Vem tar ansvar för barnen?

I går skrev UNT om en kommande vräkning av en barnfamilj i Uppsala. Då jag ofta har debatterat och skrivit om just barnperspektivet och mycket om barnfattigdom, så fick denna artikel mig att tänka ur ett litet annat perspektiv. I det här fallet har jag svårt att se myndigheternas senfärdiga agerande med just barnperspektivet i fokus och där hamnar då barnfattigdomen i kläm i mitt eget resonemang.

I första hand måste jag utgå från att fakta i artikeln stämmer. Jag läser mammans sida av saken och jag läser socialtjänstens sida av saken. Utifrån de förhållanden som beskrivs så känns det som om både socialtjänsten och föräldrarna/mamman (?) har brustit i sin omsorg av att se till barnens bästa.

Det här med ekonomi och föräldraskap är en ständigt aktuell och känslig fråga. Jag är övertygad om att man visst kan vara en väldigt bra förälder, samtidigt som man har en usel ekonomi eller behov av hjälp att komma på fötter under en period. Dålig ekonomi kan komma sig av många orsaker, det kan handla om dålig inkomst, hög boendekostnad, svårt att få ett boende som passar ens plånbok, det kan komma sig av dödsfall och skilsmässor, sjukdomar och ibland handlar det rätt och slätt om att man är dålig på just det med ekonomi. Att man har svårt med debet och kredit.

Det kan handla om kortvariga kriser och det kan handla om mer långvariga kriser. I kris handlar människor ofta irrationellt. Att stoppa huvudet i sanden är inte helt ovanligt, när vi känner oss trängda eller otrygga i en situation vi har svårt att hantera.

Oavsett om det handlar om sjukdom, dåligt ekonomiskt sinne, arbetslöshet eller vad det än må vara, så kan man ibland behöva hjälp. De flesta av oss har ett socialt nätverk som kan backa upp till viss del när vi hamnar i kris. För de som saknar det, eller helt enkelt har ett för svagt nätverk, har möjlighet att få viss hjälp och stöd från samhället. I landets kommuner kan man till exempel får ekonomisk rådgivning kostnadsfritt och vi har i princip fri sjukvård och möjlighet till olika utredningar och även möjlighet att få ekonomisk hjälp från socialtjänsten. Det finns i och för sig regler man måste anpassa sig till och följa, men om man själv är villig att reda ut sin situation, så brukar dessa regler inte vara helt oöverstigliga. Är man sjuk så har man möjlighet att bli utredd inom sjukvården och få medicin eller annan hjälp för sina besvär. etc.

Men ibland har en person så svåra problem att man inte själv kan söka sig den hjälpen. Ibland finns det människor som faktiskt saknar förmågan till självinsikt fullständigt. Det här kan förstås vara förödande för den enskilde individen, men det är framför allt för barnen om det finns barn inblandade och det är här jag menar att socialtjänsten måste komma in.

Det är socialtjänsten som i det yttersta har ansvaret för våra barn, när en förälders förmåga saknas eller inte räcker till för att finna fullständig omsorg för barnen.

I det här fallet så verkar det som om socialtjänsten har väntat för länge. Om en (eller eventuellt båda föräldrarna?) saknat förmåga att betala boende för sina barn, så har de brustit i sitt omhändertagande för barnen. Om det beror på att de (båda?) saknat inkomst så har de haft rätt till försörjningsstöd. Här går historierna isär. Den ena parten (socialtjänsten) menar att man försökt få till stånd ett möte under väldigt lång tid för att utreda familjens ekonomiska situation, utan att lyckas och mamman i sin tur menar att hon har sökt försörjningsstöd vid massor av tillfällen:

”–  Jag har lämnat in en massa ansökningar om socialbidrag, det har jag vittnen på”

Nu har jag varit med till socialtjänsten i Uppsala vid flera tillfällen både i mitt arbete och privat de senaste 5-6 åren, när folk har lämnat in socialbidragsansökningar och vid alla dessa tillfällen så har det gått till så att den sökande har gått fram personligen och lämnat in sin ansökan i receptionen och en av de personer som har stått vid disken har tagit emot ansökan, tagit kopia på bifogade dokument (såsom hyresavier, elräkningar, lönespecifikationer etc.) Sedan har man datumstämplat alla handlingar och lämnat ett kvitto på när dessa lämnades in. Detta har även en person som kommenterat artikeln i UNT skrivit om.

Dessa uppgifter får mig därför att tvivla på kvinnans utsago.

Socialtjänsten menar däremot att man under en lång tid försökt att komma till stånd med ett möte med kvinnan för att reda ut hennes ekonomiska situation:

”Av socialtjänstens journalanteckningar framgår att man gång på gång stämt möte med kvinnan för att utreda om hon har rätt till socialbidrag men hon har inte kommit.”

Att kvinnan nu har uppnått en skuld till Uppsala Kommun på 700 000 kronor verkar helt horribelt och där kan jag verkligen fundera på hur det kommer sig att detta ärende har fått gå så långt? Hur kommer det sig att socialtjänsten under hela denna långa tid, inte kommit till skott med en utredning? Det kan väl inte vara så att man bara kan strunta i räkningar OCH anmodan att komma till möten och så ska saken vara ur världen? Sedan 2004.

”2007 beslöt regeringen att inga barn ska vräkas, ett mål som även Uppsala kommun antagit. De senaste åren har mellan noll och fyra barn i Uppsala per år varit inblandade i avhysningar.”

Jag tycker det är en bra vision. Barn ska inte riskera att bli vräkta för att deras föräldrar av olika skäl har betalningssvårigheter under en period. Däremot antar jag att lagen aldrig inneburit att föräldrar ska kunna bo gratis i åtta år och strunta i hyra och möten för att reda upp sin ekonomiska situation, för då handlar det i stället om att utnyttja lagen och systemet för egen vinning och då tycker jag att man dessutom använder sina barn som slagträn för att uppnå en egen förtjänst. Det är inte okej.

Hur dessa barn har haft det under denna långa tid, framgår inte av artikeln i UNT. Det kan vara så att mamman/föräldrarna har varit fullt fungerande i sin föräldraroll på alla andra möjliga sätt eller så kan det vara så att föräldrarna eller mamman inte har fungerat och att barnen på olika sätt har tagit skada. Det vet vi inget om.

Det är ganska centralt dock om pappan till barnen bor med familjen eller ej. Själv nekar han till det, enligt artikeln i UNT, men socialtjänsten hävdar att han bor där. För att de ska stå på sig i den frågan, gissar jag att han är skriven på adressen, eller att man har andra konkreta fakta på att han faktisk gör det? Om han inte är skriven på adressen men bor där ändå, så är detta reglerat i folkbokföringslagen. Om det är så att han är skriven på adressen och/eller bor med sin familj så räknas han förstås in ekonomiskt i familjen också och det är därför det är viktigt att veta om han bor där eller ej och i så fall om även han har varit utan inkomst under alla dessa åtta år och inte haft försörjningsmöjligheter för sin familj eller ens har haft möjlighet att betala för sitt boende.

