Min personlige kock

Det har varit många inlägg om mat på slutet. Så kan det bli och här kommer ett till.

Att yngsta dottern Isatou (18) är en riktig dunderkock har nog ingen som följer min blogg, lyckats missa. På restaurangskolan hon går blev vi serverade det här tidigare i veckan. Jag bestämde mig för att nöja mig med varmrätt och hoppade över för- och efterrätt. När jag betalade för att gå fick jag veta att dottern varit inblandad i just för- och efterrätt, men inte i varmrätten. Snopen besvikelse, då jag åkte dig för att äta av HENNES mat, liksom…! Så nu blir det nog fler besök dit. Nåja, det gick inte någon nöd på mig. Varmrätten var dunderkanon!!

Dottern är inte helt pigg på att visa sig i kockkläderna… 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Grattis Isa, efter alla sorger och bedrövelser!!

Så här fin var Isatou härom dagen på sin skolavslutning!

Hon gick ut nionde klass och har verkligen kämpat jättebra i skolan!! Jag är så stolt! Jag ska inte sticka under stolen med att hela familjen haft ett mycket tungt dryga halvår. Det börjar bli väldigt mycket bättre nu, men som sagt, det har varit en mycket tung tid och jag hoppas nu att vi lämnar den tiden bakom oss!

I Oktober gick en nära anhörig bort. Smärtan var så stark att Jai hoppade av skolan! I December gick en nära vän bort. I Februari påbörjade jag en utbildning i Stockholm under nio veckor, som var oerhört påfrestande för familjelivet och barnen fick ta mer ansvar än vad som kändes okej. Det påverkade dem negativt och det påverkade även en hel del omkring. Det gick så långt att barnen till slut totalvägrade och strejkade!

Begravningen av Lamin

Direkt efter den utbildningen så påbörjade jag en ny utbildning på högskolan i Stockholm. För barnen blev det väldigt bra, eftersom det inte är så mycket schemalagd studietid i skolan, men för mig innebar det en fortsatt stress, även om det var väldigt mycket lättare än den första utbildningen. Igår på jobbet blev jag och några andra som genomgått utbildningen firade med tårtor och en present, nämligen ljusstaken nedan, från Kosta Boda.

Sedan oktober så har det inte bara varit trista saker som har hänt, utan det har även skett en massa roliga saker! I December gjorde Isatou sin första resa till Gambia, äntligen!! I Februari vann jag Stora Bloggpriset, som både jag och barnen tyckte var skojigt. Jag blev lika överraskad som glad! Jag är också glad över att jag faktiskt fixade mina båda utbildningar, trots pendlande och att ”markservicen till slut strejkade”!! Det var också ett lyft i Binta ´s danskarriär att hon dels blev uttagen i en större audition som hon tävlade i och sedan att hon i natt dansade sig till en plats i SM!

Ja, det är väl lite som livet fungerar. Ibland går det uppåt och ibland neråt, även om jag måste säga att det varit lite väl djupa dalar för oss i familjen den senaste tiden. Men, som sagt, nu hoppas jag att det börjar vända och att vardagen med dess mindre upp och nergångar kan ta fart.

Till sist: GRATTIS Isatou för att du fixat grundskolan med glans och att du glänser och glittrar med din vackra uppenbarelse, mer än någonsin i ditt liv! Njut av livet och nuet och fortsätt vara den underbara person du är!! TACK för att du finns! Du förtjänar all framgång du kan få!

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu är det slut…

Denna vecka avslutar jag min utbildning. Det känns både ock. Jag har ju pendlat till Stockholm i flera månader nu och det har varit både skönt och stressande på samma gång. Skönt för att jag kunnat koppla av och fundera en hel del på livet, men också stressande för att varje minut jag har spenderat på bussar och tåg har blivit en minut mindre att spendera med familjen.

Den första utbildningen var oerhört ansträngande. Utbildningen ställde en del krav, men framför allt för att dagarna var så otroligt långa. Vi hade dessa heldagar i Stockholm och så skulle man lägga på 3 ½-4 timmar /dag på restid. Ibland var jag så trött att jag grät när jag gick och la mig.Flickorna strejkade rejält sista dagarna, de var urlessa på att hjälpa till med lillebror och mitt samvete var någonstans där nere vid fotknölarna…

Den andra utbildningen var en högskoleutbildning och även om det varit mycket jobb, för att den var komprimerad, så passade den mig mycket bättre, då vi fick lägga upp mycket studietid själva och på så sätt slapp jag vara ifrån barnen så mycket, även om det också krävde sitt…Men jag slapp ha fullt lika dåligt samvete över att flickorna fick hjälpa till så mycket här hemma och att jag knappt hann träffa något av barnen.

