Story of Blackout DanceCrew Del: 1

For English, click HERE!!

Det var här allt började…

Blackout DanceCrew består alltså av de tre tjejerna: Binta (som är min äldsta dotter), Vendela och Mathilde.

Det var egentligen här allt började för tjejerna. Först och främst har de dansat var för sig i olika stilar och kombinationer sedan barnsben. Men sedan började de dansa tillsammans alla tre, plus några tjejer till i dansgruppen Zumbas och de var riktigt tunga, det ser man på DEN HÄR videon (Dansen börjar direkt efter den korta intervjun). Trots att de var ganska mycket nybörjare i denna genre så fick många snabbt upp ögonen för dansgruppen och de drog till sig en hel del uppmärksamhet och bokningar. De körde först en blandad dansstil med street, hiphop, dancehall etc. De följde de rytmer som kroppen ville, kan man säga. Med tiden blev de allt mer inriktade på Dancehall. En av de första större musikvideor som de var med i var Junior Natural ´s: This is my story.

Binta och Vendela tränar 2007

Binta, Mathilde och Vendela tränar 2008 inför en Uppvisning på en boxningsgala

Under den här tiden vann de eller fick väldigt bra placeringar i alla tävlingar de deltog i.

Under den här perioden så vann Binta och Vendela kom 2:a i Swedish National DancehallQueen. Vendela vann även tävlingar i Street och Hiphop och de dansade även par i Street där de också vann.

Tjejerna i Zumbas började dock att hålla siktet åt lite olika håll. Några i gruppen ville satsa mer på dansen, medan andra ville dra ner på den, eller fortsätta i samma takt.   Tjejerna kom därför överens om att en brytning skulle ske och att de i dansen skulle dela på sig och gå åt olika håll. Som en avslutning på sin tid tillsammans, uppträdde de som den första dansgruppen på Uppsala Reggaefestival 2009:

Därefter var Zumbas ett minne blott.

Dock var både Vendela och Binta väldigt aktiva inom flera grenar och med flera tävlingar under den här perioden och utvecklade på så sätt sin dans individuellt, i par och i grupp i alla möjliga konstellationer.

Men, som sagt, Zumbas var ett minne blott!

Fortsättning följer i del 2…


bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2011 Count down

For English, click HERE!!

Nu är det inte länge kvar, bara 11 dagar kvar till årets Uppsala Reggaefestival 2011 startar. Speciellt för i år:

Elfte upplagan av Uppsala Reggaefestival går av stapeln den 4-6 augusti. Årets festival tar ett rejält kliv in i 2010-talet och riktar in sig på gatudans, dancehall-fester och den nya samtida reggaen som vänder sig till en ny och ung generation reggaefans.

Årets stora nyhet är dansfestivalen Dance4Life som är en del av festivaltemat Life is Great. Dansfestivalen arrangeras i samarbete med Uppsala Dance Center och dancehallklubben Nuh Linga från Stockholm. Tillsammans samlar de 50-70 st aktiva gatudansare från Sverige och världen som ska medverka i dansworkshops, dansshower och dansfester dygnet runt, i tre dagar. Bland annat kommer Blackout DanceCrew att delta!

Som en nedräkning inför festivalen håller jag just nu på att sammanfatta en Story of Blackout Dancecrew i flera delar som kommer att publiceras i dagarna! I går avslutades Jamaica ´s stora festival Sumfest i Montego Bay och det är där Blackout har befunnit sig de senaste dagarna. Mer om det kommer upp i min Story of Blackout i bloggen!

Blackout och Beenieman på Jamaica

Blackout med Kingston under sina dansvilliga fötter

Nu börjar nedräkningen för Uppsala Reggaefestival! Missa den inte!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Slutsammanfattning av Uppsala Reggaefestival 2010

Så har jag då rapporterat om Uppsala Reggaefestival 2010 ur mina personliga upplevelser. Sammanfattningsvis kan jag säga att i år var jag mindre fokuserad på de artister som uppträdde än jag var förra året. Jag var förstås spänd och stressad inför Blackout ´s två uppträdanden, men sedan försökte jag njuta mer av festivalen i stort, även om jag tycker mycket om många av de artister som uppträdde i år.