Om pappan i detta fall inte haft någon inkomst under alla dessa år, så borde förstås socialtjänsten även inkludera honom i sina kallelser till möten och utredningar om familjens ekonomi och har han haft inkomst och bott/bor med familjen bör även han ställas till svars för varför man inte har betalat hyran under så extremt lång tid. Om någon som helst inkomst funnits så är det väldigt illa att man inte behövt betala för sitt boende. Om ingen inkomst alls har funnits, ja då är det jättetragiskt. Oavsett så är det stor försummelse av socialtjänsten att inte utreda detta ärende och gå vidare med det till vräkning och djupare utredning förrän nu.

Vad betyder det för en barn att leva i en familj utan sysselsättning eller inkomst? Vad ger det för signaler till barnen? Riskerar barnen att hamna i samma sak när de själva blir vuxna? Hur har barnen haft det under dessa år?

Självklart ska barnfamiljer stöttas på olika sätt. Självklart är det viktigt att barn inte far illa eller tas ifrån sina föräldrar godtyckligt. Samtidigt får vi inte vara naiva och tro att det inte finns enskilda föräldrar som faktiskt vill utnyttja systemet såsom till exempel att barn inte ska vräkas.

Vad som är huvudorsaken framgår inte heller av artikeln. Finns det ett alkohol- eller drogmissbruk? Psykisk sjukdom? Saker som både skulle kunna ge vissa svar på hur detta kunnat fortgå i så många år, samtidigt som dessa faktorer i sig då skulle ha kunnat påverka barnen i ännu större utsträckning. I så fall är det ju ännu större anledning till att socialtjänsten borde ha ingripit för länge sedan. Om man är osäker på skälet, så finns det ju utredningshem för familjer där man behöver ta reda på en förälders förmåga att ta hand om sina barn. Varför har man valt att inte pröva en sådan väg för familjen?

Självklart blir spekulationerna många när man läser en artikel som berör mycket, men ändå inte innehåller så mycket fakta. Artikeln var för övrigt den mest lästa på UNT igår.

När ska en förälders brist på ansvar övergå till samhällets ansvar? Var går gränsen? Kan man tillgodose sina barns behov genom att leva utan inkomst i nästan 10 år? Kan man tillgodose deras behov om man inte betalar hyra och el under lika lång tid? Kan man tillgodose andra behov såsom mat, matsäckar, fritidsintressen, kläder, nöjen, semesterresor och annat genom lånade pengar från vänner i åtta år?

Det framgår inte hur många barn det är i artikeln, eller deras åldrar. Det står i stället:

”En kvinna med flera barn i skolålder…”

Det kan vara tre eller fler barn och så mycket vet jag att även om man lever på existensminimum så är det inte billigt att ha tre barn eller fler. Det kostar. Om det däremot har funnits en inkomst hos en förälder i familjen (pappan) och man struntat i att betala hyra så är det däremot en helt annan sak. Jag har försörjt fyra barn på en lön och med en väldigt hög hyra, så jag vet vad det handlar om. Jag kan inte föreställa mig hur mycket pengar jag hade behövt låna under åtta år, för att tillgodose mina barns allra mest basala behov om jag saknat inkomst helt, samtidigt som jag inte heller kan föreställa mig vilken fantastisk ekonomi jag skulle ha haft om jag inte hade behövt betala hyra på åtta år, samtidigt som jag lyft en inkomst.

Hur jag än vänder och vrider på det här fallet så känns det som det finns enormt många fler stenar att vända på och hur jag än vänder på saken så kan jag inte tycka annat än att både föräldrarna och socialtjänsten har brustit i sin omsorg för barnen. Det tycks finnas en total avsaknad av barnperspektiv i det aktuella fallet och därför är det viktigt att lyfta fall som dessa och fortsätta diskutera dem. Så det inte fortsätter ske på det här sättet.

Frågan vi måste ställa oss igen och igen: Vem tar ansvar för barnen?

Carina har också skrivit om fallet HÄR!

UNT´s artikel. Barn hotas av vräkning

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival i helt ny tappning

Det här skulle bli ett kort och informativt inlägg om Uppsala Reggaefestivals nedläggning och några ord om att andan kommer att leva kvar i ny tappning. Efter att ha skrivit och ändrat och börjat om detta inlägg åtskilliga gånger under två dygn så inser jag att det inte kommer att bli ett sånt inlägg. Det kommer bli både personligt och långt då reggaefestivalen har betytt mycket för mig och min familj i så många år.

För Binta var festivalen en av årets höjdpunkter under tonåren

För min familj har reggaefestivalen varit en familjefest. För det mesta har vi alla varit där och det år någon har missat det så har de andra familjemedlemmarna varit där och det har känts konstigt att den av oss som inte varit där, har varit borta.

Jag är en av de reggaefantaster som tidigt började besöka reggaefester och senare även reggaeklubbar. Som Svensk och med erfarenhet av alla möjliga typer av klubbar i Sverige vill jag påstå att klubbar där majoriteten av gästerna är svarta, har varit särskilt svårt utsatta av polis och myndigheter. Att polisen stormar en klubb mitt under konsert eller uppträdande har inte varit något ovanligt på dessa klubbar, vilket definitivt hör till ovanligheterna när det gäller andra klubbar. Sedan har klubbägarna ofta blivit uppsagda från att fortsätta hyra lokalen med hänvisning till att man inte vill ha ”problem med polisen”. Nu pratar vi från mitten av 80-talet och framåt till nutid.

Det har varit svårt att skaffa tillstånd och lokaler för att få en fungerande reggaeklubb och för de som ändå lyckats, upplever jag att de fått utstå både trakasserier och motgångar utöver det klubbägare möter. Vissa klubbar har inte överlevt mer än någon enstaka månad, trots att arrangörerna och klubbägarna har varit seriösa personer som försökt skapa en miljö för oss som älskar reggae och/eller afrikansk musik.

I slutet av 80-talet gjorde man några tafatta men seriösa försök att starta dessa klubbar centralt i Stockholm (Restaurang Oxen, Gambianska klubben etc) och på andra orter för att vara lättillgängliga och attraktiva för gästerna. Resultaten var dock nedslående när det gällde myndigheters, lokalägares och även kringboendes reaktioner och motarbetande. Jag minns att en konflikt som uppkom från boende inte handlade om att det var för hög musik eller stökigt på klubben i allmänhet, utan helt enkelt att besökarna ”såg ut som apor”. Dessa grannar hade alltså klubbägarna att strida mot. Det kanske inte är så konstigt att de gav upp till slut och överlät lokalen?