På måndag är jag dock tillbaka på mitt ordinarie arbete (som ju är lite småhemligt, då jag brukar hålla jobbet och bloggen i från varandra). Det känns kul att komma tillbaka, samtidigt som det också tar emot. De här utbildningarna har gett mig en hel del på olika plan, även om det känns lite underligt att vara färdigutbildad först nu, för ett jobb jag ändå utfört under flera år… haha…

Hur som helst, nu är min gamla vanliga vardag snart tillbaka. På gott och på ont. Jag försöker känna hopp och tillförsikt, även om det känns lite trist också, inte minst för att min arbetsplats håller på att genomgå en massa omorganiseringar av olika slag…

Lite blodad tand måste jag också säga att jag fått av att plugga den här våren. Kanske kan jag hitta någon distansutbildning att prova på?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I made it!

Jag klarade det! Jag klarade min utbildning och har haft skolavslutning idag.

I morse när jag gick till skolan kände jag mig som en liten skolflicka. Det enda som saknades var en blomma till fröken, men det hade en klasskamrat tänkt på, så det var redan ordnat!

En kort dag blev det i alla fall. En kort dag med betygsutdelning, lite tal och smörgåstårtor!

Nu kommer jag att börja en högskoleutbildning på måndag och den ser jag väldigt mycket fram emot. Dels för att den verkar intressant, men också för att det inte är så mycket schemalagd studietid utan väldigt mycket självstudier vilket visserligen innebär en massa jobb, men jag har i alla fall möjlighet att styra min tid på ett annat sätt.

Nu sitter jag och väntar på att en fotograf från någon veckotidning ska komma och fota mig och resten av familjen. Sedan ska vi få besök av min brorsa, Kamelen och Kribban. Så nu är jag redo! Helgen kan börja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

På fredag är det nio veckor som jag har gått min utbildning i Stockholm. Med långa dagar och pendling. Utbildningen har varit toppen och visst har jag en hel del med mig. På fredag är den dock slut. Jag ser enormt mycket fram emot det, eftersom utbildningen inte bara har varit rolig, utan faktiskt också tagit mitt liv ifrån mig fullständigt!!

Tonårsdöttrarna är uuuurtrötta på att hämta, lämna, ta emot och passa lillebror. Jag förstår dem. I de tyngsta stunder har jag försökt uppmuntra både mig och dem med att det är bra för oss alla i det långa loppet. De har låtit måttligt övertygade om det…

Visserligen startar jag en ny utbildning på måndag redan. Den håller på i åtta veckor till. Skillnaden blir ändå enorm eftersom det är en utbildning inom högskolan och innebär att det är extremt lite schemalagd tid, även om jag får jobba häcken av mig i åtta veckor till, så kan jag ändå lägga upp min tid på ett helt annat sätt!!

I går var tonårsdöttrarna på väg att strejka. Ingen var intresserad av att passa lillebror. Till slut gick det med lite övertalning… Nu är strejken ett faktum. Det är tre dagar kvar av den här utbildningen och de bara totalvägrar! En kollega har lovat gripa in. Hon hämtar Mabou på fritids i morgon och tar dessutom med honom till sina föräldrars bondgård. Gissa vem som är nöjd? Mabou, systrarna och jag. Det är två dagar till att lösa. Har jag tur kanske jag hinner hem efter avslutningen på fredag innan fritids stänger. Har jag tur så kan jag skaffa mig ett liv igen efter Fredag.

Har jag riktigt tur så kan jag få tid över att städa upp här hemma igen, efter fredag. Har jag riktigt tur så hinner jag göra annat än att komma hem och sova och duscha efter fredag.