Jag är väldigt nöjd med festivalen i stort och tycker att den utvecklas för varje år och förbättras. Lyckad Reggaefestival, skriver man på Uppsala.com

Först en liten sammanfattning i bilder:

Jag har haft fullt hus hela festivalen. Som mest hittade jag 7 ungdomar i Isatou ´s säng (tur den är bred) och ett gäng i sofforna… På bilden är de sex tjejer i sängen. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum…

En av matstånden hade satsat på fyllemat… 🙂

Alla sätt att tjäna pengar på, är bra, utom de dåliga. 20 spänn för en mobilladdning är säkert värdefullt för camparna…och handlarna…

Blackout efter sin show på Torsdagen

Det var mycket kärlek på festivalen…

Jai med sin kompis och kollega

Binta med tvilling-eleverna…

Publik under någon av konserterna vid stora scenen

Labyrint på tältscenen

Jag, det ser ut som om jag står i givakt… Haha…

Bunny Wailer

Busy Signal

Så här såg det ut på en del bord efter att folk ätit, det var dock inte vi som käkat där. Men är det festival så är det, avtorkade bord är en lyx i vissa sammanhang…

När jag vaknade på Söndag morgon och hittade Isatou ´s halsband i kylskåpet, då visste jag att även hon varit helt slut efter festivalen…

Länksammanfattning om Uppsala Reggaefestival 2010:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

URF 2010: Blackout ´s Dansshow (Video)

Jag har lovat att lägga upp klippet från Blackout ´s dansshow på Uppsala Reggaefestival 2010 och här är det!!

Jag ber verkligen om ursäkt för den helt värdelösa ljudkvalitén. (Bättre ljud på klippet längst ner!) Tyvärr stod jag för nära högtalarna, så att när bas kommer in i låten, så hörs det typ ingenting. Ingenting att göra åt i efteråt dock! Bildinlägg från showen kan du se HÄR!

Rut (Rude) har gjort koreografin till de två första låtarna och tjejerna själva har gjort den övriga koreografin! (Tack Rut!)

Det här klippet med Binta ´s kamera, är ljudet något bättre, men i stället så bländar stårlkastarna flera gånger så man ser dansen något sämre:

Älskar introt i showen när de blir presenterade!

Liksom förra året, passade jag också på att intervjua tjejerna i Blackout inför URF. Här ser ni intervjun:

OBS!! Uppdaterat: Showen från URF med bättre ljud:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Debatt om URF och droger

Att jag är väldigt förtjust i reggae är det nog ingen som ifrågasätter. Jag har mer eller mindre växt upp med musiken och jag tycker mycket om en hel del av kulturen runt omkring.

Men. Jag är också helt emot droger av alla de slag. Drogdebatten i samband med reggaefestivalen är massiv. Själv blir jag rätt förvånad när jag spenderar så mycket tid där och ändå ser så lite av alla de droger som diskuteras, när jag faktiskt är på plats!

Alla de människor runt omkring mig är också emot droger, även om de allra flesta tycker om reggae. Att det finns en glorifiering runt droger inom reggae är välkänt och det är ett trist budskap som jag själv inte kan stå bakom på något sätt. Som mamma tycker jag den är särskilt trist! Jag fick ett meddelande på facebook för ett tag sedan från en annan mamma som också tycker om reggae och som varit på en konsert, men som liksom jag blev väldigt störd av detta drogbudskap!