Till saken hör också att även om vi som älskar reggaemusiken gärna föredrar just den när vi är ute och klubbar, så var faktiskt inte utbudet så stort för att klubba på andra ställen. Jag minns inte att jag EN ENDA GÅNG kom in på NÅGON ANNAN klubb/disco tillsammans med svarta vänner under 80-talet, särskilt inte manliga, utan problem. De flesta kom aldrig in alls. Det var alltid något jäkla ”slipstvång”, ”gympaskoförbud” eller ”fullsatt”. Fast det gällde aldrig de gäster som bara marscherade förbi oss i köerna och kom in på klubbarna framför våra ögon…

Om man försöker vara lite självkritisk då. Finns det anledning till att storma en reggaeklubb? Hur är det egentligen med drogerna? Jag kan säga att de klubbar där droger varit mer öppet än på andra ställen är de s.k. ”svartklubbar” som legat en bit utanför Stockholm och där ingen legal verksamhet har pågått. Jag skulle till och med vilja påstå att dessa klubbar har uppstått på grund av att det varit så svårt att driva legala klubbar för reggaefantaster! Däremot så menar jag att det inte funnits mer droger än på andra normalklubbar och ska man jämföra med klubbar runt Stureplan så har knarket varit både öppnare och mer uppenbart än det varit på reggaeklubbarna!

När jag läste Uppsala Reggaefestivals Pressrelease (pdf) härom dagen så står det klart och tydligt att de väljer att lämna Uppsala för att förnya sig och det tycker jag är bra, jag återkommer till det, men mellan raderna och med de senaste årens kritik mot att festivalen motarbetas, så läser jag också att det finns en konflikt som legat och grott länge mellan festivalledningen och myndigheter.

Som ”ursäkt” har kommunen ofta replikerat med att URF är ett ”vinstdrivande företag” och måste därför gå runt på egna ben. Det är sant ur en synvinkel, men samtidigt tycker jag det är småaktigt att inte se dels vilka pengar det faktiskt gynnar kommunens invånare med, men framför allt vad den har gjort för ungdomarna i vår stad. Det hade naturligtvis funnits utrymme för mer samarbete och ekonomiskt bidrag än det som faktiskt gjorts om viljan hade funnits.

Vi i min familj har nästan bara goda minnen av URF. De få negativa minnen vi har, handlar om specifikt ett av åren då polisen gick väldigt hårt fram mot festivalbesökarna och som de sedan även fick väldigt hård kritik för.

Det blev bättre senare, men jag tror att den där känslan av sommar, frihet, festival, bra musik, familjefest och känslan av One Love, försvann det där året. Jag tror att den där fantastiska känslan trampades ned av polisernas stöveltramp och helt enkelt skrämde iväg många av besökarna. Vem vill betala en massa pengar och resa till Uppsala för att bli trakasserad av polisen? Det var många som hade den reaktionen. Läs bara kommentarerna i mitt inlägg: Är det så här polisen vill visa sin makt för våra ungdomar? från 2008.

Jag upplever att samarbetet mellan festivalarrangörerna och polisen fungerade bättre de senaste åren, men jag har ändå en känsla av att allt motarbetande fick arrangörerna att lyfta blicken och se förbi Uppsalas begränsningar.

Att samarbetet förbättrades och att polisen gick från trakasserier av festivalbesökarna till vanligt polisarbete som de ägnar sig åt under festivaler generellt var bra, men jag tror att det redan var för sent. Skeppet hade redan börjat sjunka i och med besökarnas frånvaro. Trots kärleken till reggaen och festivalen var man inte beredd att riskera sitt välmående. Jag är också övertygad om att många föräldrar som läste alla artiklar om festivalen förbjöd sina ungdomar att besöka den. Om jag inte själv hade besökt den, så är jag inte säker på att jag låtit mina ungdomar åka iväg till en annan stad för att delta, att döma av det som skrivits i media om den.

Det var de trista delarna av reggaefestivalen. Tack och lov så är det inte dem som dominerar mina minnen från alla dessa års festivaler!

Det jag minns starkast är artister som kommit och gått, men också känslan av samhörighet, den bra musiken, feststämningen och att min dotter Binta har uppträtt där både med den tidigare gruppen Zumbas och sedan också med den nuvarande gruppen Blackout. Faktum är att de var den första renodlade dansgruppen som blev bokade till festivalen och det är ju också ett sätt att skriva festivalhistoria! 🙂

Blackout

Etana

Mabou har varit en flitig och trogen festivalbesökare och jag tror inte han missat en enda festival sedan han föddes. Faktum är att hans första festival låg han fortfarande i min mage. 🙂

Busy Signal

Mr and Mrs Uppsala Reggaefestival – Still going strong! Yared och Adiam hann njuta lite av musiken också, inte bara arbeta

Alpha Blondy

Reggaelegenden Bunny Wailer

Faktum är att nu när jag har läst igenom en massa gamla inlägg om URF för att skriva detta inlägg så har jag fyllts av vemod, nostalgi och tårar. Jag är rörd. Att festivalen har betytt mycket för mig personligen och min familj är något jag varit medveten om länge, liksom för många andra flitiga festivalbesökare och inte minst för många Uppsalabor. Men att nedläggningen skulle beröra mig så djupt trodde jag faktiskt inte.

Att Reggaefestivalen i Uppsala läggs ner, är en stor förlust för Uppsala, inte minst ekonomiskt då man räknar att Uppsala dragit in ca: 10-15 miljoner kronor varje år på festivalen till näringslivet. Men staden förlorar inte bara ekonomiskt. Framför allt förlorar den en glans som URF har satt på staden. Inte minst har festivalen varit bra på att lyfta fram lokala artister från Uppsala och boka dem flitigt. Även där har funnits ett indirekt lyft för Uppsala.

Tänker jag med hjärtat så är det sorgligt att festivalen läggs ned. Men när jag tänker strategiskt så inser jag förstås att arrangörerna är vinnarna. De lägger inte ned sin glöd för reggaemusiken utan de tar nya krafttag med helt nya satsningar. Det krävs ingen Einstein för att inse att det nya konceptet är vinnande. Det är nya planer på flera mindre satsningar. Med dessa satsningar som innebär även spridande av risker.

Den första satsningen kommer att vara en kryssning, där även Blackout kommer att finnas med!

Ur Pressreleasen:

”Nya reggaekoncept:

Under 2012 och 2013 kommer Uppsala Reggaefestival att omvandlas, döpas om och återuppstå i flera nya
koncept och format:
• Reggaebåt: Den 29 april 2012 lämnar reggaebåten ”One Love Cruise” Stockholms hamn för färd
mot Riga. På scen står internationella dancehallstjärnan Mr Vegas och Sveriges nya reggaefavorit
Kapten Röd (”Årets artist” och ”Guldmicken” i P3-Guld 2012), samt en rad andra svenska reggaeoch
hiphop-artister. Det blir också dansshower och årets Dancehall Queen 2012 kommer att koras.
Reggaebåten arrangeras i samarbete med Tallink/Silja Line. Mer info: www.onelovecruise.se eller
http://www.tallinksilja.com/sv/cruises/special/riga/OneLoveCruise.htm?gclid=CNGh8oOA164CFf
AtmAodBzHUbA&247SEM
• Sverigefestivaler: Det finns långt gångna planer på att redan i år starta helt nya reggaefestivaler på
nya orter i Sverige. Artistbokning och planering pågår för fullt. Mer information kommer i
månadsskiftet mars/april.
• Svensk reggaefestival-export: Italien, Holland, Chile, Costa Rica och Dubai vill ha hjälp att skapa
liknande reggaefestivaler som i Uppsala fast i egen nationell skrud. Aktuellt under 2012-2013.
• Enskilda konserter: Internationella världsstjärnor som tidigare varit på Uppsala Reggaefestival
fortsätter bokas in till Sverige. Planerade artister i år är: Abbyssinians, Alborosie & The Shengen
Clan, Alaine, Beenie Man, Bounty Killer, Busy Signal, Bunny Wailer & The Solomonic
Reggaestra, Collie Buddz, Israel Vibration, Jah Cure, Jimmy Cliff, Morgan Heritage mm.”

