till. (Särskilt i avsnittet som handlade om tvillingar)

Jag kan verkligen varmt rekommendera denna bok till alla som väntar eller nyss har fått barn. Jag rekommenderar den även till andra som har med barn att göra, då detta är en bok som utgår väldigt mycket från det lilla barnets perspektiv!

Skulle jag själv komma på tanken att skaffa fler barn, så skulle jag genast köpa båda dessa, ovan nämnda böcker. Javisst, ja! Den ena har jag ju redan, då är det ju bara en liten bebis som saknas! 😉

Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger (Nyligen omarbetad och aktualiserad)

BABY ett litet mirakel av Desmond Morris

Båda böckerna får fem Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Nu har min bästa väninna som väntar barn fått låna boken av mig, så jag hoppas hon kan skriva en liten kommentar i detta inlägg och berätta vad hon tycker om boken BABY ett litet mirakel också! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Varje människa är unik

Bilden: Mina tre döttrar, från vänster: Isatou (15), Binta (19) och Jainaba (17) Uppväxta under samma förhållanden men olika till sättet som natt och dag. Alla med olika egenskaper, som är viktiga och användbara på olika sätt.

När man har flera barn så blir det än mer uppenbart att varje människa äger unika egenskaper. Det blir allt tydligare att varje enskild person är unik. Varje människa äger positiva egenskaper, jag tror att det helt enkelt bara handlar om vilken stöttning man får till att uppmuntra de positiva talangerna.

På samma sätt tror jag att det är viktigt att man försöker se till dessa positiva egenskaper. Det är viktigt för livskvalitet ´n att varje enskild person får känna sig duktig och bra på något.

När man har flera barn tycker jag det är särskilt viktigt att man som förälder uppmuntrar det varje individ är bra på, men också att man försöker stötta där barnet har brister. Jag tror att precis som alla människor har styrkor och är bra på olika saker så tror jag också att alla människor har svaga sidor och saker de inte är fullt så duktiga i.

Men en sak som jag tror kan vara svårare är att om ett barn är väldigt duktig på något, så är det lätt att ”missa” att ett annat av barnen också kan vara duktig på den saken, fast kanske inte lika duktig, då glömmer man lätt bort det barnets talang.

En annan sak jag brukar fundera på är att som vuxen så glömmer man lätt att leta nya talanger hos sig själv. Man kanske är medveten om att man är duktig på att simma och spela fotboll och kanske även på att lyssna. Sedan kan det visa sig att en kollega eller vän helt plötsligt säger att man är jätteduktig på att till exempel lösa konflikter.

Jag tror att ibland kan det vara en positiv egenskap som man utvecklat med åren, men ibland tror jag också att det är något vi alltid varit bra på, men som man varken själv eller någon annan uppmärksammat genom åren.

Därför tror jag att det är viktigt att ibland rannsaka sig själv och fundera på sina positiva sidor, så man lär sig att utnyttja dem, kanske i arbetslivet och kanske i privatlivet.

Det är ju ett väldans resursslöseri att ha egenskaper som du inte använder dig av. Ett litet tips kan vara att fråga runt bland olika personer du omger dig av. Be dem peka på ett visst antal saker som de tycker du är bra på/mindre bra på! Jag fick nyligen några svar av ett par kollegor som gjorde mig riktigt förvånad, men glad när jag tänkte efter och kände att det faktiskt stämde!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,