Jag läste en recension i UNT om artisten Gentleman. Den var bra. Det som jag blev ännu gladare av var att läsa den första kommentaren till artikeln. Så här hade skribenten skrivit:

Bra musik men bortrökt förnuft? Jag är en storälskare av reggae, och har varit det se ´n 1975 då jag hörde Marley i No Woman No Cry. Jag har också med intresse kollat in RasTafari med dess positiva budskap av ”oneness”, samt försvarat de ”dreadlockade lejonen” ett otal gånger mot fördomsfulla attityder. Men återigen blir jag ledsen i min själ när jag på festivalens första kväll hör Gentleman (som för övrigt gör kanonbra musik) peppa publiken att ta fram cannabisen och börja röka. Han kritiserar, som ett rastamantra, polisen eller Babylon för att trycka ner reggaefolket med skrämseltaktik. Om man som musiker är beroende av konsertgager och plattförsäljning för livsuppehället, måste man väl vara lite lyhörd för omgivningen man arbetar i? Jag kan skriva mycket positivt om reggae en annan gång men- Babylon finns i oss alla.”

Jag kan inte annat än hålla med! Jag såg den konserten och en del andra där artisterna faktiskt uppmuntrade publiken att röka på. Som mamma gjorde det mig riktigt förbannad. Om Gentleman eller i stort sett vilken artist som helst vill sitta hemma och röka på och ta sina risker själv, så fine with me. Låt dem göra det. De är vuxna människor som får ta sina egna konsekvenser av sina egna liv och handlande. Men jag vet INGEN förälder, inte ens de som själva använder droger, som skulle UPPMUNTRA sina egna barn och ungdomar att börja röka på, så SÄG FÖR FASEN INTE TILL MINA BARN ATT GÖRA DET DÃ…!

Ã… andra sidan tror jag inte det är något specifikt för reggae just. Många artister har förskönat droganvändning i sina texter och på scenen. Rock and Roll och många andra musikstilar har alltid förknippats med droger och drogkultur.

Det finns ju flera aspekter på det hela. Men en av dem är ju också att man med väldigt stor sannolikhet kan åka fast för polisen under festivalen, då insatserna mot just droger är massivt. Förutom de risker man tar med att själv fastna i ett missbruk, så riskerar man även böter och att hamna i polisens straffregister. Det är kanske inte vad vi önskar våra 15-åriga ungdomar?

I år talar man om ett trendbrott på festivalen. Det har varit färre droger men något mer alkohol. Och ja, det skulle jag nog vilja instämma i. Jag kände ingen hasch-rök någonstans, däremot upplevde jag något mer fylla, även om den också är minimal vid reggaefestivalen jämfört med många andra festivaler.

En negativ baksida av den massiva drogbekämpningen tidigare år är dock att flertal personer, särskilt ungdomar låter bli att gå på festivalen då de tidigare år känt sig trakasserade av polisen. Framför allt sedan förr-förra året då kritiken mot polisen och deras metoder var massiv. Nu menar jag ungdomar som själva inte använder droger, utan som blivit intagna för provtagning. Ungdomar som vittnat om hur de blivit nedtryckta i leran och rejält uppskakade av polisers ingripande. Svaret på deras prover har kommit tillbaka rena, men det hjälper ju inte så mycket när de upplevt sig trakasserade, nertryckta i leran och ibland med familjer inkopplade. (Man kan ju själv föreställa sig uppståndelsen när föräldrar får veta att deras barn är misstänkta för narkotikabruk).

Även om de inte har använt droger så är ju säkerligen festivalen förstörd för dessa ungdomar i alla fall. Att då ha lagt ut nästan 1500 spänn som ju är ganska mycket pengar för de flesta ungdomar, är självklart inte roligt. Så jag hörde talas om ganska mycket ungdomar som helt enkelt hoppade över festivalen i år, då de inte tyckte att det var värt det. Detta innebär i förlängningen att det försvinner en hel del intäkter för arrangörerna, vilket i sin tur gör att det är större risk att de får lägga ner festivalen, då den kan riskera att gå i konkurs, vilket ju två andra festivaler i Sverige har fått göra denna sommar…!