Till sist: Ett varmt och innerligt TACK till Yared och Adiam som fått detta att rulla i så många år, med allt vad det innebär och ett stort och uppriktigt lycka till med alla nya planer!!

UNT: Uppsala är förloraren

UNT: Yareds egna ord om nedläggningen: Arbetet med Reggaefestivalen blev för mycket

SR: Reggaefestivalens grundare kritiserar polisen

Svereggae: EXTRA EXTRA! URF är över

UNT: Reggaefestivalen lämnar Uppsala

Uppsala Reggaefestival deras Pressmeddelande

Facebook: One Love Cruise

Tallink: One Love Cruise

Samlade blogginlägg om URF under de år jag har bloggat:

* Samlat länkinlägg om Uppsala Reggaefestival 2005-2008 (musik, reggaefeber och debatt)

* Samlat inlägg om URF 2009 (ALLT om Uppsala Reggaefestival 2009)

*Sammanfattning om Uppsala Reggaefestival 2010 (Samlat länkinlägg om hela URF 2010)

*Slutsammanfattning om URF 2011

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Barnfattigdom Del: 3

Barnfattigdom Del: 1 Fokus

Barnfattigdom Del: 2

I Tisdags hade kommunen anordnat vad man kallade Medborgardialog om barnfattigdom på Grand i Uppsala. Kvällens huvudfråga var: ”Fattiga barn-finns de i Uppsala?”

Förutom medborgare var där följande representanter:

Medverkande:

  • Elisabet Näsman, professor Uppsala Universitet.
  • Företrädare från Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Svenska kyrkans diakoner (Barnombudsmannen i Uppsala fick förhinder p.g.a. sjukdom).
  • Representanter från socialtjänsten Uppsala kommun.
  • Gottsunda Dans & Teater
  • Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, socialnämnden för barn och unga samt barn- och ungdomsnämnden.

Det handlade alltså om dialoger. De medverkande som var med berättade om sina verksamheter och de som var ”publik” ställde frågor ibland och berättade om sina egna erfarenheter ibland. Den gemensamma nämnaren på kvällens ämne var i alla fall att samtliga som var där verkade eniga om att det finns fattiga barn i Sverige och i Uppsala. Ingen ville ha kvar det där frågetecknet på kvällens huvudfråga. Det var en bra utgångspunkt. Sedan gick kvällen med berättelser från de som arbetar med dessa frågor och de fattiga barn och familjer de möter i sina yrken, blandat med publikens kortfattade berättelser om sin egen situation och sina egna liv.

En mamma berättade att hon varit ensamstående i många år och att barnen nu blivit vuxna. Hon berättade att hon under barnens uppväxt dragit på sig skulder och lån som hon nu ännu håller på att betala tillbaka och har kvar ca 250 000 kronor i skulder i dag, som hon hoppas kunna vara klar med om sju år.

Hon ifrågasatte att underhållsstödet inte har höjts mer än det har (som jag själv skrev om i en debattartikel nyligen, då jag ifrågasatte att underhållsstödet endast höjts med 100 kronor på hela 17 år.) Den här mamman tog upp det här utifrån att professor Elisabet Näsman som medverkade och som har forskat om just barnfattigdom och dess konsekvenser, berättade att just ensamstående mödrar är den grupp som enligt forskning procentuellt är en av de allra mest utsatta när man talar om barnfattigdom.

Jag ville ge henne stöd i det hon berättade och ge henne siffror jag hade i huvudet. Jag ville ge uttryck för mina egna tankar i ämnet. Jag var inställd på att debattera för min sak. En fråga om klassamhälle och barnfattigdom som intresserat och engagerat mig länge nu. Jag ville debattera för din sak och för många andra familjer som lever i relativ fattigdom i dagens Sverige.

Många under kvällens lopp tog upp detta om otillåtna skolavgifter. Alla som tog till orda var eniga om att dessa ”smygavgifter” måste bort! Vi åhörare uppmanades även att strida mot dessa avgifter aktivt i vår vardag i våra barns skolor. SOM jag har debatterat detta genom åren!! Och erfarit en hel del som jag tänkte att jag ville dela med mig av.

Sedan berättade några i panelen om barn som är mer svårnådda för att ge extra insatser. Barn som ”försvinner i statistiken” för att föräldrarna inte får ekonomisk komplettering från socialtjänsten. Där föräldrarna lever precis på normen och därför inte har kontakt med socialtjänsten. Här hade jag velat inflika att det finns föräldrar som lever en bra bit under normen, men inte har rätt till socialbidrag av olika skäl. Jag kan räkna upp minst fyra barnfamiljer som jag känner till som inte får något socialbidrag alls trots att att de lever en bra bit under normen. Familjer där föräldrarna av olika skäl inte vill eller förmår eller har möjligheten att leva upp till socialtjänstens krav och regler.

Jag skulle också vilja ställa frågan hur stort beräknas mörkertalet vara när man talar om barnfattigdom?

Elisabet Näsman berättade om att antalet fattiga barn har tredubblats på inte allt för många år. En annan i panelen berättade att hon arbetat med dessa frågor i trettio år och att hennes uppfattning är att det finns fler barn som lever i fattigdom och relativ fattigdom i dag än för trettio år sedan.

Jag ville komma med frågor, råd och berättelser som jag fått berättat för mig sedan jag börjat intressera mig för dessa frågor mer öppet och konkret. Jag ville dela med mig av kunskap jag har i dessa frågor.

Men någonstans tog mina ord slut den här gången. Jag känner mig rätt van att prata och debattera i både tal och skrift. Jag känner mig relativt trygg när jag pratar i TV och på radio. Men här. I ett fullsatt, men inte allt för stort rum, tog mina ord slut. Helt plötsligt kom allt för nära och blev personligt. Eller bara så nära att jag tappade förmågan att strida. Att påverka. Det väckte tankar. Minnen. Från nu. Och då. Från en annan tid. Min svaghet och styrka flyter ihop och blir ett.

Era berättelser och ord som ni delat med er av till mig genom mail, kommentarer och personliga möten. Jag ville föra dem vidare anonymt. Ge er alla en röst.

Jag tänker på Susanna Alakoski. Hennes ord som etsat sig fast i mig. Om klassamhället och barnfattigdom. Om hur inget har en början eller ett slut, för allt hänger ihop. Skammen. Smutsigheten. Kampen. Uppgivenheten. Skönheten i det enkla. Styrkan i att ha skapat sig något själv. Blandat med skuld och känsla av att vara mindre värd. Att stå i skuld. Att inte ha lov att ta för sig. Otillräcklighet.

Det knyter sig i magen. En klump i halsen. Jag lyckas inte svälja den när jag cyklar hem i natten. Förlåt. Förlåt för att jag inte lyckades föra era berättelser och er smärta vidare denna gång…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Plötsligt händer det!