Utbildning med hela sin uppenbarelse, men nu längtar jag efter att få vara lite mamma också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

En skogsmulle

För varje dag jag åker till och från min utbildning i Stockholm, blir min väska tyngre och tyngre. Den fylls på av block och en massa små prylar jag kommer på att jag absolut behöver under dagen i Stockholm eller på tågresan till eller ifrån Stockholm. Igår fick jag en ryggsäck. Den är inte särskilt snygg, jag är inte så förtjust i ryggsäckar, men den här sitter som en jäkla smäck på min rygg!!

Så idag har jag gått runt med min inte så snygga ryggsäck och känt mig som en skogsmulle. Jag tror inte jag haft ryggsäck sedan barnsben. Säga vad man vill, men man blir definitivt mer bekväm med åren. Jag har haft bekväma gympadojer hela utbildningen och nu har jag börjat med ryggsäck. Varför paina sig själv, när man kan låta bli, alltså?

Ryggsäck rockar definitivt fett!!

Bekväma hälsningar från Skogsmulle-Fatou!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Att bli bekräftad i sin vardag när den är som tyngst

Idag när jag hämtade Mabou från skolan, så var det för en gångs skull med lättat samvete och glatt sinne. Jag har berättat tidigare att jag går en utbildning i Stockholm och pendlar. Själva utbildningen är helt okej och att pendla är i sig helt okej, men det äter verkligen upp mig inifrån att jag får så långa dagar. Mitt samvete är så tyngt just nu för att jag i stort sett aldrig hinner spendera tid med Mabou eller lämna eller hämta honom på fritids. Det gör ont på riktigt i mitt mammahjärta!!

Jag försöker tänka att det är för en kort period och att den här utbildningen i det långa loppet gagnar både mig och min familj, men jag sticker ändå inte under stol med att det känns väldigt tungt just nu.

Eftersom jag just idag inte behövde pendla, utan hade ett möte här i Uppsala, så fick jag alltså möjlighet att hämta Mabou i skolan och jag slapp lägga den bördan på döttrarna (som är en annan del av det dåliga samvetet, att ställa så högqa krav på dem med hämtning, lämning och barnpassning nu under min utbildning)

När jag kom till skolan blev Mabou så glad när jag kom, att det där samvetet värkte i mitt hjärta. När Mabou var klar och vi kom ut på skolgården, kom en lärare fram till mig, som inte är Mabous lärare, men som jobbar i paralellklassen och tog mig lite på axeln och sa: ”Vilken fin kille du har. Verkligen fin och alla tycker om honom!”

Då blev det så där varmt och skönt inom mig. Det blev en sådan där varm känsla av härlig, underbar vardag. Som när vardagen är som allra bäst!! En sådan där vardag som inte har med glamour eller Stureplan eller märkeskläder att göra. Sånt där ”verkligt liv” som jag tror att Linda Skugge pratar om och menar, fast hon säger det på ett mycket mer provokativt sätt!

Helt enkelt guldkantad vardag fast utan riktigt guld.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Profylax, Massage och Babymarknad

Today was a day…

Ja, eftersom dagen började så EXTREMT tidigt med Mabou ´s fotbollsträning, så har jag faktiskt hunnit med en hel del i dag. Först var jag alltså på fotbollsträning med honom. Sedan kom jag hem och käkade min gröt-frukost och efter det så hängde jag med min kompis Sofie, som jag ju ska vara med på hennes förlossning, till Fyrishov. Dock inte för att bada, utan de hade en baby och barnmarknad där. Det är både en avdelning för hantverk, en avdelning för begagnat och en avdelning för nytt.

Vi hade verkligen trevligt! Sofie provade bärsjalar och köpte också en. Mabou hittade ett par nya skridskor och ballonger i alla former och färger, dessutom blev han ansiktsmålad.

Sedan såg vi något vi kände igen, nämligen Ludmilla ´s simskola; Linneá hade också en liten avdelning där.

Efter besöket på Fyrishov åkte vi hem till mig och övade profylax och massage, eftersom jag ska vara med på Sofie ´s förlossning. Isatou (15) och Mabou (6) tyckte nog det såg lite underligt ut, för de hade rätt roligt åt oss…

Nu ska jag bara förbereda mig för en utbildning som jag börjar i morgon och som ska hålla på i nio veckor framåt och dessutom ska jag förstås packa det jag ska ha på mig efter utbildningen i morgon när jag ska gå på Bloggalan för Stora Bloggpriset i morgon kväll.

Hur har ni det så här på Söndagkväll?

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,