Jag har inga klara svar. Men självklart funderar jag en del. Jag är mamma till fyra barn och jag är liksom alla andra föräldrar rädd att mina barn ska hamna i ett missbruk. Jag konstaterar med lättnad hur mina egna barn inte blivit utsatta för något obehagligt under någon av de 10 reggaefestivaler som nu passerat. Jag är glad över att polisen har insatser på festivalen mot droger. Men frågan är om man inte har gått lite för långt i dessa insatser tidigare år? I år har det varit dämpat. De flesta poliser jag såg gick lugnt omkring tillsammans och såg rätt uttråkade ut. Många med en kaffekopp i handen… Ändå är det relativt många som har misstänkts för narkotikabrott. Kan det ha att göra med att polisen blivit bättre på att hitta de som verkligen använt narkotika, eller vad?

Jag tror att anledningen till att droganvändandet tycks ha minskat är polisens förtjänst, samtidigt skulle det vara intressant att veta hur många som faktiskt avstått att komma på festivalen av rädsla för just polisens ingripanden?

Bloggat om festivalen 2008, när polisen fick massiv kritik för sitt agerande under festivalen:

Uppmärksammad uppsats från 2009 om URF kan du läsa mer om HÄR!

Sammanfattningsvis om denna debatt skulle jag vilja säga:

Självklart ska vi ha polisinsatser mot narkotika på stora evenemang där många ungdomar rör sig. Det sämsta man kan göra för reggae och festivalen är att åka till URF och röka på. Det sämsta artister kan göra för reggae och ungdomar är att uppmuntra till att börja röka på. Det bästa en förälder kan göra är att själv åka till festivalen med sina ungdomar och vara på plats för att se med egna ögon hur ens ungdomar uppför sig och hur det faktiskt är på festivalen. Det bästa vi kan göra för oss själva, med eller utan festival är att ge fan i alla droger!!

Vi är många, många som älskar reggae och gärna går på festivaler och konserter, men som är helt emot droger!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival Dag 3: Busy Signal och regn

På Lördag var det inget höjdarväder. Men det var ännu uppehåll när vi begav oss till festivalen! Min pappa, som vi fick med oss de första två dagarna, tyckte han hade festivalat nog, så honom fick vi inte med oss. Men vi andra begav oss dit! För första gången i mitt vuxna liv (vad jag kan minnas) satte jag på mig ett par gummistövlar, då jag misstänkte att det kunde bli regn…

Isatou på sin 17-årsdag

Det här var ju Isatou ´s egentliga födelsedag, men vi hade ju redan planerat att fira den hemma på Söndagen i stället, så vi fortsatte koncentrera oss på festivalen mest!

Jai vågade sig också ut i det instabila vädret…

Vi började med att äta (som vanligt när vi kom dit, haha…) Jag hookade också upp med min vän Sofie. Mamma var överlycklig när hon upptäckte att de sålde injera där, som hon älskar men inte ätit på många år, så hon gick direkt dit. Själv hade jag siktat in mig på den Jamaicanska maten den sista kvällen, eftersom jag gillade den skarpt förra året. Men tyvärr var kön sååååå lång, så jag gav upp och köpte någon pirog i stället…!

Restaurangen Messob, som finns i Uppsala

Det var andra som också ville ha injera…

Langos, Thai Wok, Jamaicanskt, Streetfood, hamburgare, ja listan kan göras lång av den matkultur man kunde finna på festivalen och just det är också en av mina höjdpunkter!

Nåja, allt är inte mat som glimmar, typ…Efter maten var det dags att kolla in lite mer uppträdanden! Utom för min mamma, som insåg att hon hade så mycket sömnbrist och var så trött att hon bestämde sig för att åka hem nästan direkt. Hon var dock nöjd med festivalen, det hon hann uppleva!

Million Stylez uppträdde på tältscenen

Sedan var det dags för Busy Signal. Det var den artist jag såg mest fram emot denna kväll, men min plan var att se tre artister på rad på stora scenen denna kväll. Nämligen Busy Signal, Mavado och Anthony B. Det blev dock inte så, men Busy såg jag i alla fall:

Tyvärr väldigt mörka bilder, men det är svårt att få dem ljusa när det är mörkt ute, bakgrunden är mörk och artisten dessutom har på sig mörka kläder…! Bunny Wailer syntes mycket bättre med sin vita mantel.