Skärmdump från Nyheter 24 med både missvisande text och bildtext

Ja, det är ingen storvinst i form av pengar, men ändå en storvinst för de boende i brf Vvialla som jag skrivit en hel del om den senaste tiden.

Nu har äntligen, äntligen de utmärkande skyltarna i trapphusen för de bostadssociala lägenheterna tagits ner!! Jag vill gratulera de boende i brf Vivalla. Både de som bor i de bostadssociala lägenheterna och alla de andra som bor där som insåg det stigmatiserande och förkastliga i detta hanterande av kommunens bostadssociala lägenheter med första hands kontrakt.

Såtillvida är jag glad. Det här är en framgång i kampanjen för att få bort stigmatiseringen i vårt samhälle.

Men. Tyvärr säger jag inte det här med enbart ett lättat hjärta. Jag är medveten om att samma företeelse finns på andra platser i vårt land och mer om det kommer jag att återkomma till.

Det som är trist i historien med brf Vivalla som skulle kunna vara slut här, med en ”Happy Ending”, tycks bara vara toppen på ett isberg. Under vårt undersökande om endast denna sakfråga om uthängningar i trapphusen, kom vi helt osökt i kontakt med annan kritik. Både mot styrelsen och även mot Riksbyggens representant i föreningen.

theWitch har skrivit mer om det HÄR!

Jag är också starkt kritisk till brf Vivalla ´s sätt att bemöta kritik. Igår lät man helt enkelt stänga ned hela sin Gästbok. I stället för att bemöta kritiken på ett öppet sätt, väljer man i stället att mörka och tysta ned. Det visar att det är väldigt svårt med öppenhet, förtroende och ömsesidighet i styrelsen, anser jag.

Men, som sagt, jag hänvisar er läsare som vill läsa mer om detta att läsa theWitch ´s inlägg som är en uppföljning av min kritik mot Riksbyggen, från inlägget jag skrev i förrgår: Vivalla-gate.

Jag, i min tur väljer att följa upp theWitch ´s inlägg med en annan sida av samma sak, så vi slipper upprepa vad den andre har skrivit. (Det finns så enormt mycket material i denna utredning vi gör, att vi skulle kunna blogga heltid om bara detta, både jag och theWitch.)

När media rapporterade om detta, så kändes det bra, då frågan känns viktig för oss att den lyfts. Vi var noga när vi pratade med reportrarna att det inte var VI som stod i fokus i denna fråga, utan att det är sakfrågan som är viktig för oss. Jag har också poängterat att anledningen till att människor får bostadssociala lägenheter är många och väldigt skilda.

Detta tog media fasta vid när de rapporterade om det här fallet och jag tror de flesta som följt detta inser att man varken behöver vara ”utslagen”, ”socialbidragstagare” eller ”missbrukare” för att få en bostadssocial lägenhet.

Nyheter 24 valde att hänga på den här rapporteringen, utan att kontakta oss och det är ju helt okej eftersom jag och theWitch tidigt var överens om att fokuseringen inte skulle handla om oss som personer, utan vi var bara en kanal ut för att skriva om detta och ge uppmärksamhet till missförhållandet med de uthängningar som brf Vivalla gjorde.

Men. Nyheter 24 valde ett helt annat synsätt och tillvägagångssätt. Kanske var tanken god från början (?), men i stället för att kritisera stigmatiseringen av bostadssociala lägenheter anser jag att man till och med gjorde saken värre. Man valde i stället att skriva följande:

”En bostadsrättsförening i stadsedelen Nyby i Uppsala hänger ut fattiga och utsatta i trapphuset.”

Även bildtexten är missvisande då man där skriver:

”Bor det några socialbidragstagare här?”

Här följer alltså ännu en fördom att om man får hjälp med en bostadssocial lägenhet så är man ”fattig och socialbidragstagare”!

Faktum är att det i Uppsala Kommun (jag är inte helt säker på hur det ser ut på andra håll i landet) så finns det många med bostadssocialt kontrakt som inte får några ekonomiska bidrag, precis som en person som bor i en bostadssocial lägenhet i brf Vivalla har kommenterat hos theWitch och som jag skrivit om tidigare:

”Jag är inget “socfall”. Anledningen till att jag bor i den här lägenheten var att jag tvingades fly från en pojkvän som höll på att slå ihjäl mig. Det var akut och bostadsköerna är långa. Jag jobbar men har så dålig lön så jag kan inte ta lån och köpa lägenhet. Det här var enda sättet att få tak över huvudet. Att jag inte spelar hög musik (har ingen stereo)inte duschar efter kl 19.00 ,inte väsnas eller stör spelar tydligen ingen roll. Det som är viktigt för dom andra som bor här är att jag bor i en soclägenhet och styrelsen pekar ut vilka dom ska spotta på.

Dessutom så betalar jag mer än 1000 kr MER i hyra än dom som har köpt likadana lägenheter som den jag hyr. Trotts att dom betalar hyra + lån så betalar jag alltså mer än 1000 kr mer!!!!! Ja såna överhyror tar kommunen från samhällets utsatta!!!”

Detta med överpriser i bostadssociala lägenheter gäller inte bara i brf Vivalla ´s bostadssociala lägenheter, utan det har jag fått bekräftat från flera håll i dessa lägenheter runt om i Uppsala. De som köpt sin lägenhet har till exempel 5000 i månadskostnad för sin lägenhet, sedan betalar de, låt oss säga som exempel ca: 1000 kronor på lån och amorteringar för sitt boende. Då är de uppe i en totalkostnad på ca: 6000 kronor, men om de sedan säljer sin lägenhet så har de möjlighet att få tillbaka en del av dessa pengar, som de betalat av på lån och dyl.

Den som hyr en bostadssocial lägenhet med ett första hands kontrakt av kommunen betalar alltså en hyra till kommunen för samma lägenhet på drygt 7000 kronor / månad. Den dag hyresgästen flyttar kommer den inte få tillbaka ett öre och äger inte heller något alls i sin lägenhet.

Så att man kallar dessa hyresgäster för ”fattiga” är totalt missvisande. I sanningens namn så har de ju högre utgifter för samma boende!!

Visserligen så kan man säga att de flesta av dessa hyresgäster inte har möjlighet av olika skäl att ta ett lån för att köpa ett boende, de är inte heller ”tillräckligt rika” för att slänga upp kontanter till att köpa ett boende (å andra sidan är det nog inte så många som kan det i vårt samhälle idag…!).

Att man väljer att ta ut så höga hyror från kommunens sida har jag ingen aning om vad anledningen kan vara, men jag lovar att de som fått en bostadssocial lägenhet genom kommunen inte kommer att protestera, utan fortsätta betala de höga hyrorna, då de har svårt eller saknar möjligheter att annars ha ett eget boende över huvudtaget…

Så jag anser att Nyheter 24 bara spär på de fördomar som finns mot personer med bostadssociala kontrakt och den verkliga problematik som gömmer sig bakom anledningen till dessa kontrakt kommer inte till sin rätt.

Hur som helst så är jag sammanfattningsvis glad att brf Vivalla tagit ner de uthängande skyltarna, samtidigt som jag inte kan låta bli att undra varför man inte valde att göra det i ett första läge, när vi påtalade olämpligheten runt dessa uthängningar? Det hade besparat dem från både negativ uppmärksamhet, en massa jobb och grävande från rätt många personer. Dessutom kan jag tycka att de då hade ”räddat ansiktet” på ett betydligt snyggare sätt…!

Du vet väl att du har möjlighet att betygsätta brf Vivalla på sidorna Rejta och Reco. Gör det!

Sammanfattning, Andra bloggare som har skrivit om Vivalla-gate:
Britta: Intressanta inlägg
Ilona Szatmari Waldau: Skamligt av bostadsrättsföreningen
editor@OurComments.org: Förening pekar ut bostadssociala lägenheter
Svarten: Brf hänger ut bostadssociala lägenheter

Och så theWitch, förstås!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vivalla-Gate

För er som följt debatten om brf Vivalla, vill jag uppdatera det som hänt de senaste dagarna och hur vi har tänkt i den här debatten, jag och theWitch.

För dig som inte hängt med eller vet vad detta handlar om, kan du läsa våra tidigare inlägg, som en sammanfattning:

theWitch:

Organiserad stigmatisering och pennalism
Styrelsen för brf Vivalla börjar få kalla fötter?

Tonårsmorsa:

Är det möjligt att det ens är tillåtet?
Oerhört olämpligt av brf Vivalla

Efter vårt grävande i detta, har media till slut uppmärksammat detta och i går sändes det i radio, både lokalt och Rikstäckande, då Lotta Bromé också tog upp detta.

Vår allra första reaktion när theWitch av en tillfällighet hittade det här med att brf Vivalla har valt att hänga ut de lägenheter som ägs av kommunen och där den boende då har ett bostadssocialt kontrakt, var förvåning och avsmak.

Vi pratade en del om detta, då vi även hittade några av våra barns kompisar boende i dessa lägenheter, att det var mer information än vi önskade.

Vi är också väl medvetna om att det finns oerhört mycket fördomar just runt bostadssociala lägenheter, trots att vi känner flera personer som av olika skäl har en sådan lägenhet. Det är också anledningen till att vi valde att börja ”rota” lite i det här. Att folk har bostadssociala kontrakt kan bero på att det finns viss problematik i en familj, men de allra flesta med en sådan lägenhet som vi känner, är personer som kanske har gamla skulder, för låg inkomst för att få en ”vanlig” hyresrätt. Det kan också bero på att kvinnor och barn har flytt från en våldsam man etc. Ja, skälen kan vara många…

När vi i början ifrågasatte detta med att märka upp dörrarna, så möttes vi av tystnad från alla håll. När vi inte gav upp, utan fortsatte ifrågasätta, så kom det lite halvtaskiga svar, som vi uppfattade som ganska nonchalanta. Sedan svarade man i sin Gästbok att:

Denna fråga har varigt på tapeten tidigare och har även prövats i rätten där BRF Vivalla fick rätt att göra på detta vis.”

Vi kontaktade därför Förvaltningsdomstolen som började leta efter domen i detta ärende. Hon var mycket hjälpsam med detta, men fann ingen dom i ärendet, men lovade fortsätta leta. När vi upprepade gånger från brf Vivalla begärde ett målnummer, för att hjälpa kvinnan på Förvaltningsdomstolen, kom till slut ett första mail från Jonas Holmberg på styrelsens vägnar, med följande besked:

”Jag skulle först och främst vilja be om ursäkt. Eftersom jag ny i styrelsen och inte var med när beslutets tog är jag inte heller helt insatt. Jag fick höra av en annan medläm att detta hade gått upp i rätten, men tydligen var inte så fallet utan det var tydligen så att Uppsala kommun var på oss men de gav oss ”rätt” (i brist på bättre ord) att märka ägarna (i dagga fall ägaren, Uppsala kommun) till dessa lägenheter. Jag hoppas detta inte har gett er allt för mycket extra jobb med att leta efter rättens protokoll.”

Så hade vi alltså letat förgäves. Några svar på våra övriga frågor, fick vi inte. Då bad vi helt enkelt om att få ett namn på personen på kommunen som gett brf Vivalla ”rätt” att hänga ut dessa lägenheter.

Så sent som den 6:e September fick jag följande svar från Jonas Holmberg, på uppdrag av styrelsen:

Eftersom ordförande är på semester för tillfället vet jag inte om jag kan fram namnet på den personen på kommunen denna vecka, samt att jag är bortrest nästa vecka, men jag ska försöka se om jag kan få fram det namnet på något sätt och återkommer när jag lyckats.

I samma stund som detta mail damp ned, kom en reporter från Radio Uppland hit efter att vi avtalad tid och gjorde en intervju med mig och theWitch i detta ärende. Det var på Måndag förmiddag.

Det lustiga är att reportaget i Radio Uppland sedan sändes på Onsdag morgon. I reportaget berättar reportern att ordföranden: Bernt Jonsson avböjt en intervju, men att han hävdar att det här inte gäller bara de lägenheter som kommunen äger, utan att alla andra hands hyresgäster markeras. Reportern uppger att Bernt lägger på luren innan han får chans att ställa fler frågor och det finns två problem, som jag ser det med det här uttalandet.

När jag och theWitch skriver om och gräver i detta ärende under tre veckors tid, så är man inte särskilt intresserad av att lämna ett seriöst svar till oss på våra frågor. Faktum är att vi upplever att det här inte alls tas på allvar. Man är inte ens särskilt intresserad av att tala om vem som gett ”rätt” att hänga upp dessa märkningar av bostadssociala lägenheter.

En ordinarie i styrelsen som svarar på styrelsens vägnar, kan inte ens få tag på ordföranden för ett svar på två veckor. När så media söker ordföranden, inom 1 ½ dygn så får man tag på honom…

Det andra problemet med det här samtalet är att Bernt hävdar att man gör så här med andra hands lägenheter. Vad vi förstår så är de bostadssociala lägenheterna som ägs av Uppsala Kommun, INTE andra hands lägenheter, utan man hyr lägenheterna i FÖRSTA HAND, med första hands kontrakt!! Det är förstås en väsentlig skillnad!!

På samma sätt som man skriver på ett första hands kontrakt när man hyr en lägenhet någon annanstans, så är man naturligtvis tvungen att följa vissa regler och förhållningssätt. På samma sätt är man också ansvarig för sitt boende. Vad då poängen med att hänga ut dessa personer, då det ändå står hyresgästens namn på, är helt obegripligt för mig.

Även Riksbyggen försökte vi få svar på frågor från, under dessa tre veckor. Först skickade vi meddelande via deras hemsida. Sedan sökte vi hon som skulle vara ansvarig: Susanne Lindh per telefon, utan att lyckas få tag på henne och sedan fick vi till slut tag på hennes egen mail. När vi fick tag på den, sände vi frågor till henne.