(Om man klickar på bilderna två ggr så blir de större och då är det liiite lättare att urskilja motiven!)

Sofie njöt av konserten

Publiken var med…

Busy Signal var busy med underhållningen…

En av mina bloggläsare (enligt egen utsago) med sällskap njöt också av Busy

(Hoppas du hade lika roligt som oss på festivalen! 🙂 )

Jamaicanska, Kenyanska och lite andra flaggor vajade i publiken…

Ni minns kanske Rut med ”myror i brallan”? Hon shakade loss med några kompisar i publiken…

Rut och Jeremy i toppform

Lite varmt blir det, då är det bra med en handduk…

Ni som minns min reseberättelse från Gambia, kanske minns att jag tjatade en del om låten ”One More Night” som spelades 24/7 där? Jag blev förstås överlycklig när Busy Signal sjöng den låten. Under spelningen av just den låten fick jag ett sms av min ”extradotter”, Hareg, som även hon var med oss i Gambia. Det stod bara: ”One More Night…” , men de orden säger liksom ALLT…!!

Ja, jag är säker på att den låten för alltid kommer att vara förknippad med Gambia och varandra, vi som var med på den resan…!

Kung Henry som även i år var presentatör av artisterna på festivalen

Efter Busy Signal, hade jag väldigt ont i foten, som jag ju får när jag står för länge på den efter min stukning för ett tag sedan. Så Sofie och jag gick och vilade inför scenbytet inför nästa artist. Men innan nästa artist klivit upp på scenen, så fullständigt öppnade sig himlen och regnet bokstavligen forsade. Himlen lystes upp av blixtar (någon åska hördes inte, då musiken var hög).

Jag och Sofie bestämde oss för att stå kvar under ett litet tak, för att slippa bli genomblöta och lyssnade på musiken därifrån. Barnen stod (förstås) längst fram vid scenen, så de var det inte snack om att de skulle försöka ta skydd från regnet! De är större entusiaster än vad jag är, tydligen…

Jag, precis innan regnet…

Jag beundrar alla de människor som stod kvar vid scenen för att se de artister som var kvar. De blev antagligen helt genomblöta då regnet stod som spön i backen!

Till slut var det i stort sett över och då kom Mabou tillbaka till oss och vi bestämde oss för att ta oss hem. För en gångs skull lät jag Gamla Bettan (min cykel) stå och bestämde mig för att ta taxi hem med Sofie.

Mabou trött, men glad efter en tre dagar lång festival…

Gräset förbyttes snabbt till en lervällig på festivalområdet! Trist att få regn sista timmarna innan festivalen var över, men tur också att det inte regnade hela festivalen, för den leran hade inte varit kul att klampa runt i under tre dagar…

Jag har aldrig varit så glad över att ha gummistövlar på fötterna i alla fall! Behöver jag säga att jag somnade ovaggad den här sista natten?

Klockan 07.28 på morgonen fick jag ett sms av Binta och hennes vän:

”One More Night give me just one more night   hahahaha URF e slut 🙁

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Bunny Wailer

Min stora höjdpunkt under Fredagen, var legenden Bunny Wailer. Jag såg ju honom förra sommarenGröna Lund och har sett honom tidigare också. Första gången 1989 på Skeppsholmen, när jag var 18 år.

Han gjorde samma majestätiska entré som alltid. Konserten var riktigt bra!! Dock tycker jag den var något bättre förra året. Kanske berodde det på att det var lite tidigare på kvällen?

Dock är Bunny still going strong!!

Still going strong

Gramps Morgon Herritage stod vid scenen och shakade loss till den gamla legenden Bunny

Ingen vidare kvalité, men det är ett klipp i alla fall!

Annars är det bättre kvalité på klippen från Bunny Wailer ´s uppträdande på Gröna Lund förra året, när jag också filmade lite grann:

När Bunny Wailer lämnade scenen var klockan mitt i natten och det var dags för mig, mamma och Mabou att trampa hem igen. Då det blir så sent under festivalen vill jag inte att Mabou cyklar själv, så han får sitta i min barnsadel. Tur för honom, för det brukar ta några få minuter så känner jag hur han somnar när huvudet ramlar ner mot min rygg…

Natten har varit lång och jag längtar mest till min säng… Nöjd. Glad. Trött.