Efter 1 ½ dygn svarar Susanne att hon önskar kvitto/kopia på det tidigare mail vi skickat, utan att besvara en enda av de frågor som vi bifogat. Vi finner det först inte, då vi skickat detta mail via deras kontaktsida och svarar det. Vi får ingen respons på det. Så småningom hittar theWitch ett kvitto i sin spaminkorg, som hon skickar till Susanne Lindh. Vi får ingen respons.

Men så sändes detta i radion i går morse. Jag tror första sändningen gick kl. 06.30. Klockan 8.10 får vi följande mail från Susanne Lindh:

”Jag vill bara meddela att detta är inget som Riksbyggen står bakom eller förespråkar. Vi har också uppmanat föreningen att ta bort noteringen om Uppsala kommun bakom den boendes namn.
Susanne Lindh”

Jag kan ju tycka att det är rätt dåligt av ett så stort företag att först inte ens besvara ett meddelande via deras kontaktsida och sedan när vi väl fick direkt mailkontakt att det tog hela FEM dagar att komma fram till det svaret!! Framför allt så känner jag att det finns lite människoförakt från alla inblandade parter att man väljer att ignorera (jag kan inte se det på något annat sätt) när några privatpersoner ifrågasätter saker, men så snart ”gammelmedia” nämner det, så svarar man snabbt och konkret, utan någon nonchalans. (Ja, förutom Bernt då, vars uttalanden kanske inte känns helt seriösa, särskilt då han la på luren i örat på reportern, men då gick det i alla fall att få tag på honom, till skillnad mot vad vi lyckats med…!)

Hur svårt kan det vara, liksom?

Men, det viktiga i sak är att Riksbyggen, genom Susanne Lindh helt och hållet tar avstånd från uthängningen av bostadssociala lägenheter.

OBS! Tillägg en kvart efter att inlägget publicerades, så fick theWitch en ny kommentar i sin blogg, som är intressant i sammanhanget. Nämligen följande:

”Boende i brf vivalla
September 9th, 2010 @ 10:28

Hej,

Måste bara få kommentera Susanne Lindhs inlägg:

Hej,
Jag vill bara meddela att detta är inget som Riksbyggen står bakom eller förespråkar. Vi har också uppmanat föreningen att ta bort noteringen om Uppsala kommun bakom den boendes namn.
Mvh
Susanne Lindh

Detta stämmer inte då riksbyggen har med en representant på varje styrelsemöte. Protokoll finns att hämta då detta styrelsebeslut togs!”

Ja, det här blir ett långt inlägg, då det varit många turer hit och dit, men det här var lite av en personlig sammanfattning.

Våra kontakter med Jonas Holmberg i brf Vivalla ´s styrelse påminner en del om ovan nämnda kontakt. Lite kort sammanfattat har jag upplevt det så här:

Första meddelandet från Jonas kom i Gästboken:

”Men frågan från theWitch har ännu inte lösts vilket även är anledningen till varför den fortfarande är kvar. Denna fråga har varigt på tapeten tidigare och har även prövats i rätten där BRF Vivalla fick rätt att göra på detta vis. Anledningen till varför vi markerar ägarna till lägenheterna är för att inte bara visa vem som för tillfället innehar besittningsrätten utan även vem som har ansvaret för eventuella problem.”

Det var inte en förklaring vi kunde acceptera, då den personliga integriteten och sekretessbelagda uppgifter borde komma i första hand. Nästa meddelande från Jonas, från samma sida, löd:

”Om ni anser att detta är en felaktigt märkning rekommenderar jag att ni samlar in namn till ett majoritetsbeslut av föreningens medlemmar så vet vi att majoriteten av de boende inte vill ha en märkning av både lägenhetens ägare samt lägenhetens hyresgäst.”

Här reagerade jag och theWitch åter ganska starkt. Det var som att begära att dessa hyresgäster ska gå runt med ”mössan i handen”… Detta påtalade vi också för Jonas i ett mail:

”En styrelserepresentant från er har i er gästbok föreslagit att de som vill ha bort märkningarna, kan gå runt med namnlistor för att samla en majoritet. Anser ni verkligen att det är ett rimligt förslag? Inte nog med att man uppger i trappuppgångarna vilka som innehar bostadssociala kontrakt, utan nu hänvisar man även dessa personer att gå runt med ”mössan i handen” för att tigga namnunderskrifter! De har ju själva ingen talan i bostadsrättsföreningen, utan är helt hänvisade till bostadsrättsinnehavarnas godtycke.

Tycker ni inte själva att detta känns lite magstarkt?”

Jonas i sin tur hävdade att detta ju bara var ett förslag:

”Om vi anser att det är rätt att gå runt med ”mössan i handen” och tigga? Detta var ett förslag för hur ni kan göra för att skynda på beslutet om denna märkning ska finnas kvar eller inte, detta kommer i vilket fall som helst att tas upp på nästa årsmöte för att se vad föreningens medlämmar tycker.”

Nåja vi verkade ha fastnat, men skam den som ger sig! Det här var inget vi kände att vi kunde ge upp. Framför allt var det en kommentar hos theWitch som drev oss hårdare än något annat. Den löd:

”boende
September 2nd, 2010 @ 13:03

TACK!!!!!
TACK för att du skriver om det här!!! Det kändes som att en stor sten lossade från mitt hjärta när jag läste det här och jag började storgråta av lättnad.

Jag bor i en av soclägenheterna i det område som det handlar om. Och jag mår jättedåligt att att dom pekar ut mig och dom andra på det här sättet. Jag förstår inte varför dom gör det. Jag har inte stört eller gjort dom något ont på något sätt. Trotts det har jag både blivit kallad “knarkare” och SPOTTAD I ANSIKTET av grannar (som inte bor i soclägenheter). Så det är ju “bra” att styrelsen pekar ut oss så här så att dom vet vem dom ska spotta på!!!

Jag är inget “socfall”. Anledningen till att jag bor i den här lägenheten var att jag tvingades fly från en pojkvän som höll på att slå ihjäl mig. Det var akut och bostadsköerna är långa. Jag jobbar men har så dålig lön så jag kan inte ta lån och köpa lägenhet. Det här var enda sättet att få tak över huvudet. Att jag inte spelar hög musik (har ingen stereo)inte duschar efter kl 19.00 ,inte väsnas eller stör spelar tydligen ingen roll. Det som är viktigt för dom andra som bor här är att jag bor i en soclägenhet och styrelsen pekar ut vilka dom ska spotta på.

Dessutom så betalar jag mer än 1000 kr MER i hyra än dom som har köpt likadana lägenheter som den jag hyr. Trotts att dom betalar hyra + lån så betalar jag alltså mer än 1000 kr mer!!!!! Ja såna överhyror tar kommunen från samhällets utsatta!!!

Även om styrelsen inte har tagit bort dom här utpekandena (ÄN) så är jag så GLAD så jag fortfarande gråter av lättnad! TACK för att du skriver om det här så att andra får veta hur det är. Jag själv har ju ingen talan här i området.

Jag vill inte skriva här vad jag heter men jag kan skriva ett mejl så att du får veta vem jag är. TACK till tonårsmorsan ochså.”

Till skillnad från styrelsen i brf Vivalla, kände vi inget behov av att ”hänga ut” en person som ville vara anonym. Däremot kändes det som en ytterligare hint om klimatet bland de boende, framför allt för de personer och familjer som är boende i Kommunens Bostadssociala lägenheter…

I ”sjunde timmen” upptäckte vi också, när vi begrundade bilden vi tagit i det ena trapphuset, omaskerad, att man inte bara hängde ut lägenhetsinnehavare, utan i ett fall som vi känner personerna, så har man även hängt ut ett barn mellan 7-10 år… Med andra ord. Det står den ena förälderns namn, ett barn och efter detta U-a K. (Uppsala Kommun).

Men så sändes alltså detta inslag till en början av Radio Uppland igår under flera sändningar. Man skrev också två artiklar om det hela på nätet under gårdagen:

Förening pekar ut bostadssociala lägenheter (intressanta kommentarer i artikeln)

Bostadsrättsförening ändrar sig

Ja, ni läste rätt. De ändrar sig!

Innan de gjorde det, togs detta även upp i en Rikstäckande radiokanal, nämligen P4 Extra, med Lotta Bromé:

Bostadssociala lägenheter pekas ut av förening (OBS! Man kan där rösta om hur man tycker föreningen har skött detta!)

Under dagen fick vi ett mail från Jonas:

”Hej jag vill bara nämna att det finns ett nytt inlägg på hemsidan som ni kanske vill läsa.
Märkningarna av dessa lägenheter kommer att tas bort i väntan på ett beslut från hela styrelsen. Ett mer utförligt uttalande kommer efter det extrainsatta styrelsemötet onsdagen den 15/9 då det beslutas om hur föreningen kommer att göra i fortsättningen.”Jag har även beställt nya namnskyltar som kommer att komma upp snarast,  troligtvis  under morgondagen.MVH Jonas

Vi är förstås väldigt glada för det här, då vårat mål i den här kampanjen var just att skyltarna tas bort samt att de boende får en ursäkt både offentligt och personligen, till exempel i ett meddelande, när man ändå plockar bort skyltar och ändå måste gå runt till varje dörr.

Det ena av målet är nästan uppnått. Vi kommer naturligtvis att följa upp detta…!

Så här långt får vi hoppas att styrelsen kommer att stå vid sitt ord och att de aldrig mer kommer på tanken att sätta upp dessa eller liknande förkastliga skyltar igen. Vi är glada och nöjda att vi kunnat påverka till en förändring, särskilt för de boende i brf Vivalla. Vi vill också passa på att påpeka att av Gästboken att döma, så verkar det ”pyra” under ytan mot styrelsens agerande, både gällande detta och annat. Kanske är det dags att byta ut styrelsen för föreningen, men det lämnar jag över till styrelsens medlemmar att avgöra… Men man kan i alla fall säga att förtroendet inte verkar allt för stort för styrelsen och det kan jag ha förståelse för. Dock finns det en sak som gör mig mycket glad: Av medlemmarnas kritik att döma, så finns det stort hopp för att brf Vivalla ´s boende är medmänskliga, kloka och omtänksamma människor! Allt gott önskas er!!

Jag hoppas också att andra som följer denna debatt inser vikten av att agera, i stort eller smått, när man ser något som man tycker är felaktigt. Att man vågar agera. Om man inte gör det, då man själv kan bli utsatt för repressalier så kanske man kan få hjälp av någon annan?

Det finns ett gammalt talesätt som säger: ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!” Men också: ”Det finns två sorters människor: de som gör något och de som står bredvid och kritiserar!”

Min favorit i detta sammanhang är ändå:

”When I do good – I feel good

When I do bad – I feel bad

And that ´s my religion”

-Abraham Lincoln

Vi gjorde inte detta för att få ”cred”, även om vi fått både ris och ros för det vi har grävt i och även om jag ska erkänna att mitt hjärta slår med en större glöd och lätthet idag! Vi gjorde det helt enkelt för att vi kände att vi måste. Ibland kan man inte vara tyst och ibland ska man inte vara tyst!

Det finns många sätt att kränka människor och det är bra att lyfta fram det i ljuset och syna kränkningarna i sömmarna, för väldigt ofta faller det tillbaka på den som kränker själv, vilket jag tycker detta är ett strålande exempel på!

Tack för att ni läst trots att detta är ett av mina längsta inlägg genom åren!!

Andra som uppmärksammat och lyft denna debatt:

Svarten

Mer Vänster i Uppsala

Britta

editor@OurComments.org

(Tack för att ni uppmärksammade detta!!)

theWitch ´s senaste inlägg i ämnet:

Nu har brf Vivalla kommit halvvägs

OBS! Vi har nu även uppmärksammat att det finns fler bostadsrättsföreningar i Sverige som hänger ut lägenheter med bostadssociala kontrakt på liknande sätt. Vi har en del material för att gå vidare med detta, men om du känner till liknande märkningar, så kontakta mig eller theWitch på:

tonarsmorsa@gmail.com

thebitch@thewitch.se

Bifoga gärna foto på uthängningarna! Du har naturligtvis full rätt att vara helt anonym!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Media uppmärksammar brf Vivallas stigmatisering av boende

Efter våra bloggposter om brf Vivalla

theWitch:

Organiserad stigmatisering och pennalism
Styrelsen för brf Vivalla börjar få kalla fötter?

Tonårsmorsa:

Är det möjligt att det ens är tillåtet?
Oerhört olämpligt av brf Vivalla

har nu media börjat intressera sig för hur brf Vivalla behandlar de boende som har bostadssociala kontrakt.

Idag tar Radio Uppland upp det i sina nyhetssändningar (lyssna på inslaget HÄR), samt på sin hemsida HÄR.

theWitch ´s senaste inlägg kan du läsa HÄR!

Både vi och Radio Uppland har för avsikt att följa upp detta!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Är det möjligt att det ens är tillåtet?

Härom dagen pratade jag med min vän Häxan. Hon berättade att hon av en tillfällighet hamnat i en portuppgång hon inte brukar vara i och där hade börjat se sig omkring. När hon kikade på namntavlan som alltid brukar finnas i trappuppgångar, så upptäckte hon att man hade markerat bakom vissa namn med ”U-a K”, vilket inte är så svårt att förstå att det är en förkortning på Uppsala Kommun.

Uppenbarligen så är det Uppsala Kommun som står som ägare till vissa av dessa lägenheter och följaktligen så hyrs lägenheterna troligtvis ut som bostadssociala kontrakt. I folkmun kallade ”soc-lägenheter”.

Att man i den föreningen Brf. Vivalla valt att ”hänga ut” folk på det här sättet är för mig obegripligt!! Att det ens är tillåtet är för mig en gåta.

Den här typen av ”allmänt beskådande” av familjetragedier, som ofta ligger bakom anledningen till att människor får bostadssociala kontrakt, gör mig ledsen, upprörd och förbannad. Eftersom jag vet att flera av dessa familjer i både denna bostadsförening och andra, är just barnfamiljer så gör det mig extra ont att man valt detta sätt att annonsera ut vilka som innehar bostadssociala kontrakt.

Läs gärna mer hos Häxan, som skrivit mer om detta.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,