UNT recension av Bunny Wailers spelning: Majestätisk legend tillbaka

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Peetah & Gramps Morgan Heritage

Ja, fortfarande dag 2 av Uppsala Reggaefestival, då… Nu var det dags för Peetah & Gramps från gruppen Morgan Heritage som skulle upp på stora scenen. Morgan Heritage är alltså en grupp på fem syskon och det här var två av dessa syskons show.

Konserten var bra. Jag tyckte inte den var så mycket ”utöver det vanliga”, men den var heller inte dålig på något sätt. Däremot hade min mamma och jag en stor kille bakom oss i publiken, som stod och skrek ut sina favoritlåtar som han ville skulle spelas, vilket musikerna naturligtvis absolut inte hörde…

När de inte spelade ”hans” låtar förrän på slutet så blev han allt mer upprörd och upphetsad och till slut skrek han ”Down by the fucking river”, (han ville tydligen höra låten Down By the River) samtidigt som han stod och slog på mammas huvud och axlar… Haha… Ja, mycket ska man se…

Tyvärr blev bilderna väldigt mörka. Om du klickar på bilden, ser du den dock något tydligare…!

Först ut var Gramps:

Sedan kom även Peetah:

Två av mina favoriter med Morgan Heritage:

Isa, Peetah, Mabou och Jasmine (Foto av Malika)

Malika (direkt efter Blackout ´s framträdande i Torsdags)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Mingel

Efter intervjun med Labyrint, fortfarande dag 2, minglade vi runt lite på festivalen och kollade in en del folk…

Uppsala Reggaefestival välkända Ingrid, eller ”Rastafarmor”, med den aktningsvärda åldern 74 år, satt och bekantade sig med oss en stund. Jag tyckte det var kul att det var väldigt mycket folk i år på festivalen som kände igen mig från bloggen och kom fram och hälsade. Men jag kan lova att jag låg i lä, mot ”Rastafarmor” som blev fotad var och varannan minut av olika människor.

Jeremy jobbade på och Mathilde minglar runt

Vendela och Hareg busar lite…

En glad festivalbesökare-Kristofer (Ser du att jag minns både namnet och stavningen?! 🙂 )

Binta med Arigs, som skriver reggaebloggen på UNT

Jag, i grodperspektiv

Mamma sitter och njuter av festivalen

En tjuvklunk ur Mabou ´s milkshake…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Labyrint (Videointervju)

Vi är fortfarande kvar på dag 2 av Uppsala Reggaefestival 2010. Efter att Blackout hade uppträtt som dansare till artisten I Mosa och när vi käkat klart, så uppträdde Gottsundakillarna i Labyrint på tältscenen. Jag som är barnsligt förtjust i några av dessa ”ungdomsgrupper”, kunde förstås inte låta bli att gå och kolla på dem. Tyvärr blev ljudinspelningarna kassa från mina konserter, så i år kommer jag inte lägga upp många av dem…

Däremot så kommer här en del bilder från konserten:

Publiken var riktigt hypad och tältet var fullsatt, precis som när Blackout uppträdde på Torsdagen. Ljudnivån på publiken var grymt hög!

Backstage, vid scenen stod Isa, Blackout och Mabou och supportade sina vänner i Labyrint

Efter konserten var vi och gick runt lite, senare så hade jag en pratstund med Jacco och Dean från Labyrint:

Jag passade på att krama om Jacco lite efter det lyckade uppträdandet

Dajanko och Jacco

Jag passade också på att göra en videointervju med grabbarna, där även Binta gör ett kort inhopp på slutet:

Det här är min nya favoritlåt med Labyrint (efter att ha spelat Vår Betong 24/7 ett tag nu):

Missa inte att Labyrint kommer ut med sin officiellt första platta i augusti!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,